Marston’s Pedigree Pale Ale

Marston's pedigree pale aleJag tänker alltid på hundmat när jag dricker denna ölen och det har inget varken med smak eller lukt att göra. Inte heller utseendet utan det är hundmatsreklamen Pedigree Pal som spökar. Många gånger har jag även kallat ölen för just Marston’s Pedigree Pal men Marston’s Pedigree Pale Ale ska det vara.

Ljust kopparfärgad med medelstort skum som kryper ihop till ett tunt lager. Blank öl givetvis, jag gissar att den är filtrerad men även Unionsystemet som Marston använder sig av. Söt maltig arom, tungt fruktigt med lite jordkällare och en tydlig humlenärmavo men utan att på något vis dra åt IPA hållet. Karamellmalt, vanilj, toffe. Dadlar äter jag knappt till jul äns men här hittar jag det, tråpisk fruktighet och lätt örtighet. Just denna dagen, till stekfisk, koktpotatis och smält smör hade jag nog hellre haft något torrare. 6 poäng ger jag den. Maltig i aromen och brödig i smaken. Klassiskt engelskt/brittiskt stuk, finstämd och så nära man kan komma en tråkbitter när man dricker en pale ale.

Marston’s har en stolt stamtavla för sitt bryggeri. 1834 startades företaget av John Marston. Då bryggde man vid Horninglowbryggeriet 1898 flyttade man till Albionbryggeriet och där är man fortfarande kvar mitt i den klassiska bryggarstaden Burton-on-Trent. Sammanslagningar och uppköp har fört dem fram till dagens företag som äger över 2000 pubar och fem bryggerier. Park Brewery (Wolverhampton, brygger Banks’s, Hanson’s och Mansfield beers), Marston’s Brewery (Burton upon Trent, brygger Marston’s and Bass), Jennings Brewery (Cockermouth), Wychwood Brewery (Witney, bryggeriet innehåller även Brakspears brygghus) samt Ringwood Brewery (Hampshire)

Marston’s använder fortfarande sig av något som kallas Burton Union system. Det lär man vara ensamma om på kommersiell skala men att koppla samma olika jäskärl för att kunna ta bort en del av jästen medan vörten jäser som mest aktivt. Detta utan att skapa överdrivet utrymme för luft att bidra med syre till oönskade reaktioner.

Marston’s Pedigree Pale Ale

Egentligen kan jag inte säga att jag gör det för sällan för jag gör det så ofta jag vill. Det finns liksom inget som hindrar mig att hälla upp en hel öl så ofta jag vill. Inget mer än självbevarelsedriften då. Det är inte varje vecka som jag häller upp ett helt glas öl bara till mig men nu gjorde jag detta. Marston’s Pedigree Pale Alevilket osökt får mig och flera andra att tänka på hundmat och jag kan tänka mig att Cyril, Angus hund i Alexander McCall Smiths fiktiva novellserie om livet på Scotland Street, mycket väl skulle lapa i sig en pint eller så om han fick chansen men det är det närmaste vi kommer hundföda. Istället pratar vi om en ljust kopparfärgad, lite mörkare Pale Ale med svag humlearom och jag sörplar bort skummet, tar en stor angenäm klunk för att få lite mera plats i glaset och inte skvimpa så mycket när jag snurrar runt ölen. Snurrandet hjälper föga, det förblir ganska svagt med aromerna. Begränsat med smörkola, lite krispig humlebeska men jag hade gärna haft lite mera, i stil med deras Old Empire. Mera syrlig i slutet på klunken. Ganska lite arom som sagt, inte klassiska källartoner utan en tydlig maltighet, moderat beska, kort välrundad eftersmak. Normalt kolsyrad för att vara på flaska och precis en sådan öl som jag hellre dricker som cask. 8 poäng får den.

 

Old Empire eller Fuller´s IPA

Båda dessa öl klassar sig själva som India Pale Ales och båda två rankas som premium bitters av Ratebeer. Ikväll prövades dessa båda till entrecote, ungsrostade rotsaker, vitlöksfrästachampinjoner och bearnaisesås. Båda ölen finns hemma på hyllan i Falköping och min tanke med att testa just dessa två var just deras tillgänglighet.

Om det nu går att diskutera om dessa öl är IPA eller bitter så behöver man inte diskutera att de går bra till mat men lika gärna kan drickas på egen hand. Färgmässigt är Martson’s aningen ljusare men i övrigt är det ganska lika utseende och båda två har diskreta aromer. Inte heller smaken välter några bord utan handlar mest om ”a decent beer”. Fuller’s är lite mera fyllig och har kanske aningen mera beska men på det stora hela var det ingen större skillnad på dem. Eftersom båda två landar på straxt under 25 kronor får det bli andra skäl som avgör valet. Själv gillar jag Fuller’s Bryggeriets öl men inte att de lade ner Gale’s fast Marston’s är knappast något litet lokalbryggeri de heller så, va tusan. Jag väljer Fuller’s, ibland men inte jämt…