Jag längtar efter lördag

beerpage-Landlord-360x308
Nu, på cask, på en krog i Sverige. Fake News???

Det är skillnad på lördagar och lördagar. Vissa lördagar ser man fram emot med större entusiasm än andra lördagar. Nu på lördag, den 19 oktober 2019, är det åter igen högtidsstund för oss caskälskare. Det blir åter igen caskfestival på Haket i Göteborg.

För er som inte har varit där så kan jag rekommendera det starkt. Jag var på fjolårets Winter is coming-festival och det var fantastiskt. På flera vis, gemytligt, god öl, opretensiöst och väldigt glatt.

Årets öluppställning är:
Timothy Taylors – Landlord, Bolt Maker och Ram Tam

Harveys – Sussex Best Bitter, Old Ale, Star of Eastbourne

Rudgate – Ruby Mild, Chocolate Stout

Vega – The Amber Alebum

Väldigt spännande öl alla nio. Fyra har jag smakat innan men Landlord och Sussex Best Bitter is a treat varje gång. Ram Tam verkar synnerligen intressant. Kul med inhemsk öl från Vega med Rudgate är helt nytt för mig.

Julölen – dags att reda i röran

Fuller's Old Winter Ale, Karlströms MaltRöra och röra men något klatschigt ska man skriva i rubriken. Fast lite rörigt hade jag det själv, jag var till exempel tvungen att gå tillbaka i arkiven för att ta reda på vilken/vilka öl jag hade skrivit om redan i år. Det är moderata fem stycken brittiska julöl som har funnits via Systembolaget och jag har två kvar att skriva om. Fuller’s Old Winter Ale och Harvey’s Christmas Ale. Jul mot vinter således. Sedan är det roligt med bilder, men jag har inte flaskorna kvar för det har varit glasåtervinningstur sedan dess. Men så hittade jag en bild på Old Winter Ale och en flaska i källaren så nu finns det bilder på båda flaskorna.

Om ölen nu då. Jag prövade de båda till julmaten vi duckade fram första advent. Vi började med Fuller’s Old Winter Ale som kändes riktigt bra. Medium kropp, lagom med kolsyra, d.v.s. ganska rikligt så att den bubblade rent smaklökarna på tungan och det doftade klassiskt, brittiskt maltigt, fruktigt, karamelligt. Lång eftersmak som hjälpte till med köttbullarna.

Väl urdrucket i glaset så pystes Harvey’s Christmas Ale. En öl som är starkare, 7,5% att jämföra med Fuller’s som landar på snälla 5,3% Det finns alltså en hel del mera malt att utveckla smakerna med vilket Harvey’s sannerligen har gjort. Den ölen hade allt som Fuller’sölen hade fast ett eller två snäpp mera. Utom kolsyran för den var mera medium till låg. Vi har alltså en öl som istället för att skölja ner och rensa upp för nästa mumsbit lade sig som bomull kring prinskorven och lindade in den i ett maltigt täcke och förgyllde den med madeiratoner, plommon och kraftig, lite besk apelsinmarmelad.

Ingen tvekan om vilken öl som är godast här, se bara till att ha ett stort glas vatten bredvid så inte slutet av julbordet missas helt. På själv julafton är det julmust som gäller men till någon av de andra tillfällena så kommer det att bli Harvey’sHarvey's Christmas Ale, Karlströms Malt

Badorter – en av anledningarna att jag älskar England

Det finns så mycket att älska England för, deras humor, vackra böljande kullar, pitoreska byar, afternoon tea, trumpna bönder, glada bönder. Listan kan göras oändligt lång och i den listan finns det en hel del saker som har med traditioner att göra. Nyligen påmindes jag om en sådan i ett blogginlägg på den utmärkta bloggen Brewing East.

Det är de engelska badorterna. Han inleder med själva kärnan i engelska badorter. ”If you’re headed to Margate or Broadstairs for a seaside getaway, rest assured that you can find both craft and local beer to partner with your fish and chips.” Seaside getaway, alltså bara att få ett avbrott, men inte vilket som helst utan ett par dagar ute vid kusten. With your fish and chips – jomen visst är det så. Fish and chips. Det är en väldigt viktig del i engelsk kultur men helt oumbärlig när vi kommer till seaside getaway.

DSC02679
Photo by Rebecca Pate, please visit her blogg

Fast det finns mycket mera inbyggt i begreppet. Kolla bilden lite noggrannare. I förgrunden har vi båtarna som tar plats, det är små båtar som används kommersiellts. Segelbåten är givetvis nöjesbåt men de andra. En bra seaside getaway sjuder av liv, vanligt, normalt vardagsliv. Givetvis är det betydligt mer liv under helger och speciellt sommaren men vardagslivet är ständigt närvarande.

De branta klipporna indikerar att vi är på sydkusten, östra delen. Inte alls i klass med Dovers vita klippor men strukturen är den samma. Detta ger en tydlig skiljelinje, nere på stranden dominerar turismen, ovanför klippan vardagen med en tunn gemensam korridor i form av gatan som går utmed klippan. Hotell och pensionat i var tredje, var fjärde hus. En viss andel krimskrams shopar och en och annan restaurang men i övrigt bostäder och kontor.

Drar vi oss ner till stranden igen så slås man givetvis av de färgglada hytterna. Hytter som kan användas för att förvara strandsaker, byta om i men som också kan vara fullt utrustade med gaskök och möjlighet att laga enklare mat. Man slås också av något som saknas, människor som badar. På bilden syns några få som står med fötterna i vattnet, knappt upp till smalbenen. Man badar inte hur som helst i engelska vatten! Istället så sitter man i stolar och vid parasoll. Vid parasoll skriver jag för det är inte självklart att man sitter under dem. Kolla noga på bilden så ser ni att parasollen används som vindskydd, vinden är en väldigt närvarande utmed engelska kusten.

Så efter att man har proppat i sig ägg och bacon till frukost, frusit på stranden och ätit trekantiga mackor till lunch så kan man redan vid fika på eftermiddagen dra sig uppåt och in på någon pub för att värma sig innan man tar en promenad på piren och köper kvällens obligatoriska fish and chips. Vad ska man välja att dricka. Här kommer några listor, mina förslag, kom gärna med kommentarer och egna förslag.

 

 

Värmande öl efter stranden för att värma upp sig. (Kriterier: värmande och inte med på övriga listor)

London Porter, Fuller’s. Mjuk och len kropp, värmande smaker. Givetvis vill man ha den serverad vid 12-14 grader men just idag kanske man låter den värmas upp lite till.

Sussex Best Bitter, Harvey’s. En av världens bästa bitters. Den fruktigheten kan få vilken frusen kropp som helst att tina upp.

Riggwelter, Black Sheep. Jag vet inte vad som fick denna ölen att ploppa upp i huvudet. Kanske tanken att man blir i alla fall varm om man ska springa runt och välta en massa får.

Jag återkommer med några listor till i senare blogginlägg. Vore roligt att höra om ni har några egna favoriter. Både på badorter men framförallt, vilken öl tror ni att ni helst skulle dricka när ni kommer upp från stranden, lite huttrande på eftermiddagen?Badort

Jag har skrivit om badorter tidigare, det är ju ett angenämt ämne

Harveys Christmas ale

Öl nummer 2, Harveys Christmas Ale
Öl nummer två för året på bloggen är inte lika lätt att känna igen på kapsylen som föregående.

Det blev en julöl som fick ikläda sig rollen som något gott till disken. Inte mycket till pys och skum i den här ölen? Med 7,5% alkohol så kan det trotts allt vara ett okej tecken, väldigt litet skum och en riktigt mörk, djup röd ton hälsar mig välkommen till en stunds eftertänksamhet. Harveys Christmas Ale. Känns inte som om Engelsmännen normalt gör Julöl, snarare vinteröl men det har jag inget belägg för. Jag hade hoppats och trott på en fullkomligt aromintensiv öl men möts av en ganska försiktig maltig arom som jag behöver anstränga mig för att hitta variation i.
Första klunken ger desto mera. En medelkraftig kropp med inledande sötma övergår i kraftig, blommig, beska. En ganska speciell känsla. Molass är ett sådant där begrepp som jag ibland använder utan att egentligen veta något om orginalsmaken utan jag har lärt mig smaken genom att pröva öl. Här finns den ihop med alkohol, portvin, russin och malt. Jag går tillbaka till aromen men det ger inget extra svar nu heller. Jag bestämmer mig för att ge den lite mera tid och börjar studera flaskan. 275 ml är inget standardmått men ett riktigt trevligt mått. Hade gärna fått varit mindre än så för detta är en intensiv öl som har en del gemensamt med Thomas Hardy t.ex. men givetvis så skiljer humlekaraktären dessa två åt rejält men maltigheten, den tunga gumpen hos hela ölen o.s.v. När man tittar på flaskan så är det svårt att avgöra om vi har att göra med ett litet, nytt bryggeri eller något traditionellt men visst är Harveys fult av tradition. Ett 1800-talsbryggeri som fortfarande är familjeägt enligt vad det verkar på hemsidan. Man kan aldrig vara helt säker nu för tiden. Bryggeriet ligger i den synnerligen intressanta staden Lewes som jag återkommer till på bloggen senare och som jag gärna skulle besöka om jag finge möjlighet. Jag missade den i somras under familjens bilsemester i England. Har en lite småklassisk historia med kris i början av 1900-talet, en begåvad bryggare vid namn Anthony Jenner som rycker upp bryggeriet och nu till slut så… är faktiskt John Harveys ättlingar kvar vid rodret. Hamish Elder är företagets ordförande och ättling i sjunde ledet till nämnde Harvey som genom sin vinhandel drog igång företaget för snart 200 år sedan. De är lite roliga på hemsidan genom att påpeka att det kommer mera och att det finns elva personer ur den åttonde generationen (med ett åldersspann på 23 år) som finns tillgängliga för framtida partnerskap. Är det en giftasannons, eller?
Åter till ölen. Jo, nu börjar aromen komma men fortfarande svag, domineras av russin och portvin. Om jag summerar ölen så blir det plus för den överlag, jag gillar storleken på flaskan och den lätta känslan över ölen. På minussidan ligger aningen för mycket beska för min smak och för lite av en sniffaröl när den nu ligger på 7,5%

Dörr i England
Ingen bild på bryggeriet har jag heller eftersom vi missade Lewes i somras. En vacker dörr får duga. (Lanhydrock, Cornwall)