De väderbita få har åter samlats (Fast detta är såklart old news)

Hittade en liten lapp, troligen från 2012, 2013 eller 2014… vet att jag ofta skrev utkast till blogginlägg på papper då. Borde inte vara från 2014 för då skrev jag ett inlägg om Solstice d’Hiver. Vissa år blir det något skrivet, andra år inget men varje år sedan många år tillbaka har jag druckit en Solstice d’Hiver samma kväll som solen vänder och vi går mot ljusare tider. En otroligt trevlig tradition. I år delade flaskan med min fru, som tyckte att den var förföriskt god vilket hon hade helt rätt i. Lite synd att årgången med bästföredatum 31 december 2013 nu är slut. Jag har lager för de kommande åren men det börjar bli dags att se över tillgången.

De invigda i statyform

Högt upp, med utsikt över nejden samlas som sig bör de invigda. Med sina spetsiga mössor som kastar skuggor in mot skogsbrynet från ljusets sken, med sina allvarliga ögon samlas de i ring. Mumlande röster hörs från ringen när de urgamla texterna reciteras. De grå vadmalsdräkterna har gått i arv från bärare till bärare. Det är den här dagen som ljuset äntligen återvänder och den dagen ska givetvis firas med öl. Solstice d’Hiver från Montrealbryggeriet Dieu du Ciel är den gudomliga dryck som finns i deras bägare. Skål för solen

Solstice d’Hiver – i år igen

Så sitter jag här med min vintersolståndsöl, Solstice d’Hiver. Jag tror att det är nionde året irad som jag firar vintersolståndet med denna kanadensiska läckerhet. Mentol och hostmedicintonerna fullkomligen brakar fram i denna synnerligen vällagrade flaska med ett bäst föredatum 2013. Hur god får en öl vara och hur mycket kan man längta efter en öl?

Den här ölen dricker jag bara en gång per år. Jag har redan förberett mig genom att köpa på mig några flaskor med BF-datum 2020 som kommer att ersätta mina ”1013”-flaskor 2021. Jag har alltså en sådan här magnefik flaska kvar.

Det här är en mångsidig öl, i alla fall lagrad som denna. De lite allertare tonerna i ölen trivs bra med ett massivt rågbröd som har beklätts med en senapsoströra för att toppas med kallrökt lax som har skurits i tunna, tunna skivor och rullats till rosor. Toppat med lite krispig ruccola. De viniösa tonerna som skapats under åren i källaren samarbetar likt två kanadensiska socialdemokrater med en bit chokladkaka och även en murrig och brötig lantost från det lokala mejeriet Påverås trivs den ihop med.
En otroligt trevlig öl som bär fram budskapet om solens återkomst på bästa möjliga vis. Skål på er, själv har jag 365 dagar att fundera ut om jag ska plocka den sista 2013-utgångsdatum-ölflaskan eller om jag ska ta en sju år yngre version nästa år.

Solstice d'Hiver, Dieu du ciel, flaska, ost, glad, Karlströms Malt

Solstice d’Hiver

Det ligger ett tungt mörker över västgötaland men hav förtröstan ty nu vänder det. Idag är vintersolståndet och detta firas traditionsenligt med en flaska Solstice d’Hiver från Dieu du Ciel. Jag ser inte mycket av det bryggeriet längre men en gång i tiden ploppade det regelbundet upp flaskor från dem. En sökning på Systembolagets hemsida kammar noll men det står fortfarande ett antal flaskor kvar i källaren. Från början var det en kraftig beska på dem men åren (denna flaskan hade bäst före datum 31 december 2010) har fått ölen att mjukna och lätta viniösa toner. Det är fortfarande en öl med beska i och den har kolsyra kvar. Förvånansvärt mycket fräschhet bidrar till en närmast övertro till att solen ska återvända. Detta är en njutning som givetvis byggs upp lite extra genom att jag bara unnar mig en öl per år.