Ölen ifråga är Qvänum Mat&Malt Havreale. En öl som knappast kan räknas som alldaglig. Björn som jag fick den av (Tackar för det) hade en teori att antingen var det något fel på den eller så var den bara jättekonstig. Som en sur disktrasa beskrev han den. Sur disktrasa utan kolsyra och skum. Vad det gäller disktrasan så byter min fru dessa på tok för ofta för att vi ska kunna nå dylika aromer men ölen har en tydlig sur karaktär i doften. Detta luktar lite som en spontanjäst öl med ett avtryck av en belgisk trippel i bakgrunden. När jag öppnar flaskan hörs inte ens ett inte litet plopp och även fast jag häller från hög höjd så blir det inte något skum. Färgen är gyllenedisig. Disigheten kan säkerligen bero på att flaskan hade transporterats en del den dagen. Aromen är mest syrlighet, en del jäst och lite sötma. Smaken är okej men roligast är munkänslan. Ölen är i frånvaro av kolsyran helt len i munnen och mycket lättdrucken. Om aromen skvallrade lite trippel så finns det inget i smaken. Inte märks de åtta procenten heller. Detta är en öl med lätt kropp och rejält med syra. Eftersmaken är kort och utan något särtecken. Lite gott drag i mungiporna av syran.
Nej Björn, jag delar inte din uppfattning. Detta är sannerligen ingen disktrasa men jag har svårt att tro på den som en storsäljare. Jag kommer dock att köpa den flera gånger.
Karlströms Malt 