Calvadosyra

Fotot tillhör signaturen dr_tr på flickr
Fotot tillhör signaturen dr_tr på flickr

calva6484Calvados är ingen storsäljande produkt i Sverige, inte än i alla fall. Likt ciderns position som inte riktigt öl och icke-öldrickarnas val så hamnar calvadosen i en liknande ställning till whisky och konjak. Det är väldigt synd tycker jag eftersom calvados kan ha ett enormt djup i sina smaker och gäller det halvbra calvados jämfört med halvbra konjak så tar jag mycket hellre äppelbrännvinet.
Två semesterresor ner till södra Frankrike de senaste åren har resulterat i kort sagt inget av kvalitativ calvados i skåpen. Några roliga flaskor, en 40-årig calvados bland annat, har kommit med hem men inte så mycket mera. Nu har jag dessutom druckit ur Coeur de Lion Hors d’Age (SB 80060) så jag behöver unna mig en fin flaska. Antingen ska det bli ytterligare en Hors d’Age eller så ska jag kliva upp lite i pris och unna mig någon av de fyra lyxbuteljeringarna som kommer 1 april. Den från 1994 finns inom räckhåll ekonomiskt med sina 1095 kr, sedan ökar det dramatiskt med 1984, 1974 och slutligen 1964 års butelj som landar på 3499 kronor. Jag undrar hur många sådana som kommer säljas. Maltwhisky från Ardbeg i den klassen hade bara swischat iväg och då troligen till ett betydligt högre pris. Lite oförtjänt lågt intresse för calvados kan jag tycka, njut av lite buteljerat solsken.

Gott Nytt År

Så är det gamla slut och det nya börjar. Själv ser jag mestadels framåt hellre än tittat bakåt men detta är givetvis tillbakablickandets tid. Det har varit ett spännande år och det är svårt att summera. På något vis blir det futtigt. Relativt händelöst början med stor fokus för egen del på studierna men sedan började det hända saker. Det som slår mig så här i efterhand är att det i mycket hög grad handlar om möten med människor snarare än möten med drycker. Via de två dryckesprovningsledarträffarna nere i malmö som Symposion har anordnat så har jag träffat mycket spännande människor, kunniga whisky människor. Jag tror knappast att hålet i Roger Melander skallet har läkt ihop efter alla frågor han fick. Han hälsar glatt på mig fortfarande men så är det nästan bara trevligt folk i den här branschen. Den första träffen ledde till att jag så småningom hamnade på Stockholmsmässan vilket jag aldrig har gjort innan. Jag var där i en tredelad egenskap (om man kan säga så). Ölbloggare, jobbade i Symposions monter och en hel dag som besökare i största allmänhet. Med lätthet kan man säga att jag tog mig vatten överhuvudet och jag har sällan lämnat ett arrangemang med så många ”varför gjorde jag inte det” som då. Endast några få foton, allt för få intervjuer gjorda, allt för många intryck att smälta. Det lär dock gå flera tåg till Stockholm har jag hört. På tåget till Stockholm så passerar man ju Örebro, en minst lika bra mässa enligt mig om man ser till whiskyn. Det kändes något tunnare på ölfronten men den har mer än nog för att håll intresset uppe i dagarna två.

Bland mötena med folk minns jag två äldre herrar som gjorde starkt intryck på mig. Monsieur Christian Drouin och Mister Alan Thomson. Den föregående en riktig gigant inom ett smalt område, calvados och den senare en tillbakadragen gigant, englands bäste ölbryggare enligt Ratebeer. Båda två personer med en avslappnad attityd till sitt hantverk och där storheten i deras produkter känns som en självklarhet. Att besöka Old Chimneys bryggeri är inte att göra en pilgrimsresa som ett besök inne i Vestfleterens heligaste. Tvärtom, det är oansenligt på utsidan och nästan förvillande spartanskt på insidan. Det krävs sedan en del lirkande för att så Mr Thomson att avslöja något. Jag frågade vad hemligheten bakom hans öl var och han svarade jäst, humle, malt och vatten. Efter ett tag börjar sanningen skymta fram mellan svaren. Hemligheten stavas tålamod, kunskap och passion. Samma svar hittade jag hos Drouin och även om jag inte har sett något av hans Normandiska kungarike så tror jag nog att det kommer bli en liknande reaktion.

I Örebro så fick jag glädjen att arbeta sida vid sida med Samuel Karlsson, en riktig Connemaraentusiast. Det smittade av sig och nu när förkylningen är borta och all maten börjar sjunka undan ska jag sätta mig med en rejäl Connemaraprovning. CS, bog oak och allt vad det är i flaskorna. Ska bli väldigt spännande.

Vad har då 2012 med sig? Ag tror att det kommer bli mer whisky, mera calvados, mera jobb… Jag har ett par spännande projekt som bara ligger i sin vagga. Jag hoppas när jag summerar ihop 2012 att något av dem har burit frukt, i så fall kommer det att bli ett riktigt bra år. Jag hoppas komma igång och brygga hemma igen, att Falköping får en egen riktig pub, att det blir en ny ölmiddag på Wrågården, att jag kan få ihop ett ekfat som håller tätt, att jag kommer iväg på en ny spännande resa, att jag får dricka många goda öl, whiskys, calvados m.fl. Häng med på resan för nu startat 2012.

Christian Drouin, Mr Coeur de Lion

Christian Drouin, smaka på namnet. Vad smakar det? Vet ni inte vem han är? Inte så konstigt kanske eftersom han tillverkar calvados. Calvados är inte någon högvolymdryck men inte desto mindre intressant. Enkelt brukar man säga att calvados är äppelbrännvin men det är mera rätt att säga destillerad cider som lagras på ekfat. Första steget är alltså att plantera äppelträd om man inte hör till regionen Domfrontais för då blandar man in päron i cidern också. Hos Coeur de Lion använder man sig av egenodlade äpplen samt äpplen som kontraktsodlas av bönder åt dem. Så att vi har full kontroll hela vägen säger Christian Drouin. I år började skörden tidigt, redan sista veckan i september och kommer troligen att vara klar innan december. Frukten handplockas och får sedan mogna, de flesta sorterna inomhus men några av de cirka 20 sorterna mår bäst av att ligga ute men under tak. 70% bittra, 20% söta och 10% syrliga äpplen använder de sig av men eftersom skörden varierar varje år varierar även fördelningen. I år med varmt väder kommer musten att bli sötare en vanligt spådde M. Drouin. Han om någon borde veta för hans Coeur de Lion har vunnit flera utmärkelser än någon annan i branschen. Efter lagring tvättas äpplena och pressas sedan försiktigt. Ju mera man pressar desto mindre karaktär på musten. Sedan exponeras musten för luft och både oxidation och jäsning tar fart. Sex veckor till tre månader tar jäsningen och sedan lagras cidern på glasflaskor innan den dubbeldestilleras och sedan lagras på ekfat. Minst två år krävs för att det ska kallas calvados men ofta väljer man betydligt längre tid. Ibland drar man om spriten till nya fat och fatfinnish är något som man testar även inom denna bransch. Under min intervju med Christian så svvarade han enkelt på min fråga om vad han tyckte om sådan genom att bjuda på Coeur de Lion XO Rum Finish som hade slutlagrats på romfat för att Systembolaget ville det. Ung calvados är ofta eldig och vass, men i takt med att destillatet mognar försvinner den råa smaken och ekfaten delar med sig av sin elegans och rondör. Inte helt okomplicerat för calvados bygger mycket på sin livlighet. Romfatet var lite yngre men denna vackert bärnstensfärgade Hors d’Age uppvisar all den komplexitet och elegans som gör calvados värt att utforska. Föreskrifterna kräver minst sex år för att få kallas Hors d’Age men Christian Drouin lagrar sin betydligt mer än så. Det mesta i flaskan är runt 15 år och en del uppåt 25 år. Smak och arom har under lagringen djupnat och anammat en torr, kvardröjande karaktär. Eldigheten är borta och detta dricker man gärna utan kaffe. Sitt gäärna länge och sniffa och upptäck hur drycken ändrar på sig i glaset under kanske så länge som en halvtimme.
Coeur de Lion Fine A.O.C är eldigare och trivs bäst i sällskap med kaffe. Massor av ungdomlighet, enorma mängder äpple och lite färg, vanilj, ekfatston.

 

Några anspråkslösa förslag

När man provar så fruktansvärt mycket på en gång som vid en festival så blir det svårt att göra någon dryck rättvisa. Torsdagen bjöd på, inte mindre än 53 smakprov av blandade drycker. Rågwhisky, suröl, fin singel cask, mindre fin ung calvados, mäktigt vällagrad calvados o.s.v. När jag nu skriver om ett litet urval av drycker så innebär det inte på något sätt att det jag inte skriver om inte var gott. Speciellt innebär det inte att inte ni skulle kunna tycka om det. Jag gillar ju listor så jag gör en tio-i-topp (utan inbördes rangordning) från mässan.

Carnegie 175års jubileumsversion
Riktigt roligt att det kommer spännande saker från Sveriges största bryggare. Här handlar det om en lite tillskruvad Carnegie som lagrats på bourbonfat. Riktigt trevlig, dessutom har Carlsberg i mitt tycke bästa montern på mässan. Missa inte deras smakkombinationer.

http://tidningenkrog.se/?p=1192

Coeur de Lion, Hors d’Age
Att en Calvados smakar och doftar äpple är inget förvånande men här hittar vi en balans och rundhet som de yngre inte har. Inte heller är den ekigt tung. Bara så bäst av alla de calvados jag provade.

Guinness Stout
Jag skämtar inte men se det som en rekomendation att inte bara dricka nya skapelser hela tiden. Ta tillfället i akt och drick gamla trotjänare.

Highland Park Saint Magnus Edition
För att testa den tror jag att man måste gå på Martin Markvardsens provning men det kan det vara värt för att få dricka en så underbar sak

Hornbeer Carribean RumStout
Ohh, la, la. Fruktig och mörk som den karibiska natten. Mystisk som en Agatha Christiedeckare men med en helt fridfull upplösning.

Slottskällan Kloster 2005
Snyft, den kommer troligen aldrig att bryggas igen och då pratar vi om den bästa svenska belgaren… Passa på medan chansen finnes.

Strömsholms Malakias
Jag är väldigt svag för rököl och detta var den bästa av dem jag provade. Att jag sedan gjorde det snart på en två, ttre smått dålliga öl gjorde inte upplevelsen sämre. Jag citerar. ”Malakias Andersson dömdes, mot sitt nekande, för att ha orsakat att nästan hela Köping brann ned 1889. Vi vet inte om han var skyldig men han inspirerade oss att brygga denna rököl. Vi har bryggt den med bl.a. whiskymalt från ön Islay utanför Skottlands västkust. Humlen är Amarillo, EKG och Wiliamette.” Enligt mannen med mustaschen så buteljerade man röken från lille Malakias lek med egen eld.

Slottskällans Freedom IPA
Slottskällan har gjort två ipor. En traditionellt engelsk och så den amerikanskinspirerade Freedom. Smaka gärna båda och jämför.

Vatten
Glöm för all del inte att dricka vatten. Varannan kanske är att överdriva men varje timme i alla fall.

Ängö Oktoberöl
Nej den har absolut inget att göra med de menlösa pissgula, alkoboostade oktoberölen från Tyskland som vi brukar få in på bolaget. Här handlar det mera om en Märzentolkning.