An other rock star from US

Garret Oliver

Jag skrev i fjol om hur Steve Grossman från Sierra Nevada hade något som nästan skulle kunna kallas för rockstjärnestatus hos sin publik. Flera av de som jag pratade med var helfrälsta på Sierra Nevada och dyrkade det mesta som de häller i flaskor. I år var det Garret Oliver som hade den rollen om än med något äldre publik. Garret Oliver, bryggmästare på Brooklyn, författare till boken The Brewmaster’s Table och nu var han i Sverige dels för mässan men inte minst för att att övervaka och göra reklam för Nya Carnegiebryggeriet. Det blev en mycket underhållande föreläsning med massor av skratt, en del självklara poänger men också en del mera oväntade. Jag har aldrig varit nära en Brooklynprovning innan och hade ingen alls koll på de olika Ghost Bottlings som de hade. Ghost Bottlings är små batcher Brooklynflaskorsom görs och som sedan inte säljs utan används vid deras provningar. Kul grepp! Det var även spännande med fatlagringarna och Mr Olivers översvallande entusiasm kan givetvis räknas in bland de väntade poängerna men okänt för mig var att Brooklyn faktiskt tog ut svängarna så mycket som de gör. Krieken har väl en del att lära av orginalen medan Black Ops, late bottled vintage 2007 var en riktigt godsak. För er som har chansen att deltaga i provning med Garret Oliver, ta den. En icon, underhållare, ölpredikant och energispruta. Allt i en och samma person. Silver Anniversary släpptes på bolaget 1 november och är en jubileumsöl. Att brygga en extra imperial gigantiskt tung svart öl är det vanliga men istället valde Brooklyn att göra en dubbelbock. Lätt jordig humlekaraktär utan att bli brötig. Tydlig pilsnerkaraktär men med karamelltouch, mild beska och försiktig eftersmak. 8 poäng fick den av mig.

 

Eventuellt Englands bästa öl

Att Good King Henry Special Reserve anses som Englands bästa öl enligt Ratebeer är odiskutabelt. Givetvis så kan man vara lite skeptisk till dylika omröstningar men helt fel ute är de sällan även om mörka, alkoholstarka öl brukar premieras rejält. Om jag bara kunde så skulle jag vilja prova den helt blint men det är ju svårt eftersom jag vet att jag har den i källaren och det är sällan någon får gå ner och välja öl på måfå. Alternativet är väl då halvblind provning men då vet jag att jag kommer och sitta och gissa massor. Istället körde vi en trekvartsblind provning. Detta skulle gå till så att vi hade tolv potentiella provningsöl. De båda Good King Henry och Good King Henry Special Reserv följdes av Dugges ½Idjit, Nils Oscar Coffe Stout, Fra…. Till…., Guinness Draught, Sigtuna Black October, Gonzo Imperial Porter, Brooklyn Chocolate Stout, Limfjords Porter, Old Rasputin och så min favorit Slottskällan Imperial Stout. (Det är alltid en chansning att ha med favoritöl, tänk om jag sänker den?) Bland dessa öl lottades sex öl fram av snälle Erik som agerade upphällare. Erik gillar Corona! Corona med en limeskiva… Japp, han fick smaka lite på ölen också. Mera om detta senare.

Efter noggrant instruerande satt Erik igång och vi fick våra öl i glasen. Öl #1(Guinness Draught) ett var lätt att känna igen. Redan på ljudet tog vi att det var en Guinness, ni vet det där kareteristiska dova nästan rasselliknande ljudet som uppstår mellan nitrogasen och glaset när man snurrar på ölen. Kändes lite dumt att den stod med i backen men på något vis känns det samtidigt helt rätt. En stor klunk som uppvärmning och som bekräftar att det var just Guinnessen. Glas #2 (Slottskällan Imperial Stout) halades fram och det blev lite mening med att sniffa. En svart öl med viss ljusgenomsläpp, skummet drog åt det mörkare hållet, kaffe, nötig, aningen viniös och lite alkohol som går igenom. Aromen är helt förförisk, fyllig men inte maxad relativt söt smak. Lite fruktig och väl avrundad utan skarpa beska toner. Eftersmaken kommer med en värmande alkohol och med lite mera beska som ger ölen balans. Definitivt 10 poäng.
Öl #3 (Brooklyn Black Chocolate Stout) var i det närmaste opak och hade en mycket skarpare framtoning. Inte alls lika inställsam som tvåan. Jag fick nästan lite ekfatsfeeling i aromen, komplexa toner. Smaken har drag av vanilj vilket får mig att gissa på bourbonfat men den hade på tok för mycket beska för att kunna vara Good King Henry Special Reserv som var den enda ölen jag visste var ekfatslagrad*.  Detta är en öl som blir godare ju längre den står. Mycket kolsyra från början, men det dämpar sig. Komplex öl som man gärna sitter och luktar på, alkohol, choklad, rostad malt, lite maltig, dämpad sötma, inte mycket fruktestrar. God öl men knappast mer än 8 poäng.
Då hade man testat de tre första ölen och gick tillbaka till Guinnessen, gissa om den kändes tunn, riktigt tunn i kroppen. Lättdrucken! Förutom den gav vi oss inte in på några gissningar utan pratade mera arom, smak och upplevelse av ölen.
Nästa flight började med en lite annan typ av öl. Öl #4 (Fra…. Til….)Betydligt mera humleromatisk, lite gräsighet som jag har aningen svårt för. Jag har svårt att sätta fingret på vad det var med ölen men det låg något lite negativt och skvimpande straxt under ytan hela tiden utan att riktigt komma upp. Öl #5 (Limfjords Porter) hade en tydlig rökighet men saknade lite sötma för att kunna vara Limfjords Porter. Fyllig och trevlig men den saknade liksom lite mat till den för att den skulle komma till sin fulla rätt. De andra pratade om att den luktade dansk ost så vi plockade fram lite Vacherol och då blev ölen ytterligare ett snäpp bättre. 9 poäng. Kvällens sista öl, Öl #6 (Sigtuna Black October) var inga problem alls att gissa vilken det var i detta sällskapet. En arom av kaffe, lite nötig och sedan en väldigt renjäst smakbild. Definitivt en lageröl och då var det bara Sigtuna Black lager att gissa på. Det blir fruktansvärt svårbedömt i ett dylikt läge eftersom den liksom inte tävlar i samma klass hur man än ser på den 7p gav jag den men som sagt, aningen svajigt betyg för den.
Efter ölen diskuterade vi fram och tillbaka och gissade sorter. Det krassa resultatet blev två rätt iform av Guinnessen och Black October. Vi var i häradet med Brooklyn, Fra-Til och Limfjord men bommade helt Slottskällans Imperial Stout. Fast det gör mig inte så mycket, jag gav den trots allt 10 poäng.

Guinness Draught (jag gav den ingen poäng, jag bara drack ;-p)

Slottskällan Imperial Stout (10 p)

Brooklyn Black Chocolate Stout (8 p)

Fra…. Till…. (9 p)

Limfjords Porter (9 p)

Sigtuna Black October (7 p)

Vad sade då Coronaälskande Erik om ölen? Guinness var bäst, Slottskällan kunde han tänka sig lite mera av och Sigtuna var lättdrucken. Det andra fick vi övriga dela på.

Slut på nyheter?

Fem nya öl den 1 februari men inga nyheter. Är det slut på sådana? Jag skulle inte tro det och det heter ju faktiskt tillfälliga varor och behöver således inte vara några nyheter. Sedan kan jag nog tänka mig att dessa är nyheter för en hel del. Dessutom känns det inte helt lessamt hur som helst. Achel Blond kommer jag ihåg som en väldigt trevlig öl, Three Philosophers mäktigt god och Brooklyn Chocolate Stout intressant eller var det den som jag tyckte var lite tunn? Achel bruin tycket jag inte så mycket om och Sierra Nevada Celebration Ale är en trevlig öl någon enstaka gång men inte för ofta. Framförallt kommer jag ihåg den som ganska lika annan Sierra Nevada öl. Summa summarum, man kan få en trevlig ölprovning med dessa fem ölen som kommer.

 

Amerikanska öl – Gröna Husets Ölsällskaps novemberprovning

Den tredje lördagen i november träffades Gröna Husets Ölsällskap hemma hos Gröningen som tillsammans med Cuba stod som värd. Deras tema var USA och vi fick inte mindre än 13 jänkaröl plus Budweiser och Millers till maten. Maten var underbart goda hamburgare, rent nötkött, med alla tänkbara tillbehör. Man behövde två hamburgare för att kunna smaka av alla tillbehören. Gotti gott gott!!! Lagom till maten plockades alla glas bort och man anbefalldes att dricka ölen i flaska. Jag smakade pliktskyldigast på en Miller men det är verkligen inga öl jag gillar. Onödigt att slösa alkoholplats i kroppen på dylika blaskdrycker.

Ölen som testades under kvällen var följande (i ordning).

 

Samuel Adams Imperial Pilsner (6 p), Left Hand Oktoberfest (7 p) samt Brooklyn Oktoberfest beer (5 p)

cimg3797Här kan man ha synpunkter direkt på ordningen och det hade jag så jag sparade undan SAIPen till senare tillfälle. En rolig detalj är att Left Hands är en ljus lager medan Brooklyn är en mörk lager. När vi tittade på färgen på dem så hade vi svårt att sära på dom. Kanske var Left Hand något mörkare. Vem bestämmer egentligen om en lager är ljus eller mörk? Systembolaget eller importören/producenten? Jag konstaterade även att jag har vänt på Left Hand och Brooklyn. I höstas tyckte jag att Brooklyn var godare… Tja, så är det med smaker och upplevelser.

 

Saranac Black Forest (6 p) och Left Hand Milk Stout (9 p)

Här kunde man få höra en del roliga kommentarer om Saranac att den inte var tillräckligt fylliga, kraftig o.s.v. jämfört med en stout. Visar lite på vikten av att veta lite om öltyper innan man sätter sig och bedömer. Nu ska jag inte sätta mig till doms över andras smaklökar. Saranac är för tunn, lite för syrlig och ganska tråkig för att tilltala mig. Left Hand Milk Stout kommer jag inte riktigt ihåg som en niopoängare men här fanns det arom värd att sitta och lukta på, fylliga smaker och inbrygd trevlighet. Jag vet inte om den kammade hem 9 poäng för att den provades ihop med det som den gjorde.

 

Samuel Adams Honey Porter (6 p), Anchor Porter (6 p)

Samuel Adams hade en väldigt kort eftersmak och först förstod jag inget om varfö rden hette Honey Porter men sedan kom det massor av honung. Både i smaken och i aromen. En sak som förvirrade mig var just honungssmaken. Enligt mina kunskaper om bryggning med honung så ska det inte ge direkta honungssmaker utan jästen jäser bort dessa. Hur det är med den saken får jag forska vidare i. Anchor Porter kom jag ihåg som obalanserad öl och det upplevde jag även denna gång men inte alls så kraftigt som senast. Jag tyckte även att den var lättare i kroppen och mindre bränd i smaken.

 

Liberty Ale (6 p) och Red Seal Ale (6 p)

Här blev det jämt lopp men för allt i världen drick inte en Red Seal för kall. Den var väldigt tråkig i de första klunkarna och kändes bara enkelriktat besk men i takt med värmen kom komplexiteten och den blommade ut. Liberty är enligt mig Anchors bästa öl och kanske borde jag ha satt ett högre betyg på den men nu började smaklökarna domna.

 

brooklyn_brown_aleBrooklyn Brown Ale (8 p) och Anchor Steam Beer (5 p)

Här hade jag ofinheten att bara sippa lite på Anchor Steam Beer för att sedan njuta av Brooklyn Brown Ale. Farinsocker, lite brödig, aningen gräsig/grön och smörkola i lagom dos. Smaken är medeltorr och beskan balanserar fint (något mer än engelska varianter) och det finns lite kaffe och chokladsmak i det hela. Mkt bra öl innan kvällens avslutning.

 

Double Bastard Ale 2007 (8 p) och Sierra Nevada Anniversary Ale 2008 (6 p)

Double Bastard som jag hade hört så mycket väsen om. Kunde det verkligen vara något för mig. Jag tror att den Ska klassas som den dubbel IPA och jag har svårt redan med vanliga amerikanska IPA. Här blev det dock skillnad. Detta är en maltig, söt öl som inte är dränkt i grapefruktsstinkande humle. Beskan finns där och allt för mycket men kvaliteten i ölen kändes tydligt. Eftersom vi var sent gångna på kvällen och inte alla flaskorna gick åt så kunde jag få en med mig hem vilken jag ska spara undan i källaren till en trevlig februaridag 2010 Här började tankarna rinna iväg till problemen med ölstilsindelning. Är detta en DIPA? Vad skiljer då denna från en Imperial Pilsner. Jag vet att Bastard är överjäst och Lagern underjäst men smakmässigt så liknade dessa båda varandra. Dessutom hade jag knappast protesterat om man hade sagt att båda två var amerikanska versioner av Barley Wine.

 

Slutligen vill jag bara återigen ösa lite beröm över värdparet. Till efterrätt fick vi en smarrig Cheesecake som bara smälte i munnen ihop med resterna av Samuel Adams Imperial Pilsner och Double Bastard.

Några korta notiser

Systembolaget utökar lanseringarna

Systembolaget har uppmärksammat att vi tycker om att köpa spännande öl även under sommarmånaderna så nästa år kommer även en julilansering att ske. Enligt planen kommer det att lanseras en (1)  svensk lager 0-5,9% och den ska vara av Good Value. Vad Systemet anser vara Good Value återstår att se. En vidare titt i lanseringsplanen visar att vi även nästa år kommer att få en majbock. Ska bli spännande att se vilken. Grebbestads i år var förrädiskt god. Se vidare i deras lanseringsplan 1-2009

400 år går ganska fort ibland

Även om det kan tas för givet att vis aktivitet på destillationsområdet har försiggått långt innan så var det 1608 som Kung James I (eller den 6:e om man är skotte) (eller Jakob om man är svensk) gav tillstånd för laglig whiskytillverkning. Det är detta årtal som Bushmill har tagit vara på och även om själva företaget inte är mer än 224 år så firar dom 400-årsjubileum. Inget fel i det tycker jag. Jag kan inte säga att Bushmill hör till något av mina favoritdestillerier men jag tackar heller inte nej till en dram.

Garret Oliver

Även om jag har ätit och druckit gott idag så hade jag hellre varit i Stockholm och då närmare bestämt på Aquavit där Marcus Samuelsson har bjudit in Garret Oliver. Mr Oliver är välkänd master brewer från Brooklyn Brewery men också för sin bok om öl och mat, Brewmaster’s Table. Ihop med honom kommer man alltså att få avsmaka en rad smårätter ihop med unika öl. Gisses att jag önskar att jag hade varit med.

Imponerande

Imponerande är ända ordet för följande samling av BenRiach whisky. Say No more

Mindre roligt

Ratebeer ligger fortfarande nere även om de verkar vara igång snart. Planen var, tror jag, att starta upp så smått under måndagen. Men på hemsidan är det fortfarande tomt. Jag saknar sidan lite, jag trodde inte att jag skulle göra det men t.ex. ville jag läsa om de Italienska ölen som kommer i slutet på veckan.

Hur dumt kan det vara

Det är dessa fjöntiga ålderskontroller på diverse sidor med alkoholinformation. Givetvis fyller man i ett lämpligt årtal om man nu skulle vara under laglig ålder för att läsa om alkohol men hur många sådana besökare har dessa sidor? Dessutom är det förvånansvärt ofta de inte fungerar. Bushmills t.ex. släpper inte in mig om jag fyller i att jag är Svensk. Detta trotts att jag klämde till med att vara född 1922, konstigt? Lite extra jobbigt blir det eftersom jag ofta sitter med jobbets bärbara dator och då kan man inte klicka i kom-i-håg-mig knapparna.

Favoritbryggeri

Varför gillar man vissa bryggerier och inte andra. Visst måste det ha att göra med ölen men finns det andra orsaker bakom också? En väldigt viktig sak tror jag är första ölen från ett bryggeri. Smakar den bra och man får en speciell upplevelse att associera till just den ölen, det bryggeriet så ökar chansen att man gillar deras övriga öl också. Inte alla men många bryggerier, kanske alla faktiskt, har en viss hussmak. Deras öl hat vissa gemensamma drag trotts att de är vitt skilda i stilar. Väldigt tydligt tycker jag att man märker detta hos t.ex. Åbro och Oppigård. Åbros smak kan jag inte riktigt beskriva bra utan får hela enkelt hänvisa till deras öl. Testa dom så förstår ni. Hos Oppigård så tycker jag att deras humlestil har slagit igenom i alla deras öl jag har provat. Jämtlandsölen känns igen på sin knäckiga, maltighet.

En annan sak som kan höja ett bryggeri är dess geografiska placering. Svenska bryggerier är godare än andra, jag gillar inte västkustbryggerier lika bra som andra bryggerier från
USA. Slump eller inte? Jag försöker alltid att få prova ölen så blint som möjligt men inte alltid är det möjligt att ordna och då försöker jag att hålla dessa faktorer i minnet.

 

Bryggerier jag gillar

 

Jämtlands bryggerier

Deras Postiljon med sin fyllighet, underbara arom fylld av torkade frukter och den underbara eftersmaken. Deras båda fina lageröl Bärnsten och Hell.Den mycket prisbelönta Pilgrim smakar inte fel även om jag inte tycker att den når upp till Postiljonens höjder. Dessutom brukar de ha en av de bästa, om inte den bästa påskölen. Sade jag förresten att jag gillar deras Postiljon?

 

Brooklyn Brewing Co

Jag drack deras Brooklyn Lager och gladde mig. Även deras Brown Ale håller klass fast den öl som fick mig att gilla dom skarpt var faktiskt Local 1. Deras Monster Ale är typiskt amerikanskt överhumlad men efter 15 månader eller så i källaren börjar den smaka riktigt bra. Deras Oktoberfest fick beröm av mig. Det är väl bara derras Black Choklad Stout som jag inte har gillat.

 

North Coast Brewing Co

Detta är ett bryggeri som jag inte borde gilla med tanke på deras geografiska placering i Fort Bragg, norra Kalifornien. Undantaget som bekräftar regeln. Regeln bekräftas av att jag faktiskt tyckte mig tycka om Red Seal Ale när jag såg var den kom ifrån men några månader senare skrev ned den när jag provade den mig ovetandes. Några öl som gör mig lycklig är Brother Thelonious, Old Rasputin och inte minst deras Old Ale.

 

Bryggerier som fått sig en törn men som fortfarande håller

Slottskällan

Här finns på något viss min start som öl utforskare. Jag gillade smakerna, att ett svenskt brygger bryggde så ”häftiga” smaker. Jag säger ju att det var i början av mitt utforskande. Jag gillade Svart (Dublin Svart kanske den hette), London, Wien… Sedan kom du med BelgoDubbeln där de lät vinnarna av hembryggar-SM komma och brygga hos dom. Jag har en eller två flaskor kvar i källaren av denna härliga öl. På minussidan har vi deras oljighet, smörighet och nästan konstgjorda smak i vissa öl. Slottskällan Pale Ale, Midvinterbryggden, Vit m.fl Sedan har vi alla deras lageröl som jag inte gillar så mycket eller julölen heller. Men så klämde dom förra året in en underbar bocköl i deras jubileumsöl Decenium och en finfin Oktoberfestöl. Dessutom har vi deras flaggskepp. Slottskällan Imperial Stout. IS smakar och luktar kaffe, russin, rom/sprittoner, fruktigt och med sin fyllighet är det en av mina favoritöl till chokladig efterrätter. Gudomlig!

 

St Peters

Det känns nästan hårt att erkänna det men den platta flaskan och historien bakom denna hur den hade hittats vid ett tidsvattenvärdshus i USA. Jag gillar att det är en gammalt gård som har byggts om till bryggeri och deras pub inne i London, The Jerusalem Tavern.

 

Sedan fick jag så smaka deras Cream Stout och var helt såld. Jag gillade även några andra öl men så bytte dom flaska, deras Winter Ale smakade surt 2006, deras Strong Ale smakade spritig trotts sina blygsamma 5,1%. Nja, jag gillar nog bryggeriet fortfarande men det är bara deras Cream Stout som jag köper. Nu finns bara den på Systembolaget men det grämer knappast mig.

Oktoberöl är en förvirrad tillställning.

Nu har jag prövat ett antal oktoberöl och känner mig redo att avlämna dom och domen faller hårt över mig. Jag har inte blivit mycket klokare på något vis. Jag känner mig fortfarande inte helt säker på vad man ska/bör förvänta sig av en Oktoberfestöl. Låt mig citera från Svenska HembryggarFöreningens öltypsdefinitioner. Noterbart är att Öltypen återfinns bland mörka lager men den som har druckit en Paulaner, en Weltenburger eller en Hofbräu har nog väldigt svårt att förstå detta. Nåväl, citatet.

Denna kategori har inget att göra med de moderna oktoberfestöl som idag påminner mer om en standard ljus lager. Märzen är en utveckling av wienerölet med en lite högre vörtstyrka som gör den hållbar över sommaren.

Alltså är alla de tyska varianterna som jag druckit ”fel” medan de icke-tyska är mera rätt? Konstigt, kan det vara så, får det vara så? Nåväl

 

Följande har avsmakats. Inte alltid helt koncentrerat men hela tiden med stor nyfikenhet. Störst vikt har jag lagt vid de öl som jag tror liknar öltypsbeskrivningen bäst.

Stallhagen Oktoberfestbier

Delade denna ölen med två till medan det lagades mat, pratades och skrattades. Kommer ihåg knäckigheten och att jag tyckte att den stämde bra in med hembryggarföreningens definition. Drygt 60 kronor litern gör dock att den inte hittar in i mitt hus så ofta.

 

Slottskällans Oktoberfest

Fruktig, mörkare i färgen och, skulle det visa sig, inte alls så söt som bland annat sina amerikanska kollegor. Både aprikoser och lite citrusdoft aromen som är väldigt försiktig. Smaken bättre med en väl balanserad sötma. Detta är en helt annan öl än t.ex. Paulaner.

Min favorit. Alla dessa noteringar skriv ur minnet för jag drack den under stoj och glam vid den middag som tillagades ackompanjerad av Stallhagen. Mitt favoritöl bland årets oktoberfestöl.

 

En av fördelarna med att vara hemmapappa är att man kan dricka en öl till maten om man vet att man inte ska köra bil resten av dagen. Denna dag blev det både till middagen och till kvällsmaten. Två amerikanska varianter.

 

Brooklyn Oktoberfest

Kopparfärgad med ett medelskum som dör fort. Svag arom som dominerad av malt, liten ton humle, grapefruktaktig, kanske använder dom amerikansk humle, sötma.

Len beska även om den ligger oväntat högt. Mycket kolsyra, rejält söt, knäckig smak med en kort eftersmak. Mycket trevlig öl, härlig balans och prisvärd. Ganska lik en Hell tyckte jag. Dags för en provning de två kanske.

 

Left Hand Oktoberfest

Mörkt kopparfärgad med tunt skum som dör fort. Svag arom som baseras på humlen, låg sötma i doften.

Smaken är ren, karamellig utan att bli för söt. Enkla, klara smaker. Fin balans.

Eftersmaken är besvärlig, Till att börja med kommer klibbig sötma. Den fastnar i gommen och jag både längtar och inte längtar efter en ny klunk. Längtar för att få bort eftersmaken med en ny klunk men bävar för att jag vet att eftersmaken kommer igen. Nej tack, denna vill jag inte ha.

 

Paulaner, HB och Weltenburger

De tre tyska varianterna är alla klart ljusare även om Weltenburger inte är pilsnergul. De två förstnämnda är ganska lika och alla tre är helt olika de övriga oktoberölen. Här pratar vi ljus lager, fräsch humlearom, rejält med beska och i de två förstnämnda en nordtysk kantighet. Lite tråkiga och alldagliga öl som jag har svårt att se någon fest i. Närmare grillkväll eller rent av gräsklippning.

 

Ja visst ja, jag har även druckit Samuel Adams tolkning men den talar vi tyst om. Samuel Adams har ju gjort så mycket god öl…