Jag är väl inte riktigt den vanlige målturisten kanske

The GlenlivetJag har inte varit på enormt många standardturer på destillerier och det ska direkt sägas att jag inte har varit hos Glenlivet men jag har ändå en känsla av att det har gjort sig förtjänta av utmärkelsen ”Best Visitor Attraction 2013” som delades ut av organisationen Visit Scotland. Från deras minsta rundtur som tar en dryg halvtimme och avslutas med ett glas Glenlivet (och som dess utom är föredömligt gratis) till deras tredagars whiskyskola så erbjuder de många möjligheter till bra val. Jag var på väg dit för några år sedan och det som lockade mig då var de vandringsleder som finns utmärkta i närheten. Jag gillar saker som att vandra i George Smith’s fotspår. Har man så mycket fantasi kvar som jag har så blir det lätt en underbar upplevelse även om det Skotska vädret skulle visa sig från sin sämre sida, solsken alltså.

40 000 besökare per år låter inte helt överbelastat heller. Utslaget på året blir det inte mycket mer än 110 personer per dag. Givetvis är det mera koncentrerat till sommardagarna men dessa kan man kanske undvika.

Glenlivet 18y – en liten flaska

Jag hade inga som helst planer på att köpa en flaska Glenlivet. Inget fel på whiskyn men jag har prövat den och jag har inte direkt hittat den som en favorit. Hur kan det då komma sig att jag köpte en flaska 18-årig Glenlivet då? Storleken på flaskan helt enkelt. Den fanns i en 20 cl flaska och det gillar jag. Varför ska alla dessa mer eller mindre underbara maltwhiskys så sällan säljas i små flaskor? Givetvis är det inte ett önskemål från producenterna med småflaskor, Mera arbete vid buteljeringen och mindre mängd såld whisky i varje försäljning. Som kund tycker jag däremot att jag har mycket att vinna. Jag kan lättare ha många olika sorters whisky hemma. Det eventuellt negativa är att jag får lite mindre whisky för pengarna. En jämförelse på Glenlivet 18y ger att jag får cirka 10 cl mindre med whisky för mina pengarna om jag köper 200 ml flaskor. Där emot om jag räkna reda pengar så fick jag nu hem en flaska Glenlivet 18y för bara 200 kronor istället för nära 600 kronor. Därför köpte jag spontant en flaska och det lär bli flera i min samling. Jag tycker nämligen om att kunna välja min whisky efter humör. Fram för flera småflaskor.

Glenlivet 18y 20 cl flaskaTill whiskyn:

Mycket tung sherryfärg. Fyllig och oljig whisky. Sötaktig, citrusfruktig, kryddig arom. Stor tyngd i smaken. Kraften av sötman i aromen är behagligt tillbakadragen. Mera toffe än vanilj. Citrusfrukten är mera av unga gröna äpplen. Ganska liten eftersmak med en fin besk touch på det hela. Lite apelsinskal och lite grönt örtiga/gräsiga avslutningstoner. 86 poäng fick den av mig. Kanske en favorit trots allt? Nja, Nadurran är ett par pinnar bättre.

Stockholmsmässan del två, lördagen

Jag hade blivit varnad för lördagen, det är bara party men riktigt så upplevde jag inte det hela. Visst, mycket folk men inte knökfult och inte värre än fredagen. Mera berusade men å andra sidan tog det liksom slut innan det stängde. Fast enligt mera rutinerade så var det mindre med folk än andra år. Kan det vara så att vi som är där för smakupplevelsera och tickandet ser till att vara tidigare?

Lördagen började jag med ett besöks hos Monks. Där blev jag serverad av Viktor Hamnblad som jag ska återkomma till. Jag prövade deras trevliga SVEA Pale Ale som var en pale ale i ordets betydelse för så där 7-8 år sedan. Jag prövade även Robin Bruin vilken tävlar med Thornbridge Bracia om att vara min favorit vid mässan. En pratstund vid Jamesons, avsmakning av Midleton Barry Crockett Legacy rensade smaklökarna något innan jag gick och prövade Spendrups tre specialbrygder för mässan. Rickard Bengtsson har tagit en avstickare mot sina tyska bryggerirötter. Av dessa tre ska troligen en lanseras på bolaget senare. Tanken var att man skulle rösta och vinna någon handduk. Jag tror att jag helst skulle vilja ha Hellesvarianten.

Sedan lyckades jag snubbla in i SHBF-domarnas arbete med att utse Bästa Svenska Microöl. Roligt att få vara med, synd bara att jag hade så helt fel :-) Nej, skämt å sido, även om jag satte deras vinnare, Ängös Märzen sist i min rangordning så var det frågan om åtta mycket bra öl. Väl klar där var det dags för mat och då i form av Food pairing med Glenlivet. Tre rätter parades ihop med tre olika tappningar Glenlivet. Att para ihop mat och dryck är riktigt, riktigt roligt. Det är i sin kontext som drycken fullkomligen kan blomma ut. Sedan finns det givetvis drycker som mår bäst att spela solo men de flesta mår bra av lite stöd.

Även lördagen ägnade jag åt master classes, den första var med Karen Fullerton, Glenmorangie. Fulländat bländverk med god blandning av överentusiastiskt säljarprat och övertygande personlighet. Det var två saker som stack ut i hennes show. Dels att hon hade med ett casksampel av något som var undervisande snarare än bra, en överexponerad sherrybuteljering, för att visa att det blir bättre med en andra fatlagring istället för lagring hela tiden i t.ex. sherryfat. Den andra saken som lyfte hennes presentation var chokladen på slutet. Jag har vid ett par tillfällen använ mig av deras portfinnish-whisky till choklad men Signet var en underbar träff. Fabulous!

Jag försökte även få till en vertikalprovning med Slottskällan Imperial Stout men det får vänta. Jag fick nöja mig med att pröva den bourbounlagrade varianten och trösta mig med ett trevligt samtal med Anders Slotte. Provningen får bli en annan gång. Mera öl i form av Sigtunas Syndrome 2012, Imperial Vanilla Brown Ale, Equilibrum Scottish Strong Ale samt Princess of Darkness. Svaneke är ett favoritbryggeri och deras odödliga häst är underbar. En liten skvätt av en öl som hade fått medalj blev det också innan dagen mer eller mindre rundades av med två underbara tillställningar. Först Steve Grossmans master class där jag satt i en andäktig publik som i trans lyssnade på varje stavelse som uttalades längst fram och fick sedan prova Torpedo, Flipside samt Big Fot och ekfatslagrad Big Fot. Den andra fantastiska stunden var när Ray McIntosh serverade fram en provning med New make från grain, potstill och malt samt de tre varinaterna fast efter tre år i fat. Det är alltså av dessa tre beståndsdelar som man senare (typ efter 6-8 år) makar ihop Tullamore Dew.

Jag rundade av kvällen med en irish coffe samt ett par trevliga drams, runt och pratade med folk jag helt enkelt inte hade hunnit med Tomatin, Box nästanwhisky och Old Pulteney 17y skvallrar lite om vem det var. Det sista som jag hann med innan jag gick upp till pressrummet och upptäckte att min regnjacka hade blivit nedspydd var en snabb pratstund med Peter Allison från Innis&Gunn. Långt ifrån min favoritöl men en oekad I&G kunde jag inte tacka nej till.