Liverpoolölen

b397096f878e43f8_800x800ar
Bilden är från Carlsbergs Pressmeddelande

En rolig öl, kanske, från Carlsberg med tydligt brittiskt fokus. Jag antar att det bara är engelsmän och då bara engelsmän från västra sidan som är målgruppen för en Liverpoolöl? Kanske inte, supporterskaran är stor världen över. Så stora faktiskt att ölet fanns hos utvalda pubar i slutet av oktober i samband med någon match. Mitt fotbollsintresse är inte tillräckligt stort för att registrera motståndaren.

Fördomsfull som jag är så tror jag inte det är smakerna i den här ölen som gör den speciell utan omständigheterna runt omkring. Den har tillkommit för att fira att Carlsberg har sponsrat Liverpool i 25 år vilket säkerligen kan vara värt att uppmärksamma. Mycket av arbetet bakom verkar Carlsbergs forskningsgrupp ligga bakom och jag är verkligen nyfiken på att få höra mera om vad de har kommit fram till. Humlen som har använts till ölen är en fotbollshumle. Forskarna i Köpenhamn har tagit fasta på att inte bara druvor tar intryck av sin växtplats utan även humlen. Därför har man planterat dessa humleplantor i jord från Anfield (Liverpools hemmaarena för er som är ännu mindre intresserade än jag). Humle har utsatts för ljus och ljudintryck. Höjdpunkterna från de senaste 25 årens matcher har rullats på en storbildsskärm i växthuset och man har även utsatt humlen för ljudet från sjungande fans på läktarna. Ljudvibrationerna ska enligt Carlsbergs laboratorie påverka humlen. Hur mycket den påverkar talas det inte om i pressmeddelandet.

Förutom alla ljud- och bildintryck har humleplantorna också fått besök av Liverpools tränare Jürgen Klopp och de levande Liverpoollegenderna Robbie Fowler och Steve McManaman. (Keegan vet jag vem han är, undrar om han inte spelade för de röda djävlarna, om det nu är Liverpool)

Ölen ska ha en distinkt bitterhet och en unik karaktär från Liverpoolhumlen enligt pressmeddelandet men så mycket mer får man inte veta. Jag har skrivit och frågat, man blir ju nyfiken. Vilken humle är det, vilken öl är det, har man bara torrhumlat eller är det ”Red Hops” hela vägen genom koket? En ton av krusbär ska den ge, kanske är det Bramling Cross. Någon av er som har smakat?

89b06b7e7cfd545c_800x800ar
Bilden är från Carlsbergs Pressmeddelande

Pärlan

PärlanEtt oväntat namn på en Carlsbergsöl även om det gäller Eriksberg som varumärke. Vad kan man då förvänta sig av en dylik öl? En smakrik sensation, en kraftig aromexplosion? Nja, kanske inte och när de själva i pressmedelandet skriver, jag citerar, ”De senaste åren har den svenska ölscenen varit tämligen experimentell men vi märker tydligt av en önskan från konsumenter att gå tillbaka till rötterna, något vi har tagit fasta på när vi skapat denna pärla till ale, säger Nils Nordqvist, varumärkesansvarig för Eriksberg” Hmm, en önskan att gå tillbaka till våra traditionella brittiska ölrötter? Att jag inte är så förtjust i humlestinna, överbeska öl gör ju knappast att jag vill gå tillbaka mot det traditionellt slätstrukna. Hur som, helt negativt inställd var jag inte för Eriksberg har gett mig en av mina bättre ölupplevelser. Den gången gällde det Eriksberg Karaktär, en tillfällig (?) lager som jag inte alls vill hävda är perfekt men just den gången, vid det tillfället smakade den underbart. Jag hade kastat in handduken på en mässa och insett att smaklökarna hade packat ihop och gått hem. Jag hade tidigare den dagen inte ödslat tid och plats på Eriksberg Karaktär men nu gick jag tillbaka till montern och fick ett smakprov, drack stora klunkar och bara njöt av det enkla.

Ölen var helt blank, bärnstensfärgad och vacker att se på men lite för blank, lite för vacker för att inge något större hopp. Aromen var fruktig, aningen maltig med försiktiga knäckiga toner som man får anstränga sig för att uppmärksamma. Medium till tunn kropp, hög kolsyranivå och lite mera beska än en Kilkenny men inte så mycket mera karaktär. Om de ville göra en enklare öl så har de verkligen lyckats. Mild och rund munkänsla och humlen kommer fram mera än i aromen. Eftersmaken är följsam och jag plockar upp mera av sirapskaraktär här än i smaken.

Summerar jag ihop ölen så, jovisst 5 poäng får den, en medelgod öl som inte tar emot någonstans men som inte heller lämnar kvar några större smakupplevelser. Jag tror inte på att ha den till mat mer än som törstsläckare utan den går nog bäst på egen hand, gärna i gott sällskap. Finns i beställningssortimentet sedan 1 april och kostar 14:90 kr men då är det kollikrav på 24 flaskor och 24 flaskor är nog lite väl många.

Katt bland Hermelinerna – Lord Somersby Double Press

Somersby Double PressVad nu en katt har där att göra. En cider känns inte alls lika malplacerad. Cider är gott, i alla fall bra, kvalitativ cider som inte är någon slags alkoläsk på burk. Inget illa om burken, inte alls men innehållet är på tok för söt för min smak. Det börjar dyka upp mer och torrare cider till Sverige. Både via Normandie och England. England är världsledande nation både vad det gäller produktion och konsumtion. Största märket tror jag att Bulmers är men det finns numera en växande skara småskaliga producenter som gör real cyder, alltså cidermotsvarigheten till real ale.
Jag fick en flaska Sommersby Double Press som varuprov. Sommersby Double Press är en Carlsbergsprodukt, bryggd i Danmark som håller sig till ett slags mellanläge. Jag upplever den inte så torr som Carlsberg framhäver i sin reklam. Tydlig och ren äppelkaraktär i både smak och arom. Kanske lite svagt vegitativ i aromen. Medel kropp vilket är kanske maximalt vad man vill ha av en cider. Sötman balanseras av syrligheten som finns vilket gör det till en okej cider.
Det som stör mig mest och som troligen gör att jag inte köper den är alltså inte smaken utan marknadsprofileringen. Lord Somersby finns inte mer än Midsomer, ändå gör man vad man kan för att ge sken av det brittiska. Från hemsidan klipper jag följande: ”Lord Somersby is the father of many great discoveries – but the most famous of them all is probably Somersby cider, which was once known as the favorite drink of celebrities like Napoleon, Cleopatra and Newton. Or at least that is what we have heard.” Det fortsätter med ganska uppenbara men ändå, vid en snabb blick, fördunklande citat. ”I’ve been in the cider buisness since forever. 1749 years, to be precise.” Nähä, jag är helt enkelt inte tillräckligt ”Open minded” för att uppskatta sådant men som sagt, cidern är okej. 6 poäng får den.

Sinebrychoff Porter

Sinebrychoff Koff PorterDet här var gott, väldigt gott. Vad är det vi dricker? Det gick liksom inte att ta miste på min frus glädje i rösten. En rejäl dos alkoholsötma, rostade toner, lätt vegitativ humleton och chokladtoner var visst helt rätt denna dag. Det passade också riktigt bra med sötman till ett osötat rågbröd. En samisk rökt skinka på detta och hemgjord rödbetssallad. Gott var bara förnamnet. Tipset kom via ett pressmedelande från Carlsberg lagom till självständighetsdagen, den finska alltså och rörde upp en sjö av minnen från studenttiden och Finska Nationen i Linköping. Jag passar på att citera ett stycke ur pressmeddelandet ”Sinebrychoff Porter är en rik smakupplevelse i sig, men gör sig även bra tillsammans med kaffe i stället för konjak eller i samband med matlagning, till exempel i såser, marinader och köttgrytor. Sinebrychoff Porter passar även utmärkt till chokladkakan eller som smaksättning i glass, eller varför inte som glasyr till efterrätten. Prova också med viltkött, kraftiga kötträtter och ostron.” Mångsidig öl får man säga. Pressmedelandet pratade om en skiva finskt skärgårdsbröd, bastusökt sidfläsk och svampsallad. Det var detta som blev ovan beskrivda smörgåsen. Svampsalladen omvandlades till en omelett med svampstuvning. Ur frysen egenhändigt plockade kantareller skulle det givetvis vara. Inte underligt att ölen smakade bra

Hyvää ruokahalua

 

Eventuellt Englands bästa öl

Att Good King Henry Special Reserve anses som Englands bästa öl enligt Ratebeer är odiskutabelt. Givetvis så kan man vara lite skeptisk till dylika omröstningar men helt fel ute är de sällan även om mörka, alkoholstarka öl brukar premieras rejält. Om jag bara kunde så skulle jag vilja prova den helt blint men det är ju svårt eftersom jag vet att jag har den i källaren och det är sällan någon får gå ner och välja öl på måfå. Alternativet är väl då halvblind provning men då vet jag att jag kommer och sitta och gissa massor. Istället körde vi en trekvartsblind provning. Detta skulle gå till så att vi hade tolv potentiella provningsöl. De båda Good King Henry och Good King Henry Special Reserv följdes av Dugges ½Idjit, Nils Oscar Coffe Stout, Fra…. Till…., Guinness Draught, Sigtuna Black October, Gonzo Imperial Porter, Brooklyn Chocolate Stout, Limfjords Porter, Old Rasputin och så min favorit Slottskällan Imperial Stout. (Det är alltid en chansning att ha med favoritöl, tänk om jag sänker den?) Bland dessa öl lottades sex öl fram av snälle Erik som agerade upphällare. Erik gillar Corona! Corona med en limeskiva… Japp, han fick smaka lite på ölen också. Mera om detta senare.

Efter noggrant instruerande satt Erik igång och vi fick våra öl i glasen. Öl #1(Guinness Draught) ett var lätt att känna igen. Redan på ljudet tog vi att det var en Guinness, ni vet det där kareteristiska dova nästan rasselliknande ljudet som uppstår mellan nitrogasen och glaset när man snurrar på ölen. Kändes lite dumt att den stod med i backen men på något vis känns det samtidigt helt rätt. En stor klunk som uppvärmning och som bekräftar att det var just Guinnessen. Glas #2 (Slottskällan Imperial Stout) halades fram och det blev lite mening med att sniffa. En svart öl med viss ljusgenomsläpp, skummet drog åt det mörkare hållet, kaffe, nötig, aningen viniös och lite alkohol som går igenom. Aromen är helt förförisk, fyllig men inte maxad relativt söt smak. Lite fruktig och väl avrundad utan skarpa beska toner. Eftersmaken kommer med en värmande alkohol och med lite mera beska som ger ölen balans. Definitivt 10 poäng.
Öl #3 (Brooklyn Black Chocolate Stout) var i det närmaste opak och hade en mycket skarpare framtoning. Inte alls lika inställsam som tvåan. Jag fick nästan lite ekfatsfeeling i aromen, komplexa toner. Smaken har drag av vanilj vilket får mig att gissa på bourbonfat men den hade på tok för mycket beska för att kunna vara Good King Henry Special Reserv som var den enda ölen jag visste var ekfatslagrad*.  Detta är en öl som blir godare ju längre den står. Mycket kolsyra från början, men det dämpar sig. Komplex öl som man gärna sitter och luktar på, alkohol, choklad, rostad malt, lite maltig, dämpad sötma, inte mycket fruktestrar. God öl men knappast mer än 8 poäng.
Då hade man testat de tre första ölen och gick tillbaka till Guinnessen, gissa om den kändes tunn, riktigt tunn i kroppen. Lättdrucken! Förutom den gav vi oss inte in på några gissningar utan pratade mera arom, smak och upplevelse av ölen.
Nästa flight började med en lite annan typ av öl. Öl #4 (Fra…. Til….)Betydligt mera humleromatisk, lite gräsighet som jag har aningen svårt för. Jag har svårt att sätta fingret på vad det var med ölen men det låg något lite negativt och skvimpande straxt under ytan hela tiden utan att riktigt komma upp. Öl #5 (Limfjords Porter) hade en tydlig rökighet men saknade lite sötma för att kunna vara Limfjords Porter. Fyllig och trevlig men den saknade liksom lite mat till den för att den skulle komma till sin fulla rätt. De andra pratade om att den luktade dansk ost så vi plockade fram lite Vacherol och då blev ölen ytterligare ett snäpp bättre. 9 poäng. Kvällens sista öl, Öl #6 (Sigtuna Black October) var inga problem alls att gissa vilken det var i detta sällskapet. En arom av kaffe, lite nötig och sedan en väldigt renjäst smakbild. Definitivt en lageröl och då var det bara Sigtuna Black lager att gissa på. Det blir fruktansvärt svårbedömt i ett dylikt läge eftersom den liksom inte tävlar i samma klass hur man än ser på den 7p gav jag den men som sagt, aningen svajigt betyg för den.
Efter ölen diskuterade vi fram och tillbaka och gissade sorter. Det krassa resultatet blev två rätt iform av Guinnessen och Black October. Vi var i häradet med Brooklyn, Fra-Til och Limfjord men bommade helt Slottskällans Imperial Stout. Fast det gör mig inte så mycket, jag gav den trots allt 10 poäng.

Guinness Draught (jag gav den ingen poäng, jag bara drack ;-p)

Slottskällan Imperial Stout (10 p)

Brooklyn Black Chocolate Stout (8 p)

Fra…. Till…. (9 p)

Limfjords Porter (9 p)

Sigtuna Black October (7 p)

Vad sade då Coronaälskande Erik om ölen? Guinness var bäst, Slottskällan kunde han tänka sig lite mera av och Sigtuna var lättdrucken. Det andra fick vi övriga dela på.

3 liter värdelöst öl?

Jag hittade följande grej på whiskyforum.se. Se den som ett bevis på att Carlsberg visst hittar på kul saker, i Danmark men kanske inte riktigt samma stunds på verksamheten i Sverige. Jag gillar som ni vet att lagra öl men denna flaska är jag säker på hade varit bättre att korkat upp då för 10½ år sedan när det begav sig. Ljus, filtrerad och pastöriserad lager utvecklas knappast possitivt men jag kan ha fel, ev. är det inte vanlig sort guld i flaskan men det skulle jag tro. Jag skulle dock inte ha något emot att få öppna den. 3 litersflaskor är alltid härliga att öppna, tror jag. Jag har hittills bara korkat upp 1,5 litersflaska Chimay Blå

Länk: http://forum.whiskyforum.se/index.php?showtopic=9906

Bra karl reder sig själv

Ni känner till det där om tingens förbannelse, Murphy’s Lag o.s.v. Själv hade jag räknat med att på något vis kunna krångla till mig en tur ned till Göteborg, Järnbiskopen och Porterveckan. Primärt var jag sugen på morgondagens beermakerdinner men den brann inne tidigt och sjuka barn minskar nu chansen till nedfärd radikalt. Men som rubriken lyder, bra karl reder sig själv och eftersom jag har en större hög svarta öl (Även på Bishops Arms så tänjer man rejält på begreppen och handhar andra svarta öl än porter) så får jag väl dra igång en egen portervecka.

Carnegie PorterVad kan då bli mera naturlig att börja med än Carnegie Porter. Denna öl som lovsjungits av Michael Jackson, exporterats världen över, lagrats i svenska källare sedan länge, bryggs efter recept från 1836 ähh, jag får nog ta och kolla upp detta men enligt flaskan så är receptet från porterbryggeriet i alla fall.

Jag valde att prova både starkportern på 5,5% och ICA-varianten på 3,5% För att riktigt röra till provningen valde jag att ta fram en flaska av den starkare från 2006. Jag öppnade först den äldre, starkare varianten och gick och smuttade på denna medan jag lagade maten. Kokt potatis, stuvade morrötter och Lithells varmkorv. Bangers och Mash fast utan mashen så att säga. Jag provade lagrad Carnegie i en vertikalprovning för drygt ett år sedan och konstaterade redan då att en lagrad sådan knappast gör sig bäst till mat. Denna erfarenhet gjorde jag om nu så drygt halva flaskan blev stående till efter maten. Sötman var påtaglig och ölen har tappat när nog allt av sin friskhet. Carnegie är en relativt söt öl att börja med men lagringen har tagit bort mycket av humlebeskan men även de rostade tonerna.

Till maten öppnade jag istället 3,5%-varianten. Detta är en öl jag gärna dricker till maten. Jag har smugit med en dylik vid jul ibland i lättölsbacken och jag gillar verkligen att den smakar lite mera friskt/beskt. Givetvis är det en tunnare öl än starkölen och som komplement till mat tjänar den nog på detta. De rostade tonerna kommer fram bättre då.

Efter maten återgick jag till resterna av min halvlitersflaska och smuttade på detta ihop med en liten bit choklad. Nja, det borde givetvis ha varit en kladdkaka eller något dylikt men i brist på detta fick en liten bit choklad duga. Jag valde dock att spara det sista i flaskan så ska jag försöka göra mig lite portertryffel imorgon.

Carlsberg Semper Arden Keller Pilz

Carlsber Keller PilzCarlsberg! Ofta utropat som namnet på en viss sorts öl och personen i fråga menar för det mesta att det duger bra med antingen Export eller Hof. Carlsberg är så mycket mera. Det är ett bryggeri som har en mycket intressant portfölj tycker jag. Jacobsen Brown Ale och Carls Porter gillar jag med flera. Därför var det roligt att hitta en hel del nya Carlsbergsorter.

Semper Arden Keller Pilz är en ljus lager om man använder Bolagets finstämmiga indelning och mycket fin sådan. Färgen är ljust kopparfärgad och den skummar inte mycket. Inga rester knappt kvar efter bara någon minut. Aromen är svag, fräsch och aningen syrlig som tyder på att flaskan stått lite för länge, för varmt. Mycket hög hinkabilitet med sin beskedliga beska som balanserar sötman men inte mycket mer. Lätt i kroppen och inte någon högra kolsyremängd. Eftersmaken är kort och diskret. Detta är inte en massiv öl, inget som sticker ut men ett mycket gediget hantverk. Absolut en pilsner som jag gärna dricker igen.

En liten notis. På flaskan stod det att något om att Keller skulle tyda på att den var direkt från lagringen, aningen grumlig eftersom den inte var filtrerad. Mitt exemplar hade sedigmenterat och var helt blankt. Tänk att Carlsberg har en öl där de har bemödats sig att få den aningen disig, som sedan klarnar om man sparar den för länge.

Eriksberg, Falcon, Zeunerts och så Nisse som glädje med 55an som avslutning.

min födelsedag fick jag, som jag skrivit innan, tio nya julöl när jag trodde att jag närmade en sammanfattning. Mariestad Julebrygd, Åbro Sigill och Jämtlands Julöl hade jag testat innan och ingen av dom är en öl som jag häller ut? Falcons Julmumma där emot kvittade men det kan du läsa om här. Tomte testades på julafton och de övriga fanns kvar när vi träffades för en liten smörgås som min saliga farmor skulle ha uttryckt det hela. Fyra av dom dracks och följande blev utfallet

julgran julgran

Zeunerts Julöl: blaskig, tråkig och smakmässigt väldigt lik en vanlig ljus lager. Faktiskt nästan spännande att de har lyckats få in så mycket färg utan smak.


julgranjulgranjulgran

Falcon: Klassisk svensk julöl. Lite mörkare, lite alkoholstarkare och lite sötare… Mera är det inte. Ingen dålig öl men inget som lyser upp julemörkret.

Eriksberg: Ungefär samma men mindre med sötma.

julgranjulgranjulgranjulgran

Nisse: Jag blev lite förvånad här nu eftersom jag trodde att jag kunde mina Uppsalaiter. Kanske berodde det på startfältet eller så var det något annat. Min förutfattade mening var att Tomte skulle vara en bättre öl än Nisse. Att Nisse var något platt och tråkigt men så var det inte alls. Till Janzon och smörgås passade den väldigt fint. Lätt kryddig, inte allt för söt, god balans på beskan, jag skulle gärna ha sett lite mera humlearom, lite chokladig och knäckig i smaken. Fint sade husbon om… sitt hembrygda öl typ även denna kväll dominerade detta. Denna gång blev det 55ans Porter. Jag har bloggat innan om min vånda över ölnamn och Bark kommenterade att han tyckte att 55an var ett bra namn men kanske lite väl Göteborgskt. Jag lade dit en bild på min idol Slas som motvikt.

55ans-porter

Inte slut på julölen ännu

falcons-julmummaJag trodde att jag skulle skriva en summering av julölen idag men så igår fick jag ett plaströr med ännu mera julöl av min svåger. Zeunertz, Falcon, Pripps, Mariestads Julbryggd m.fl. Ni som läser bloggen regelbundet förstår direkt att det inte är julöl jag har på topplistan men som alltid kul att få pröva det man inte själv väljer. Dessutom fanns det med Tomte, Nisse och Julmumma. Tre sorter jag inte hade köpt själv ännu men som jag funderat på. Först ut på avsmakningsbanan blev Falcons Julmumma. Som folk sänker den samtidigt som den säljer skapligt så blir den intressant.

Jomenvisst kan jag förstå att det finns folk som köper denna. Det finns folk som med glädje äter på McDonalds också, har jag hört. Men en sak måste man ge den äran för. Nog sticker den ut något ifrån de övriga ölen även i juletid med sin kryddning. Inte kan detta vara frågan om en blandning av ljus öl och mörk öl samt socker som något recept jag läste föreslog utan kruddor har säkerligen sittfinger med i spelet. Trevlig till julmaten kan jag tänka mig men lite för sött, obalanserat och dessutom en hårt kemisk karaktär på sötman, sackaros tror jag att det heter. Kul Magnus att jag fick smaka med nej tack.