Egenhändig porterfestival

pint-of-plainEn kväll som denna när hela Göteborg (okej, kanske inte hela) förlustar sig på porterfestivalen så passar jag på att dricka en Carlberg och skriva några rader om min egna portervecka.

Även i år missar jag PDAs porterfestival och inte heller blev det något besök vid Bishop Arms Järntorgets portervecka. Istället fick jag för mig att dra igång en egen portervecka vilket var en riktigt trevlig sak att göra. Jag har en stor förkärlek för dessa mörka drycker, det är något speciellt med dessa Pints of Plain som Flann O’Brien så vist uttryckte det.

Veckan höll på att börja starkt alkoholmässigt genom att jag plockade fram en burk från förra sommaren som stått i källaren sedan dess. Jag menar, burköl är ju aldrig särskilt starka, speciellt inte burköl från Carlsberg, eller hur det nu var jag tänkte? I alla fall inte lika vist som nyss nämnde O’Brien för Carlsbergs Porter är en Imperial Stout på 8,2% så den fick vänta och istället blev det en av förra årets julöl som fick inleda skåpsrensningen (också en ursäkt för att ha en portervecka)

Thornbridge Smoked Winter Porter var en försiktig rökig porter som bjöd på lite torkade frukter, lite chokladtoner. Inte alls tung, inte mäktig utan rätt så vardagsaktig. Vad som skiljer den från Beadeca’s Well är jag osäker på, om det är något alls som skiljer sig eller om det bara var ett sätt att få in den i Julölssortimentet? (6 poäng) Detta var den 28 oktober, en onsdag, helt utan större anledning en bra startdag för en portervecka
Torsdagen bjöd på en annan kvarleva från förra årets Danmarksvisstelse var Jyske Bryghus Viva la Vida In Riga. En baltisk porter som var mera intressant att ta med som ursäkt för att nämna denna öltypen än vad den var god. En baltisk porter ska vara en porter med renare, mindre fruktig karaktär. Anledningen till detta är att man i dessa öl har övergivit överjäsningen till förmån för lagerjäsning. En slags mellanform mellan porters och swartzbiers. En okej öl men inte mera (5 poäng)

På facebook så publicerade jag om porterveckan direkt och fick då lite inspiration i kommentarerna där Tobias Falk skrev om Valsviken vilket fick mig att öppna en flaska Smörpundet Porter. Denna milda, mjuka skapelse visade sig kanske ha stått lite för länge i min källare. Markerat choklad i aromen får mig att smälta men lite tunn kropp och vissa pappiga smaker den mörka malten till trots. 8 poäng fick den trots detta. Smörpundet är en riktigt bra öl och bäst hittills i porterveckan.

fredagen så klämde jag till med en hembrygd Imperial Stout och det är inte så intressant för er att höra om eftersom ni inte kommer smaka den men jag kan sammanfatta med att jag väntar med spänning på att Wifetrap Brewery kommer med en Imperial Stout i sitt sortiment. Det var nämligen Jonas Eriksson som hade bryggt den.

Lite årsfärsk öl var det dags för på lördagen. En av de öl som jag fick med mig hem från Cornwall i somras. Just denna, Cornish Crown Porter, kom från Penzance och var helt okej om än lite obalancerad i sina smaker. Massvis med vanlijtoner, lätt metalisk, härlig textur på den och en underbar eftersmak bar upp den till 6 poäng, kanske 7 poäng. En öl jag gärna kommer titta efter fortsättningsvis igen för att så hur den utvecklas.

Söndag är vilodagen och även jag vilade den dagen. Ingen porter alltså.

Måndags porter var Mohawk Blizzard, en imperial porter och här står jag mig slätt i mina försök att reda ut skillnaden mellan en imperial porter och en imperial stout. Stout ska vara torrare i min defintion än en porter medan en imperial stout per definition har en viss del restsötma. Detta var en öl från 2013 och överlägset den bästa hittills denna veckan. En långsam, segstartad efterbeska som lyfter denna ölen över de övriga. 10 poäng får den av mig. Komplex, sötlakrits i aromen blandas med spritiga toner, kaffe, vanilj, bränt socker. Maltig smak, helgjuten med kraftig kropp, bra balanserad med beskan. Smaken bidrar att bygga upp det crescendo som eftersmaken ger ölen. Underbart!

Fast det är klart, tisdagens Slottskällan Imperial Stout är alltid SIS och den kommer för alltid ha plats nummer ett i mitt porter/stouthjärta så jag ger den 10 poäng redan innan jag har öppnat den. Ett självklart val av öl för att avsluta denna portervecka som är något jag gärna gör om igen.Bardisken hos Partizan

Prolog: Hur kan man avsluta en porterveck dagen innan Internationella Stoutdagen? Kanske för att det borde vara skillnad på porter och stouts? Nja, nä, det är det faktiskt inte i praktiken. Svaret är helt enkelt att jag inte hade koll men man kan ju alltid reparera sina misstag. I mitt fall blev det med Partizan FES, en bra öl att hedra porters ursprung med. Partizan som är ett av de bästa Londonbryggerierna, den bryggarstad där portern utvecklades under 1700-talet.

Sammanfattning av Danska öl

Med tanke på aktiviteten på bloggen kan man tro att jag helt har övergivit ölprovandet men så är icke fallet. Däremot har kraften räckt riktigt till för att få ihop inlägg om det som jag har prövat.
Sedan har jag inte heller varit riktigt fokuserad när jag prövat utan det har mest handlat om att sitta och smaka på ölen. Är ni med på skillnaden? Man kan häva öl, man kan dricka öl, man kan smaka på ölen och man kan prova öl. Säkerligen går det att göra skala min finjusterad men den förstnämnda menar jag är att skölja ner maten med någon slags dryck, man kanske inte ens kommer ihåg vad man hällde nere i halsen. Nästa nivå är att man dricker öl, kanske ihop med frun och lite nötter på kvällen. Gärna en gammal favorit men ibland något nytt, inte helt utan engagemang men man sitter och pratar om ditt och datt och njuter sin öl. Sedan har vi nivån med ”smaka på ölen”. Detta kan också sammanfalla med drickandet av öl. Man stannar upp en kortare eller lite längre stund och backar in under sin korkek, luktar på ölen, studerar skummet, funderar på smakerna, bedömer längden på efterbeskan men uppmärksamheten är delad med annat. Goda vänner, en bok, lite pappersarbete eller så. Det är där som jag har varit de senaste månaderna och jag inte suttit ner en enda gång med en öl, fullt koncentrerad, med avsikten att göra en analys av ölen, prova öl alltså. En av gångerna gled jag oavsiktligt över i provarstadiet för att ölen var så intressant men mera om detta i ett lite senare inlägg. Detta tänkte jag skulle bli en sammanställning av några av de danska ölen som jag har smakat. Tre har jag skrivit om här, här och här. (Brew Cat Golden Ale, Braunstein Brown Ale och Monsieur le detective)
Guld Porse
Ibland blir man så förvånad över slumpens skördar. Jag hade precis smakat av Porse Guld ett par dagar innan vi kom att prata om favoritöl på jobbet och en av mina kollegor nämnde då att han en gång hade bokat camping på Jylland i närheten av bryggeriet bara för att kunna köpa just Guld Porse. Bryggeriet vi pratar om är Thisted Bryghus och man kan knappt nämna dem utan att samtidigt nämna Limfjordsportern som jag upplever som fantastisk. Det blev en flaska med hem och den står orörd i väntat på ett bra tillfälle. Den är numera i 50 cl flaskor vilket är lite av en styggelse för mig. Guld Porse köpte jag för att jag var nyfiken på en porsöl. Aromen var helt okej Säd blandas med viss nötighet, mandelmassa. Söt känsla och jag undrar vad porsen skulle/har bidragit med. Sedan kommer nedköpet, smaken. Smaken är hård trots den milda (medium kanske) beskan. Vattnig och mineralisk. Len i gommen ska medges men absolut inget jag bokar en camping för. Smaken är olika, vilket åter igen har bevisats. 6 poäng
Fynsk Forår
En ren axelryckning, jag hittade inget av den utlovade flädern. En del citrusarom men sedan var det inte mycket mera. Mera vegitativ skulle jag ha beskrivit den. En besvikelse, jag som längtar efter fläderblomsöl. 5 poäng
Esmarch Ale
Rækker Mølle Bryghus är en helt ny bekantskap för mig och denna brown ale fick mig inte att leta upp mera info om den. Fin färg och vackert skum men sedan försvann det positiva. Jästig på ett otrevligt vis, sötma och beska låg liksom bredvid varandra istället för att komplettera varandra. En rätt så platt öl i karaktären. Kanske var det något fel på flaskan? 5 poäng
Braunsteins Viking IPA
Braunstein är inte mitt favoritbryggeri, så enkelt är det. Deras öl är fulla av hembryggarkaraktär i den sämre bemärkelsen. Saknar allt av renjäst karaktär som jag tycker hör hemma i en IPA. Lite synd för jag hade gärna gillat deras öl eftersom de gör whisky också. Jag har inte smakat den så jag vet inte om den är i linje med ölen eller bättre.
Svaneke Brown Ale
Svaneke, Bornsholms egna kvartersbryggeri om man uttrycker det så. Dominerade ön fullständigt när jag var där med familjen för en fem år sedan. Jag missade bryggeriet då men inte deras öl alltså. Favoriten då var fläderblomsölen men jag tycker att de gör ett bra jobb för det mesta mer eller mindre rakt igenom. Brown Ale var inget undantag. Väldoftande chokladtoner övergår i kaffesmake. Maltighet och farinsocker. Riktigt trevlig även om jag upplevde kolsyran lite för riklig. Bra öl men långt ifrån mina minnen av deras fläderblomsöl. 7 poäng
Ebeltoft Porter Special
Porter Special borde kunna vara en av sorterna till min kommande stoutfestival (ja, ja, stout, porter, hur som) Jag måste bara få reda på vad Porter Special innebär. Kanske var det syrligheten eller så var det bara för att markera den högre alkoholhalten. Jag återkommer med en mera utförlig beskrivning. Detta var nämligen gott, 9 poäng.
Ebeltoft Belgian Brown
Ebeltoft igen och de levererar åter igen om än inte lika mycket denna gången. Poängen stannar på 8 och jag har lite svårt att sätta fingret på vad jag saknade men så slår det mig. Ölen är lite för ”normal”, lite för lugn, lite för still men med för mycket kolsyra för att passa in i det lugna. Sötma i aromen, rostade toner men inget av det klassiskt belgiska från trappister som Chimay eller Rochefort.
Ebeltoft / Kissmeyer Mols Bjerge Lyng Ale
Den tredje ölen från detta trevliga bryggeri blev den minst trivsamma. En ”lokal” öl med ljung som krydda. Jag har nog en bra bit kvar innan jag uppskattar den typen av öl men så hade jag av någon anledning trott på en ljus, syrlig (mera syrlig) öl med sommarkänslor.
Säkerligen har jag glömt en och annan öl också men så är det. Massor av andra projekt som upptar sinnet. En snabb tanke dyker upp i hjärnan, är det flera än Svenska småbryggerier som har problem med kvalitet/teknik/jäsni/mina smaklökar? Hur bra är dansk öl egentligen men så minnas jag aromen hos Amagers Tuscon vad den nu hette. En sammarbetesbrygd med Praire-bryggeriet. Underbart frisk och somrig arom, besk så det övergick min förmåga men definitivt välbrygd. En annan tanke som slår mig är att detta är vad jag hittade i den lokala ölbutiken i ett land utan systembolag och dera krånliga utvalsmetoder.

För mycket sötma

Brew CatFördomar och serveringstemperatur är inte att leka med. Jag gissar att denna ölen hade fått ett högre betyg av mig om:

(-) Den hade serverats vid 6-7 grader

(-) jag inte hade vetat att det var en piratbryggd för Nettos räkning.

Så är det dock, man dricker med alla sinnen. Vad det gäller temperaturen så behöver den sänkas för att ölen inte skulle upplevas så söt och för att på något vis maskera sin neutrala fruktighet. Underbar färg på ölen, ett praktexemplar av golden ale. Det lyste och glödde om den i glaset med ett litet skumm som hängde kvar länge. Aromen är klart godkänd. Klassiskt brittisk med stor dos fruktighet och lite jordiga humlearomer. Karamelltonerna som kommer att dominera smaken finns med i bakgrunden. Som den medelöl jag räknar med att den ska vara så är den medium i både kropp och kolsyranivå. Sötman dominerar smaken sirap, vanilj, aningen krydda, en hel del beska men en på tok för enkelspårig smak för att vara utmanande. Kort eftersmak ger snabbt plats för nya klunkar. En billig öl som faktiskt levererar bättre än jag förväntade mig. 6 poäng får den. Mest är det sötman som blir för framträdande.

September är Brown Ales månad

Braunstein Brown AleLika bra att göra det klart direkt. Detta med att september skulle vara Brown Ale-månad är helt och hållet mitt påhitt. Men om CAMRA kan så kan väl jag. Dessutom har jag några stycken Brown Ale i ölkällaren som gärna vill bli provsmakade, någon annan anledning till valet av öltyp för september har jag inte. Varför CAMRA valde maj till sin kampanjmånad har jag läst någon artikel på nätet som jag inte hittar igen.

Vad provsmakar vi ikväll då? En dansk öl igen och det blev inte så väldigt mycket bättre än föregående danska öl. I korta ordalag så är det aromen som ställer till det. Visst luktar det lite nötigt, lite karamellsötma finns där men allt för mycket otrevlig hembryggararom. Som tur är vädrar den bort men istället framträder känslan i smaken som inledningsvis var rakt igenom angenäm. Nu låter jag väl drastisk om denna ölen men ner i vasken gick den utan besvär. Vi får hoppas att det bara var en enstaka batch. Finns det något bra med den? Absolut, mjuk munkänsla, väl avrundad beska, maltighet och sötma i genuin balans men lite vattnig karaktär och så aromen. 4 poäng får den av mig. Mera Brown Ale kommer under månaden.

Monsieur Le Detective

De Jyske BryghuseVi ger oss in på de danska ölen här. Det kliar liksom lite i fingrarna nu när temperaturen börjar bli bättre i ölkällaren. Tyvärr så var jag lite slarvig vid fotograferingen av mina inköp från vårt södra grannland så jag har ingen bättre bild på denna belgiskinspirerade öl. Med facit i hand blev det nästan till en tanke för om bilden är lite skakig så är ölen faktiskt det samma. Fruktigheten finns där, den eleganta kroppen men det saknas en del annat. Sedan fanns det en del konstigheter i aromen. Jag har svårt att beskriva det annorlunda än konstigheter, aromen är spröd och genom den skär jästighet och tunga alkoholer. Smaken är trevligare även om den inte matchar de tunga klassiska belgarna som Rochefort, Chimay Blå eller Westfleteren men det ligger mycket kraft bakom de modesta 6%. Eftersmaken ska enligt mig hos en belgare gärna vara en aningen anonym och det är denna. Lite syrlighet mot slutet av den korta eftersmaken. En god öl som behöver förfinas för att bli något mera. 5 poäng får den men det är på tippen att halka under mittsträcket.

Med tanke på allt annat jag har skrivit om bryggerier så kan det väl höra till att berätta att jag här blev precis så lurad som United Beverage ApS ville. De Jyske Bryghuse existerar inte. En ledtråd till detta är att det på baksidan står att ölen är bryggd och tappad i Danmark istället för en bryggeriadress. Enligt Ratebeer så är den bryggd hos Vejle Bryghus och innan dess brygdes den hos Svaneke Bryghus.

Semester, sol bad och ölinköp!

Norska ölNja, sol och bad var väl knappast grejen. Under fjällveckan som vi hade så tittade vi över till Röros en av dagarna och då blev det inget besök på Vinmonopolet men i Norge är det okej att sälja öl upp till 4,7% i vanliga butiker. Så det blev fyra sådana men billiga öl är det inte. Jag hittade inte så mycket roligt och en delikatessbutik hade de flera roliga sorter men eftersom de stod i ett varmt hörn av butiken och mitt i ett par spottars sken för att bättra på det hela lite till så avstod jag. Jag hade ingen termometer med mig men jag uppskattade till lätt 25 grader varm om inte mera. Jag blev varm bara av att stå och titta på ölen. I sin ölkyl hade man bara Ringnes, visserligen två varianter men ändå. Lite trisst. Detta med öl upp till 4,7% låter intressant tycker jag, kanske det skulle kunna vara en väg att gå i Sverige också? Jag började även fundera vad som krävs för att få sälja öl upp till 3,5% direkt vid ett bryggeri, undrar om man får det eller måste man sälja pasta också?

LimfjordsporterVi for även till Danmark, en kort tredagarsvistelse med Legoland som huvudmål. I Danmark var jag inne i något fler butiker och skillnaden var enorm vad det gällde utbud. Mycket mera öl men inte särskilt mycket utländsk öl. Och mycket samma öl oberoende av butik. Ørbæk Bryggeri, Thisted och så en del Carlsberg :-) På Netto hittade jag lite av det som kan vara avigsidan av försäljning i butiker, Brew Cat-öl. Kan vara skriver jag för jag har inte smakat ännu och det är ju smaken som räknas i slutändan. Enligt Ratebeer är det öl som bryggs av Ørbæk Bryggeri men på etiketten står det bara att ölen är bryggd i EU. Nåväl, det finns ju alltid möjligheten att låta bli att köpa så något större problem är det visserligen inte så men min slutsats av detta synnerligen högst ovetenskapliga undersökning är att min övertygelse står fast. Utan Systembolaget kommer utbudet på öl i Falköping att utarmas. Frågan om Monopolet är egentligen inte en fråga om bryggeriernas möjlighet, utbud eller priser utan ett politiskt ställningstagande. För det finns inget som motiverar ett monopol med argumentet, ”det blir bättre utbud i Falköping” för i så fall tycker jag man ska införa monopol på choklad också. En kort resa som denna påminner mig också om att jag egentligen inte gillar Systembolagets enkelriktning av utbudet, jag uppskattar att det ser annorlunda ut i butiker och deras innehåll beroende på vart jag kommer. För min räkning så kan man gärna testa igen och låta butikscheferna få bestämma lite mera om sitt utbud och få mera differentiering mellan butikerna. Varför ska inte butikschefen i Falköping själv få bestämma om Marbäcks öl ska stå på hyllan, så länge de säljer ölen och den inte bara blir stående.
Twisted Thistle IPAEn sista sväng i sommaren skedde nu i helgen till mitt kära Simonstorp och då var jag på bolaget i utkanten av Norrköping. Ett bolag med ganska hög ölprofil men så här i slutet av månaden fanns det inte mycket kvar i nyhetshyllan och plötsligt ekade även argumentet om bra sortiment väldigt ihålligt. Det vanliga sortimentet bjöd inte på några större nyheter utan mest vad som kändes som gamla trotjänare. Det roligaste var en Twisted Thistle IPA i ny kostym, hmm.

Imperial Vanilla Coffe Porter från Ugly Duck

Såg ni bilden igår? Nyfiken på hur den smakade, nähä, inte det. Jasså ni har redan smakat den själva sedan länge tillbaka? Ja, det är rätt, detta är en av de ölar som har blivit kvar länge i min källare. Jag kommer inte ihåg när den släpptes på Bolaget men det var väl i höstas gissar jag med vägledning av var den stod i källaren.
Det är en svart öl (så klart, det var ju det jag svamlade om igår) med försiktigt skum som inte lämnar mycket i glaset efter bara några sekunder. Tunn arom som domineras av humle, syra, torkad frukt, malt och lite rostade toner. Inte alls så rostig/kaffe aktig som man skulle ha kunnat gissat.
Smaken är betydligt mera åt det håll jag vill ha. Medium fyllighet, mörk choklad, sötman tittar fram ihop med brödigheten. Eftersmaken är torrare med en lite tvist på beskan. Mera av det rostade kommer fram.
Trevlig med en öl som varierar så pass mycket i sina olika faser och inte alls illa även om den inte var så sippinriktad som jag tycker att en öl på 10% ska vara. Jag ger den 7 poäng.
Vänta här nu, vanilj då, inte ett ord om vanilj i beskrivningen. Nopp, hittar inget som motiverar Imperial Vanilla Coffe, inte så mycket kaffe heller faktiskt.

Sitter här och pluggar lite

På torsdag så är det dags för en öppen provning på Bishops Arms i Skövde. All Blacks, bara svarta öl. Något av en favoritprovning från min sida. Ibland kan man undra hur långt ölrevolutionen har nått i Sverige när folk säger saker som, jag gillar inte svart öl som om svart vore en speciell smak. Mörka öl kan gå an men absolut inte sådan där svart, trögflytande smörja som Guinness? Guinness, trögflytande? Smörja? Att hävda att svarta öl rymmer mera smakvariation än ale i övrigt är väl att ta i men tillräckligt hur som helst för att få veteöl att verka tråkiga. Fast vem jämför öl så? Glöm det!
Ugly Duck Vanilla Porter CoffeJag har fortfarande inte kunnat bestämma sorterna ännu. Det är mycket att fundera över, hur mycket ska det spreta, ska jag försöka hålla ihop det på något vis med land eller bryggeri. Ska jag välja bara sorter som jag själv kan eller ska jag ge både mig och publiken chansen att överraskas? Om man går på stor spridning av olika typer så rinner det snart iväg. Stout, Imperial Stout, Porter, Imperial Porter, Baltic Porter, Schwartzbier, BIPA. Sju sorter direkt och då har jag inte med någon milk stout, oatmeal stout, kryddad stout eller ens en brown porter. Kanske ska jag slänga in en svart ale.. vänta nu, är inte båda stout och IPA en form av ale? Förvirrande och för komplext.
Ny angreppsvinkel, ett och samma bryggeri kanske? Humm, svårt att få ihop på ett bryggeri, jag ska ju använda det som finns i kylarna och även om Nilso Oscar t.ex. har flera olika svarta öl så finns inte alla i kylarna just nu.
Attackerar man från ett annat håll, låt oss ta länder exempelvis så kanske man kan nå fram? Rakt igenom olika länder, olika bryggerier, olika stilar. Nja, olika länder,klart det finns bra svarta öl i många olika länder men jag vill ju gärna lyfta fram det svenska och jag hittar så många bra jänkare.
Tillbaka på ruta 1, tur  för mig att det är ett par dagar kvar till torsdagen. Tur för alla att det finns så mycket god Svart öl.

Let the good times start Tio år är la inget för ett bryggeri?

Häller upp i glasetJag förstår att ni verkligen har lidit helvetets alla olika kval medan jag har haft i det närmaste bloggtystnad sedan mitten av januari men nu kan ni andas ut för nu är jag tillbaka. Jag bubblar av nyheter från London, The Five Finest, mässor, whisky, planer och massa annat men så väljer jag att skriva om en dansk öl istället.

Nørrebro Bryghus med Andes Kissmeyer i spetsen drog igång sitt lilla bryggeri i Köpenhamn. Om Nørrebro X är bryggt där eller på det stora bryggeriet som kom i drift för 2005/2006 som ligger i Hedehusene, halvvägs till Roskilde från Köpenhamn vet jag inte men det är i alla fall det senares tio-årsjubileum som firas med ölen.

Ölen är mörk svart med tungt, cappusionofärgat skum och inger förhoppningar om en mäktig öl. Aromen är tungt söt med torkade frukter som rullar runt och allt känns, aningen mäktigt. Smaken är ännu tyngre och det härliga fruktiga smakerna tyngs ner en aningen av allt för mycket sötma till svampstuvningssmörgåsen jag äter. Jag tar en klunk till men Nörrebro Brygghus X, flaskaneftersom det inte finns någon slags friskhet i ölen så väntar jag med den och dricker istället vatten till maten. Kanske borde jag ha prövat något mindre mäktigt? Jag låter ölen bli kvar i glaset och tar sedan det med mig upp när jag sitter och läser godnattsaga för sonen och nu kommer den bättre till sin rätt. Små sippar som får luftas rejält skapar massor av härliga smaker. Rostade toner, försiktiga örtiga inslag från humlen, röda bär och en väldigt förvånad son som får höra inte bara ett kapitel utan två kapitel i go’natt boken. Bara för att far Nörrebro Brygghus X, flaskanska få njuta lite till av ölen.

Jag skulle gärna pröva denna igen om jag fick tag på den. Jag funderade lite på hur man ska katagorisera den. Fruktig, söt och svart torde bli en porter men jag tänkte faktiskt mera på tyska dubbelbockar om än med mera kropp. En mycket blandad 8 poängare gav jag den men jag vet att ni inte fäster någon större vikt vid mina poängsättningar och den här gången gör ni rätt i detta. Pröva den om ni får chansen.

 

Gavnö Slottstout, öl att vaska

Den lille havsfrunNär vi var i Köpenhamn så handlade jag en och annan öl. Jag hade bespetsat mig på en fin stund på Barley Wine och kanske ett besök på Carlsberg bryggeri. Ett snabbt besök på Barley Wine blev det men i övrigt fick jag hålla mig till Irma (typ ett danskt Coop) vilket var ganska tillräckligt. Bland dessa öl som jag hittade där fanns det tre öl från Slotsbryggeriet Gavnø. Klosterölen visade sig var okej, deras Indian Pale Ale var på gränsen medan stouten direkt åkte ner i slasken. Den saknade det brända, hade för mycket syra och allt för tunn kropp, dåligt men kolsyra. Förhoppningsvis hade jag otur och fick en dålig flaska. Kanske, kanske inte men tre mindre bra öl gör att jag inte tror att jag tänker köpa flera öl från dem utan en bra anledning.