Julölen – dags att reda i röran

Fuller's Old Winter Ale, Karlströms MaltRöra och röra men något klatschigt ska man skriva i rubriken. Fast lite rörigt hade jag det själv, jag var till exempel tvungen att gå tillbaka i arkiven för att ta reda på vilken/vilka öl jag hade skrivit om redan i år. Det är moderata fem stycken brittiska julöl som har funnits via Systembolaget och jag har två kvar att skriva om. Fuller’s Old Winter Ale och Harvey’s Christmas Ale. Jul mot vinter således. Sedan är det roligt med bilder, men jag har inte flaskorna kvar för det har varit glasåtervinningstur sedan dess. Men så hittade jag en bild på Old Winter Ale och en flaska i källaren så nu finns det bilder på båda flaskorna.

Om ölen nu då. Jag prövade de båda till julmaten vi duckade fram första advent. Vi började med Fuller’s Old Winter Ale som kändes riktigt bra. Medium kropp, lagom med kolsyra, d.v.s. ganska rikligt så att den bubblade rent smaklökarna på tungan och det doftade klassiskt, brittiskt maltigt, fruktigt, karamelligt. Lång eftersmak som hjälpte till med köttbullarna.

Väl urdrucket i glaset så pystes Harvey’s Christmas Ale. En öl som är starkare, 7,5% att jämföra med Fuller’s som landar på snälla 5,3% Det finns alltså en hel del mera malt att utveckla smakerna med vilket Harvey’s sannerligen har gjort. Den ölen hade allt som Fuller’sölen hade fast ett eller två snäpp mera. Utom kolsyran för den var mera medium till låg. Vi har alltså en öl som istället för att skölja ner och rensa upp för nästa mumsbit lade sig som bomull kring prinskorven och lindade in den i ett maltigt täcke och förgyllde den med madeiratoner, plommon och kraftig, lite besk apelsinmarmelad.

Ingen tvekan om vilken öl som är godast här, se bara till att ha ett stort glas vatten bredvid så inte slutet av julbordet missas helt. På själv julafton är det julmust som gäller men till någon av de andra tillfällena så kommer det att bli Harvey’sHarvey's Christmas Ale, Karlströms Malt

Santa Paws – skotsk julöl

Riktigt mörkt djuprödfärg med stort härligt skum. Försiktig maltig arom med mäktiga russintoner och lätt viniös. Luktar ungfär som jag minns den från förra året.

Smaken och munkänslan skiljer sig. Detta upplever jag som mera kolsyra och mera humlebeska. Lite synd tycker jag. Det är fortfarande en fin öl att luta sig tung emot i juletider. BrewDog har valt kryddiga humlesorter och hela ölen är mäktigt maltig. Bra där alltså men mindre kolsyra och mindre beska skulle göra den gott. Lätt rökighet och sköna rostade toner som varken blir kaffe eller choklad utan just bara rostade toner.

Förra året var den mera av en överraskning för den var så icke-BrewDog. I år var jag lite varnad men de har också skruvat den mera mot BrewDog-hörnet av ölvärlden. Lite mindre mentolhumlesmak och bara lite mindre kolsyra och ölen hade kunnat seglat upp som en julölsfavorit.

Santa Paws, BrewDog, Karlströms Malt

St Peter’s Winter Ale

Rullar vidare med ytterligare en av de kommande julölen. Återigen är det ett varuprov från importören Galatea. Årets version av St Peter’s Winter Ale träffade mig med full kraft. Jag stod och lagade mat och tänkte mig en god matlagningsöl. Jag mindes den som något tunn i kroppen men detta var en fullmatad öl med massvis av kropp. Brödig, chokladig och rätt så söt. Lätt torkade apelsinskal, som om man lämnat skalet från en kvällsapelsin på köksbordet till dagen efter. (Jag gör givetvis inte sådant, bara alla andra i familjen) Pomerans och kaffetoner tonar in tillsammans med eftersmaken. Rejält mörk i färgen och en vackert, ljust skum. Det kommer bli flera av den här ölen innan vintern tar slut.

st-peters-winter-ale-karlstroms-malt
Fortsätter att återanvända bilder från föra säsongens julöl. Imorgon så kanske, kanske kommer jag ta tag i mig och fotografera.

Sheperd Neame Christmas Ale

tomteol-fran-storbritannien
Var för slö för att ordna en bild, norpade en från förra året. Det är ju i princip samma öl, byt bara Buxtons Winter Stout mot Harvey’s Christmas Ale

Vi kör igång med förra årets mest plumpuddiga brittiska julöl på Systembolaget undrar vad den kommer att få för utmärkelse i år.

Utseende: Härlig, djup bärnstensfärg som drar mot koppar. Svagt skum.

Arom: Toffe, smörkola, försiktig om ens någon humleton, maltig och söt

Smak: Sötma, lättillgänglig, fruktig, lite jenka, lite fruktkola

Munkänsla: Mjuk, rund, medelfyllig

Eftersmak: Stillsam, försiktig, sötma

Omdömme: En god öl utan inverkan på sin omgivning. Förrädiskt lättdrucken med sina 7% När jag nu hade bloggat om den var det 2/3 kvar av halvlitern och jag satte mig med en god bok och bara njöt av att läsa och att ta en klunk lite nu och då.

(Den här ölen fick jag som ett varuprov av importören)

Dags för Julöl igen

1 november så går startskottet för årets jakt på den perfekta jjulölen. Själv kan jag lungt och avslappnad stå bredvid och njuta. Inte för att jag redan har hittat den utan mera för att jag mest dricker julmust på juldagarna. Ingen julöl till julbordet i min familj, sådan är vår tradition och julen handlar mycket om traditioner. När man nu slipper stressen med juldagarna så kan man koncentrera sig på nyskapande och egna traditioner. Visst, jag dricker julöl med viss glädje ibland också och det är ett av årets mera välkomna släpp. Jag tror att själva grejen är blandningen mellan välkomna favoriter och oprövade kort.

snoigt-skottland
Helst hade jag haft en bild på Mr Sno’ball men det saknade jag så en snöig kottlandsbild får duga

Bland årets julöl så finns det fem brittiska öl, alla fem har funnits med innan men jag är inte säker på om de har kvalat in försäljningsmässigt eller smakmässigt. St Peter’s Winter Ale, Shepherd Neame Christmas Ale, Harvey’s Christmas Ale (saknades förra året men är tillbaka nu), Fuller’s Old Winter Ale och BrewDog Santa Paws. En skön samling men det finns många andra gobitar man inte ska missa. Anchor Christmas Ale, Grebbestads Julöl, Hibernation Ale, Jämtlands Julöl, Mysingen Midvinterbrygd, N’Ice Chouffe och Oppigårds Winter Ale. Givetvis saknas det en och annan. Mr Sno’balls från Harviestoun, Jólabjór, Blizzard Porter och Ayinger Winter Bock

julens-budbarare
Etiketten från en hembrygd julöl, väl dåld i tidens dimma

När det gäller traditioner så håller jag dem som sakt lite utanför juldagarna. En Soltice d’hiver den 21 december och en Hibernation Ale antingen den 23:e december, väldigt sent eller tidigt den 24:e beroende på hur matlagningen har gott. Lägg till detta en vertikalprovning av Chimay Blå i mellandagarna. Chimay Blå började för övrigt sin karriär som just julöl.

Så fram med tomteluvorna!!!

Vi sammanfattar, julölen

tomteol-fran-storbritannienFem brittiska julöl hade kanske varit imponerande i slutet av nittiotalet men nu är det en försvinnande del i julölsflödet som sköljer över oss i november. En våg som jag upplever dör ut lagom till Lucia då flera eller ibland många av ölen är slut reda. Viktigt att vara tidigt ute om man inte vill missa sina favoriter. Någon sådan fara föreligger inte med någon av de fem brittiska ölen. Det finns relativt gott om dem alla fem.

Man kan rangordna öl på många vis och betygsätta dem men med bara fem öl så blir inte listor så intressanta. Istället har jag försökt att hitta lite olika kategorier där vi finner lite olika vinnare.

Årets mest oväntade
Här får vi ge priset till BrewDog och deras Santas Paw. Så lite humle, så mjuk karaktär och ändå så fin och elegant. Riktigt oväntat för att vara BrewDog

Årets nykomling
Här plockar jag fram Buxton Winter Stout. Julölen från Fuller’s, Shepherd Neame och S:t Peter’s har ju funnits med innan och BrewDog är ju gamla i gården så man blir knappast förvånade över att de har med en julöl. Alltså blir det en ohotad kategorivinst för Buxton

Årets humligaste
Bara i detta samanhanget kommer jag att kalla Fuller’sölen för mest humlig men där ligger den i topp. Kanske inte för mängden humle, det vet jag inte något om, utan mera fö upplevandet av humlen.

Mesta plumpudding
Å vad massor av plumpuddingkänlsa det finns i Sheperd Neames Christmas Ale. Det luktar torkad frukt, smakar tungt och lämnar en blytung mage efter sig. Visst låter det plumpudding, själv har jag aldrig provat det.

Den bästa
Då väljer jag S:t Peter’s i år. En öl som passar mig riktgit fint i år. Visserligen söt men inte allt för sliskig även om den ligger där och dalrar. Den kommer funka fint till julmat men även till tystnaden vid granen när resten av familjen har gått och lagt sig.

Fuller’s Old Winter Ale

Klart att man inte är riktig i huvudet om man kommer hem klockan 22:00 efter att ha varit först på bryggeriet sedan innan åtta i morse, bryggt öl och skurat jästank, skyndat iväg för att hålla ölprovning och så komma hem till en tallrik kall soppa. Allt bara för att sätta sig och skriva ner sina futtiga tankar om en öl. Men det är ett skönt sett att varva ner innan jag lägger mig. Halv sex ska jag vara i farten igen imorgon. Det känns bra att knyta ihop den engelska julsäcken med Fullers Old Winter Ale

Riktigt, djup, mörk, mahoneyfärgad öl med ett halvcentimeterhögt skum. Mäktig smörkolabomb med inslag av torkad frukt. Medelfyllig öl som har en mjuk munkänsla även om den har en oväntad skarp beska för att vara en Fuller’söl. Lång efterbeska. Maltig och örtig öl med.

Vad tycker jag om ölen då? Det är ju ändå en Fuller’söl, blir det tummen upp då? Nja, inget större fel på den men något återköp är jag inte säker på. Då blir det nog hellre en ESB. Beskan balanserade ölen fint och den kändes inte alls lika stabbig som Sheperd Neames Christmas Ale men samtidigt upplever jag beskan rätt så skarp. Vacker öl som doftade gott fast sedan passade den inte min gom. God natt med er gott folk. Imorgon är en ny dag!

Julöl från Faversham

När jag föreläser om julöl då brukar jag beskriva svensk julölstradition som mörkare, sötare och alkoholstarkare. Precis så vill jag beskriva Sheperd Neames julöl jämfört med Bishop Finger. Den här landar på 7,0% jämfört med 5,2% Färgen är lite mörkare och aromen är betydligt kraftigare. En riktigt mustig öl med stora mängder smörkola, knäck och melass i aromen. Mjuk och följsam smak som väntat. En bitter i all sin prakt om än väldigt mäktig, lite för mäktig för mig. En Bishops Finger på smörkolasteroider. Det finns inget nytaget kort på den för jag provade den (eller ska man säga drack den kanske) medan jag diskade. Inte den mest seriösa provningssituationen kanske men det är aldrig fel med en disköl. En intressant detalj i det hela blev när jag skulle öppna flaskan. Jag hade tagit fram mitt nya favoritglas, en TEKU-kupa men liksom när doften framträdde, rätt upp genom flaskhalsen så avstannade jag och hällde inte upp ölen. Detta var inte en öl för ett fint ölglas i form av kupa på fot. Istället plockade jag ner ett klassiskt pintglas med en midja och hällde upp i. Plötsligt kändes det helt rätt. Rätt glas till rätt öl. Inte att negligera.

Me pulling a pint
Inte en Bishop eller en Christmas men väl Sheperd Neame öl i kranarna. Bilden är från en Sheperd-pub i London

 

 

St Peter’s Winter Ale

En klassisk julöl som jag inte har koll på hur många år den har funnits på Bolaget men den har hamnat i beställningssortimentet ibland och ibland har den inte kvalet in, om det stämmer med de uppgifter jag har fått. Det är ju oftast en hel del hyss, hyss om sådant. Äldre än 20 år kan den dock inte vara för i år är det 20 år sedan bryggeriet startades.

st-peters-winter-ale-karlstroms-malt
Flaskan är alldeles för fin för att kastas. Här återanvänd som ljusstake.

Mörkt rödbrun och utan något större skum så gör den sig bra i ett klassiskt pintglas. Jag är barnsligt förtjust i den ovala flaskan och känner mig riktigt nöjd över att den är tillbaka. St Peters är en öl som i mitt minne fortfarande är en öl som riskerar att smaka surt/syrligt på ett otrevligt vis. Roligt detta med minnet för när jag scrollar igenom mina egna kommentarer om just Winter Ale bland S:t Petersinläggen så handlar det ofta om att jag blir positivt överraskad? Har den varit syrlig ett år, eller? I år är smaken fylld av behaglig sötma som drar åt det sliskiga. Ett glas räcker gott som det är men ihop med mat blir det bättre. Gärna en Jansson, omelett och en knäckemacka. Knäckebrödet bygger en maltbrygga till ölen och bidrar med en sädig grundton som ölet mår riktigt bra av. Aromen är rostade kaffetoner, lätt chokladig, torkad frukt. När det blir tomt i glaset och jag luktar igen så kommer det en rökighet som jag inte hittade först. Subtil öl med många lager. En öl värd att spara till julaftonskvällen, att öppna den vid brasan eller granen när barnen knoppat in. Tyvärr funkar det inte riktigt så hemma hos oss längre. Jag somnar nämligen innan barnen.

Dags för julöl

På tisdag släpps julölen fri för året. En sökning på Systembolagets fantastiska websida (lite ironisk är jag här, borde kanske ha varnat känsliga läsare) gör mig lite förvirrad. Har man redan släppt viss julöl? Eller är de kvar från förra året? Hur som, fem julöl från Storbritannien verkar det finnas. Två av dem har säljstart på tisdag och de andra tre finns redan på hyllan.fullers-old-winter-ale-karlstroms-malt-systemboalgets-bild

BrewDog Santa Paws
Buxton Winter Stout
Fuller’s Old Winter Ale
Shepherd Neame Christmas Ale
St Peter’s Winter Ale

Som sig bör i brittisk tradition så är det inte julöl utan vinteröl. De två först känns absolut mest spännande medan jag kommer att köpa de andra också och pröva igen. Inget fel på dem men inget jag direkt längtar efter. Fuller’s har visserligen fräschat upp sin etikett till Old Winter Ale och det anser jag var ett kliv framåt. Detta är en bra öl, smakar Fuller’s. St Peters har varierat genom åren men 2011 beskrev jag dn som ”Det är en gedigen, präktig engelsk bitter utan några större julkrusiduller. En vintervärmare så till vida att den har rund, fyllig kropp och en ganska tydlig alkoholnärvare.” Får se vad det ger i år. Shepherd Neame? Nja, men om jag köper de andra fyra så blir det klart den också.