Hawkshead Red Bitter

Kvällsmacka, en av mina favoriter när jag var lite. Typ från ett år eller så innan jag började skolan till något år in på högstadiet så var en kvällsmacka det bästa jag visste. Det var ett begrepp där hemma hos mina föräldrar. De arbetade ofta sent, jag hämtades inte förrän vid sju hos min dagmamma. Dagmamma för er som inte är bekanta med begreppet var en verksamhet inom barnomsorgen där en kvinna, jag känner helt enkelt inte till någon man men antar att man rent tekniskt skulle kunna vara man, tog emot barn över dagen i sitt egna hem. Detta är på slutet av sjutitalet och början av åttiotalet och oavsett hur långt vi tyckte då att vi hade kommit med jämlikheten så fanns det tydliga könsroller kan jag lova. Dagmamma var en sådan.

Med växande ålder så hände det oftare och oftare att jag fick gå hem själv efter kvällsmat hos dagmamman för att mamma och pappa var kvar på restaurangen. Senare på kvällen kunde jg då få frågan om jag ville ha en kvällsmacka. Det var inte bara lite mat utan innebar att jag fick sitta upp en stund till med mamma och pappa.

Varför passar då Hawkshead så bra till en kvällsmacka? Med sina klassiska brittiska influenser är detta en öl som gjord för stora klunkar, låta maltigheten fylla upp gommen och skölja ner maten. Detta är ingen mening att sitta och småsniffa på, möjligen en lång teatralisk sniff innan man klunkar i sig första decilitern. Sirapstoner, russin, lätt murrig, jordig beska som lätt överröstas av ketchupen och äggulan. Dessutom är 4,2% lagom starkt för min del.

Den här gången var det tjocka skivor av surdegslimpa, basturökt skinka, lagrad prästost samt ägg från höns som matas med drav. Gott ska det va!

Torsdag igen – Tiramisu Imperial Stout från Hawkshead

Tiramisu Imperial Stout, Hawkshead Brewery, Karlströms MaltIbland funderar jag på om själva grundkriteriet för att en öl ska lanseras på bolaget är att det är en samarbetsbryggning. Visst, det är ofta spektakulära öl. Vem vill brygga något vardagsaktigt när man nu träffas för att ha en trevlig dag tillsammans? Samtidigt så spelar det heller ingen roll, bara en reflektion. Jag tror att det är en spegling av hur ölvärlden fungerar just nu, 2010-talet. Själv så ser jag det som att det är bryggeriet som man är hos som har gjort ölen. De kan sitt bryggverk, de sköter jäsningen och inte minst packeteringen. Allt som oftast ska sägas, The Kernel och Partizans version på samarbete är ju en skön brytning. Gemensam mäskning och sedan tog Partizan hand om den första, starkare vörten medan The Kernel tog resten och gjorde en alkoholsvag öl.

Slut på svamlandet, över till drickandet. TIS from Hawkshead, tagning 2

Mörk, svart vätska med ett cappuccinofärgat skum som dör bort. Jag borde givetvis haft flaskan liggande betydligt längre tid men det blev inte så. I november prövade jag den förra gången och klagade då på lite avsaknad av komplexitet. Givetvis har den inte utvecklat några större toner på dessa två och en halv månad. Det är fortfarande mjölksockersötma och vanilj som dominerar. Mörk choklad, baileys och fudge. Det står visserligen kaffe på etiketten men kaffet är inte dominerande, däremot kommer det tydligare choklad, melass och en tydlig fruktighet. Ganska ren i smakerna, inget som spretar eller stör men inget heller som sticker ut. Trevlig öl, alkoholen känns värmande. Kan se mig själv sitta framför brasan med vänner och njuta av den. Kan också se att jag dagen eftr kommer ihåg samtalet mycket bättre än själva ölen.

Torsdagsporter – i efterrättsform (Tiramisu Imperial Stout)

Tiramisu Imperial Stout, Hawkshead Brewery, Karlströms MaltSällan har en torsdagsporter varit så välförtjänt eller så rätt. Dessutom så är porter stärkande både för kropp och själ. Det kan jag behöva efter en dag som denna. Startade visserligen sakta men sedan har den gått i vansinnigt tempo med buteljering av tre sorter öl på jobbet, tandläkarbesök med yngsta dottern, diskning av två jästankar, öppet hus på gymnasiet i grannstaden (Skara) med äldsta dottern å så preppande av bryggverket för morgondagens bryggning. Det hade nog inte ens blivit någon torsdagsporter om jag inte hade fått hjälp men nu sitter jag här med en öl från Hawkshead Brewery. Ett helt okänt bryggeri för mig men deras samarbetspartner är mera välkända. Den här ölen började nämligen som en samarbetsbryggning ihop med Cigar City Brewing från Florida, USA. De flaskor som kom till bolaget har dock bryggts i kanten av Lake District

Tiramisu Imperial Stout, kapsylen, Hawkshead Brewery, Karlströms MaltAbsolut nattsvart med ett litet och väldigt mörkt skum som snabbt dör ut till en liten tunn rand längs med glaskanten.

Har lite svårt att sniffa ordentligt på ölen, den j-a mustachen sitter ivägen. Det är ju inte bara torsdag utan även november. Det luktar mycket mjölksocker och vanilj plus lite fudge och fin, kraftig choklad. Foresterobönor! (Okej, lite överdrivet men jag tänkt faktiskt på foresterobönornas kantighet)

Sötma, choklad, melass, fruktighet men inte så mycket kaffe i smaken. Medium till låg kolsyra men en ganska bubblig munkänsla på ölen. Lite kakig och ännu mera sötma. Sötman är det som de kan skruva mest på.

Eftersmaken är söt och distinkt kort med en ton kaffe. Överlag en helt okej öl men den är lite för söt allt igenom och lite för lite choklad, russin eller dylikt. Lite för okomplex för att vara perfekt. Men, jag ser fram mot nästa flaska fast jag kommer spara den i källaren ett tag för att se vad som händer med den.

Ingen rast, ingen ro! På fredag smäller det igen

Man skulle kunna tro att med 24 stycken nya öl i källaren så hoppar jag över fredagens släpp men icke sa Nicke. Det är helt enkelt för intressanta öl som kommer. Dyrt kommer det också att bli. Men ska man hänga med i toppen så gäller det att satsa. Ingen minns en fegis. Det har jag fått hört hela slutet av förra veckan.

Fuller’s Imperial IPA på mäktiga 10,5% är ytterligare en spik i deras nybygge som modernt, anpassat och konsumentflexibelt bryggeri. Inte så att de kommer gå ifrån London Pride men det gäller att attrahera öldrickare som gärna prövar nytt hela tiden. Genererar inte de stora inkomsterna men skapar en aura kring bryggeriet. Roligt att se tycker jag. Fuller’s 170-årsöl var en fin sak på 7% där humlen relativt försiktigt tittade fram om man jämför med west coast IPAs. Ska bli spännande att få se hur långt de har gått denna gången.

Hawkshead är ett helt nytt bryggeri för mig. De har tillsammans med Cigar City (Amerikaner) gjort en Tiramisu Imperial Stout. Jag känner mig lite bränd på efterrättsöl efter de två mörka glassölen från Buxton men varför inte? 55 kr för en 33 cl flaska är kanske i överkant men priset avskräcker inte helt från köp.

Tredje brittiska ölen i släppet är Tepache från The Wild Beer Co. Storflaska, 75 cl. Vet inte vad man ska förvänta sig här. Jag klipper från Wikipedia ”Tepache är en mexikansk jäst dryck, vanligen tillverkad av ananas som jäst i vatten med råsocker från sockerrör (sp. piloncillo). Ordet kommer dock från nahuatls tepiatl med betydelsen majsdryck. Ofta är drycken smaksatt med citron eller annan citrusfrukt och har låg alkoholhalt.Tepache används även för mäsk i allmänhet och agavemäsk för tillverkning av tequila eller mescal i synnerhet.”
Nyanserad, kryddig, något syrlig smak med inslag av ingefära, kardemumma, pomerans, kryddnejlika, ananas och citrus.” så lyder Systembolagets omdöme. 95 kr rakt i sjön eller mera riktning uppåt, den som prövar får se. Ingen minns ju en fegis.