En dag för svarta öl

Det är inte så ofta som jag ”live”-bloggar. Att jag sitter och skriver om det jag dricker just då eller om man vänder på det hela att jag skriver och publicerar isamband med att jag dgöra själva provsmakningen alltså. Idag är det dock en sådan dag. Det är en speciell dag och en dag som är mig mycket kär och som jag ibland tycker att jag firar allt för lite. Den helige Patricks dag!

Som så ofta med människor som är födda under den första halvan av första årtusendet så vet man inte när de är födda men om de gjorde väl ifrån sig i livet så noterade man deras dödsdag. Enligt svenskspråkiga wikipedian så anges hans dödsdag väldigt tvärsäkert till 17 mars 461 e.kr. men det är nog tveksamt om man ska säga det tvärsäkert. Eftersom detta är en blogg om öl och andra drycker så lämnar jag åt er själva att utforska vidare.

Guinness Extra Stout, flaska, glas, ost, lax, Karlströms MaltTvärsäker kan man dock var på ett antal olika saker. Att detta är en dag då det normalt dricks otorliga mängder Guinness världen över. Enligt ett pressmedelande från Carlsberg Sweden förra året så beräknas det drickas 13 miljoner pints över världen bara den 17 mars. Cirka 150 länder finns den i och även om inte alla färgar fontäner och floder gröna så är det normalt en uppskattad festdag. Jag gissar dock att det faktum att det är en tisdag i år samt situationen världen över med Coronaviruset gör att volymerna sjunker i år.

Pressmedelandet gjorde ingen skillnad på Draught eller Extra Stout (eller West Indies Porter/Dublin Porter heller för den delen) så jag vet inte om mitt glas räknas in men gott smakade det. Väl kombinerad med ett par skivor kallrökt lax samt en bit Saint Agur.
Hoppas ni också fick chansen att dricka ett glas Plain och då helst porter förstås, om inte så kanske ni njuter lite extra av filmen som gurun Pattinson. Jag hittade inget sett att länka direkt så det blir via hans sida.
http://barclayperkins.blogspot.com/2017/05/guinness-porter-pour.html

Porterprovningen – bortförklaringarna

De sju varianterna stoutporter i ordninarie sortimentet april 2018, Karlströms MaltJag måste gvetvis redogöra för den roliga porter/stoutprovningen som vi genomförde Skärtorsdagen. Man skulle kunna skriva fantastisk men någon stans på vägen tappar den en liten, liten pinne i bedömningen och blir bara en rolig provning. Det handlar inte om sällskapet för det var i toppklass men däremot så hade vi inte de riktigt bra ölen. Framförallt tre av dem var lite mindre bra i mitt tycke den kvällen.

Vi börjar med det lekfulla tävlingsmomentet, vem prickade flest rätt. Jag visste namnet på alla nio ölen men alltså inte ordningen medan mina deltagare inte fick veta namnet på de två jokrarna förrän efter att alla ölen hade provats. När vi började samla ihop oss efter att ha smakat alla så hade jag ordningen klar för mig, kände mig väldigt nöjd, hade nyttjat mina minnesbilder från de olika ölen. Speciellt så gällde detta de två jokrarna, kände att jag hade haft stor hjälp där. Ja, ja, så gick det precis som jag förtjänade. Tre rätt och långt ifrån Mattias och hans fem rätt. Här nedan har ni mina bortförklaringar. Som upphällare assisterade min fru och hon visste inte vilka öl som var jokrar eller inte.

De två jokrarna och kvällens avslutning, Karlströms Malt.jpg
De två jokrarna och en av ölen vi avslutade kvällen med

1 – Guinness Draught, platt, liten kropp, Guinnesskum, svag rostad karaktär (Ingen tvekan, fanns bara ett alternativ)

2 – Guinness Extra Stout, lite mera kropp och mera rostade toner. Den ölen som liknade 1an mest (Viss tvekan, men inte mer än ett uns)

3 – St Peter’s Cream Stout, Godare än de andra två, den har kropp och lite karaktär. Speciellt i jämförelse med de andra. (Jag gissade på Stoodley. Jag minns den som lite godare och inte så intetsägande som Guinness så den här passade perfekt. St. Peter’s hade jag ju passat in på öl nummer 7. Tänk att jag inte plockade den, känner mig lite besviken och lovar mig att dricka den lite nu och då)

4 – Jet Black Heart Båda den och 6an är söta och vaniljiga, kommer ihåg att Young’s hade på tok för mycket chokladsmak men den här har mest vanlij och sötma, inte så mycket choklad (Om det inte är BrewDog så är detta Young’s reso nerade jag och valde fel, två väldigt lika öl, mer lika än jag trodde)

5 – London Porter, fudge, mjuk, lite platt i jämförelse med de andra kraftigare men god (ingen tvekan, skönt med den efter fadäsen med St Peter’s)

6 – Young’s, Lite, lite mera choklad. (Se 4an, givetvis blev det fel även här)

7 – Draugen, Siren/Dugges, detta är kvällens klart godaste öl. Fyllig, markerad rostad ton som kompletteras av humlebeska. Hittar en del humle i aromen också. En öl att sitta och dricka hela kvällen (Så god – då är det nog St Peter’s, sicken dumt resonemang, humlen borde leda mig rätt här men ack nej, sitta och dricka hela kvällen? Knappast 11,5% vilket också förklarar mycket av den fina kroppen. Lite skamhatten på när man är så säker som jag var här och har så fel)

8 – Innis&Gunn Otrevlig arom, stickig gummiton med okej smak, jag minns det som att Draugen var lite otrevlig o aromen. (Här spelar alltså minnesbilden mig sprattet. Kommer ihåg att jag vaskade lite av Draugen senast, inbillar mig att gummitonen kan vara rökigheten som omvandlat/oxiderats men med facit i hand så hittar jag de tydliga bourbontonerna från ekfatet)

9 – Stoodley Stout, Det här både luktar och smakar lite illa, tunn kropp och viss ekfatskänsla får mig att passa in den som Inni&Gunn men det är bara en känsla av ekfat som får mig att välja den. Känner egentligen inte alls igen ölen vilket i sig borde ha fått mig att tänka Stoodley Stout. Kanske var det något fel med just den här flaskan. Orkar jag med att köpa en flaska till och prova? Vi får se, borde ju göra det.

Summering: Blindprovning, halv eller hel, är det enda sättet att försöka prova en öl objektivt. Nu när jag funderar lite till så ändrar jag till fantastisk provning. Samtalet, det är den hemliga ingrediensen som lyfter en bra kväll.

Guinness Nitro-IPA

Guinness Nitro IPA, ölunderlägg, Karlströms MaltArthur Guinness startade sitt bryggande 1759 och idag är det välmående bryggeri knappast känt för nymodigheter. Stabilitet är det som gäller, kanske inte så förvånande med en sådan grundare. Arthur Guinness skrev på det berömda kontraktet om £45 per år i 9000 år så kunde han säkerligen inte drömma om vad som komma skulle.

Nu har man hittat tillbaka till sina rötter skulle man kunna vränga till det. Man brygde nämligen inledningsvis ale och inte porter. På mässan tog jag möjligheten att pröva Guinness Nitro-IPA. En ale således men det är inte deras första ale på länge, tro inte det.

Utseendemässigt så ser den inledningsvis väldigt lik Guinness Draught. Det är givetvis nitrogasen som gör det hela. Vacker skumgardin som drar upp utmed kanterna på glaset och skapar ett småbubbligt, kompakt skum. Mörkare än vad jag hade räknat med, djupt mahogny.

Aromen är väldigt grön och tydligt vegitativ humlighet, fruktiga grundtoner som drar mot det tropiska.

Samma mjuka munkänsla och lätta kropp som en draught. Markerad beska, oväntat markerad men inte en kraftansamling i modern mening. Tillförde Nitro något, tror inte detta eller så är jag bara så inkörd på den speciella munkänslan hör ihop med stout? Inte riktigt lika tunn som stouten men samma platta smakläge. Karamelliga, smöriga toner.

Lite grapefrukttoner kommer på slutet men eftersmaken dör tråkigt fort.

Nja, det här övertygade inte mig. Man kan absolut brygga IPA på St James Gate, det är jag övertygad om men detta med Nitrogas kändes fel. Man vill inte runda av en IPA, den ska ha distinkta kanter. Kul med något nytt från jätten men inget för mig.

Torsdag – min mest ambitiösa torsdagsporter hittills

De sju varianterna stoutporter i ordninarie sortimentet april 2018, Karlströms Malt
De sju sorterna som ska provas

På Systembolaget finns det idag sju stycken stout/porter i det ordinarie sortimentet som kommer från de brittiska öarna. Plain Porter från Porterhouse föll bort nu senast vilket jag knappt har uppmärksammat förrän jag planerade inför denna provning. Tanken med kvällens provning är alltså att prova igenom det brittiska porter/stoutsortimentet. Håller det klassen? Vi provar dessa sju öl och sedan slänger jag in två jokrar och vi har en tionde öl att runda av med. Visst låter det kul? Jag lovar att återkomma med utfallet. Det svåra är nu vad utfallet ska svara på. Det spretar ju lite bland dessa öl så de är svåra att jämföra utifrån utgångspunkten ”Vilken är godast?”

De sju varianterna stoutporter i ordninarie sortimentet april 2018,i alkoholstyrkeordning, Karlströms Malt
Sorterade i alkoholhaltsordning. En svår avvägning med halvblinda provningar är just hur kraftiga ölen är. Kan bli väldigt dålig ordning ibland.

Halvblint provat alltså förutom jokrarna som är i det närmaste helblint för de övriga tre deltagarna. Jag kallar nämligen in en expertpanel med synnerligen erfarna öldrickare. De har druckit flera tusen öl tillsammans, minst. Givetvis skriver jag detta för att sätta lite press på dem. Faktum är dock att det inte krävs någon expert för att uttrycka sin smak. Expertnivå handlar mer om att kunna vara konsekvent och förmågan att dela isär olika aromer och smaker. Roligare att vara flera som provar, att sedan kunna diskutera och utveckla sitt omdöme.

De sju varianterna stoutporter i ordninarie sortimentet april 2018,i ordning efter vad jag kommer tycka om dem, Karlströms Malt
Sorterna sorterade i den ordning som jag gissar i förväg att jag kommer rangordna dem. Godast till höger. Hur skulle ni själva rangordna efter smakpreferens? Jag vet att många gillar Young’s betydligt mera än vad jag gör.

Sedan är detta lite trevlighetsprovande så jag har köpt lite olika charkprodukter. Skinka, korv och en ost slinker in. Ost är inte alltid så lätt till lite klenare stouts men jag har en engelsk blåmögelost så den passar in i alla fall.

Så, ha en skön skärtorsdag alla där ute.

De sju varianterna stoutporter i ordninarie sortimentet april 2018,någon slag gruppering, Karlströms Malt
Behövde en fjärde bild så jag ställde dem i någon slags typordning.

Guinnessost

Ost och öl är en riktigt skön kombination. En vällagrad prästost med en krispig och fruktig IPA, en italiensk kittost med ett glas strong ale eller varför inte ta fram drottningen av ostöl direkt iform av en klassisk barley wine som har fått lite viniösa toner av några års lagring.

Sedan kan kombinationen ske i osten. Jag prövade en cheddarost som hade smaksatts med Guinness. Det framgick inte av förpackningen vilken sorts Guinness som använts och jag fick inget svar på mina e-brev till den svenska importören. Lite synd att det ska vara så svårt med sådana uppgifter ibland.
Jag köpte osten mest för att den såg rolig ut och för att jag inte kan motstå att pröva olika saker. Det är en cheddarost i basen, en ganska mild variant som alltså har färgats med Guinness för smaksatts är svårt att säga. Jag hittar inga rostade toner, ingen extra syrlighet, inga humletoner eller något sådant. Det smakade bra men bidrog inte till någon annorlunda smakupplevelse. Utseendemässigt stack den givetvis ut rejält. Jag lade en bit vanlig cheddar vid sidan som jämförelse.

Lite roligt således, hittar jag den till bra pris kan jag tänka mig att köpa den igen men jag lägger hellre pengarna på lite godare cheddar.

Ölval till en sådan här lite lättare cheddar är inte helt enkelt. Det blir lätt övertag av ölen men en maltig öl, gärna med stor kropp. Jag provade med Fuller’s 1848 och deras Vintage Ale 2016 men vintagen blev på tok för mycket så 1848 blir rekommendationen. Gissar att det funkar bra med ESB också.

Cheddarost smaksatt med Guinness, Karlströms Malt

Den siste tempelriddaren av Raymond Khoury

Dags för bok två i min bejublade och fantastiska serie där jag läser en bok för att sedan para ihop den med någon öl. Kul va? Bra för mig hur som helst. Jag behöver vidga mina vyer, utveckla mitt språk, öva upp min tankeförmåga eller kort sagt, jag behöver läsa annat än den öllitteratur som normalt hör till min litterära kost. Visserligen kryddad med lite whiskey-litteratur också men rätt enkelriktad.

Den siste tempelriddaren är alltså en av de böcker som jag nämnde i recensionen om ”Den stillsamme amerikanen”. En av de böcker som genom sin lättlästhet, sin ytlighet och okomplicerade handling fick mig att inse hur bra Graham Greenes bok var. Den Siste Tempelriddaren är skriven av Raymond Khoury och enligt vissa uppgifter gjorde han det innan Dan Browns bok Da Vinci-koden. Samma källor hävdar att boken blev avvisad med motiveringen att det var för mycket religon inblandat men Da Vinici-koden ändrade allt detta.

Handlingen har väldigt många drag gemensamt med Dan Browns bästsäljare. Konspirationer, hemliga sällskap, onda kyrkomän och förvissa någon god också. Samt det nervkittlande att det kanske finns en hemlighet som den katolska kyrkan har gömt under alla dessa år. Så långt är jag med hyfsat men med en påklistrad kärlekshistoria, bitvis torftig dialog, uppenbar handling som fortskrider i rasande tempo utan att man får lära känna huvudpersonerna så blir det ett ganska slättstruket nöje. Visst, jag hade inga problem att läsa färdigt, det var underhållande medan jag läste men boken sätter knappast några spår.

Den Siste Tempelriddaren, Karlströms Malt.JPGVilken öl vill jag likna boken vid? Det får bli något massproducerat, lättillgängligt, smakneutralt men fortfarande något som jag kan tänka mig. En Mariestad Export kanske, eller en Guinness Draught. Båda hade säkerligen kunnat passa bra men valet faller på Kilkenny. Den har de ovan beskrivna egenskaperna och jag gillar den definitivt. Den bygger upp så mycket känslor inom mig, det blir liksom lite irlandsfeeling direkt. Dessutom passar den bra som val av en anledning till. På samma vis som Den Siste Tempelriddaren har en själsfrände i Da Vinci-koden så finns det en öl som i princip är samma som Kilkenny, nämligen Smithwick’s. Båda dessa öl brygdes under någon tid vid St Francis Abbey Brewery. Till skillnad från Chimay, Achel och de andra trappistbryggerierna som finns på insidan av ett kloster så var St Francis Abbey Brewery ett bryggeri med ett kloster innanför grindarna som en välbevekad hemlighet. Var skrev jag för sedan 2013 (tror jag, saknar riktig bekräftelse) är bryggeriet omvandlat till besökscentrum och ölen bryggs vid St James Gate Brewery i Dublin

 

Bild

Guinness Rye Pale Ale

guinness-rye-pale-ale-karlstroms-malt-bara-kapsylenVad har jag för förväntningar här då? Guinness, svart öl? Nej, inte alltid. Dels har vi deras Kilkenny och Smithwick’s fast de räknar jag inte riktigt till Guinnessfamiljen. Vi har också Harp eller Hop House 13, lagerölen men det känns mest som något katten släpat in. När jag nu säger detta så måste jag samtidigt säga att den sipp jag tog från hustruns Hop House 13-pint i Dublin nu i januari smakade riktigt bra. Det fanns en lagom humlekaraktär där, inget för humleälskare men absolut inte något tamt utan en ordentlig beska.
Här har vi alltså en öl från Guinness och deras pilotbryggeri The Brewers Project

guinness-rye-pale-ale-karlstroms-maltJag har tidigare skrivit om förväntningar så vad tror jag att jag kommer få uppleva här då? Råg, om jag har förstått rätt, ska göra ölen lite torrare och krispigare. Jag inbillar mig att man får lite rödaktigare färg men där kanske jag blandar ihop saker. Jag kan bara komma på två öl jag har druckit med råg i och det är Qvänums Grannen samt Adnams Rye IPA. Den senare kommer jag definitivt ihåg som torr men kanske inte överdrivet krispig på något vis. Torrare öl brukar betyda att humlen får mera spelrum men jag skulle bli förvånad om Guinness har dragit på med humlen. Nja, balanserad som bäst är min gissning.

Till ölen. Ser krispig ut, eller hur men knappast rödaktig. Frisk, humlig arom. Inte alls blommig eller fruktig av citrusdominerade amerikanska sorter utan friska jordiga aromer som av Fuggles. Men, vem är jag att gissa humle? Enligt etiketten är det Cascade och Mosaic så jag kunde inte ha haft mera fel.

guinness-rye-pale-ale-karlstroms-malt-upphaldAlltså, liten men frisk arom. Känns lovande inför den första klunken. Väldigt sädig smak, inte bara maltig, rågens kryddighet kommer fram rejält. Den har en torr känsla som väntat och renhet i smakerna som hör Pale Ale-stilen till. Som jag gissade så är det ingen större humlepåverkan i den här ölen. Maltig, rågig och väldigt hög hinkabilitet. Ska man plocka fram dess brister så är det nog att där sötman saknas så blir ölen lite tunn och vattning. Medium kropp men den smakar vattningt.

Summering: Med tanke på bryggeriets bakgrund som stoutens riddare så är det roligt med den här ölen. Jag kommer dricka den igen och den är definitivt ett alternativ till en Guinness Draught den 17 mars men inget att leta allt för mycket efter.

Så här ser den ut – Guinness THE 1798

guinness-1798-del-1-karlstroms-maltVisst är den vacker? Guinness The 1798! Fast den ställer frågor också. Vad smakar den? Enklast är att öppna den och pröva själv men jag vill definitivt hålla på den ett tag till. Sedan undrar man över den lilla texten på framsidan. ”Finnished with English oak wood of vathouse No 1” Har man använt ek från ett gammalt hus? Jag drar iväg frågan. Vat är annars stora ektankar som man lät ölen mogna i förr. Jag drar iväg ett e-brev till Guinness och ser om jag får några svar.

guinness-1798-del-2-karlstroms-malt

Portertorsdag, början på en tradition

Kanske, men bara kanske så kommer jag att komplettera detta inlägget med en bild. Det här skrev jag nämligen i förväg och det handlar om en öl jag inte har druckit ännu. Trots detta kan jag beskriva hur den kommer smaka men först lite om en tanke jag har.
Via Facebook har jag kommit i kontakt med det sympatiska begreppet Portertorsdag. Jag har själv kört en portervecka något år som substitut för att jag inte kom iväg på Porterfestivalen men portertorsdag är inget jag har praktiserat. Eftersom det inte är så svårt så tror jag nog att jag skulle kunna bättra mig. Det man gör är helt enkelt att man dricker en porter på en torsdag. Jag tänker vara synnerligen tolerant i min tolkning av begreppet porter. Det kan bli en torr stout, en baltisk porter, en imperial stout eller kanske en havreporter. Rent av en schwartzbier skulle kunna få slinka in men svart öl ska det bli. Få se om jag kan hålle tempot och om 52 veckor sumera ihop 52 olika porters. Jag har redan tänkt ut vad det ska bli som avslutning, fast jag kan givetvis ändra mig på vägen. Tänk om jag hittar någon ny fantastisk porter (eller liknande, se definition ovan) att ta till mitt hjärta.

Guinness Export Stout, Irländska öl, Karlströms MaltHur var det nu med ölen som ännu inte var drucken. Jo, den kommer smaka svalt, ha en tunn kropp, den kommer vara fylld med tradition och med slentrian. En stor dos turism men faktiskt också massvis av genuinitet. Jag har druckit den ofta förr men aldrig, eller kanske en gång då tidigare, har den smakat så här rätt. Med sin korta eftersmak som inbjuder till en klunk till är den något av kännetecknet för Irland. Guinness Dry Stout från fat. Och den kommer drickas i Laragh, Wicklow Mountains på Lynham’s Hotel. Guinness som dricks på Irland smakar ofta lite bättre än här i Sverige. Den här gången blir nog inget undantag. Jag hoppas att kunna uppdatera med en bild.
Har ni egna favoritupplevelser med Guinness, kanske från Guinness Hop Store och utsikten från Top Bar? Eller från en bar i Tanzania? Dela gärna med er i kommentarsfältet.

Fascinerande om Guinness

Här kommer ett antal etiketter, visst är de vackra. Jag har inte någon information om dem men titta på dem. Ser ni det uppenbara? Själv hade jag kanske missat det om inte jag hade gått i skola hos ölhistoriken Ron Pattinson

Ser ni vad det står, bottled by…. Det är alltså inte Guinness själva som hällt ölen i flaskorna. Detta var normalt förfarande under 18/1900-talet. Bryggerierna sålde alltså fat som sedan buteljerades av andra. Smidigare transporter antar jag var en anledning. Jag antar att det fanns en anledning att de så tydligt påpekade att det var den äkta varan i glasen. Jag minns att jag har lärt någon stans att, om jag kommer ihåg rätt, pubägare inte sällan spädde ut ölen. Ibland så mycket att man behövde ha i salt för att förstärka smakerna i ölen. Kan tänka mig att det fanns ett visst intresse från ohederliga buteljerar att pytsa i en billigare öl i flaskorna. Läs mera här