N’ice Chouffe

An old friend for dinner. Här pratar vi belgare, kryddig, jästig, skummig, mörk, alkoholstark. La Chouffe är lite av Gröna Husets Ölsällskaps favoritöl och själv har jag nästan alltid med N’ice Chouffe när jag har ölprovning på Wrågården. Disig, rostbrun, massor av skum som tillslut dör bort nästan helt. Aromen är kryddig och jästig, kompletteras med torkadefrukter och lite karamellton. Medel kropp, minimalt med beska, avsaknad av humlekänsla. Mycket god men absolut inte fem luvor.

Fem tomteluvor (Mycket goda, jag ska så fort jag hinner köpa på mig några flaskor)
Gouden Carolus Noël
S:t Eriks Barley Wine

Fyra tomteluvor (Har du inte smakat den ännu? Se till att göra det)
Jämtlands Julöl
Sigtuna Vinterlager
Oppigård Winter Ale
N’ice Chouffe

Tre tomteluvor (Jag har inget emot att dricka flera av dem men jag kanske inte går till bolaget och köper en till nu när det finns annan öl hemma.)
Abita Christmas Ale
There Is No Santa

Två tomteluvor (Låt den vara, det finns bättre)

En tomteluva (Varning, varning, inget att ha)

Fem dagar kvar till jul

Julförberedelserna är i full gång. Jag ska köpa en flaska sherry till cumberlandsåsen, glöggen är provsmakad (jag har inte bryggt någon nu i år men den gamla håller ännu), senapen ihoprörd, pepparkakshusen byggda och det börjar bli dags att fundera över ölen till högtiden. Så här med fem dagar kvar kan det vara lagom att samla ihop sina intryck. Det ska direkt sägas att det är många öl som jag inte har provsmakat ännu men det är som det ska antar jag. Kom ihåg, allt är provat öppet, en del provat under allt annat än optimala provarförutsättningar. Själv reagerade jag på att jag skilde så mycket på Tomte och på Jämtland. Det brukar jag inte riktigt göra. Varför så få låga betyg? Erfarenhet kanske, mycket av ölen är med år efter år och jag hoppar Sheaperds Neame och St Peters eftersom jag sällan gillar dessa. Jag fick heller inte tiotalet halvpissiga julöl typ Sofiero, Pripps eller Eriksberg av min svåger i år.

Fem tomteluvor
Grebbestad Julöl. Denna öl ställer begreppet julöl lite på ända tycker jag samtidigt som den aktualiserar öltypsdiskutionen. Är det en wineröl, en münchner, en modifierad bocköl, julöl tja, det går att kalla den massor. Maltiga, rena smaker med lagom beska för att balansera upp sötman i vörten. Orkar inte riktigt till det mäktiga julbordet men till lilljulensbjudningen innan med lite skinka, janzon, köttbullar, prinskorv, senapssill kanske en omelett och så bröd och ost.

Hibernation. Totala motsatsen. Ingen mat, inget stillsamt utan mycket kraft istället. Jag ska pröva med lite rökt korv någon kväll har jag tänkt mig. Hibernation är en öl som jag varje år undrar varför jag gillar så mycket, all sin humle till trots. Mäktigt fyllig med underbara nötiga toner som mixas med

Rudolf Ren. En riktigt bra allroundöl. Jag gillade den bättre till brasan än till mat. Det är lite för mycket smaker, lite för komplext som matöl men att sitta där och lukta, sippa, pröva stora klunkar, snabba klunkar. Att utforska ölen, underbart. Nära nog det bästa Dugges gör.Fyllig, rund och riktigt trevlig. 7,0% om jag kommer ihåg rätt förklar en hel del.

Solstice d’hiver. Det känns som ytterligheter. Det gudlösa bryggeriet och Brasserie Dieu du Ciel (Gud i himlen om min franska är korrekt) Deras öl (Gudelös och Solstice) har dock en del likheter. Fantastiska öl som jag sparar för speciella tillfälle. Solstice dricker jag givetvis på tisdagkväll och Gudelös tänkte jag dricka på min mors dödsdag. Två problem bara. Jag har druckit upp mina Gudelöss och jag har aldrig lagt hennes dödsdag på minnet. Jag är inte mycket för att fira sådant.

Jämtland Julöl. En svensk klassiker brukar jag presentera den som vid julölsprovningar. En öl som räknades som lite extra för bara några år sedan men numera hamnar den i mittfåran. Himmelskt god. Väl värd att vänta på varje år. (Nja, vissa år har den varit mindre god…)

Jólabjór. Årets bästa. Jag borde åka till Bamberg för detta med rököl är min grej. Ölvisholt Brugghús smakade jag från fat i Linköping och kommenterade även då priset. Prisvärd kanske inte denna är men eftersom det är den enda rökbocken jag kan få tag på så får vi nog försöka skaffa några till.

Fyra tomteluvor

Mr Sno’balls. Krispig som en snöflinga, klar som en februaridag i pulkabacken, humlebett som en -8 dag (det finns ju betydligt bettigare öl) renjäst och med väldigt lite fruktiga aromer som en ale oftast har.

Oppigårds Winter Ale. Sällan har rostade toner passat så bra ihop med citrustoner från humlen. Som vanligt tycker jag att Oppigårds öl är ganska lika varandra. Åter igen lovar jag mig själv att ha en ren Oppigårdsprovning någon gång.

N’Ice Chouffe. Nej, det blir ingen femma. Den är lite för välanpassad, lite för mainstreamad, lite för alkoholtyngd i år men jag gillar den fortfarande. En bra belgare och julsläppets enda stora flaska om man gillar sådana. Det konstiga med denna är att den känns bara stor, inte exklusiv. Jag undrar om det har med etiketten att göra.

Mysingen Midvinterbrygd. Det kan inte vara någon större förtjänst på dessa öl för Nynäshamn. Själv sätter jag altså en fyra på dem men jag har svårt att tänka mig så där särskilt många av den. Jag delar gärna halvlitern med både en och två personer. Någon kryddöl per öl är ett måste och i år har jag smakat Mysingen och Liefmans, Mysingen leder!

Visby Julbrygd. Jag fick nyligen en kommentar till min Mariestadprovning av Rickard Bengtsson och i mitt svar framhåller jag Gotlandsbryggeriet som ett bevis på att Spendrups som bryggeri har en hel del ölkultur i sig. Visby julöl hör dit. Bort med tomten från etiketten och ge kvalitetsmärket Mariestad en en variant i mörk lager-segmentet.

Tre tomteluvor

Liefmans Glükriek. Jag gillar kriek och det var spännande med en glöggkryddad sådan men kriek känns inte som rätt basöl för en glöggöl. Liefmans gör dock som vanligt ett bra jobb. Kryddnivån ligger högre än bara en aning men dominerar inte fullsständigt. Den känns värmande och flaskan jag har kvar vill jag pröva att värma, precis som glögg.

Tomte. Som jag skrev i ingressen undrar jag om det bara är etiketten som gör att denna hämnar på en trea.

Fullers Winter Ale. Jämfört med deras ESB eller Golden Pride så är detta en synnerligen slätstruken historia. Tråkig i all sin balans.

Sigtuna Merry Christmas. Jag kommer faktiskt inte ihåg den särskilt väl. Lite stickig kolsyra, krävande humle, helt okej men inget ihågkombart.

Två tomteluvor

Samuel Adams Winter Lager. För söt, för tung, för kladdig… Smakar den lika dant som ifjol? Jag tycker definitivt sämre om den i år.

En tomteluva

Ingen hittils i år

 

Soppor

Hur var det nu, skulle jag inte sitta på onsdagarna med fötterna på pallen framför brasan och skriva blogginlägg? Jovisst men igår var det lite modifierat. Jag är på kurs i Linköping så pall, brasa och internet gick bort men lite skrivande blev det.

När jag var liten så sade min farfar att soppor var för tanter och tandlösa gubbar. Säkerligen hade han fnyst åt maltwhisky också så jag fäster inte så storvikt vid det hela. Dessutom så saknar jag en tand numera och kan således hävda att jag är på väg mot tandlöshet. Hur som faller sig så gillar jag numera soppor och tycker att det passar bra både på torsdagar och som starträtt för en ölmiddag. Det kan vara soppor med öl i eller bara öl till soppan. Mest klassiskt i det Karlströmska hemmet är en lök och potatissoppa med öl i. Skala och skiva lite lagom med lök och potatis och bryn detta i en tjockbottnad kastrull. Tillsätt en liter buljong och 1,5 dl öl och koka tills potatisen är mjuk. Mosa sönder med potatisstöten och servera gärna med en klick syrlig yoghurt. Vilken öl ska man använda? Ofta använder jag Pripps Blå lättöl eller något liknande men inte Falcon Bayerskt, det blir otäckt beskt. Inte mörkare torra öl och absolut inte öl med lite större beska. Det behöver inte vara några humlebomber för att soppan ska bli otäckt skarp. Har man bestämt sig för syrlig yoghurt så kan man ta en belgisk trippel eller något åt det hållet som t.ex. en Duvel.

Något som är fantastiskt gott är musslor. Oftast har vi kokat det på klassiskt vis med lök, vitlök och vitt vin men vi har även testat med öl. Altbier ger en väldigt naturnära havssmak om man håller igen lite på vitlöken medan veteöl framhäver just vitlöken bra. Stora, maltiga, kraftiga belgare som La Chouffe Houblon passar bra. Det är sötman i ölen som ska komma fram för att komplettera musslorna. Glöm inte gott bröd så att man får upp såsen/soppan/spadet som är nog så god som musslorna själva.

En soppa som jag aldrig har prövat att ha öl i men som passar utmärkt med öl till är morotsoppa. Stora mängder vitlök och sötman hos morötterna ger oss flera alternativ till dryck. Veteöl kan fungera bra men aldrig fantastiskt tror jag. Systembolaget rekomenderade något i stil med Grebbestads Lager men det var enligt mig sämre. Flera andra har dock varit mera uppskattande. Jag tror att det kan ha mycket att göra med sina smakpreferenser för öl. Istället vill jag ha något renjäst med relativt mycket humle som tillexempel Sierra Nevada Pale Ale. Jag har inte provat Anchor Steambeer men någon gång kommer jag att göra det.

Morotssoppa (4 personer)
6 morötter
1 gul lök
1 liter grönsaktsbuljong
1 vitlöksklyfta
1 msk smör
1 msk vetemjöl
2 msk kräm fräsh

(vit)yoghurt till servering

Skala och skiva morötterna, grovhacka löken. Fräs detta i smör i en soppkastrull. Pressa ner vitlöksklyftan och red med mjölet. Tillsätt buljongen och låt soppan koka upp och småkoka i 15 minuter.

Tag grytan av värmen, tillsätt kräm fräshen och mixa soppan helt slät och lite luftig. Smaka av med peppar och salt.

Servera gärna med yoghurt och nybakat, grovt bröd.

Öl och chokladprovning

Nu har jag haft första (jul)öl och chokladprovningen. Just detta med att det hade önskats julöl komplicerade det hela tyckte jag. Både Slottskällan Imperial Stout och Thomas Hardy’s Ale gillar jag att äta choklad till. Efter en del testade av båda choklad, öl och deras kombinationer bestämde jag mig för att använda mig av tre stycken öl. N’ice Chouffe, sötma och fruktighet. Samichlaus med sina kolatoner, aningen nötig och brödig. Dessutom har jag en teori om att det inte alls är fel med en rejäl alkholhalt för att matcha chokladen. Detta motsägs direkt av att kaffe smakar så bra ihop med choklad men ändå. Som sista öl valde jag Fra Til utan att ha smakat den alls. En julöl som jag hoppades skulle vara lite åt Imperial Stouthållet. Nu blir det inte alltid som man tänker sig. Mitt provande hade dragit ut på tiden och jag gjorde beställningen på måndag eftermiddag. Tyvärr har jag missat att man numera måste beställa innan klockan 13.00 från depån. Johanna kollade snällt att ölen fanns hemma i Örebro men tyvärr så är inte det någon garanti för att jag får någon öl. På onsdagen stod jag där utan varken Samichlaus eller Fra Til. Nu slängde jag julölen överbord och beställde Slottskällan Imperial Stout samt Rochefort 8.

Chokladsorterna valdes ut med hjälp av personalen på Flickorna Kanold. Åtta sorter köptes hem och jag smakade mig fram till tre av dom. Michel Cluizel – Concepcion, en fruktig choklad som jag hoppades skulle fungera med N’ice Chouffen. Amedei La Tavoletta 63%, en nötigare choklad som jag tänkte mig kunde harmonisera med Rochefort 8 och slutligen Michel Cluizel Noir de Cacao 72% som jag tänkte mig till imperial stouten

Väl vid provningen flöt det hela på bra och folk sade sig vara nöjda. Även om jag tyckte att N’ice Chouffen fungerade till choklad och då framförallt den mörkaste så var det många som tyckte att den var betydligt godare utan choklad. Rochefort 8 passade väldigt fint ihop med den italienska Amedei medan Slottskällan IS definitivt skulle ha sällskap av en mörk choklad. Den ihop med den 72% chokladen var överlägset bästa kombinationen i provningen.

Julölsprovning

Vi träffades för att prova lite julöl här om kvällen. Jag inledde med en Wisby Julbrygd till maten innan de övriga dök upp och sedan provade vi sorterna två och två.

Wisby Julbrygd

Mörka röda toner och ett litet skum som dog relativt snabbt. En ganska liten arom men ack så delikat. Knäckig, maltig, lite kryddig och en svag citruston. Smaken når inte riktigt upp till samma höjd som aromen. Beska, brända toner men inte så mycket mera. Tre tomteluvor får man allt ge den trotts allt.

Mariestads Julbrygd vs Nils Oscar Kalasjulöl

Mariestad

Gisses vad mörk den var. Det hade jag inte riktigt väntat mig. Nästan svart. Välbalanserad öl med mera kraft än jag kommer ihåg den. Ingen dålig öl vilket jag inte anser att den vanliga är heller. Aromen är fruktig underjäsningen till trotts och kryddig. Aningen brödig och helt ren. Smaken är brödig, aningen söt men det balanseras bra av humle och framför allt brända toner.

Nils Oscar

Betydlig ljusare än Mariestad och med en helt arom. Tyvärr känns den aningen ”grön”i doften. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det men gräsig, vegetabil och grön helt enkelt. Systembolaget föreslår jasminris och det brukar jag rynka på näsan åt så det kanske kan stämma. Smaken är något bättre men på det hela är det en för besk och närmast obalanserad öl.

Vinnaren är glasklart Mariestad!

Mysingen Midvinterbrygd vs Midvinternattens Mörker Winter Ale

Mysingen

Nära nog svart i färgen. Aromen är mäktig med kryddighet, medicinala toner, färskriven apelsinskal och lite belgisk på det stora hela. Smaken samstämmer men den är inte helt lättillgänglig. Detta är en öl man ska se till att smaka innan man köper hem en back. Njut den gärna långsamt ihop med julklappsboken eller till valda delar av julmaten. Kan kanske behöva en Åbro Sigill eller Grebbestad Julöl att skölja ned med.

Midvinternatten

En arom som lovar gott och som känns trevlig om än lite väl oortodox. Överslag av nejlikor i smaken gör att det skulle vara svårt att orka med en hel sådan här öl, absolut inte två. Kan dock passa bättre ihop med julmat än för sig själv.

Vinnaren är Mysingen

Åbro Sigill vs Rudolf Ren Ale

Åbro

Jag har sedan länge utvecklat en viss respekt för Åbro. Inte så att jag tycker bra om dom nej helt tvärt om faktiskt men man måste ändå respektera någon som klarar av att brygga många öl men med en huskänsla. Det varmed stor skeptisk jag tog mig ann ölen och den hade alltså inte varit med om inte Hjalmar hade önskat detta.

Ölen hälls upp med ett vitt skum medan färgen är rejält mörk. Aromen är aningen matt med sin maltighet och sin sötma. Smaken känns en aningen tråkig och jag förvånas över systembolagets 7-9 på smakklockan för beskan. 5-6 hade passat bättre. Extremt kort efterbeska och lättdrucken öl. Aningen för hög nivå av smörkolasmak tycker jag. Synd att dom inte har jästen något renare. Men det är en öl som vinner i lite i längden och jag tror att den kan passa bra på julbordet. Får nog lov att ge den tre tomteluvor trots allt.

Rudolf

Rudolf är när nog svart och doftar betydligt mera. Nötter, kaffe, brända toner, lite fruktighet (citrus). Smaken är kryddig, fruktig och jag anar lite rök i den. Kanske lite lakrits i bakgrunden också. Som vanligt känner jag att Dugges tar i för mycket av det beska och jag tycker att detta slår över lite nu när jag dricker den ensam. Kan tänka mig att den blir väldigt bra till silldelen och det kallskurna på julbordet. Själv kommer jag kanske handla på mig ett par flaskor extra att spara till nästa jul. Den är nära men jag vill inte riktigt ge den en fyra. Klar vinnare är den över Åbro Sigill och detta efter en värdig kamp. Åbro Sigill var bättre än väntat alltså.

St Peter’s Winter Ale vs Fuller’s Old Winter Ale

Så var det dags för två vinteröl. Dessa öl ger mig ingen ölkänsla alls och borde kanske därmed diskvalificeras men dom finns med i julölssläppet. St Peters är riktigt mörk medan Fuller´s är mera bärnstensfärgad. Mera fest hos Fuller’s men mera tyngd hos St Peter’s med andra ord. Detta är två relativt lika öl med liknande aromer. Båda två vilar tungt på traditionella engelska dofter men St Peter’s känns fräsch rakt igenom medan Fuller’s har en något typisk unkenhet över sig. Humlen är inte helt frånvarande men tillåts inte dominera utan får spela en bakgrunds roll. Det är enkla, okomplicerade öl som utan att jag skulle reagera väl skulle kunnas serveras i mars, april med våren i full blom i East Anglia. Smaken är fruktig, lite dragning åt choklad (där av vinter antar jag) och med ett visst mått sötma. Lättdruckna med en härligt lång eftersmak.

Lika eller inte. St Peter’s framträder efter ett tag som en tydlig vinnare genom sina renare smaker.

N’ice Chouffe vs Corsendonk Christmas Ale

Nu börjar det bli en aningen jobbigt för huvudet och smaklökarna.Istället för att skriva något som jag inte riktigt har koll på så konstaterar jag att detta är frågan om två ganska typiska mörka belgare där N’ice Chouffen vinner knappt före Corsendonken men om man tittar på priset så vinner N’ice Chouffe överlägset. 50 kronor för en 75 cl flaska är bra pris. En rolig detalj var att jag trodde att jag förra året tyckte bäst om Corsendonken men när jag hittade gamla anteckningar så visade det sig att jag inte tyckte detta.

Om jag från detta skulle plocka ut tre öl jag köper igen så får det nog bli N’ice Chouffe för jag gillar belgare, St Peter’s av samma skäl men byt ut Belgien mot England och Mysingen för den rätta julkänslan. Till nästa jul sparar jag Rudolf Ren Ale om jag inte dricker den på den årliga majgrillningen med Gröna Huset.