Leann Follain – O’Haras bästa

O'Hara's Leann Follain, Karlströms MaltDet blev en riktigt sen kväll på bryggeriet idag. Buteljerade passande nog våran havrestout. Sitter här och dricker vatten men skriver om ytterligare en öl från Carlow Brewing Company som jag provade på mässan. Med sin brunaktiga, svarta färg och ett tunt, cappucinofärgat skum så ser den här ölen rätt mäktig ut men det är fortfarande en öl med hög hinkabilitet om än på 6% så man får se upp lite om man dricker pintglas.
Tydlig ton av rostad malt, lätta lakritstoner, mörk choklad och en antydan av humle.
Smaken är på ett ungefär som aromen beskrev den och det kompletteras med en fyllig kropp och bastant eftersmak. Lätt oljig munkänsla och en kraftig eftersmak.

Det här är som en dry stout på enorm tillväxt. Det är mycket av allt, riktigt trevlig öl.

O’Haras – fast de heter Carlow Brewing

They’ve got one in Honolulu, they’ve got one in Moscow too
They got four of them in Sydney and a couple in Kathmandu”

Textraderna är från The High Kings klassiska Irish Pub Song och Irländskt tema på pubar är något som absolut inte är förbehållet Chicago. Cirka 15-20 i storstockholm gissade Patric Olsson från Brewerys International Sweden att han har på sin lista när han ska ringa runt. Och irländska pubar behöver irländsk öl och inte alla nöjer sig med Kilkenny eller Guinness utan vill ha något annat. Jag tänker på ställen som Dubliners i Göteborg. Det viktigaste med ölen är att den är irländsk. Fast vad vet jag, jag har inte varit på Dubliners sedan förra deceniet och jag gissar att det var Gunniess de serverade.

O’Hara’s är varumärket för Carlow Brewing Company, ett bryggeri som startade 1996 och således är ett av de första i bryggeriboomen som även har nått Irland numera. Jag blandade i minnet ihop deras stout med O’Hanlons

O'Hara's IPA, Karlströms MaltIrish Pale Ale – en IPA utan att ens hävda att det är en IPA
Torrhumlad står det på flaskan och det är ju ett roligt begrepp. Torrhumlad med 0,5 gram per liter av, säg Fuggles eller 7-8 gram per liter Cascade. Big Difference om jag säger så. Den här Pale Alen har en klassisk brittisk torrhumling. Då menar jag något som inte slår över eller igenom utan som bara finns där och lyfter humlekaraktären lite medan det förstärker maltigheten. Nu tror jag inte att det är Fuggles som de torrhumlar med utan någon mer citrusgivande humlesort. Frisk, fräsch arom med vackert utseende. Lätt kropp och hög kolsyra. Halvlång efterbeska.
En helt okej öl med både lite mera smaker och kraftigare smaker än t.ex. Kilkenny men det är och förblir en öl från mittfåran. (Har någon ett bra, svenskt uttryck för mainstreamöl?)

Jag återkommer med en lite mera intressant stout från dem.

The Irish Lad – en mycket välsmakande öl

The Irish LadMaltig, mustig arom sprider sig långsamt till näsan. Irish Red är ett namn som väcker minnen från 2001 och min höst på Irland. Då var jag inte ölnörd men det blev en och annan Murphy’s Red. Mest för att få lite variation till det övriga på pumparna Guinness Draught eller Murphy’s Stout. Fast jag minns en minnesvärd kväll nere i söder, straxt väster om Cork med en pub med tre pumpar Beamish. Inte många katoliker över 25 där inne kan jag lova.

Denna Irish Red är dock av ett helt annat slag än Murphy’s, den senare är väl bryggd i Holland numera tror jag. Egentligen var mina förväntningar relativt låga av någon anledning. Kanske så banalt som att om en irländare letar in sig i bolagets ordinarie listning så är det inget att ha. Detta trotts att jag gillde stouten från samma bryggeri på den tiden då man fick köpa den i kolli. Vet att vi hade den i baren på Wrågården när vi firade St Patricks Day typ 2006 eller så. Det är alltså O’hara’s Irish Red som sprider sina underbara locktoner. Djupt röd och djupt maltig påminner den mig om vad jag trodde att Smithwicks smakade i början av årtusendet. Detta är en rättfram, enkel puböl med massvis av hinkabillitet. Detta är långt ifrån en sniffaröl men med den färgen, den lätta kroppen, rena avslutningen, sin lätta anstrykning av humlebeska så lockar den fram både toner av Uilleann pipes och bilder av rödhåriga ungar som doften av fish ‘n’ chips. Underbar öl. Den bästa irländska sedan den sista Smithwick’s på Sean O’Casey’s. Om hungern är den bästa kryddan så finns det inget som minnen för att höja smaken på öl. Nu lägger jag ner detta, gör mig en äggtoddy och sätter mig och läser The Van av Roddy Doyle, sláinte mhaith.

Ny kategori!

Irländska öl
8 poäng
O’hara’s Irish Red (Carlow Brewing)