Vad härligt

Jag fick ett meddelande från WordPress idag. Det är tydligen fem år sedan jag registrerade bloggen. Första inlägget handlade om Mariestads Porter. Hade jag haft lite koll så hade jag givetvis haft en flaska hemma, om den ens finns kvar. Jag hittar inget varken på Systembolagets hemsida eller på Spendrups egna. Firar istället med en whisky. Hazelburn 8y från Springbank Society. Passar även på att njuta av att jag nu även kan vara Karlströms Malt på Facebook med min mobil. Gå gärna in och klicka Gilla om ni vill ha mera kortfattade nyheter, statusuppdaterinar och direkt input. Sök på Karlströms Malt så går det säkert att hitta mig. Jag lovar dock inget eftersom jag inte riktigt vet hur man administrerar sidor på Facebook.

Hazelburn 8y Springbank Society

Halmgul i färgen
Halvsnabba breda tårar
Lätt bränd och örtig men framförallt svårluktad för mig med sina 58,7% Jag är inte van så jag vattnar ner den efter en snabb sipp. Aromen blir då mera örtig, sädig och inslag av gräddkola/sötma.
Smaken är bränd, sötma, lätt chokladig. Mycket mild och len whisky med medel-lätt kropp. Aningen pepprig mot slutet av eftersmaken.

Görgod whisky, jag ger den 86 poäng

 

Sjurätters fiskmiddag med Gröna Huset

En sjurätters middag kräver sin planering. Planering var det lite mindre av denna gången men det slank igenom till slut. Jag hade givetvis funderat under en hel del men jag hade liksom inte gjort så mycket mer än att skapa ett embryo till meny. Så med en vecka kvar satte jag fart och började fundera färdigt och på måndagskvällen med fem dagar kvar så går det upp för mig att jag inte har beställt öl. Ingen katastrof men urvalet begränsas till vad som finns i Falköping och vad de har i depån. Klantigt men så var det. Sedan rullade det på med bara hur mycket som helst att göra under veckan så det blev inte mycket gjort av det som var tänkt. Ingen egengravad lax, ingen egeninlagd sill och inte något surdegsbröd. Menyn kunde aalltså ha varit fantastiskt arbetad med massor av arbete men istället blev det en köp-en-hel-del-färdigt-meny. Det innebär att var och en som vill ge sig på det hela kan lätt kan genomföra middagen och man kan givetvis ta sig tid att göra mycket av det själv.

Middagen delade jag upp i två avdelningar. Först tre rätter och sedan lite paus men bildvisning från ölsällskapets resa till Gent 2006 för att fortsätta med tre rätter till och så kaffe och efterrätt. Här kommer de tre första rätterna.

Sill och Potatis

Abbas färdiga sillinläggningar. Skärgårdssill, löksill och senapssill.

Öl: Mariestads Prima Lager, Sierra Nevada Celebration Ale och Oud Berseel Geuze

Jag har druckit sur öl till midsommarbordet innan men denna gången, med bara sillsmaker, inte allt för fett så vann allt den relativa humlebomben smakkombinationspriset. Jag gillar Geuzen bäst fortfarande som öl betraktat, och om man undviker att lukta på den allt för mycket, fast sill är lite speciell mat. Ska man ha ett helt smörgåsbord så får det bli Geuzen men äter man mera rent av sill så blir det en humlebomb. Eller kanske så inverkar vädret.

Whiskykokta musslor

Receptet är från Akkurat via Jan Groth & Arne Adlers bok Whisky och mat. De tänker sig givetvis att man ska dricka whisky till men vi fortsatte att prova ytterligheter för att undersöka vilken typ av öl som passar bäst. Maredsous 8, Belhaven Wee Heavy och Schlösser Alt prövades. Tre öl med tre olika profiler som alla kanske skulle kunna passa in. Belgare har en lång tradition av att äta musslor och Maredsous 8 är en väldigt god öl. Jag borde kanske ha kostat på något finare men i detta svammelsurium av smaker passade den perfekt. Hög kolsyra, nötig, kryddig, medel beska och både maltsötma och alkoholsötma. Belhaven halkade in på det mindre humlade bananskalet. Min tanke var att den inte skulle ta över utan bara förstärka och så slutligen en altbiér som ett slags kompromissöl till lagerdrickarna. Renjästa smaker, hög hinkabilitet, maltiga smaker som precis som skotten skulle kunna passa ihop med havstouchen.

Avslutande rätt på första avdelningen var stekt fjällröding, potatismos, blomkålsmos samt kall sås. Till detta skulle vi dricka Jämtlands Postiljon och Dugges Holy Cow men efter en liten fadäs vid ölförrådet så hamnade även en flaska St Landelin Mystique på bordet. Grundtanken var alltså att bitter skulle smaka bra till fisken. Rödingen är fångad i Jämtlands/Härjedalens län och eftersom Postiljon är bland det godaste som finns så blev den ena valet. Sedan ville jag ha något karamelligt men med mera beska och då blev det Dugges Holy Cow. Fjällrödingen trivdes som fisken i vattnet ihop med Holy Cow. Postiljonen var visserligen god men inte riktigt superb. Mystique var också god. Alla tre var faktiskt goda och jag kan inte utse en vinnare, möjligen en förlorare i Postiljonen men den är ju så god som den är utan mat.

 

Mariestad regerar

Så var det äntligen dags. Eftersom det var torsdagskväll och vi bara var två så fick det bli en något mindre test än tänkte. Mariestad Porter, Left Hand Black Jack Porter och Shipyards Brewer’s Choice Honey Ale radades upp. Den alltid leende hustrun hällde upp åt oss så det skulle vara ett rent blindtest och sedan satte vi igång och sniffade. Viss enighet rådde och förundran över doften. Glas #2 doftade markant annorlunda, kunde det vara Honey-alen? När vi sedan smakade uppstod ännu större förvirring. Borde inte porter vara sötare?

Enade var vi om att Left Hand smakar annorlunda, att den säkerligen hade mått bra av att provas med andra öl. Ingen av oss gillade den starkt.

Mariestad Porter

Utseende: Helt stilenligt så är den snarare väldigt mörkt röd än svart. Fina färgtoner i jämförelse med berömda stouts. Skummet var en fröjd att titta på enligt hustrun som hälde upp.

Arom: Rostade toner dominerar, lite choklad i bakgrunden. Den aromatiska humlen som Spendrup skriver om pressar inte direkt på.

Smak: Torr, lätt syrlig?, smak. Lätt kropp med rostade toner, ingen choklad här inte. På det hela lite för tunn i smaken och på tok för torr för en fin porter. Eftersmaken är lång och rostad. Kommentar: En ganska väntad öl från Spendrups. Bra hantverk men inget som överraskar.

Brewer’s Choice Honey Porter

Utseende: Färgen är svart och det skummade kraftigt.

Arom: Rostade toner kompletteras av kakao, rostade nötter och lite humle.

Smak: Lite fruktig, torr, lite kaffetoner men mest rostad malt. Stor beska som är stillsam först men som biter tag i eftersmaken. Tunn på något vis. Lyfter inte riktigt.

Kommentar: Jag vet inte vilka smaker honung väntas ge men jag märkte inget ovanligt här så var finns honungen?

Left Hand Black Jack Porter

Den mest porterlika av de tre men den vi tyckte minst om. På flaskan står följande:: Left Hand Brewing Company takes pride in handcrafting premium beers of great distinction. Och nog har den great distinction i jämförelse med de andra två.

Utseende: Färgen är svart.

Arom: Inte bara brända toner, fruktighet, russin, kaffe och något mera odefinerat. Detta något som fick oss att gissa denna som Honey Porter

Smak: Beskan finns där, sötman också. Precis som en porter bör vara men allt är lite platt och tillknycklat. Medelfylligt, Väldigt kort eftersmak.

Kommentar: Left Hand Brewing är ett bryggeri som jag tror att jag har ratat tidigare.

Mariestads Porter

Denna blogg skapas enkom i väntan på att boxhosting (mitt webb-hotell) ska börja tillhandahålla dylika tjänster. Varför är det så brottom då? Jo, jag vill kunna skriva här och jag ser väldigt gärna att ni kommenterar.

Dagens ämne är den största ölnyheten i Sverige på länge. Att det dyker upp små, nya bryggerier hela tiden börjar vi så smått att vänja oss vid. Att en av de stora drakarna skulle börja producera mera nischad öl är mera ovanligt men den 1 oktober släpptes MP på systembolaget och det var väldigt spännande att få sitta här hemma och testa.

Arom: Ren humle ton, inte kraftig, snarare försiktig. Rejält med cacao i doften. Inte direkt söt.
Smak: Smakmässigt är den mera som en stout en porter. Sötman är inte dominant utan beskan fortsätter att försiktigt dominera.
Eftersmak: Förvånansvärt kort eftersmak men med rejält bett.
Jag kommer säkerligen att köpa den igen men den hamnar inte i den ordinarie delen av min ölkällare. Spendrups räknar dock med att lagrad den i två år för den som vill köpa den lagrad. Okej då, jag köper nog ett par flaskor och ställer undan.