Dagen då julkänslan infann sig

Jag hör absolut till de personer som gillar julen. Jag gillar att man ska träffa släkten, äta god mat, att det blir ett par dagar av inaktivitet. Jag tycker om musiken i december, hela vägen från jobbiga, glättiga, julsånger som absolut inte kommer hålla genom decennierna till välljudande körsång av gamla klassiker. Jag gillar pepparkaksbak, adventsljusstake och julkalendern på TV. Däremot gillar jag absolut inte att man gör saker för tidigt. Var sak har sin tid.

Precis på samma sätt som man inte plockar fram adventsljusstaken innan advent så skulle vad det mig anbelangar vänta med julölen till slutet av november. Så tycker som bekant inte Systembolaget utan årets julöl finns framme i butikerna. Vem vet, det kanske är så illa att några sorter har tagit slut redan? Otänkbart är det inte alls. Vid luciatid så börjar det definitivt tryta och den som inte har handlat på sig sina favoriter riskerar att bli utan.
Själv har jag trots både julöl och julmust på jobbet inte haft den minsta känning av julkänslor förrän den här helgen då både kyla och snö drog in över Falköping. Båda två lika välkomnade av mig. Lördagen bjöd på lätt snålblåst, gråkallt väder där solen plötslig tittade fram vid middagstid. På kvällen kom föraning om snö och i morse vaknade jag upp till hjulspår på gatan. Inget tjockt snötäcke men någon centimeter var det. På eftermiddagen var jag med på Tomtevandring i ymnigt snöfall och skötte eldarna. Fyra eldfat, två eldkorgar, hundratals marschaller, lite stormlyktor, glögg, glada barn, varmkorv, pepparkakor och plötsligt kände jag att ikväll blir det en julöl.

Valet föll på en gammal kär favorit. S:t Peter´s Winter Ale som med sin värmande maltighet, sina lätt rostade toner, sin brödighet och sin still beska är en otroligt god öl som jag längtar efter att den ska komma varje höst/vinter. Den känns lite hårdare rostad i år än vanligt, lite mera brända toner. Lättare kropp gör också att jag inte riktigt jublar som jag brukar men fortfarande, det kommer att bli några flaskor till ölkällaren så jag har att njuta under kommande månader. Njuta av dess smakrikedom, vintriga arom och mjuka munkänsla. Skål och God bara-en-vecka-kvar-till-advent på er.

Vi kör vidare med julöl – Fuller’s Old Winter Ale

St Peter’s Winter Ale fick symbolisera punkt 3 på min julöllista och nu rullar jag vidare med punkt 4. Det känns både logiskt och helt rätt. Logiskt för att 4 kommer efter 3 i talföljden och helt rätt att även Fuller’s Old Winter Ale får en egenpunkt från listan men det känns bäst att jag börjar med att klargöra att jag absolut inte har något emot nämnd öl. Det var bara så att de andra tre punkterna passade bättre till övriga öl och då blev det denna kvar

Punkt 4: Det är ingen kul julölslista på bolaget i år, heller……

Det känns mest som gamla favoriter. Vilket i sig inte är fel men jag saknar överraskningarna, de där ölen som piggar upp tillvaron. Jag gjorde en jämförelse mellan tre Fuller’söl för två år sedan och konstaterade då att det inte var så stor skillnad på dem. Det står jag för fortfarande. Det är så jag menar, julölslistan som förr kittlade mig gör inte så numera utan är mest fyll av gamla bekanta. Som att ha fest med grannarna alltså och det är ju kanon för någon som mig som har bra grannar men det kittlar inte riktigt. Vem gillar inte att Oppigårds Winter Ale är tillbaka eller att man åter igen kan köpa Jämtlands Julöl? N’ice Chouffe, Gouden Carolus, Anchor Christmas Ale eller Mysingen är hur trevliga som helst att se igen men där tar det liksom stopp för mig. Så klassikerlistan är inte så lång den heller.
Sedan kommer det lite vinter/julöl i de andra släppen och jag vet att Systembolaget har valt att tona ner själva julölsläppet. Kanske inte helt fel, speciellt inte eftersom de startar för tidigt med dem

• 

• 

• 

Fuller’s Old Winter Ale då? Tja, god Fuller’s öl, standard bitter i den lite tyngre klassen. Skönt karamellton, fruktig och riktigt trevlig.. Oväntat mycket kolsyra i min flaska men bara att skvimpa runt lite så kändes det bättre. Lite skarp beska om jag ska nämna något minus med den. Skål på er

Gamla inlägg om Fuller’s Old Winter Ale

2016

2016

2018

2019

2020

Hurra (?) Julölen är här

Man kan säga mycket om julöl och på många vis. Jag nöjer mig med en kort och snärtig punktlista

Punkt 1: Julöl är konstigt begrepp, speciellt numera

Punkt 2: Julöl redan 1 november är för tidigt

Punkt 3: Det är roligt med julöl

Punkt 4: Det är ingen kul julölslista på bolaget i år, heller……

Punkt 5: Fyll gärna på listan med egna punkter för nu tog mina slut, inte helt utan orsak

Slöar och återanvänder en gammal bild men den ser lika dan ut på etiketten i år

Puh, mycket jobb att vara bloggare. Nu tänkte jag att jag skulle avnjuta årets bästa alternativt näst bästa brittiska julöl. St Peter’s Winter Ale. Det kan jag utse den till redan nu eftersom det bara finns fyra att välja mellan. Jag har prövat tre av dem så näst bäst är den sämsta placering den kommer ha. Den får symbolisera punkt 3, det är roligt med julöl. Att ha en så god ”vardagsöl” att vänta på varje vinter är en ynnest. Den tydliga men inte dominerande beskan som hämtar sin kraft i rostad malt lika mycket som humle. Detta är en relativt alkoholstark öl med sina 6,5% så man ska inte dricka hinkavis av den men det skulle man lätt kunna lura sig att göra om man inte är försiktig. Mäktigt tunga smaker av bröd, lite surdeg, apelsinmarmelad, sirap som jag gärna hade prövat till lite nygrilljerad skinka. Nu fick det bli en skiva danskt rågbröd med lite extrasaltat smör på, elegant garnerat med en överdimensionerad skiva basturökt skinka och toppad med inlagd gurka där senapsfröna i inläggningen andligt får förena smörgåsen med julskinkans grilljering. Det blir en bra försmak av det kommande svammelsurium av smaker som julmaten bjuder på. Berätta gärna om era favoritjulöl oavsett om de är brittiska eller inte men gärna brittiska.

St Peter’s Winter Ale och Casadias

Detta med smakkombinationer är spännande. Burgaren med stekost blev bra exempel på lyckad kombination. Inne i ett stim när det gäller att rensa i ölkällaren så plockade jag en flaska St Peter’s Winter Ale från ifjol (2019 alltså). Barnen brassade Casadias med 18 månaders prästost från Falköpings Mejeri och Lönnebergas rökigaste skinka. Båda två var väldigt goda. Var för sig men även tillsammans men det blev absolut ingen kombination. Det smakade gott, ett plus ett blev två men inte det där tre som är vad man hoppas på.

Jag slavarde bort bilden med casadiasen på så ni för hålla till godo med denna.

St Peter’s Winter Ale, ett kärt återseende

En klassiker i julölsfloden på Systembolaget

Jag gillar verkligen St Peter’s och har gjort det allt sedan det första flaskorna Cream Stout landade i Sverige, om det nu var dessa men det känner jag mig ganska säker på.
Detta börjar bli en klassiker, undrar hur många gånger den har kommit som julöl till Sverige? Jag har i alla fall skrivit om den sedan 2008. Hittar den inte alla år där mellan men bra nära. 2007 vet jag inte för enligt bloggen så prövade jag knappt julöl det året. Fast å andrasidan togs det inte hem så många julöl till Falköping på den tiden. Annat är det numera.

Hur smakar den i år? Gott kan jag lova men det är inte bästa årgången. Lite för hög beska kliver in och dominerar smakbilden och håller tillbaka sirap, russin, choklad och allt det där gottiga som den innehåller. Upplever den lite för spritsig i munkaraktären men båda dessa två drag är egenskaper jag tror att flera andra uppskattar. God öl, så god att om det inte fanns mängder med andra spännande öl att prova så skulle jag köpa några till. Dessutom är ju källaren allt för välfylld sedan tidigare.

Julöl 2 – Snow Cap från Dairy Farm

Det går lite trögt med julölsdrickandet i det Karlströmska hemmet. Dags att bättra på statistiken med 100% eftersom vi nu kör julöl nummer två. En winter ale/christmas ale/old ale som antingen har fått en ansiktslyftning enbart för lanseringen på Systembolaget eller så har de nyligen ändrat från den blåa Winter Ale till grön Christmas Ale.

Det här var en riktigt trevlig öl, härligt mörkröd med frodigt vitt skum. Maltig arom med härlig karamellton. En svag kryddig humleton och torkad frukt samsas bredvid varandra.

Mjuk munkänsla, värmande alkoholton och lite apelsinmarmelad. Torkad frukt, mycket russin men även lite papaya och torkat äpple.
Riktigt, riktigt god Winter Warmer

Julölsdags – en orgie i återkomster och lite nytt

Imorgon släpps årets julöl igen. Het efterlängtat av vissa, stor suck bland andra och lite väl tidigt enligt mig. 1 november är långt ifrån jul enligt mig men det är väl bara jag som är konservativ. Lite julförberedelser kan man börja med som att göra sin senap, julglöggen bör ligga i jäshink redan och de flesta av julklapparna har ni säkerligen köpt redan men julölen?
Nåväl, bara att anpassa sig och jag kommer i år ha den fina förmånen att kunna åka ner till den lokala butiken i Falköping och handla det jag vill. Alla sorterna i ordinarie släppet finns så när som på tre. Roligt för lilla Falköping, det är nog tio år sedan vi hade det så senast.
Bland dessa ölen finns det sex stycken brittiska. Fyra gamla bekantingar samt två nykomlingar. God mix där således. Fuller’s Winter Brew, Fuller’s Old Winter Ale, Shepherd Neame Christmas Ale och St Peter’s Winter Ale kompletteras med en strong ale från Old Dairy Brewery som heter Snow Top samt Celtic Christmas Imperial Stout från Whitewater Brewing Co.

Old Dairy har jag ingen koll alls på. En titta på deras hemsida ger en föraning om att det här Kentbaserade bryggeriet med sju anställda har en tydlig lantlig karaktär. Lantlig i all sin possitiva bemärkelse. De är personligen knutna till CAMRA, säljer sin öl i Cask och flaska. Hemsidan nämner inget om keg eller burk. Retro eller efter, bara att välja, allt efter perspektiv.

Celtic Christmas Imperial Stout är också från ett för mig nytt bryggeri. Inte långt ifrån Newcastle, liggandes på Lakeside road. Ska inte beblandas med Whitewater Brewing Company i Lakeside, Ontario, Kanada. Självklart är inte Newcastle jag nämner Newcastle upon Tyne utan namnen straxt söder om Belfast, Nordirland. Irländsk öl alltså, förklarar namnet. Även Whitewater är ett bryggeri som började på gården precis som Old Dairy. Har varit igång sedan 1996 och 2016 påbörjades byggandet av nya bryggeriet som idag levererar bryggningar på 6500 liter. Närheten till Belfast gör att tre av deras öl heter något med Belfast. Belfast Ale, Belfast Lager och Belfast Black.
Sex öl således, det borde jag klara av men sedan kommer det givetvis till ett helt gäng med svenska, belgiska, amerikanska, kanadensiska öl som ska pressas in. Så mycket öl, så lite tid. Sicket skönt problem. Lev gott

Brewdog – Santas Paws

Lite torrare och lite mindre humlebeskare i år. Det är den synnerliga komprimerade beskrivningen av Santa Paws. Ska man vara lite utförligare så kan man lyfta fram chokladen och russinen i aromen. En smekning av madeira. Mjuka smaker men spritsig munkänsla. Hög hinkabilitet. Den slinker ned lätt, både med och utan ost som tilltugg. Beskan är alltså snäppet lägre än jag minns ifrån ifjol men inte så låg som första året den kom med i julsläppet.

Sumeringen blir varken eller, mest en axelrykning. Skål på er alla, bara att ta nästa julöl.

Sheperd Neame Christmas Ale

Säga vad man vill om den här ölen men vacker som en sydengelsk juldag är den. Vad kan man säga mera? Massproducerad medelmåttig öl? Jovisst kan man det och någonstans i folks medvetande så tror de att jag inte dricker sådan öl, inte ens om jag blev bjuden på den. För bara två veckor sedan var det en person som visade mig en bild på just Sheperd Neame Christmas Ale med orden ”Fast du dricker väl aldrig sådana här öl?” Klart jag gör och absolut om jag blir bjuden. Sheperd Neame Christmas Ale blir kanske aldrig någon favorit hos mig men det är en enkel och harmlös öl som inte sticker ut i något avseende utom möjligen alkoholhalten. Jag vet inte om det finns någon ”ekonomisk lag” men nog måste det vara lättare en sälja stora volymer av någonting, oavsett vad det är, om få människor kan reta upp sig på produkten.

Vacker öl som sagt. Lite ljusare ett medelvärdet för julöl, vackert kopparfärgad. Skummet ligger kvar en stund men faller ihop till ett tunt lock.

Aromen är fylld av karamell, torkade frukt, rostat bröd. Smaken stämmer bra ihop med aromen och texturen är kraftig och fyllig. Det är en öl som tar plats. Lite torrare smak men i eftersmkaen kommer maltsötman med full kraft.

Det här är inte alls illa, snarare förrädiskt lättdrucket och om man har tänkt sig en lite sturskare traditionell engelsk bitter/strong ale så kommer denna leverera till julbordet.

St Peter’s Winter Ale

Vintern närmar sig med stormsteg och det har jag inget emot men att vi ska dra igång julförberedelserna känns konstlat. 1 november, innan vi ens har firat Allahelgona?

Nåväl, ska man nu börja fira in julen så varför inte dra på med något av det bästa först?

St Peter’s Winter Ale är bara så god som en winter ale ska vara. Halvliterflaska som det är så kan man kosta på sig rikliga klunkar precis som jag och en av mina trognaste läsare har kommit överens om att man gärna vill med en viss typ av öl. Kanske lite väl alkoholstarkt nu för detta men man får anpassa antalet klunkar per tidsenhet istället. Detta kan dock vara nog så svårt när ölen är mjuk, fyllig och riktigt maltig. En balanserande beska, väl tilltagen sötma och full med smaker som bara antyds. Mörk choklad, apelsinskal, kaffe, rostat bröd, lakrits och en lätt syrlig ton.

Dessutom har St Peter världens underbaraste flaska.

Läs gärna vad jag har tyckte tidigare år, St Peter’s Winter Ale är något av en klassiker