Äntligen Englands bästa öl

Sex svarta ölAtt man påverkas om man vet innehållet i ett glas när man provar tycker jag är en självklarhet. Detta gäller oavsett om man kan mycket eller lite om dryck. Formspråk på etiketter, flaskans form, färg på drycken, pris, hype, marknadsförning m.m. påverkar alltid. Inte alltid positivt eller negativt men alltid blir man påverkad. Och med mina två ”finaste” öl i källaren ville jag vara extra försiktig. Jag ville veta om jag verkligen tyckte att de var lite bättre än andra öl oavsett om jag visste om vad det var i glaset. Det handlar om en flaska Good King Henry och en flaska Good King Henry Reserve från Old Chimney Brewery. Jag har försökt pröva dem två gånger tidigare med ett lite tillkrånglat upplägg. Många öl framplockade, en opartisk person lottar vilka öl som ska provas och serverar. Följden blir att man inte ens vet om GH kommer med vilket den inte gjorde varken den ena eller andra gången så nu fick det bli ett klassiskt upplägg men åtminstone halvblint.
Kosacken, Samuel Smith Imperial Stout, Laggunitas Cappuccino Stout, Courage Russian Imperial Stout och så de båda två kungavarianterna då stod upphällda och jag gav mig in på att sniffa, smaka och njuta.

Glas 1:
En chokladig och murrig arom med mycket kaffe i eftersmaken. En hel del viniösa toner och väldigt trögflytande. Lätt syrliga toner. 9 poäng (min gissning – Samuel Smith, rätt svar – Good King Henry)

Glas 2:
Något mera opac i färgen. Lite lättare och mera fruktig. Körsbär, röda frukter. Smaken var också fruktig mn mera drag åt äpplen. Syrlig smak och lite tunnare öl. Spännande, annorlunda och riktgit utmanande. 8 poäng (min gissning – Good King Henry Reserve, rätt svar – Samuel Smith)

Glas 3:
Man skulle lätt kunna beskriva den här ölen med ett ord, KAFFE. Massor av kaffe, lätt toner av bränt gummi också, rostad beska som ligger lite utanpå också. En tung öl som känns lite ansträngd. Skulle må bra av att harmonisera mera. 7 poäng (gissning – Lagunitas, rätt svar – Kosacken)

Glas 4:
Rödaktig tunn färgnyans. Mycket bubbligare munkänsla. Mera beska, lätt gräsig. Tydliga amerikanska drag i denna ölen. Brända toner, lätta kaffearomer i doften men sedan försvinner mycket av kaffekänslan. 8 poäng (gissning – Kosacken, rätt svar – Lagunitas)

Glas 5:
Whoow, lugn still öl, komplex smakbild med en massiv arom. Kaffe, mörk sirap, lätt brödig, lite humle, allt i en fin harmoni. Lite mera kaffe i eftersmaken. Underbar smuttaröl men även ett alternativ till efterrätten. 10 poäng (gissning – Courage, rätt svar – Courage, äntligen ett rätt svar)

Glas 6: Mycket svart öl med mild krämig arom. Bärig (vinbär), dadlar, spritig, mörk choklad, touch av soja. Mycket fyllig initialt och lite tunnare i eftersmaken utan att bli vattning på något vis. Kvällens bästa öl utan att tveka 10 poäng till den (gissning – Good King Henry, rätt svar – Good King Henry Special Reserv)

Summerar ihop kvällen med ett enkelt konstaterande att jag inte var särskillt bra på att gissa ölen. Jag trodde liksom att Lagunitas borde vara den mest kaffedominerade ölen, kul att jag faktiskt gillade Good King Henry och synd att det är lite jobbigt att få tag på den. Samuel Smith är värd att drickas igen och även Kosacken kommer få en andra chans någon gång.

Kall gurksoppa

Det låter konstigt och lite småskruvat. En självklarhet att prova alltså! Receptet är från Stefan Torstenssons bok ”med smak av öl”. En underbar källa till inspiration när det gäller mat med öl i. Enligt grundreceptet ska det vara lageröl med låg beska men jag vill gärna slå ett slag för en riktigt torr, humlebesk öl. Själv prövade jag med Bödeln från Hantverksbryggeriet. Soppan ska serveras kall och hör definitivt hemma i sommartid. Jag kan tänka mig den som förrätt eller mellanrätt men jag tror det blir lite snålt som huvudrätt. Servera gärna med knäckebröd eller rostat bröd till. Jag har rostade solroskärnor som garnering på bilden men jag tror att en klick laxrom (eller stenbitsrom om man är sparsam) blir bättre.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Som förrätt till sex personer

2 gurkor (cirka 1 kg)
3 dl kräm fräsch
2 dl öl
1 dl hackad dill
salt, peppar

Tillbehör
6 msk stenbitsrom
bröd, smör och lagrad prästost

Skala gurkorna och dela dem på längden. Skrapa ur kärnorna med en tesked. Skär sönder gurkan i bitar och kör gurkkötet i mixern. Sila av överflödig vätska. Blanda gurkköttet med kräm fräsch, öl och dill. Börja med halva mängden öl och smaka av innan du tillsätter mera. Maka av med salt och peppar och kyl sedan soppan rejält. Helst ska den stå och mogna till över natten.

Garnera soppan med rom och ev en dillkvist när du serverar den.

Gärna hefe veteöl att dricka till

Äntligen tillbaka (Bödeln)

bodeln_webb_large

Det tog tid men nu fungerar det trådlösa nätverket på Döbelnsgatan igen. Inte är det enbart därför som det inte har hänt något på bloggen på länge nu, nejdå men en starkt bidragande orsak är det allt. Hur som helst fick jag det hela att rulla idag igen och det firade jag med att rätta matteböcker och för att motivera mig halvvägs igenom högen så tog jag en Bödeln från Hantverksbryggeriet. Normalt brukar jag säga att balans är enormt viktigt i en öl men detta undantag bekräftar regeln. Den är inte alls lika besk som sina koloniala kusiner från andra sidan atlanten men den har en tydligt markerad beska. Hela ölen känns fridfullt kantig och i all sin obalans tilltalar den mig rejält som en icke-matöl i syfte att jag vill inte ha denn till mat helt enkelt. I trädgården medan man grillar, som belöning på kvällen, när favoritlaget vunnit eller bara tillsammans med goda vänner men inte till mat. Mycket fruktig, karamellig mitt i humlearomerna. Kantigt besk men inte alls överdrivet besk. God öl som jag gärna skaffar mig ett par till av.

Medan jag nu skrev detta fyllde jag på med kraftfull balans i form av Laphraoig. Tioårig rökig lycka med massor av tunga aromer och smaker. Tjära, tång, lite sälta och en lenhet som för en vidare mot frid i sitt inre.

Återbesök hos De Klomp

Jag kom iväg som jag skulle från Universitetet och det blev även en stund över så jag passade på att smita in på De Klomp en stund. Där var det betydligt lugnare idag och jag fick en liten trevlig pratstund med Peter som jobbade bakom baren om lite ditten och datten men mest om öl givetvis. Jag smuttade på Narren från Västerås. Jag sålde den ute på Wrågården under Wrågårdskalaset fast då i flaska och nu var det från fat.

Narren är en öl med lite svagig karaktär. Svag arom vilket passar ganska bra med öltypen även om det är en Extra Special Bitter. Smaken är karamellig och lite lustigt maltig för att maltigheten sedan bara ska försvinna ut i intet och ersättas med en raspig beska. Nästa klunk tyckte jag inte alls var lika söt utan snarare nötig. Jag blev aldrig riktigt klok på den men det säger kanske mera om mig än om ölen. Den var inte sämre än att jag tänker pröva den någon mera gång.

Imorgon är det bara att slå till!

Om man anser sig ha plats och råd, alltså. Jag gillade de öl jag provade på SMÖF, Munken och Baronen. 1 juli kommer flera av Hantverksbryggeriets öl in i beställningssortimentet.

89872 Baronen Barley Wine 74:90

89874 Kosacken Imperial Stout 52:70

89873 Munken Klosteröl 52:90

89871 Narren Extra Special Bitter 39:90

89870 Sotarn Oatmeal Stout 39:90

Alla fem sorterna kommer i 33 cl flaskor och man måste beställa 20 flaskor så det blir nog till att samla ihop ett gäng för göra ett samköp. Jag kan dock, med tanke på priset, inte tänka mig att Hantverksbryggeriet har samma problem som Thomas Bingebo skriver om här. Jag kan dock tänka mig några Narren om någon annan är intresserad av att dela. Uthämtning i Falköping såklart:) Om inte annat så för att visa att vi villl ha mera Svensk öl på Bolaget.

Sista(?) inlägget om SMÖF

Att jag har en förkärlek för stout, porter, imperial stouts och andra mer eller mindre svart sorters öl har kanske inte undgått någon. Givetvis avsmakades det ett antal dylika brygder på festivalen också. Ett race bestod av Svart från Gamla Slottskällans bryggeri, Närkes Black Golding samt Smörpundet Porter från Nynäshamn. Svart är som namnet antyder svart till färgen men med tydliga röda toner. Med sina 5,5% så är den lite tunnare och känns på det hela mer som en öl för hela kvällen även om alkoholstyrkan sätter stopp för allt för många pints av den. Smaken är frisk och domineras av humle och kaffe med en karamellton i bakgrunden. Trevlig öl men knappast en vinnare bland dess tre. Black Golding Starkporter är precis det. Starkare och därmed fylligare. Jag gillade ölen ända fram till eftersmaken. Nu har jag väldigt taskiga anteckningar här så jag vet faktiskt inte varför jag inte gillade eftersmaken. Vinnaren vet jag dock hur den smakade. Där jag tycker att Nynäshamns Sotholmen är i överkant och lite svår så satt Smörpundet Porter från 2007 som en smäck. Fyllig och smakrik med en underbar humleton som kom mer i eftersmaken. Aromen var helt okomplicerad med kaffe, lite choklad och rostad malt. Inte en öl att lukta på men väl att sippa på. Förvånansvärt fyllig för sina 6%.

Två imperial stouts blev det (från hade slutat att vilja ha, detta är inte öl i hennes smak.) Antares Imperial Stout var på tok för tunn för att komma ifråga här och utklassades stort av Sandbacka IS. Fy sa min fru när hon smakade. Gudomlig svarade jag och Hjalmar han log bara stort och lämnade med varm hand glaset till mig. Frågan är om inte detta var festivalens höjdare. Jämnt skägg med rökölen tror jag.

När jag skulle inhandla imperial stouten så ville inte frun ha någon sådan och vad skulle jag välja till henne. Valet föll på Struise Rosse 2007 och vilken öl det var. Enormt läcker med en syrlighet i smaken som bara löstes upp i eftesmaken. Inte riktigt så tung som belgiska öl ofta är utan lätt, elegant och förförisk. Mera tack!!!!

Det sista som testades blev ett engelskt bitter race med två öl från Dugges. Jag har druckit båda två innan men kom inte ihåg så mycket om dom förutom att jag tyckte att Gustafs Finger var bättre än Johannas Bästa. Båda två är väldigt lika varandra och man kan inte annat än undra varför man har två så lika öl i sitt sortiment. Vinnare blir dock Johannas Bästa eftersom man då kan dricka flera då den hamnar på 4,6% jämfört med GF på 5,8%. Inga öl jag skickar någon till Mölndal för att köpa men är jag på besök i Göteborg slinker dom säkerligen ned.

Det sista jag gjorde var att beställa mig en Baronen som jag trodde mig kunna ta med mig hem och dricka i bilen till Ludvika. Istället hade det dykt upp en vakt i dörröppningen och jag fick snällt stå kvar och dricka ur i foajén. Ganska god barley wine men aningen var söt tror jag.

 

Tackför detta året och räkna med att jag kommer tillbaka nästa år med eget glas, nummer istället för namn och om jag kan få ihop det med familjen och arbetet så kommer jag redan på fredagen.

 

P.s. Dempa, du kan få mit glas nu om du vill. Jag är klar med det.

Några flera öl kunde vara på sin plats

Vi testade Sundsvall IPA mot Rainbow Warrior (Närke). Båda två är ljusafärgade med dragning mot halm på ett för stilen helt korrekt sätt. Aromen präglas hos båda av frisk humlighet men där Sundsvall drar mot jordighet så drar krigaren mot citrus. Smakmässigt är Sundsvall lite snällare och rundare. Håller sig mera i närheten av de Engelska IPA medan Rainbow Warrior drar mot det stora landet i väster utan att överdriva på något vis. Kanske blir den två grader för söt i smaken. Båda två har en eftersmak som hojtar om mera öl och båda två är bra som aptitretare. Vinnare tycker jag dock att Sundsvall IPA blir. Tredje ölen som testades ihop med dessa var lite oväntat Biskop Kol men den pratar vi tyst om. Inget jättefel på den men det passade inte mig alls med denna stout som seglat vilse till Indien. Jag citerar deras hemsida. Biskop Kol är en svart ale. Fylligare en en vanlig stout och betydligt kraftigare humlad. Smaken är en ljuv blandning av kaffe, mörk choklad, humle och en ton av lakrits. Slut citat och visst är den kraftigare humlad, så pass att kaffe, mörk choklad och ton av lakrits bleknar bort allt för mycket och humlen är det som finns kvar. Det idiotiska var att i förvirringen bland numren, öl som inte fanns och mitt egna kaos så beställde jag den en gång till, lite dumt.

Helsinge Svagdricka testades och där skedde inte misstaget att beställa den igen. Skönt! Den smakade konstgjord rakt igenom.

Nytt race, belgiska öl.

Bredaryd hade jag tänkt mig att smaka något från. På fatkranen stod det något om Belgisk Dubbel eller så. Därför kunde den passa bra i ett Belgiskt Race. Färgen passade bra in på Dubbelstilen, kanske kunde den ha varit något brunare. Aromen präglas av den typiska belgiska lite syrliga, vridna aromen som gör att en öl blir belgisk. Nu räcker det inte riktigt med detta. En belgare behöver också en viss kryddighet och ett helt batteri av smaker från malten, nötter, russin, torkade frukter, knäckighet o.s.v. Smaken var okej men inte mycket mera. En öl som klart kan förbättras, bland annat kan den jäsas ut något mera. Yttre Gaarden är en öl med smått himmelskt skimmer omkring sig. Jag lagar gärna många olika sorters sillar både till jul och midsommar men även till andra tillfällen och ett av mina mera spektakulära sorter är Gravad strömming Yttre Gaarden. Receptet är från Svenska öl i köket som jag har nämnt tidigare på bloggen. Tyvärr har jag aldrig kunnat göra den enligt receptet med Yttre Gaarden men nu fick jag alltså smaka den. Grumlig värre (Bottenslatten) och rejält opac. Ganska vitt skum men inte riktigt så vit som t.ex. Hoegaarden. Aromen är lite försiktig och jag hade önskat mig mera. Den är rakt på med nejlikor men inget mera. Smaken är uppfriskande, syrlig och koriandern finns kvar men är tyvärr allt för ensam. Visst var den god och jag är glad över att ha smakat den men bättre kan dom allt, grabbarna på Nynäshamn. Munken från Hantverksbryggeriet. Utseendet är perfekt för en dubbel. Blank, lagom brun men med den där antydan till rött. Aromen fylls av sötma,nötter och russin. Den är verkligen publikfriande. Smaken liknar aromen men utvecklas med en härlig karamellton och lite knäckig. Lite sötare än stilen föreskriver kanske men det passar mig utmärkt. Sötman balanseras av en stillsam beska. Klart bättre en Bredaryd

Anders Göranssons Bästa Rököl

Här har vi festivalens gladaste överraskning för mig. Å vad jag skulle vilja ha ett par sådan häringa flaskor i ölkällaren. Att plocka fram till kallrökt lax, äggmackor men framförallt till en god bok och sitta och mysa med i soffan. Färgen är mörkt rödaktig och aromen skriker ut ”Islay, here we come” Enorma mängder torvrök. Mmmm, vet knappt om jag vill smaka först eller om jag bara ska sitta och lukta. Smaken är knäckig och maltig på en gång, inte så kolsyrig, medelfyllig. Blir lite beskare i eftersmaken. Tack Närke för denna ölen. Jag tror nog att jag uppskattar denna mer än Stormaktsportern.

Smaken sötma, knäckig, lagom beska

Underbar öl

 

Ahlafors mörka

Här är man glad att man har betalt tio kronor och dessutom delar denna deciliter med två andra. Inte var det många öl men denna dracks inte ur helt och hållet. Jag vet inte riktigt var det går illa men det smakar helt enkelt konstigt i min mun.