Nästan februarisläppet

image

Det var tänkt att vi skulle pröva sex olika öl från februarisläppet men det kom förkylningar i vägen så två byttes ut och en kom till, personner alltså, å så satt vi där fyra ölsugna ölprovare och funderade vad som skulle drickas. Först ut blev Cantillion Blåbär som Broder Daniel hade inhandlat i Köpenhamn. En super-hajpad öl som jag aldrig ens har funderat på att försöka skaffa och eftersom jag gillar suröl och då inte minst Cantillons öl så var det lite extra spännande. Blåbär hör inte heller till vanligheterna bland ölkryddor. Den enda öl jag kommer på är Bourganel aux Myrtilles som jag har smakat. Hur var nu denna godsak, för en godsak måste det väl vara om det stämmer som det har skrivits att detta är en öl som man kan byta bort mot 10-11 andra toppenöl? Jovisst Cantillon levererar igen, underbara syrliga toner, den berömda hästfilten i aromen, kanske blåbär men definitivt en svag aning av bär men jag hade själv nog hellre sagt svartavinbär. Citronsyra, lite träfatskaraktär på den i form av taniner kanske, min känsla var sådan men det känns lite udda. Smaken stämmer väl överens med aromen även om mycket av hästfilten försvinner. Slutordet får bli, Syrligt och Gott! 9 poäng men det är för att det är en god lambik, inte för blåbären.

Där efter gick vi på två öl från Marbäcks Bryggeri i närheten av Ulricehamn. Ett bryggeri som jag tänker försöka besöka under mars månad. De har ingen gigantisk produktion som bryggeriet har och det lilla som kommer in till Systembolaget i Ulricehamn försvinner lika snabbt ut genom dörrarna. Vi prövade först Kapten Olle som är en helt okej lageröl med frisk karaktär. Maltig och med en humlekaraktär som får mig att gissa på tysk ädelhumle, ingen dms eller smörkola. Oväntat mycket sötma, brödig smak medium beska och halvlång eftersmak med försiktig beska. Den hade halt kunnat varit lite högre för att inte ge ölen en så tung gump. 6 poäng

Sméa Kalle är två snäpp bättre. Rökig islaymalt enligt flaskan men jag undrar jag. Port Ellenmalten går nog åt på ön tänker jag. Rökig malt har säkerligen använts och rököl blir det. Diskret bokkaraktär på röken snarare än torvmosse. Om jag fick råda över receptet så skulle man öka på kroppen. Själva röksmaken klingar av mot eftersmaken och bidrar till ökad drickvänlighet. 8 poäng gav jag den.

Som öl nummer fyra korkade vi upp Hornbeers Julehumle och humle finns det helt klart i den. Grapetoner, fläder, friskt och fräscht och Herr P. drog lätta suckar av förnöjsamhet. Smaken levererade dock inte mycket i humlebeska. Jag som gillar humlearom men inte allt för beska öl blev glatt överraskad men jag kan förstå om andra blir lite lätt missnöjda. Desto mera sötma och fruktighet i aromen och väl i eftersmaken kommer humlebeskan som en riddare på sin vita springare. Inte alls illa tycker jag och jag skulle gärna pröva den till mat, kanske en gryta med koriander och kokosmjölk. 8 poäng.

De Ranke Hop Harvest 2012 lovade mycket när man tittade på flaskan, etiketten och det vackra vita skumet. Aromen hade många bra tendenser med en frisk humledos, lite belgisk touch men sedan dog det hela. Det fanns inte tillräckligt som backade upp humlebeskan utan ölen blev allt för enformig och tråkig. 5 poäng gav jag den.

image

Tillbaka till Danmark och Hornbeer som börjar segla upp ett favoritbryggeri för min del. Detta sagt som en lite poängvarning från min sida eftersom det är lätt att vara lite överentusiastisk och generös med poäng till favoriter. Black Magic Woman är en underbar imperial stout. Kaffe, sötma, värmande alkohol och lite cacao. En skön inbjudande arom. Som vanligt är med imperial stout inbjuder aromen till att tillbringa en ansenlig tid sniffandes på ölen. Bränd malt i smaken, en sötma som tilltar och en relativt kort eftersmak. 9 poäng får den av mig, den skulle vara lite mera komplex i smaken får att ta det sista steget.

Efter detta ringde jag min fru och bad henne dröja 20 minuter med att hämta mig och så korkade vi upp en flaska Tokyo* Även denna var inköpt förra året i Köpenhamn av Broder Daniel. Vackert skum och en underbart viniös arom. Fruktig, melass, ektoner, mäktig öl utan att det blev hög viskositet på ölen. Jag älskar dessa tunga, alkoholstarka saker, jag bara önskar att de kom i nip-bottles. 18,9 cl räcker gott åt två, tre personer. 10 poäng får den av mig.

 

Några anspråkslösa förslag

När man provar så fruktansvärt mycket på en gång som vid en festival så blir det svårt att göra någon dryck rättvisa. Torsdagen bjöd på, inte mindre än 53 smakprov av blandade drycker. Rågwhisky, suröl, fin singel cask, mindre fin ung calvados, mäktigt vällagrad calvados o.s.v. När jag nu skriver om ett litet urval av drycker så innebär det inte på något sätt att det jag inte skriver om inte var gott. Speciellt innebär det inte att inte ni skulle kunna tycka om det. Jag gillar ju listor så jag gör en tio-i-topp (utan inbördes rangordning) från mässan.

Carnegie 175års jubileumsversion
Riktigt roligt att det kommer spännande saker från Sveriges största bryggare. Här handlar det om en lite tillskruvad Carnegie som lagrats på bourbonfat. Riktigt trevlig, dessutom har Carlsberg i mitt tycke bästa montern på mässan. Missa inte deras smakkombinationer.

http://tidningenkrog.se/?p=1192

Coeur de Lion, Hors d’Age
Att en Calvados smakar och doftar äpple är inget förvånande men här hittar vi en balans och rundhet som de yngre inte har. Inte heller är den ekigt tung. Bara så bäst av alla de calvados jag provade.

Guinness Stout
Jag skämtar inte men se det som en rekomendation att inte bara dricka nya skapelser hela tiden. Ta tillfället i akt och drick gamla trotjänare.

Highland Park Saint Magnus Edition
För att testa den tror jag att man måste gå på Martin Markvardsens provning men det kan det vara värt för att få dricka en så underbar sak

Hornbeer Carribean RumStout
Ohh, la, la. Fruktig och mörk som den karibiska natten. Mystisk som en Agatha Christiedeckare men med en helt fridfull upplösning.

Slottskällan Kloster 2005
Snyft, den kommer troligen aldrig att bryggas igen och då pratar vi om den bästa svenska belgaren… Passa på medan chansen finnes.

Strömsholms Malakias
Jag är väldigt svag för rököl och detta var den bästa av dem jag provade. Att jag sedan gjorde det snart på en två, ttre smått dålliga öl gjorde inte upplevelsen sämre. Jag citerar. ”Malakias Andersson dömdes, mot sitt nekande, för att ha orsakat att nästan hela Köping brann ned 1889. Vi vet inte om han var skyldig men han inspirerade oss att brygga denna rököl. Vi har bryggt den med bl.a. whiskymalt från ön Islay utanför Skottlands västkust. Humlen är Amarillo, EKG och Wiliamette.” Enligt mannen med mustaschen så buteljerade man röken från lille Malakias lek med egen eld.

Slottskällans Freedom IPA
Slottskällan har gjort två ipor. En traditionellt engelsk och så den amerikanskinspirerade Freedom. Smaka gärna båda och jämför.

Vatten
Glöm för all del inte att dricka vatten. Varannan kanske är att överdriva men varje timme i alla fall.

Ängö Oktoberöl
Nej den har absolut inget att göra med de menlösa pissgula, alkoboostade oktoberölen från Tyskland som vi brukar få in på bolaget. Här handlar det mera om en Märzentolkning.