Det här gillar jag – samlingsboxar – i detta fallet Little Valley

Det är roligt att få dyka ner i ett bryggeris själ. Lite så känns det om man frågar mig när man kan prova flera öl sida vid sida eller mer eller mindre i närtid i alla fall. Det finns en box från Little Valley med fyra 33 cl flaskor. Det är deras IPA, porter, blonde och bitter som stoppas i. Givetvis kan man fundera över det miljövänliga med en extra papplåda, jag är lite extra uppretad över Systembolagets miljömärkning av förpackningar som de nyligen infört, men en låda eller två spelar ju ingen roll, eller?

Om vi bortser från detta så har vi alltså en IPA som jag bäst beskriver som en gammaldags IPA från England på 6%. Tydlig beska, drar åt det sötare hållet av alkoholen och mycket restsocker. Maltig och jordig smakriktning. Inget för er ungdommar som ser Sierra Nevadas Pale Ale som old school men för hos som tycker att Bengal Lancer är kraftigt humlad.
Vidare har vi en Porter, Dark Vale, som inte är någon smakexplosion utan snarare stillsam. Fruktig, lätt chokladig, vanilj och lätt rostade toner. Tunn kropp och en aningen kort och torr eftersmak.

Tod’s Blonde är en lite blonde som är lite bättre än min fördom mot blonde och golden ale. Lätt kropp, svår att kalla smakrik men inte tunn. Beskan tränger fram men ölen känns balanserad. Frisk arom och en stilla knäckig ton som mixas med de jordiga humletonerna.

Cragg Bitter fullbordar kvartetten och fulländar dess brittiska stamtavla. Detta är en typisk ”brown, boring bitter” och alltså inte helt oväntat den öl jag hoppas mest över. Om jag skulle rangordna dessa fyra öl som hamnar dock denna troligen på fjärdeplats. Lite för neutral och jag saknar fruktighet, maltighet och en touch av karamell.

Slutsats – Little Valley är ett bryggeri, om man dömer av dessa fyra öl och deras Studley Stout, med rötterna djupt ner i den klassiska engelska myllan. Gott men inte överraskande, stabilt men inte helgjutet. Att ställa fram en sådan här box vid grillkvällen och tro att man tillfredställer olika smakinriktningar hos gästerna är att lura sig lite. Bättre att plocka sorter från olika bryggerier med mera olika karaktär. Fast om man vill lära känna ett bryggeri så är det ett utmärkt val.

Det ser ju en blind att det är godare!

Stoodley Stout, kapsylen, Little Valley, Karlströms MaltStoodley Stout, från Yorkshirebryggaren Little Valley, har fått en ny etikett. Jag kan inte säga vad det var som fångade min uppmärksamhet. Etiketter intresserar mig visserligen mer och mer men jag hävdar fortfarande att jag ytters sällan köper en öl på grund av etiketten. Här var det dock så och jag fastnade direkt för något. Otroligt stor skillnad mot den förra, lite tråkiga etiketten. Som rubriker säger ”Det ser ju en blind att det är godare!”* Jag har ingen knivskarp minnesbild av Stooodley Stout men minns den som en bra och alldaglig stout. Nu med sina höjdkurvor och skogspartibemärkta etikett som knyter an till klassiska kartor så känns ölen plötsligt mera äventyrlig, i alla fall innan jag har öppnat flaskan.

Stoodley Stout, liggande flaska, Little Valley, Karlströms MaltLittle Valley Brewery, förutom Stoodley Stout så är de kända för att kontraktsbrygga, Ampleforth Abbey, en av Englands få klosteröl.

*Det är Bernt i Den Stora Ölresan som säger så när han häller soja i lättölen.

Porterprovningen – bortförklaringarna

De sju varianterna stoutporter i ordninarie sortimentet april 2018, Karlströms MaltJag måste gvetvis redogöra för den roliga porter/stoutprovningen som vi genomförde Skärtorsdagen. Man skulle kunna skriva fantastisk men någon stans på vägen tappar den en liten, liten pinne i bedömningen och blir bara en rolig provning. Det handlar inte om sällskapet för det var i toppklass men däremot så hade vi inte de riktigt bra ölen. Framförallt tre av dem var lite mindre bra i mitt tycke den kvällen.

Vi börjar med det lekfulla tävlingsmomentet, vem prickade flest rätt. Jag visste namnet på alla nio ölen men alltså inte ordningen medan mina deltagare inte fick veta namnet på de två jokrarna förrän efter att alla ölen hade provats. När vi började samla ihop oss efter att ha smakat alla så hade jag ordningen klar för mig, kände mig väldigt nöjd, hade nyttjat mina minnesbilder från de olika ölen. Speciellt så gällde detta de två jokrarna, kände att jag hade haft stor hjälp där. Ja, ja, så gick det precis som jag förtjänade. Tre rätt och långt ifrån Mattias och hans fem rätt. Här nedan har ni mina bortförklaringar. Som upphällare assisterade min fru och hon visste inte vilka öl som var jokrar eller inte.

De två jokrarna och kvällens avslutning, Karlströms Malt.jpg
De två jokrarna och en av ölen vi avslutade kvällen med

1 – Guinness Draught, platt, liten kropp, Guinnesskum, svag rostad karaktär (Ingen tvekan, fanns bara ett alternativ)

2 – Guinness Extra Stout, lite mera kropp och mera rostade toner. Den ölen som liknade 1an mest (Viss tvekan, men inte mer än ett uns)

3 – St Peter’s Cream Stout, Godare än de andra två, den har kropp och lite karaktär. Speciellt i jämförelse med de andra. (Jag gissade på Stoodley. Jag minns den som lite godare och inte så intetsägande som Guinness så den här passade perfekt. St. Peter’s hade jag ju passat in på öl nummer 7. Tänk att jag inte plockade den, känner mig lite besviken och lovar mig att dricka den lite nu och då)

4 – Jet Black Heart Båda den och 6an är söta och vaniljiga, kommer ihåg att Young’s hade på tok för mycket chokladsmak men den här har mest vanlij och sötma, inte så mycket choklad (Om det inte är BrewDog så är detta Young’s reso nerade jag och valde fel, två väldigt lika öl, mer lika än jag trodde)

5 – London Porter, fudge, mjuk, lite platt i jämförelse med de andra kraftigare men god (ingen tvekan, skönt med den efter fadäsen med St Peter’s)

6 – Young’s, Lite, lite mera choklad. (Se 4an, givetvis blev det fel även här)

7 – Draugen, Siren/Dugges, detta är kvällens klart godaste öl. Fyllig, markerad rostad ton som kompletteras av humlebeska. Hittar en del humle i aromen också. En öl att sitta och dricka hela kvällen (Så god – då är det nog St Peter’s, sicken dumt resonemang, humlen borde leda mig rätt här men ack nej, sitta och dricka hela kvällen? Knappast 11,5% vilket också förklarar mycket av den fina kroppen. Lite skamhatten på när man är så säker som jag var här och har så fel)

8 – Innis&Gunn Otrevlig arom, stickig gummiton med okej smak, jag minns det som att Draugen var lite otrevlig o aromen. (Här spelar alltså minnesbilden mig sprattet. Kommer ihåg att jag vaskade lite av Draugen senast, inbillar mig att gummitonen kan vara rökigheten som omvandlat/oxiderats men med facit i hand så hittar jag de tydliga bourbontonerna från ekfatet)

9 – Stoodley Stout, Det här både luktar och smakar lite illa, tunn kropp och viss ekfatskänsla får mig att passa in den som Inni&Gunn men det är bara en känsla av ekfat som får mig att välja den. Känner egentligen inte alls igen ölen vilket i sig borde ha fått mig att tänka Stoodley Stout. Kanske var det något fel med just den här flaskan. Orkar jag med att köpa en flaska till och prova? Vi får se, borde ju göra det.

Summering: Blindprovning, halv eller hel, är det enda sättet att försöka prova en öl objektivt. Nu när jag funderar lite till så ändrar jag till fantastisk provning. Samtalet, det är den hemliga ingrediensen som lyfter en bra kväll.

Torsdag – min mest ambitiösa torsdagsporter hittills

De sju varianterna stoutporter i ordninarie sortimentet april 2018, Karlströms Malt
De sju sorterna som ska provas

På Systembolaget finns det idag sju stycken stout/porter i det ordinarie sortimentet som kommer från de brittiska öarna. Plain Porter från Porterhouse föll bort nu senast vilket jag knappt har uppmärksammat förrän jag planerade inför denna provning. Tanken med kvällens provning är alltså att prova igenom det brittiska porter/stoutsortimentet. Håller det klassen? Vi provar dessa sju öl och sedan slänger jag in två jokrar och vi har en tionde öl att runda av med. Visst låter det kul? Jag lovar att återkomma med utfallet. Det svåra är nu vad utfallet ska svara på. Det spretar ju lite bland dessa öl så de är svåra att jämföra utifrån utgångspunkten ”Vilken är godast?”

De sju varianterna stoutporter i ordninarie sortimentet april 2018,i alkoholstyrkeordning, Karlströms Malt
Sorterade i alkoholhaltsordning. En svår avvägning med halvblinda provningar är just hur kraftiga ölen är. Kan bli väldigt dålig ordning ibland.

Halvblint provat alltså förutom jokrarna som är i det närmaste helblint för de övriga tre deltagarna. Jag kallar nämligen in en expertpanel med synnerligen erfarna öldrickare. De har druckit flera tusen öl tillsammans, minst. Givetvis skriver jag detta för att sätta lite press på dem. Faktum är dock att det inte krävs någon expert för att uttrycka sin smak. Expertnivå handlar mer om att kunna vara konsekvent och förmågan att dela isär olika aromer och smaker. Roligare att vara flera som provar, att sedan kunna diskutera och utveckla sitt omdöme.

De sju varianterna stoutporter i ordninarie sortimentet april 2018,i ordning efter vad jag kommer tycka om dem, Karlströms Malt
Sorterna sorterade i den ordning som jag gissar i förväg att jag kommer rangordna dem. Godast till höger. Hur skulle ni själva rangordna efter smakpreferens? Jag vet att många gillar Young’s betydligt mera än vad jag gör.

Sedan är detta lite trevlighetsprovande så jag har köpt lite olika charkprodukter. Skinka, korv och en ost slinker in. Ost är inte alltid så lätt till lite klenare stouts men jag har en engelsk blåmögelost så den passar in i alla fall.

Så, ha en skön skärtorsdag alla där ute.

De sju varianterna stoutporter i ordninarie sortimentet april 2018,någon slag gruppering, Karlströms Malt
Behövde en fjärde bild så jag ställde dem i någon slags typordning.

Little Valley Stoodley Stout och hur man kan förbättra sin köttfärs

Köttfärs och StudleyJag brukar ofta laga mat med köttfärs. Köttfärssås, tacos, köttfärslimpa och inte minst köttfärsbiffar i olika former. Mina barn gillar det bäst om jag bara plattar till dem och sedan kryddar dem med salt och peppar. Själv tycker jag att det blir lite för torftigt så istället brukar jag göra några olika varianter. Den här gången tillsatte jag några centiliter stout. Valet föll på Stoodley Stout från Little Valley Brewery. Dessutom lite kryddor och en bit spansk hårdost. Att bara blanda till färsen och sedan forma en plätt som jag sedan viker runt ostbiten och steker stekpannan försiktigt. Det absolut bästa med att steka färsbiffar med en skvätt öl i är att det sedan blir 2½ dl öl kvar att dricka upp till maten.

Little Valley Stoodley Stout
Brunsvart i färgen med medium skum som har drag mot cappusiono. Rostade söta toner, maltigt och fruktigt. Röda frukter är ju ett favoritbegrepp sedan den stora ölresan men här passar det som hand i hansken. För att fortsätta det enkla rättframma ölspråket, detta luktar helt enkelt stout. Krämig munkänsla, enkel och okomplicerad öl med skön krämig munkänsla. De rostade kaffetonerna ger oss en schysst stout. 8 poäng. Ingen höjdare men en mycket bra öl.

Mörka öl
10 poäng
London Porter (Fuller’s)
Dark Island Reserve (Orkney Brewery)

9 poäng
Thornbridge Imperial Raspberry Stout (Thornbridge)
Lump of Coal (Ridgeway)
Camden vs Odell (Camden Town)
Broken Dream (Siren)

8 poäng
Stoodley Stout (Little Valley)
Silver Pig (Ramsbury)

6 poäng
Fraoch 22 (Williams Bros)