Magic Rock och Fourpure är till salu

För några år sedan så var det mer eller mindre stohej över sålda ”hantverksbryggerier”. Det var bryggerier som Camden Town som enligt min bedömning hade den målsättningen från början, Brixton där det mera handlade om att man behövde ekonomisk stöd för att kunna utvecklas upp till en hållbar nivå. När Carlsbergs köpte London Fields så tror jag att det bara handlade om namnet, jag kan inte se något annat värde.

Vad fick då storbryggerierna och investerarna? Jag tror inte att jag sticker ut huvudet för långt när jag påstår att huvudskälet är craft-washing. Att ha märken i sin portfölj som skickar signaler till kunder om variation, oberoende och hantverk.

Nu verkar det vara så att Australiensiska Lion som i sin tur ägs av Japanska Kirin väljer att se över sina satsningar. Både Magick Rock och Fourpure är till salu sedan början av året. Lite tidigare, i december 2021, meddelade Carlsberg att de vill sälja London Fields. Mig veterligen har inget av de tre bryggerierna fått en ny ägare.

Är detta slutet på Craftwashingen? Knappast, det handlar bara om ekonomiska tillfälliga omstruktureringar skulle jag gissa på. Passar det här märket in, behöver vi omstrukturera, ska det investeras för upskalning eller ska vi sälja vidare. O.s.v. Jag är övertygad om att dessa beslut tas långt ifrån lokaler som doftar malt, humle och jäst.

Dark Arts Hazelnut

Jag förstår hur det kommer sig att den här ölen har blivit kvar i källaren. Min vana trogen sedan något/några år tillbaka att köpa minst två burkar/flaskor av öl jag tänker prova har många bra effekter men det är även en slags risk. Som med Dark Arts Hazelnut. Jag hittade en burk när jag städade i ölkällaren som hade hamnat helt fel. Där har den stått sedan jag vet inte när. Jag mindes att jag hade tagit kort på den men inte hur den hade smakat. Hade jag bara köpt en så jag bara hade tagit kort och inte smakat den. Det skulle i så fall förklara varför jag inte mindes vad den smakade. Hade jag gillat den? Och sparat undan för att ha vid något lite speciellt tillfälle? Kanske var det rätt läge att öppna den nu?

Inget jättefel på ölen, inte alls om man gillar en vaniljtyngd, hasselnötig, mastig öl med något som jag upplever som kemisk ton. Så okej, lite kritisk är jag men här har vi ett av ölvärldens stora i-landspproblem. Folk som ger sig på att bedöma öl i stilar de inte gillar. Ni har säkert själva någon story om någon på Untappd som sänker ner en fin belgisk spontanjäst geuze med orden. Nähh, den här den var sur, måste blivit något fel på batchen. Jag påstår inte alls att Magic Rock inte har använt naturliga råvaror men det smakar kemiskt om den. Godisaktigt kemiskt. Säkerligen en öl som min granne skulle gilla. Jamenvisst, det är ju därför jag har sparat på den. För att dricka med grannen men det har inte blivit tillfälle för det av tusentals olika anledningar. Jag ville testa om han som gillar vanilj, karamell, sötma mycket mer än vad jag gör skulle tycka om den eller om han också skulle känna det där kemiska som skaver. Synd att jag öppnade den och drack den själv men det blev ganska bra bilder så jag var ju tvungen att dricka den. Måste ju ha något att skriva till bilderna. Fast hela burken drack jag inte upp utan slasken fick det mesta.

The Fabulist – Magic Rock

The Fabulist, Magic Rock, upphäld, Karlströms Malt, burköl.jpgKlart man ler åt sig själv när man plockar fram en öl och tittar på den med tanken att BrewDog måste ha skaffat sig en ny etikettdesigner för det här är snyggare än det brukar vara. När jag sedan hälde upp ölen så tyckte jag att den både såg och luktade lite bättre än BrewDog brukar. Smakar på den och tänker att jag har hittat en humlig öl till från BrewDog som jag gillar. Det smakar inte riktigt BrewDog, hussmaken saknas men det gör inget för det här är bättre. Kollar lite närmare på burken och ler stort åt mig själv. Ser inte ut som BrewDog, smakar inte BrewDog av den enkla anledningen att det inte är BrewDog utan Magic Rock. Riktigt god och bra jobbat MR

Utseende: Lite mörkvitt skumm, lagom disig, gyllenegul färg

Arom: Grapefrukt, apelsinskal, tall och en hel del andra frukter. Komplex fruktighet är en väldigt bra intetsägande beskrivning.

Smak: vegitativ smak, medium sötma, tydlig men mjuk beska, lätt oljig karaktär

Eftersmak: Torr, lite mera tall och apelsinskal kommer fram

Summering: Riktigt god öl, disig, humlig, relativt hög alkoholhalt för att kännas som en öl gjord att drickas i stora klunkar. Den har alltså mycket emot sig i utgångsläget i mitt tycke men ack vad den levererade. Det var alltså Magic Rock som hade gjort den!

Hypnotist – Magic Rock

När jag provsmakade High Wire (min första Magic Rocköl) så skrev jag en del om bryggeriet. Därför går jag rakt på ölen.

Hypnotist, Magic Rock, Karlströms MaltUtseende: Orangfärgad, lätt disig, vitt skum som helt dör bort.
Arom: Karamellmalt i grunden men mycket tropiska frukter, lite mandarin i sockerlag liksom, passionsfrukt och persika.
Munkänsla: Lätt gryning och en lätt syrlighet. Mycket kolsyra, lätt kropp med tanke på
alkoholhalten.
Smak: Mera tropisk frukt. Citrus, lime och en brödig bas.
Eftersmak: Mjuk, lite kryddig. Torr och lätt beska

Detta var inte en allt för humlebesk öl. Riktigt trevlig men lite väl mycket tråpisk frukt i det hela. Kan inte sätta fingret på det hela. Ska bli spännande att se hur jag upplever den nästa gång jag prövar den.

Nytt släpp igen

Mer och mer öl. Det råder sannerligen ingen brist på brittiska öl att prova just nu. Imorgon kommer de två helintressanta brygder mitt i höstrusket. Hypnotist från Huddersfieldbaserade Magic Rock låter som en spännande skapelse. Både havre och råg i mäsken som kompletteras av syramalt. Citra, Amarillo, Mosaic, Simcoe T90 och Simcoe Cryo Hops (humm, är det sista en egen humlesort, lite osäker där) kompletteras med Lupulin Powder. Ett slags koncentrat av humle som ska ge massor med arom men inte vegitativa smakerna. Ungerfär halva mängde behövs i jämförelse med traditionella humlegivor. Citrus, grapefrukt, passionsfrukt, tropisk frukt, allt verkar finnas i aromen om man läser lite beskrivningar på nätet. Magic Rocks!

buried-at-sea-galway-bay-brewery-karlstroms-malt

Å så kommer King Slayer från Buxton. Kanske mera anpassad efter årstiden. En 8% humlebomb som om jag tolkar Systembolagets beskrivning av ölen rätt inte kommer vara något för mig. Fast å andra sidan så är en öl från Buxton aldrig ointressant och jag hoppas på något som har lite släktskap med Ring your mother 1832 xxxx mild. Imorgon finns båda tillgängliga på Systembolaget, jag hoppas jag kommer ihåg att hänga på tangentbordet.

Magic Rock High Wire

Jisses vad kallt det blev fort. Sitter här och småfryser och drömmer om England. Huddersfield? Handen på hjärtat, vad vet ni om det stället. En plats i ert hjärta? Trodde nog inte det men faktum är att det är Storbritanniens elfte största stad. Inte för att jag klarar av att reda ut vad som är Town och vad som Cities eller Metropolitans. Nu kvittar det nog för en ort som har dryga 150 000 invånare och som ligger halvvägs mellan Leeds och Manchester är liksom inte riktigt supermetropolen. En del sport har de men framförallt så är det här som Magic Rock finns.

Magic Rock drog igång 2011 med bröderna Burhouse och deras huvudbryggare Stuart Ross. Redan första året lämnade Jonny Burhouse skutan som var allt annat än sjunkande. När jag sökte runt lite på nätet hittade jag bland annat ett hyllande bloginlägg av MankerBeer inför Stockholmsmässan 2012. Då hade de fortfarande bara de två jästankarna de startade med och hade en lång väg fram för sig till de 70000 liter som de kan jäsa samtidigt sedan maj i år. Bara fem år efter starten och nu med 20 anställda kan man konstatera framgången.

Via en sambeställning har jag nu provat deras High Wire och kan konstatera direkt att det finns en tydlig anledning till att jag inte har en massa recensioner på bloggen av deras öl. Deras öl har inte mig som målgrupp. Välbryggda saker med hög kvalitet och en kraftig humlepunch. High Wire är knappast något undantag.

Stuart Ross har beskrivit sitt bryggeri med följande scenario ”But this is a brewery that can also put a gooseberry gose in their core range, in a can, without anyone blinking.” Vem kan tacka nej till krusbär i ölen?

Hige Wire

Utseende: lätt grumlig, apelsingul och standard IPA-look

Arom: Underbar, det är för aromens skull som jag köper dessa öl. Tropiska frukter, mediumtung arom, Inte för mycket grapefrukt.

Smak: Nu börjar det bli lite mycket för mig. Här kommer anledningen att det passar mig bra att dela en 33 cl med min fru. Det blir för beskt för mig. Jag kan visserligen känna igen och uppskatta en välbryggd öl men nja, inte för mig.

Eftersmak: Ävn den tung med beska men det stör inte mig alls lika mycket. Det är den sköna finnishen som får mig att utan problem avsluta mitt halvfylda glas.

Summering: Välbryggt, relativt gott men något för er humlenördar snarare än för mig. Fast jag tvekar aldrig att prova ett glas Magic Rockmagi-rock-high-wire-karlstroms-malt