Catching up

Nu gäller det att ligga i lite, har en hel del att ta igen. Känns som jag har stått offside hur länge som helst men plötsligt har anfallslinjen passerat mig och jag kan bli aktiv igen. Jag har slängt iväg en beställning med både sådant som jag missat och sådant som jag ville återuppleva eller kanske ge en chans till. Några slank ner för att jag var uppretad.
Missade är till exempel Dark Arts Hazelnut, Ridgeway Brewings Barley Wine (vem kan motstå en barley wine) och WooHaPale Ale Bitter som kom i mars.
Öl jag vill ge en chans till då? Kan vara en Shapeshifter från Fourpure. Jag ska inte skriva så mycket om den utan länkar till tidigare beskrivning men konstaterar att här har vi en öl som visar på min egna förändrade smak. För 6-8 år sedan hade jag knappast druckit den med behag men nu ikväll, när jag delar burken med min fru så sitter de dryga 1,5 deciliterna riktigt bra. Friskt, lättdrucket, humlearomatiskt med tyngd mot det fruktiga. Otroligt långt ifrån en Old Speckled Hen som standardöl utan att riktigt lämna den brittiska delmängden. Fortfarande inte riktigt min grej men mosaichumle är aldrig fel.

Riktigt usel bild, ber om ursäkt

Nu vet vi svaret – Fourpure blev nästa

Medan svallvågorna gick höga i diskussionen om Heinekens inköp i Beavertown så ökade en annan ständigt återkommande diskussion i intensitet. Den om vilket bryggeri som skulle bli nästa att köpas upp. Den har i princip pågått med varierat intresse sedan Meantime sålde till SAB Miller. Nu vet vi svaret. Nästa blev Fourpure, ett av Bermendsay Beer Mile bryggerierna, som så sent som i fjol investerade 2 miljoner pund i nytt bryggverk och utökad jäskapacitet så att de nu kan producera 6 miljoner liter per år.

Jag har inte själv besökt bryggeriet sedan de utökade och byggde om sitt tapproom men kamrater till mig sade att de kändes expansiva men samtidigt gemytliga. Hur nu ett bryggeri med 70 anställda kan kännas gemytligt men det kan det givetvis.

By The Horns, Imperial Stout, Ölflaskor, London, Karlströms Malt
Någonstans i högen ligger det en eller två flaskor Fourpure

Köpare är Lion, en australiensisk firma som har bland annat Little Creatures, White Rabbit, och Emerson’s under sina vingar. Själva ägs de av Kirin, det japanska bryggeribolaget som i sin tur äger 24,5% av Brooklyn Brewery.

Jag gissar att det är i ljuset av Camden, Brixton och nu senast Beavertown som Dan Lowe väljer att uttrycka sig som han gör. Han säger att det kommer att bli förändringar, det kommer att ske nya saker. Annars hade det inte varit någon mening med att sälja. Det råder i detta fallet heller ingen tvekan om hur försäljningen ser ut. Lion har köpt 100% av Fourpure men vi får inte veta summan. Både Dan och Tom Lowe kommer arbeta kvar. Däremot framhäver Fourpure på sin blogg att ölen, kulturen och människorna kommer vara de samma. Låter som att inget ska ändras, allt ska bara bli bättre och vi kan ta ännu en runda med den snart tröttsamma diskussionen om vad ett hantverksbryggeri/craft brewer är. Jag säger som senast, vill du känna dig säker så handla bara av ett bryggeri där du nu och då ser den som brygger ölen, paketerar ölen, säljer ölen, tar betalt för ölen eller levererar ölen. Jag är dock säker på att Fourpure inte kommer att röra upp samma svallvågor som Beavertown. Det handlar om flera orsaker. Dels låter Lion lite ofarligare men man ska inte glömma bort att de sköter en hel del av Heinekens affärer i den delen av världen. Framförallt så har inte Fourpure alls på samma vis slagit på stora trumman om craft beer, oberoende eller förkastligheten hos de stora.

Dags att börja skriva listan

Listan, ni vet, årets viktigaste lista! Julklappslistan såklart. Om förra blogginlägget handlade om olika steg för ölentusiasten så kan jag klart och tydligt se att jag har nått ett visst steg i mitt liv så skulle kunna ha rubriken. INGA MER GREJER! Det gäller givetvis inte bryggutrustning eller ölglas men ganska mycket allt annat och till min födelsedag och julklapp så brukar jag önska mig sådant som går att förtära och som sedan försvinner.

Överst på den listan, hittills i alla fall, finns ett sexpack öl. Det hör knappast till vanligheterna men så är det ett ovanligt grepp för Fuller’s. Det går helt i linje med bryggeriets utveckling för att möta den nya ölmarknaden som växt fram de senaste åren. Jag gissar att Wild River inte var deras första produkt i den här vägen men det är den första jag tänker på. En småflört med de som inte bara vill ha traditionella öl om jag uttrycker mig lite slarvigt. For the young ones om jag hugger Fuller’s egna ord men det känns ännu slarvigare uttryckt men ni är säkert med på vilka som menas. Man har fyllt på med Motana Red och den ofiltrerade London Pride för att nämna några.

När Georgina Young tillträdde rollen som brewmaster för Griffinbryggeriet så var det inte för att John Keeling skulle ta pension. Han skulle jobba vidare och fokucera på nya projekt och lagom till jul kommer ett av dessa att blomma ut. Det är ett sexpack öl med sex stycken olika samarbetsöl som går under namnet Fuller’s & Friends. Det handlar om:

Cloudwater – New England IPA
En 7% pjäs där det har använts havre, vete och givetvis korn i maltbasen och så mängder med humle. Chinook och Simcoe från USA samt den för mig okända brittiska sorten Olicana. I traditionell brittisk stil så har man sedan flaskjäst ölen.

Galleon – Fourpure
Tillsammans med Londonkollegan Fourpure har man gjort en torrhumlad lager på 4,8%. Åter igen har man använt lite mera okänd humlesort som heter Loral. Det lär ge den här krispiga, friska lagern kraftig touch av citrus och mörka frukter(?)

Peat Souper – Hardknott
Hardknott är ett spännande bryggeri från nordvästra England, Cumbria. Deras bidrag till samlingen är en rökig porter. Ska bli väldigt spännande att se vad de har gjort med rökigheten. Namnet ska syfta bakåt mot Londons klassiska smog som ibland kallas Pea and Ham Soup och ölen ska ha hämtat inspiration från de porters som brygdes i huvudstaden vid 1700-talets mitt.

Matariki – Marble
Det andra Manchesterbryggeriet i sextetten. Ihop med dem har Fuller’s gjort en Saison med en kvartet Nya Zeeländska humlesorter. Lite belgien möter Nya Zeeland alltså.

Flora & The Griffin – Thornbridge
Namnet låter som en pub men det är de båda bryggeriernas symboler som har fått namnge ölen. En Red Rye Ale. Återigen alltså en hel del andra sädesslag än bara korn i maltbasen.

Rebirth – Moor
Bristolbryggeriet som likt en Fågel Fenix återuppstod i Bristol ser nu till att ESB-orginalet från 1970-talet återuppstår. Inte helt, rakt av men ölen är inspirerad av det ursprungliga ESB receptet. 6% lägger den i gränsskiktet mellan stora, mäktiga öl och öl med hög hinkabilitet. På sitt sätt den mest spännande ölen i samlingen.

Nu gäller det bara att fundera ut hur jag ska få tag på ett sex-pack. Jag vet inte om man ska hoppas på Systembolaget för enligt Fuller’s pressmedelande så handlar det om ett sexpack som ska säljas enkom hos Waitrose fram åt juletid. Riktgit sugen på detta blev jag. Den klart mest spännande nyheten från Fuller’s på väldigt, väldigt länge.

Fourpure IPA

Jag var som sagt på blixtbesök i Skövde och satt och arbetade på Bishop Arms. Givetvis höll jag utkik efter brittiska öl och med tanke på vad jag har skrivit så var det lite av ett halleluja moment att hitta Fourpure IPA. Kanske inte riktigt samma jubel från mina smaklökar, det visste jag sedan innan, detta är en öl med mycket beska, rätt tung till karaktären. Liten och satt hade man kanske sagt om man hade pratat om den som en hund.

Aningen disig öl, orange, gulaktig färg och ett medium skum.
Aromen: ananas, passionsfrukt, mycket humle som pendlar mellan tråkigt tung och mäktigt tung. Intensiv, absolut. massor av citrus, grapefrukt, osv … mycket intensiv!
Smak: Lite spretig och brötig. Det fruktiga, citrusaktiga finns där men även en hel del vegitativa smaker. Jag hittar tydliga brittiska avtryck, nästan som BTHs Hopslinger. Karmell, maltighet och lite smörkola. Eftersmaken drar med sig mera beska och jag börjar efter ett tag att tänka på John Keelings beskrivning av humliga Ipor. Det första klunkarna är spännande, sedan känner man att en pint kommer räcka och med 1/3 kvar så funderar man på om man verkligen ska dricka ur. Riktigt så långt ner dras inte denna IPA men de första klunkarnas spänning dras ner av maltbasens tyngd. Denna ölen är inte någon ersättare till Thornbridge Jaipur men den är heller inte otrevlig.

Återkommer imorgon med nästa och sista öl från detta besöket och då blir det bild. För det var en burköl jag valde, och en burk kan man ta hem och fotografera.