Bohmans Te och kaffehandel

Jag har bytt jobb och arbetsort. Stimulerande båda två sakerna även om jag inte har varit förbi på Skaras systembolag ännu. Det känns inte riktigt högintressant, de har på ett ungefär samma öl som Falköping ju men snart blir det ett besök i alla fall. Jag tror att Qvänum Mat&Malts öl hamnar på deras hyllor numera.

Mera spännande är det på chokladsidan där Bohmans Te och Kaffehandel har en hel del att erbjuda som jag inte har hemma i Falköping. Mäkta dyra chokladsorter men de kan säkerligen vara värda sina pengar. Jag ska försöka gå förbi där imorgon igen och köpa något mera. Jag lovar att återkomma med smakrapporter från deras choklad. Kan bara säga att Cocoture (73%) är något av det tyngsta i chokladväg jag har ätit. Mätig, tung, ibland jobbig, ibland himmelsk. Kladdig, lite jordig, len med en besk underground ton. Gjord av PR Chocolate i Danmark.

Jag hittade en ny choklad – Cavalier

logo_Cavalier_BBC_1_.comJag har ingen aning om hur länge som ICA har haft just denna i sitt sortiment men jag upptäckte den idag och försåg mig med två varianter, Milk och Dark. Milk är givetvis en typ av mjölkchoklad och personligen tycker jag att Marabou är svårslaget på denna punkten men här är en choklad som gör den tronen värdig. Problemet för Cavalier är priset i den jämförelsen. Jag gav 13.90 kr för 44 gram men då får man en produkt som säger sig vara hälsosamare ”än vanlig choklad”. Hur det är med den saken kan jag inte avgöra med båda två innehåller lite mera tveksamma ämnen som sojalecitin och ospecificerat arom medan den osötade Cavalier dessutom givetvis innehåller maltitol, ett sötningsmedel.

ladan med cavalierHur smakar de? Milk är mjuk och len som en barnrumpa och har en finkornigare konsistens jämfört med vår svenska storsäljare. Lite mera chokladkänsla och drag åt pralinhållet. Bortsätt från pris och innehållsdeklaration så vinner den över Marabou.

Dark ska då vara lite mera av en bit till kaffet-choklad och har en chokladhalt på 55%. Vid denna kakaohalt så blir det sällan så här strävt som denna visare upp. Smaken är enkel och utan antydan till fruktighet eller nötighet. Det är liksom kakao och inget annat.

Slutsumeringen blir att det var roligt att få testa ett nytt märke men jag tror inte att jag köper någon av deras övriga produkter. Det finns bättre och mera prisvärd choklad.

Michel Cluizel

Jag gillar att äta en bit choklad lite nu och då. Ibland när det är energi som behövs kan det vara Fazers blockchoklad. Jag vet att det är att svära i chokladkyrkan, helt jämförbart med att erkänna att man dricker Sofiero eller Lord Calvert men det gör jag. Äter Fazer blockchoklad alltså, inte dricker jag de andra två frivilligt.

cluizelhighcocoacontentbarsHur som helst, när det är fråga om en liten bit njutning till caffelatten, whiskyn eller enstaka gånger till öl så blir det ofta någon sort från Michel Cluizel. Det är en chokladfirma från Normandie, Frankrike som startades 1948. Numera är det Herr Cluizels fyra barn som driver företaget och styr över de cirka 200 anstälda. Det är under de senaste årtiondet som man har börjat expandera och själv har jag fattat tycke för deras serie Singel Planttation. Det är som namnet låter inte en blandning av olika cacaobönor från olika platser, sorter, rostningar utan allt kommer från ett ända plantage. Lite singel malt över det hela. Sedan 1990-talet har Michel Cluizel etablerat kontakter med ett antal plantageägare och har skrivit långa kontrakt med dessa om leverans av cacaobönor som sedan Cluizel förädlar. Mest av allt har jag fastnat för Mangaro, Madagaskar. Plantaget ligger utmed floden Sambirano och odlade mangoträd innan man slog sig på cacao. Det är en väldigt fruktig choklad,, mild med sina 65% och mjuk som sammet. Den passar ganska bra ihop med caffelatte men bättre ihop med espresso kaffe eller ett glas mild, fruktig lätt whisky. Glenfarclas, Benromach eller en Cragganmore.

Öl och chokladprovning

Nu har jag haft första (jul)öl och chokladprovningen. Just detta med att det hade önskats julöl komplicerade det hela tyckte jag. Både Slottskällan Imperial Stout och Thomas Hardy’s Ale gillar jag att äta choklad till. Efter en del testade av båda choklad, öl och deras kombinationer bestämde jag mig för att använda mig av tre stycken öl. N’ice Chouffe, sötma och fruktighet. Samichlaus med sina kolatoner, aningen nötig och brödig. Dessutom har jag en teori om att det inte alls är fel med en rejäl alkholhalt för att matcha chokladen. Detta motsägs direkt av att kaffe smakar så bra ihop med choklad men ändå. Som sista öl valde jag Fra Til utan att ha smakat den alls. En julöl som jag hoppades skulle vara lite åt Imperial Stouthållet. Nu blir det inte alltid som man tänker sig. Mitt provande hade dragit ut på tiden och jag gjorde beställningen på måndag eftermiddag. Tyvärr har jag missat att man numera måste beställa innan klockan 13.00 från depån. Johanna kollade snällt att ölen fanns hemma i Örebro men tyvärr så är inte det någon garanti för att jag får någon öl. På onsdagen stod jag där utan varken Samichlaus eller Fra Til. Nu slängde jag julölen överbord och beställde Slottskällan Imperial Stout samt Rochefort 8.

Chokladsorterna valdes ut med hjälp av personalen på Flickorna Kanold. Åtta sorter köptes hem och jag smakade mig fram till tre av dom. Michel Cluizel – Concepcion, en fruktig choklad som jag hoppades skulle fungera med N’ice Chouffen. Amedei La Tavoletta 63%, en nötigare choklad som jag tänkte mig kunde harmonisera med Rochefort 8 och slutligen Michel Cluizel Noir de Cacao 72% som jag tänkte mig till imperial stouten

Väl vid provningen flöt det hela på bra och folk sade sig vara nöjda. Även om jag tyckte att N’ice Chouffen fungerade till choklad och då framförallt den mörkaste så var det många som tyckte att den var betydligt godare utan choklad. Rochefort 8 passade väldigt fint ihop med den italienska Amedei medan Slottskällan IS definitivt skulle ha sällskap av en mörk choklad. Den ihop med den 72% chokladen var överlägset bästa kombinationen i provningen.

Äntligen chokladprovning

chokladprovningJag har försökt läsa lite om chokladprovningar på nätet och skapa mig en provningsmetodik för choklad. Följande saker har jag läst att man ska undersöka.

Ljud: Hur låter klicket? En välbearbetad choklad ska ha ett kortare distinktare ljud än en mindre bra choklad.

Färg på brottytan avslöjar kakaohalten. Jag tror att glansigare yta betydde mera kakao.

Arom och sedan smak. Aja, baja inte tugga på chokladen. Liten bit som bara ska smälta på tungan är rätt metod.

Jag hade fyra sorters choklad Lauenstein, Anton Berg Ecuador, Anton Berg New Guinea och Klaus Noir 70%. Det gick fullständigt åt skogen med min provningsmetodik direkt eftersom jag inte kunde annat än att tro att tjockleken gjorde en avgörande skillnad för ljudet. Lika dant med blankheten, Lauenstein var så fördömligt tunn att jag inte kunde se någon blankhetsyta alls. Så jag gick raskt vidare till arom. Lauenstein hade minst arom och Anton Bergs två doftade rejält i jämförelsen. Jag tyckte dock att själva aromen som sådan var relativt lika på alla kakorna. Smaken skilde sig desto mera. Lauenstein var mild och Klaus bitter. New Guinea var söt, nästan som en mjölkchoklad, i karaktären vilket visade sig när mina barn kom för att smaka. Klaus bitterhet var gudomligt velbalanserad och det kändes rejält gott att äta den. Bäst till kaffelatte var dock Ecuador som stod upp mot kaffet medan jag istället gick över på Lauenstein när kaffet var slut. (Jag vet at jag borde sluta äta choklad då också men…)

Det var roligt att pröva och jag ska åka en tur ned till Göteborg vad det lider och då hoppas jag kunna besöka en bra chokladbod.

Chokladprovning på gång

Jag har ingen aning om vad en Latte-mamma är och troligen passar vokabulären inte alls in på varken öl, whisky eller något annat som jag njuter av och bloggar om. En an de njutningarna man kan unna sig som pappaledig är en latte på maten och då blir det ofta en liten bit choklad till detta, kanske en whisky också eller som den senaste tiden, en calvados. Detta kan tyvärr bara ske när jag vet att jag inte ska köra bil senare under dagen. Viktigt att hålla sig på rätt sida gränsen där och den ända bra gränsen är nolltolerans.

Jag har nu njutit mig igenom en hel del chokladkakor och det börjar bli dags att bli lite seriös i provandet. Kanske ska jag börja med Anthon Bergs och två olika kakaohalter. Samma tillverkare, men två olika halter. Anthon Berg är en klassisk tillverkare som i mitt barndomshem verkligen stod för kvalitet. Det var som där choklad som vuxna åt. Vore kul att börja där även om jag har förstått bland chokladnördar finns det bättre producenter.
Jag har gillat båda två men jag har inte prövat dom mot varandra. Eller så testar jag samma kakaohalt men två olika producenter. Rådet om att prova det tre olika sorternas kakaoböna rena blir inte lätt att följa med tanke på utbudet som finns i den här staden. Jag får pröva att ta mig ned till Göteborg någon dag och gå till Flickorna Kanold igen. Där har de godsaker må jag säga.


Vilka är era favoritchoklader? Själv gillar jag mycket när man har stoppat i något i chokladkakan. T.ex. lite kaffebönor, pistagenötter eller kakaobönor. Ren choklad, då måste jag nästan ha något att dricka till. Lite kaffe, någon sprit eller en Imperial Stout

Choklad

Jag har börjat utforska den del av smakvärlden som stavas C H O K L A D. Jag har långt kvar men jag tänkte delge några tankar i kortform. En liten brasklapp vill jag kasta in. Jag kommer säkerligen att ändra åsikt ju mera choklad jag äter, så har det varit både med whisky och med ölen. En gång i tiden kunde jag knappt få i mig en Old Rasputin men numera tycker jag att det är en av de vackraste ölen jag vet. Så ta det för vad det är, en första rapportering från äventyret.

 

Kakaohalten är inte på något vis en kvalitetsmärkning.

På samma sätt som ålder ofta tas för kvalitetsmärkning av whisky kan man ibland höra folk närmast skryta med hur hög kakaohalt de har ätit. Själv maxar jag på 85% hittills och den kakan har mera använts vid försök att använda chokladen i matlagning än att ätas som den är. Sträv, bitter och otrevlig.

Inköpsstället spelar roll.

Choklad ska vara lyxig. God choklad köper jag alltså i kaffeboden! Jag skulle vilja blindtesta mig någon gång men med få undantag har det varit godare choklad från kaffehandeln än från ICA. Med andra ord sänker jag Lindt från kvalitet till vardagsprodukt.

Choklad med bönor i.

Det finns en hel del choklad med tillsatser i. Apelsin, plommon, marmelad o.s.v. Godast har det varit med lite bönrester i och absolut godast har det varit med arabicakaffeböna. Ohh vad god den var. Fast den kostade där efter. 73 kronor tror jag att jag gav. Än dyrare blev det när jag upptäckte hemma att det inte var 100 gram som jag trodde utan bara 60 gram. Men det var värt pengarna.

Whisky och choklad

Visst, choklad är gott och whisky lika så men inte tycker jag att det blir några himmelska toner. Jag kommer troligen att söka vidare men helt övertygad är jag inte. När jag har blindtestat personer på mina hemmagjorde chokladtryfflar så vinner nästan alltid de som jag har smaksatt med punsch eller calvados. De flesta ratar whiskyn helt, oavsätt om jag har använt Talisker, Ardbeg, Glenfarclas eller Old Pulteney.

Praliner och tryfflar

Jag är en gottegris så jag tror nog egentligen att jag gillar praliner och tryfflar bättre. Jag köpte ett tiotal nere hos flickorna Kanold i våras. Jag minns ännu smakerna och njutningen till välbryggt kaffe.

Avslutningsvis vill jag bara säga att jag visst kommer äta Marabou även i framtiden. Var sak har sin plats. Även mjölkchoklad.