Hoegaarden Rosée

Hoegaarden var en vanlig gäst i mitt kylskåp för bara tre, fyra år sedan. Jag vet inte riktigt varför det har blivit sparsammars med inköpen under senare tid. Jag tycker att det är en riktigt trevlig veteöl och jag använder den gärna i matlagningen. För bara någon vecka sedan slog jag till och gjorde en marinad som jag har gjort många gånger innan. Av den anledningen slank det ned en flaska Hoegaarden Rosé under Frankrikeresan. Jag hade ingen koll på ölen men hällde upp den med stora förväntningar till en rödavinbärspaj. Förhoppningarna kom på skam å det grövsta. Det var en tvålaktig, parfymerad och väldigt kemisk öl som inte alls var rolig. Disigheten fick den förväntade röda färgen att se sätt kvalmigt rosa ut istället för läckert röd. Hallon, jästig och lite syrligt i den rätt okej aromen men sedan tappar ölen allt när man kommer till smaken. En, köp inte öl. Det är sällan jag hittar sådana.

Veteölprovning

Tillsammans med några goda vänner brygger vi öl ute i Stora Haketorp någon gång i månaden eller så. En ölsort som alla fyra kan samsas runt är veteöl av sydtysk karaktär så därför träffades vi och avsmakade följande startfält.

  • König LudwigWeissbier
  • Franziskaner
  • Wisby Weisse
  • Jacobsen Sommer Wit
  • Hoegaarden
  • Ora et Labora (vår egna veteöl från i våras, den som vann silver på hembryggar-SM ;-)

Snabbt konstaterade vi att Jacobsen Sommer Wit visserligen hade en häftig färg men att den inte tilltalade oss för en dylik öl. Smaken föll oss ännu mindre på läppen så att säga. Den smakade oss faktiskt så konstigt att vi öppnade en Hoegaarden för att återupprätta Witölens rykten.

Wisby Weisse platsar heller inte riktigt in. Den är på tok för skarp i beskan och flaskan stod kvar halvtom efter provningen och flera av oss hade kvar i glaset av den. Kvar hade vi då två kommersiella tyska varianter mot vår egna. Även jag måste erkänna att ännu är tyskarna bättre på att brygga veteöl än oss. Deras veteöl har en helhet, en mjukhet som vi inte slår. Smak, arom, beska, munkänsla, allt ihop går ihop utan några större skarvar. Hela ölen håller ihop och det är otroligt viktigt för en veteöl. Vilken som var bäst, Munken eller
Kungen, kunde vi inte enas om utan dessa får dela på första platsen och vi siktar mot nya försök nästa vår. För veteölen hör i mitt tycke knappast höst/vinter säsongen till. Snart är hösten här på allvar och då får veteölen vara fram till en solig vårdag då snön smälter