Hammerton Chica Peruvian Pale

Jag har ingen större koll, faktiskt absolut ingen alls koll på sydamerikanska dryckesvanor men Chica är enligt Svenska wikipedia så är det ett majsbrännvin medan det enligt den engelskspråkiga också kan vara alkoholfria varianter. Den räknas som nationaldryck i Peru och det är där ifrån som inspirationen på denna öl har hämtats. Tanken var att föra samman färgen hos Chica med smakerna och aromerna hos en klassisk pale ale. Den djupröda färgen kommer från en blåsvart majssort som odlas i Anderna och som inte bidrar i någon större utsträckning till smaken. En häftig öl med kul färg. Dessutom en välbrygd öl. Vackert blank öl, lätta maltiga aromer som passar försommaren, lite tung smörkolaton, den hade de gärna fått tona ner. Medium till låg beska och mjuk kolsyra vilket ni vid det här laget vet passar mig.
Hammerton Chica Peruvian Pale, ölglas, röd öl, Karlströms Malt

Hammerton Islington – Steam Lager

Vi lättar upp stämningen med en öl från ett för tillfället garanterat litet bryggeri. Jag har varit där! Samtidigt så känner jag direkt att jag inte kan ge några som helst garantier för att de inte outsourcar någon av sina öl. Hammerton går för fullt precis som många andra bryggerier men jag har inga indikationer alls om att så skulle vara fallet, så det tror jag inte.

Den korta versionen om denna öl lyder. Lagom disig, lite mörkare i färgen. Luktar friskt och ganska mycket. Smakar riktigt bra. Hög hinkabilitet. Dricker den gärna igen.

Hammerton Islington, Steam Lager, ölflaska, Karlströms MaltDrar vi ut på det hela så blir det något i stil med:
Utseende: Drar åt solnedgångsorange färg med kraftigt vitt skum. Skummet ligger kvar en relativt anständig tid innan det faller ner och lämnar en liten rest efter sig.
Aromen: Absolut lageraktig trots den höga jästemperaturen. Maltig, sädig arom som kompletteras av viennamaltens sötma/karamelltoner. Lätt citrus och tropisk frukt tittar fram.
Smak: Ren, frisk beska som balanserar upp maltsötman. Mjuk kropp som både känns fyllig men samtidigt lätt. Nästan lite veteölsbananstoner i smaken. Citrusfruktighet och karamelltoner ger brödigheten en ganska komplex miljö att verka i.
Eftersmak: Kryddig eftersmak där fruktigheten flyttar över mot apelsinhållet.
Summering: Den klart bästa av de Hammertonöl som jag har provat. Lite renare och tydligare än N1 och N7 och samtidigt roligare än Pentonville. Way to Go!

Hammerton Oyster Stout – den ursprungliga oysterstouten?

Ostron och porter lär vara en fantastisk kombination. Själv har jag ingen som helst förståelse för den. Ostron är inte min grej och jag vill inte gärna förstöra en fin porter eller stout med ostron. Annars var det alltså fram till 1800-talets mitt en vanlig fattimanskombo. Vid Whitstable och Colchester flyter Themsen ut i Nordsjön och där hade man stora, fina ostronbankar. Det var ett billigt livsmedel som sedan försvann på grund av allt för hört skördetryck och även miljöförstörelse. Så från billigt livsmedel så blev det en lyxprodukt. Portern byttes även mot dyrare dryck som champagne. Kanske blandade man stout och champagne, en Black Velvet och hinkade i sig till ostronen. Skaldjur och stout, torra versioner alltså, är ofta annars bra kombinationer. En räkmacka kan jag gärna kombinera med en torr stout om jag inte väljer någon syrlig veteöl till exempel. Gott med räkmacka är det verkligen. Svårt att säga vilket som höjer vad mest.
Ostron i själva brygden är heller inte en unik företeelse. Vid mitt besök hos Hammerton fick jag höra att de var först med att använda stout i ölen. Det kan vara hur det vill med detta men idag använder de hela ostron till sin Pentonville. Det är en havrestout där de tillsätter hela ostron i koket. 100 stycken till en sats på cirka 3000 liter blir ett ostron per 30 liter. Jag frågade om effekten och varken Gavin (säljare) eller Kieran (jag tror det var så hans namn var, bryggare är han) var övertygade om att man hittar effekten direkt i smaken. Däremot finns det andra, subtilare effekter. Dels så ska det frigöras enzymer från skalen som skapar vissa smaker likt tillsats av olika mineralsalter, dels så ska den lilla saltmängden förstärka vissa smaker precis som gör vid matlagning. Däremot så finns det många som tycker sig hitta ostronsmaken direkt i ölen och enligt Gavin så är det inte ovanligt att folk kommer till deras bryggeritap först och främst för ostronstouten. Det må vara hur det vill med ostronsmaken, jag hittade ingen och Kieran sade att om den hade funnits så hade han inte gillat ölen för han avskyr ostron men ölen är han väldigt nöjd med.
Hammerton prövade alltså att använda ostron redan 1938 men enligt M. Jackson så var det då frågan om ett extrakt som tillsattes innan buteljeringen (Stora Ölboken). Enligt samma källa var anledningen till ostronen från början att de skulle få ölen att klarna. Man skulle då krossat skalen och tillsatt mjölet till ölen för att få den att klarna. Dock trodde Herr Jackson inte att det hade hänt alls under 1900-talet utan tidigare än så. Det är emellertid Hammertonbryggeriet som ölgurun hänvisar till som det äldsta exemplet på ostronstout
Hammerton Pentonville, Karlströms MaltPuh, jag blir törstig av allt skrivande. Dags att hälla upp ölen, en öl med anor från 1938, den kan man nog dricka i dimplemug.

Färgen är svart, redigt svart. Kortlivat, gräddigt skum med ljus brun ton. Ingen stor arom. Sötma, rostade toner, kaffe, karamell. Mycket mera smak, man lurar sig lite på aromen för detta är en fyllig, mjuk öl med mycket smak. Choklad, fruktig, lite kaffe men inte mycket. Det är en mjuk öl. Eftersmaken är av medium längd och drar mot det sötare.
Nu hade jag inga räkor hemma men väl lite skagenröra så det fick bli lite sådan på en smörkas till den här godingen. Pentonville är nog ett snäpp för söt för att ge en riktigt bra kobination eller om skagenröran är för fet i jämförelse med en räksmörgås men framförallt så skulle jag gärna pröva detta till kräftor. Det är ju snart säsong. Undrar om jag hinner över till England innan dessa och köpa på mig lite mera.

N1 och N7, Hammertons Pale Ale och IPA

Dessa två öl är grundbulten i Hammertons produktion. N1 och N7 låter som någon slags variant på barnprogrammet Bannaner i pyjamas men det är två postkoder i området. Hammerton är det första bryggeriet i Islington på 80-85 år enligt Gavin som visade mig runt. Han garderade sig lite med ett ”tror jag”. Själv hajade jag till på N1 och N7 men det var N17 som bryggeriet på Irland hette. Det är alltså frågan om en Pale Ale på 4,1% och en IPA på 5,2. På bryggeriet smakade jag även deras N7.7 en DIPA på 7,7%. Jag var lite nervös där för jag gillar inte alltid humle som ni vet och en DIPA kan ju vara fullmatad men den hade en riktigt trevlig balans. Visserligen fullproppad kropp och humlekraftig men inte överdrivet. N7.7 var bara andra bryggningen de gjorde. Den första hade de gjort förra året men nu hade de äntligen tryckt in en ny bryggning vilket både säljare och bryggare visade extremt stor glädje och stolthet över. Roligt att få smaka en sådan öl men nervöst som sagt.

N1 och N7, Hammerton Brewery, Flaskorna, Karlströms MaltN1 – Pale Ale
Mörk apelsinfärgad, stort skum och så där lagom disig. Aromen är lätt, startar med humle men bygger upp lite karamell allt eftersom. Den är oväntat tung i smaken, inte alls så krispig som jag förväntar mig av en pale ale. Mera som en fullmatad bitter fast ändå inte. Fruktighet är inte som dominant utan istället finns krispigheten där under maltigheten och karamelligheten med en citruston från humlen. Smaken är kraftig och en tydlig beska men absolut inte överdriven. Eftersmaken är kort och lämnar plats för ny klunk.

 

N7 – IPA
Liknar N1 väldigt mycket i utseendet. Lite mörkare, fortfarande gräddvitt skum. Aromen är ännu ett steg stillsammare och vi har en klassisk brittisk öl med en litet touch av citrus. Ibland, när jag på provningar t.ex. hör folk säga, nja, det här luktar för mycket parfym om en öl som Jaipur eller något annat som luktar mycket grapefrukt, citron, apelsin, mango med mera så blir jag lite fundersam men här blir det tydligt. Detta luktar klassisk öl men med en liten touch av citron. Tyngre kropp, massivare smak och lite längre eftersmak. Trevlig öl.

N1 och N7, Hammerton Brewery, upphält i glas, Karlströms MaltSummerar man Hammertons N-öl så finns det tre tydliga drag. Hög hinkabilitet, speciellt N1 som slinker ner utan en blinkning. Tydliga citrussmaker i alla tre men inte alls lika framträdande i aromen men det ligger där och friskar upp. Slutligen en kort efterbeska, mest hos N7 som ökar ölens lättdruckenhet. N7 prövade jag dessutom att ta lite ost till. Grönmögelosten (okänd variant men jag gissar på Falbygdens egna) blev lite mycket men en Taleggio i lagom rumstemperatur var en riktigt trevlig kombination.
Personligen så tyckte jag att ölen kanske är aningen kraftiga att bara dricka medan man sitter och tjötar. Till mat dock kan det bli riktigt bra med den markerade beskan. Är maten riktigt varm kan det nog bli lite kollision men en charkbricka med några ostar och oliver som komplement, där har vi det riktigt bra användningsområdet för de här ölen.

Life on Mars – Hammerton Brewery

Red Ale, någon mer än jag som tänker på lite smaktunn öl typ Kilkenny? Okej, men glöm det när det gäller Hammertons Life on Mars. Detta är en fullpackad öl med tydliga humletoner.

Life on Mars, Hammerton Brewery, Karlströms MaltGanska disig öl med rödaktiga toner. Gräsig, grön tung humlearom. Mycket kolsyra som gör att ölen bubblar men den är väldigt mjuk i kroppen. En mustig öl med betydande beska, lite karamelltoner bakom och en kort men kraftig efterbeska. Inte Hammertons bästa öl enligt mig. Lite obalanserad, lite oputsad och lite rå. Mycket roligare än en Kilkenny men inte en fullt utvecklad öl ännu. Jag vet inte hur mycket Hammerton har bryggt den men jag gissar att de kommer trimma på den. Min flaska var som jag skrev inledningsvis allt annat blank men jag ser på nätet att andra beskriver den som blank. Alltså kan den råa smaken bero på flaskningen, kanske?

Vad ska man använda den här ölen till? Det är en tydlig socialt inriktad öl. En öl att dricka samtidigt som man sitter och pratar med goda vänner. Smakrik men inte avancerad. Ingen större anledning till att gräva ner näsa djup i glaset men mycket roligare en den i inledningen nämnda massproducerade ölen. Den kommer fungera till mat men jag tror inte den kommer vara bästa alternativet till så väldigt många typer av mat. Möjligen mustiga köttgrytor eller väldigt fet mat med stekyta som den ska ta sig igenom.

Hammerton – Ett nytt bryggeri med gamla anor

Hmmerton Brewery, utsidan, London, Karlströms MaltNär man drar igång ett bryggeri från skratch så kan man verkligen göra det från början eller man kan knyta an till historien. Om man väljer att knyta an till historien så kan man göra det med mer eller mindre äkthet. Nya Victoria t.ex. har inte mycket mer gemensamt med det ursprungliga Victoria än namnet. Möjligen också disponentens kärlek till sitt bryggeri.
Hammerton var ett bryggeri som startade 1868 men som sedan lade ner på 50-talet. 2014 bestämde sig en av ättlingarna, Lee Hammerton, att återigen starta bryggeri. Hammerton är nu det första bryggeriet i Islington på cirka 80 år.
Det är lätt att hitta till bryggeriet. Man tar Overgrounden till Caledonian Road & Barnsbury. Direkt utanför stationen svänger man in på industriområdet och där ligger bryggeriet. Sista fredagen och lördagen i varje månad har man bryggeritappen öppen och det kan mycket väl vara värt ett besök för den ölfrälste.

Hammerton, tapbaren, på lagret, London, Karlströms MaltMan har varit i drift sedan 2014 och har redan en årsproduction på 350 000 liter. Mest brygger man N1 (Pale Ale) och N7 (IPA). Två av de två-tre bryggningarna är någon av dessa två varianter. Ibland två av dem. Därför har man inte fått så mycket möjligheter till de övriga brygderna man utvecklar. Regelbundet brygger man t.ex. sin ostronstout vilket Hammerton Brewery enligt Gavin, som visade mig runt, var först med att brygga. Deras N7.7, en starkare version av N7 som skruvar upp den till en DubbleIPA. Man har nyligen stegat upp till att brygga en gång till i veckan och detta genom att pressa tiden från bryggning till förpackning. Det som ska i cask och kegs ordnas på bryggeriet medan viss buteljering sker i Hampshire. På detta viset kan man komma upp i runda tal 500 000 liter per år. Inte illa när man är så här trångbodd eller med tanke på att de inte är fler än 7 personer som arbetar på bryggeriet.

Daniel gräver ut draven, Hammerton, Karlströms Malt