Nu blir det bildvisning – Fourpure Basecamp

Jag minns inte ölen alls, säkert inte alls illa men troligen inte någon suverän öl. Jag är dock väldigt nöjd med bilderna. Jag har även satt upp Fourpure på min lista över ställen/bryggerier i London som jag vill besöka. Bryggeriet finns på Beermilen så det är lätt gjort men det ligger inte högst upp på listan. Anledningen är detta (de blev uppköpta av Kirin via den australiensiska öljätten Lion)

Purity Pure Helles – höstinspirationen flödar

Jag fortsätter mitt njutande/betraktande/drömmande om hösten. Denna underbara årstid som vi knappast skulle klara oss utan. Tänk att inte få äta vinteräpplen? Lustigt namn på något man skördar under hösten. Jag plockar fram Pure Helles från Purity, bryggeriet som gör en tämeligen lagerlik ale som heter Pure Gold men nu är det således Helles som det är frågan om.

En tunn färg, som en cider ungefär. Färgen är blekt halmgul och skumet är kritvitt. Det dör dock snabbt.

Aromen har något surt över sig, skulle behöva humle eller karamellmalt som piggade upp den men vem har sagt att man ska sitta och lukta på ölen?

Första klunken är ljuvlig, som att ta transponden direkt till bayern. Maltig, brödig karaktär med väldigt försiktig eftersmak. Andra klunken är precis lika trevlig och plötsligt är ölen slut.

Jag måste tänka på att dricka öl i rätt glas. En bild som denna kan ju få en att tro att det är Fuööer’s Frontier i glaset eller dylikt. Så är INTE fallet utan det är Pure Helles från Purity

Detta kommer inte bli någon öl jag köper allt för ofta, ingen öl jag minns men det är en bra, stilltypisk Bayersk lageröl. Dock får jag leta vidare efter en bra höstöl.

Hop Rocker till stekostburgare

Viktigt detta med ursprung. Är inte så utbrett i ölvärlden som i ostvärlden. Halloumi är som ni säkerligen känner till ursprungsskyddat så den lokala varianten heter Filliostus stekost och är från Stekosterian.

Jag gjorde en burgare på detta och provade Hop Rocker till detta. Jobbar på att rensa upp i det gamla, få lite ordning både i mina arkiv, i datorn och inte minst i ölkällaren. Har tagit flera stora steg framåt. Bottle Kill på Jameson, Inga I&G-flaskor som skvalpar. Stekostens sälta driver fram beskan mera och ölen blir lite mera krävande men samtidigt mera intressant. Citrustonerna kommer fram lite ytterligare medan mineraltonerna backar. Detta blev en riktigt bra kombination. Plötsligt så blir Hop Rocker en bra öl. Lätt kropp passar bra till burgaren och sötman hos tomaterna blir intensivare ihop med ölens beska. Minst lika gott som en köttburgare.

Hop Rocker – Hoppy Lager

Massivt humlad lageröl? Kan det vara vägen framåt. Brödigt istället för maltigt? Lite renare bas för humlen att dominera ifrån eller avsaknad av kropp att bygga ifrån?

Tunn färg, halmstråsgul. Lätt skum som bara lämnar en tunn rand.

Fruktig arom, citrus och lätt mineralig. Maltig i doften, brödig i smaken. Lite smörkola, kraftig beska men inget enormt. Medium till lätt kropp

Lång, kraftig eftersmak där beskan dominerar.

Jodå, duger väl men jag vet inte om det övertygar mig. Återkommer när jag har provat den ihop med mat.

Kan vasken titta snett på mig? Fizzy Bubbly från Tiny Rebel

Det bästa som Wales kan åstakomma?

Frågan är klart berättigad efter min upplevelse av Fizzy Bubbly trubbly dubbly visst måste de skämt de däringa Walesarna. Alltså Systembolaget skriver ”Fruktig, syrlig smak med tydlig karaktär av lime, inslag av örter och ljust bröd.” Gott så men de kunde ha skrivit att den luktar rengöringsmedel för det gör den. Det där kemiskt dallrande aromen som sprider sig när man ska skura toaletten med Ajax. Luktar Ajax lime? Vet inte om det är tanken.

Man ska givetvis inte underskatta förutfattade meningar, jag beskrev mina negativa sådana i förra blogginlägget. Men här kommer kortversionen – jag trodde inte jag skulle gilla den här ölen.

Därför är det av vikt att ni kära läsare sätts in situationen här hemma. Jag hade alltså lagat mat, får för mig att jag ska ha en öl till maten. Jag förstår att ni tycker det låter chockande men så var det. Jag gick ner i ölkäll, förlåt matkällaren och kom upp med burken. De övriga failjemedlämarna var så hungriga att de sköt alla traditionella konventioner helt åt sidan och tog mat före familjefadern och det gick så långt att frun hällde upp mjölk i sitt glas. Jag tog det som en signal att hon inte ville dela godisölen med mig. Sedermera, typ när värsta hungern var stillad och hustrun åter igen tog notis av omvärlden så såg hon mitt glas med öl. Lite halvsnorkigt frågade hon om det bara var jag som skulle få dricka öl. Jag hade vid det här laget luktat, smakat och bestämt mig för att ölen skulle ner i vasken. Jag tog då glatt en väldigt liten klunk till och sade att hon gärna skulle få ett glas öl. Jag hälde upp och skålade friskt med henne och inväntade reaktionen. Jag kan försäkra er om att hustrun inte har några åsikter om Tiny Rebel och hon hade inte glasögonen på sig så hon kunde knappast läsa Fizzy Bubbly utan hon var så fördomsfri man kan vara när man har ett glas guldfärgad, blank öl framför sig.

Det blev bara en klunk och halvvägs in i den klunken kom reaktionen. Vad var detta för något illa? Jag kände mig svarslös då och jag kände mig lite skamsen när ölen häldes i vasken. Inte för ölens skull utan på grund av de där lömska ögonen i vasken som tittade snett på mig. Skål på er, nästa öl smakar säkerligen bättre.

Mot bättre vetande

I mitt sökande efter den perfekta brittiska ölen (lugn, jag bara överdriver, det finns ingen sådan öl) så köpte jag ett antal öl för att ta igen lite förlorad mark här på bloggen. I den lådan fanns det två öl som jag absolut köpte mot bättre vetande. Det var Tiny Rebels Fizzy Bubbly och Sirens Maiden 2019. Det finns stor skillnad mellan dessa två ölen men gemensamt är att om jag hade varit logisk så hade jag inte köpt dessa två öl.
Vi börjar med Maiden från Siren Craft Brew och då i deras 2019 tappning av denna Barley Wine. Jag gillar Siren som bryggeri, snygga etiketter, bra öl, ofta otroligt goda men ibland allt för humliga för min smak. Detta är som sagt en Barley Wine så det borgar för att jag ska gilla den men det som gör att jag egentligen borde backa på den är priset. 115 kr för 37,5 cl är överdrivet hur snygg flaskan än är och vaxet gör inte mig gladare. Fast, köpte den gjorde jag så med facit i hand tror jag att Siren och Great Brands gjorde rätt. Jag gissar att det inte är en öl som man hoppas på hur mycket omköp som helst på.
Tiny Rebels är jag som bryggeri mera skeptisk till. Jag minns deras introduktion på Stockholmsmässan för evigheter sedan. Tunn kropp, inga karamelltoner och obskyra mängder humle. Fizzy Bubble är en lageröl med Key Lime i en burk som ser ut som om den innehåller läsk. Knappast en öl jag kommer tycka om men ibland måste man stödköpa.Hur ska vi annars få mera Walesisk öl på Bolaget? Varför vi vill ha mera sådan öl på Bolaget är en helt ovidkommande fråga!

Värmer upp inför vertikalprovning av Chimay Blå – Fuller’s & Friends Galleon

Chimay Blå Bild 2Det börjar bli en tydligt, återkommande händelse som ibland sker på rätt sida nyår och ibland, likt nu, sker på fel sida nyår. Idag blir alltså 2017 års vertikalprovning av Chimay Blå. Jag har bytt duk, plockat, diskat och förberett. Jag ska gå ner och välja årgångar. 2017, 2014, 2011, 2008 och sedan får jag se. Tänkte slänga in den romfatslagrade Chimayen någonstans i mixen också men jag lovar att återkomma.

Som uppvärmning till detta har jag smuttat, sniffat och sörplat i mig ännu en flaska av Fuller’s & Friends. Fourpour kom på besök och de brygde en lager ihop. En välhumlad med rejäl torrhumling enligt Fuller’s. När jag prövade den i oktober på bryggeriet var jag inte helt övertygad, den kändes ointergread och spretig men nu hade smakerna verkligen samlat ihop sig.

Fuller's & Friends Galleon, Fourpour, Karlströms MaltRiktigt ljust gul, lätt disig som riktigt kall men när den kom upp över 7-8 grader (för kallt i källaren så här års) så klarnade den helt. Skummet försvann snabbt, två glas var det ända jag hann med och sedan var det bara en tunn strimma utmed glaset.

Underbar blommig arom med citronskal och lätt gräsighet som komplement. Först upplevde jag den som välbalanserad men halvvägs ner i glaset kändes den lite väl söt och inte helt krispig. I övrigt levererade den rena, tydliga, maltiga toner och humlebeskan till trots så kommer säden fram i den här ölen. Lätt kropp och medelhög kolsyra. Avslutningen även den lite åt det söta hållet men fortfarande väldigt sädiga smaker.

Enligt ryktena så kommer det dyka upp några varianter av Fuller’s & Friends i Sverige under våren. Jag hoppas att det inte blir denna om vi inte får alla. Även om jag tyckte den var bättre nu så är det den minst bra i serien. Lageröl verkar fortfarande inte vara Fuller’s grej riktigt.

Howling Hops Lager Something och Viennalager

Howling Hops, Lager Something, Dimple, Karlströms MaltI tidigare inlägg (här, här och här) har jag beskrivit Howling Hops som ganska humlefokucerade öl och som ett bryggeri som hämtar sin inspiration väster ifrån men vid besöket så fick vi chansen att pröva två lageröl som pekade i en helt annan riktning. Den första ölen vet jag inte vad den hette. Det var en ”standard lager” och det kan man kanske kalla den. En lite tunn kropp och svag maltig smak kompletterades av en balanserad beska. Inte lite beska men inte framträdande heller. Vi hade lätt blommiga aromer men sedan mera gräsigt och vegitativt istället för amerikanska grapefrukttoner eller nya zeeländska tropiska frukter. Mycket trevligt att få smaka och se att bryggeriet verkligen sprider sina bryggningar över ett stort spektra av ölträdet.
Viennalagern var härligt bärnstensfärgad (undrar om jag hade skrivit kopparfärgad om det hade varit en ale?) öl med mycket skum som hängde kvar en rejäl stund innan det bara var en tunn strimma kvar. Väldigt maltig arom, rostadsäd, surdegsbröd (jästig och brödig kanske) men även lite lätta träiga toner.
Medium kropp och hög kolsyra. Medium beska, lite smak av tall som störde men på det hela en mycket krispig, brödig, maffig och trevlig lageröl. Lite apelsinskalston i eftersmkaen som ligger perfekt i gommen i väntan på nästa klunk. Riktigt, riktigt trevlig öl. Jag vet inte alls om den är tänkt att komma ut på marknaden eller om den bara var en engångsbryggning men ett väldigt bra bevis på att Howling Hops inte bara brygger humlefokucerade öl var den.

Läs gärna om deras Tank Bar också

Belhaven Intergalatic Lager – omtestning av Craft Beer glaset

Belhaven Intergalatic, skillnaden på två glas, Karlströms MaltJag tänkte att jag skulle ge Craft Lagerglasen en chans till. Kolla skummet som blev och då var det så att jag hällde upp i båda glasen samtidigt i princip. Först i det vänstra glaset faktiskt. Skummet byggdes upp bra men dog fullständigt å inget hängde kvar? Lätt att tro att det är glaset som gör det men det handlar givetvis om dålig diskning, kanske har något av barnen druckit mjölk i glaset också. Men jag har kollat en gång till och glaset är faktiskt bra för att bygga upp och behålla skum men det finns det flera som är. Glaset kändes inte lika vältbenäget denna gången så det kanske är en känsla som till slut går över men hur blir då glaset att använda för kompisar? Ska liksom hålla koll på vilka som har druckit ur det tidigare? Nja, ingen bra grej.

Över till ölen istället som är en bra lager öl å så skulle man kunna sluta beskrivningen där. Medium kolsyra, medium kropp, medium till låg beska, neutral arom med tydliga drag av malt och humle och ett rätt… högt pris, eller? 17,90 kr för en öl som känns lite mainstream. Det finns många liknande öl för både en och två eller fyra kronor billigare som känns jämbördiga fast det spelar kanske ingen större roll.

Så, lite mera utförligt. Ett schysst skum, gyllenegul i färgen. Maltiga aromer. Lite kåda kanske, snarare trä alltså än säd, lite spännande. Kakig. Citrus och maltighet i smaken. Inte någon större beska. Sötman kommer fram i smaken. Eftersmaken kommer inte med något nytt.
Summering: Okej öl, på gränsen mot tråkig.