Jack Hammer – Brewdog

Ägg är riktigt gott! Speciellt ägg från höns som käkar drav :-)

Lite korthugget, firar sportlov helt enkelt. Mycket beska här. Tydlig amarillotouch i aromen, riktigt mäktig grapefruktton. I dessa tider med grumliga NEIpor så känns detta väldigt retro. Back to roots och för egen del in i beskamörkret. För beskt för mig att dricka rakt upp och ner men det går något bättre till maten. Något ihoprafsat i restväg med ägg uppepå och sötma i form av ketchup. En rejäl maltkropp som inte oväntat bjuder på viss sötma men det är en väl utjäst öl.

Det här är en öl som markerade BrewDogs återkomst. Efter flytten till nya bryggeriet ?? (har man lov så googlar man inte) så var det mycket rykten/åsikter om kvalitetsproblem men den här ölen fick mycket positivt bemötande minns jag.

Hop Rocker till stekostburgare

Viktigt detta med ursprung. Är inte så utbrett i ölvärlden som i ostvärlden. Halloumi är som ni säkerligen känner till ursprungsskyddat så den lokala varianten heter Filliostus stekost och är från Stekosterian.

Jag gjorde en burgare på detta och provade Hop Rocker till detta. Jobbar på att rensa upp i det gamla, få lite ordning både i mina arkiv, i datorn och inte minst i ölkällaren. Har tagit flera stora steg framåt. Bottle Kill på Jameson, Inga I&G-flaskor som skvalpar. Stekostens sälta driver fram beskan mera och ölen blir lite mera krävande men samtidigt mera intressant. Citrustonerna kommer fram lite ytterligare medan mineraltonerna backar. Detta blev en riktigt bra kombination. Plötsligt så blir Hop Rocker en bra öl. Lätt kropp passar bra till burgaren och sötman hos tomaterna blir intensivare ihop med ölens beska. Minst lika gott som en köttburgare.

Hop Rocker – Hoppy Lager

Massivt humlad lageröl? Kan det vara vägen framåt. Brödigt istället för maltigt? Lite renare bas för humlen att dominera ifrån eller avsaknad av kropp att bygga ifrån?

Tunn färg, halmstråsgul. Lätt skum som bara lämnar en tunn rand.

Fruktig arom, citrus och lätt mineralig. Maltig i doften, brödig i smaken. Lite smörkola, kraftig beska men inget enormt. Medium till lätt kropp

Lång, kraftig eftersmak där beskan dominerar.

Jodå, duger väl men jag vet inte om det övertygar mig. Återkommer när jag har provat den ihop med mat.

En dag som denna – Mr President

När jag köpte den här ölen så visste jag precis vilken dag jag skulle dricka den. Jag ”fuskar” ofta på bloggen och skriver inlägg som inte publiceras den dag de skrivs. Ikväll betyder egentligen en kväll men det är ungefär så långt som mina alternativa fakta sträcker sig. Jag hittar inte på att jag har fått en öl, jag påstår inte att det är gott till Casadias (det inlägget kommer om några dagar) om jag inte tycker det men det kanske inte alltid kommer i rätt ordning. Ibland, jag tänker oftast på whiskey, så kan det vara så att bilden inte alls hänga samman med tillfället. Bilden på Jameson Round var inte tagen här om kvällen när jag tömde flaskan utan vid ett betydligt tidigare tillfälle. Det kan man se på nivån i flaskan. Jag skulle aldrig klara av att tömma med en sådan pass stor skvätt kvar. Jag lovar att jag för det mesta är helt ärlig om öl men att man måste vara medveten om att jag alltid sätter 5 poäng på alla öl på Untapped. Känns bra så tycker jag för det gör bryggaren så glad.

Idag känner jag dock för att komma med en massa över ord så vill ni veta vad jag egentligen tyckte så måste ni skrolla ner och läsa bildtexten.

Recensionen:
En fantastisk öl som recenseras av en fantastisk recensent. Ett utomordentligt tillfälle att tacka världens bästa ölskribent för att han hjälper oss alla så mycket. Jag vet ingen ölskribent som har gjort så mycket för ölvärlden sedan Martin Luther om ens han. När jag dricker den här ölen känner jag fler smaker än alla andra. Jag känner, pasta, svartpeppar, anis, jordnötter, mexikanska jordnötter saltade med bergssalt, inte havssalt. Framförallt känner jag den berömda Skotska vinden Skelpitlug som sveper ner från Atlasbergen över BrewDog-bryggeriet i den vackraste delen av Skottland
Ni är många som skriver och tackar mig för mina vacra recensioner och jag ska inte göra er lessna denna gången heller utan kommer säga veckra saker om denna, med klorin brygda, ljusmörka öl som så mjukt rullar sig runt min tunga för att släppa ifrån sig sina orkidesmaker, sina toner av japansk sake och inte minst riktiga amerikanska smaker som frihet, ärlighet och rättvisa.


Bra öl, trodde jag skulle tycka mindre bra om den men jag gillar sötman, den enorma tyngden och dessutom delade jag den med min fru och då blir det lagom dos. Jag hade troligen klarat av hela 33an själv men inte en pint. Häftigt detta, om man tycker något är gott borde man väl alltid vilja ha mera? Jodå, men inte nu, om en stund. Typ imorgon eller på fredag. Maltig, tydliga, värmande alkoholtoner, mycket humlekaraktär, nästan grön i smaken. Karamellig. Kort efterbeska vilket får den att dra mot barley wines.

Åh, den här kändes välförtjänt! (King’s Shilling)

Julen närmar sig och jag hittar äntligen både ork och tid att sätta mig ner och blogga. Trots att jag har haft en hel del inlägg mer eller mindre färdigskrivna så har jag helt enkelt inte lyckats sy ihop säcken.

Nu sitter jag nere i källaren, saffranskladdkakan är på svalning, nyss hemkörd björkved ligger i brasan, listan är fullskriven inför morgondagen men just nu är det bara frid i hela mitt hjärta. Sitter och funderar på om jag inte borde ha en bit ost till ölen också.

King's Shilling, BrewDog, flaska, glas, Karlströms MaltÖlen är King’s Shilling som kom in i det ordinarie sortimentet den 2 september och som jag har både provat och skrivit lite ytligt om. Provningen var knappast optimal eftersom det var ”öl nummer tolv, efter Kålpudding och ostbricka, samtidigt med Klings glasstårta och kaffe” fast samtidigt kände jag att det var där den hörde hemma. Nu närmar sig uret midnatt och jag sitter här med denna maltiga, smakrika öl som dryper av mörk sirap, rågbröd och kaffe. Kokkaffe för viss syra finns det.
Det är en öl som absolut en öl om inte mår sämre av att drickas långsamt så att den hinner värmas upp och mjukna till i takt med att kolsyran lämnar ölen. Mycket karamellton, russin, riktigt fin öl som säkerligen skulle kunna må bra av lagring. Kraftig öl som fyller ut hela gommen.

Blev det någon ost? Jodå, en fin cheddarbit med neutral karaktär. Dessutom prövade jag något för kryddiga ölkorvar.

Gisses vad livet är gott. Skål på er och jag önskar er en bra fjärde advent

Walking Dead Rambling Society – BrewDog

Brut IPA, kan det vara gott? Inte bra när man har har förutfattade meningar. De blir lätt självuppfyllande. Tanken med Brut IPA är att få en riktigt torr och utjäst IPA där humlen verkligen kan spela förstafiolen, rent av trumpetsolo. Det finns inte mycket kvar av maltens arom eller smak. Inte heller av den kropp som restsötman bygger upp. Vid mältningen eller jäsningen så tillsätter man amyloglykosidas, ett enzym som hjälper till att bryta ner ännu mer av stärkelsen till sockerarter som jästen kan äta upp.
Walking Dead Rambling Society är BrewDogs tolkning på det hela. En halmstråsgul historia där skummet helt försvinner efter en stund. Det doftar fruktigt, tropiskt och lite blommigt. Ruggit tunn kropp, med mera syra så hade det varit vinkänsla. Snustorr! BrewDogs hemsida anger OG till 1048 och då bör den ha jäst ut till 1003-1004 för att landa på 6% Hela 95% utjäsning, maffigt i sig men inget för mig. Blir bättre med lite ost till, en Manchego med sin brötighet blir ett bra avbrott till ölens strama renhet. Avslutar inte hela ölen utan halv går i slasken. Slaskandet ska inte alls tas som ett tecken på dåligt brygd öl utan kanske snarare som ett tecken på att undertecknad inte gillar BrutIPA.

Walking Dead Rambling Society, BrewDog, burk, Karlströms Malt
Den här gången hade det inte gjort något om jag inte hade köpt två burkar

Nya öl i sortimentet

Det finns alltså lite nya öl i ordinarie sortimentet sedan den andre september, av vilka två av dem är brittiska. Dels klassikern och axelryckningen Hobgoblin kompletterad av Brewdogs mäktiga pjäs King’s Shilling.

Hobgoblin kom till i början av 80-talet men jag gissar att jag inte ens såg den då. När jag började dricka öl i början av detta årtusendet så dök den upp hos Systembolaget som en frisk fläkt, både med sitt namn, sitt formspråk men även smak. Numera är det absolut inte någon av mina favoriter. Lite för tunn, lite för kärv i beskan men fina brödiga toner och en trevlig touch av aprikos. Absolut inget fel på ölen, hellre den än Newcastle Brown Ale eller Kilkenny t.ex. Favorite, nja.

28633
Hade ingen egen bra bild så jag länkade en bild från thelocal.de Det är Cameron som överlämnar en låda Hobgoblin till Obama så återgäldar gesten med en låda Goose Island av någon sort.

Kings Shilling å andra sidan var en trevlig överraskning. Nu provade jag den som öl nummer tolv, efter Kålpudding och ostbricka, samtidigt med Klings glasstårta och kaffe. Inte optimal förhållande för någon analytisk smakbeskrivning men vet ni vad. Det är precis där, vid halv elva på kvällen som den hör hemma. Choklad, karamell, värmande alkoholton, mandelmassa. Mjuk och sametslen utan störande beska.

En rolig detalj var när jag inte hittade den på hyllan i Skövde. Den fanns inte bland alen och lite fundersam så tittade jag bland porters och stouts men gav upp och frågade efter den. Jajamän sade tjejen och visade mig den i hyllan för syrliga öl. Jag gissar att de flyttar den om de inte redan har gjort det.

Two Way Street

Two Way Street, BrewDog, Brygghuset Finn, flaska, Karlströms Malt
Riktigt usel bildkvalitet, jag får bättra mig med detta

Stort, vitt skum. Citrongul färg, stora partiklar som svävade omkring. Väldigt disig.
Aromen var frisk och samtidigt lite tungt vegitativ. Kan inte påstå att det senare är positivt.
Tall och gräs är nog trevligt men kanske inte ihop med citrus och mango.
Medium kropp, mycket humlesmak men fortfarande låg beska. Mycket tropiska smaker, mango, kiwi, citron och bara lite, lite maltsmak.
Kort och lite rumphuggen eftersmak. Hade gärna sett att den hade hängt kvar ett tag till.
Sammanfattning. Absolut en okej öl även om jag låter lite negativ i beskrivningen. Mycket humlesmak utan att beskan får dominera men den lämnar inget wow efter sig.

Detta är en öl som BrewDog har gjort i samarbete med Brygghuset Finn.

Det finns bara en öl idag!!!

Fredag, småsläpp på Bolaget! Vad ska man köpa? Ingen som helst tvekan från min sida. Jag beställde Traquair 160/- Shilling Ale. Jag hade så stort fokus på den att jag till och med glömde av att kolla på övriga öl och beställa några av dessa. Jag ska givetvis pröva BrewDogs Hop Rocker, en Inda Pale Lager enligt burken men modern lager enligt klassificeringen på Systembolagets hemsida. Kanske samma sak, svår grej detta med öltyper.
Åter till Traquair, absolut dags att dra ihop en provning med deras öl. Om man räknar årgångar så kan det bli riktigt många men House Ale Färsk (så färsk jag har i källaren), lagrad, Summer Ale,Jacobite Ale,  Traquair 50, Traquair 900 plus den senaste 160/- låter som en kanonkväll i mina öron. Det och en liten ost och charkbricka.

BrewDog Clockwork Tangerine

En lätt bärnstensfärgad sak med stort skum som faller ihop snabbt. Massiv arom med mycket mandarin och mangokänsla. Fruktig i smaken också men samtidigt lite tunt och aningen kärv beska. Inget speciellt, inget extra. Inte helt otrevlig men inget för mig i längden. Kanske kommer den att kännas mera rätt i sommarvärmen. Eftersom den finns med i fasta sortimentet så kommer jag att få chansen att pröva det. Inte helt lätt att skapa ngot mäktigt i en SessionIPA

BrewDog Clockwork Tangerine, burk, Karlströms Malt