Whisky du troligen inte har prövat

Det var rubriken för september månads provning med Malt Angels. Fem sorter stod redo när folk rullade in klockan 19:00. Inte mycket mening med tjôt utan pang på

Glas 1Glenlossie 13y
Lätta flyktiga aromer, sötma, vanilj och en spännande syrlig ton. Smaken var blommig men eftersmaken hade gärna kunnat varit utan det torra, träiga men det drar bara ner betyget lite. Kan mycket väl ha varit kvällens jämnaste whisky om man ser till arom, smak, eftersmak och slutbetyg. 79 poäng landade Glenlossie 13 Years på. Det är Hart Brothers som har buteljerat.

Glas 2
Även här fanns det vanilj men med mera fruktiga toner, en whisky som bara blev trevligare och godare att lukta på allt eftersom man matade igenom glasen och kom tillbaka. Inte så komplex men med mycket starka smaker. Nötig och fruktig i smaken och en trevlig eftersmak. 81 poäng fick Benriach som även den var 13 år med en slutlagring på Virgin Oak. Kvällens klart bästa aromer.

Glas 3
Det är lättare att uttala sig när man vet vad det är i glasen men visst har Einar en tydlig Highland Park profil. Kantig och hård skrev jag som allmänt omdömme om denna Travel Retail buteljering. Klassisk sötma och med en rökighet som kryper fram i eftersmaken. Minst god av de fem vi drack denna kvällen men absolut inte en ovänlig whisky. Jag skulle fortfarande göra om köpet idag. 79 poäng

Glas 4
Rök!! Men inte vanlig rök som skottarna brukar komma med utan drag av enris och inte är det konstigt. Mackmyra Svensk Rök är i mitt tycke klart bäst av det som Mackmyra har i sin core range. Röken dominerar men det nötiga finns där och lite av Mackmyras fruktiga signum från de andra buteljeringarna också. Totalt sätt kvällens godaste, jag fastnade tungt för den trevliga variationen på rökigheten. 84 poäng

Glas 5
Som vanligt blir anteckningarna mest sporadiska på det sista glaset. Den mycket goda eftersmaken var det som jag noterade mest. Lätt oljig munkänsla, kryddig och fruktig blandad med lite larits/medicinala toner. Trevlig whisky och bättre än Double Barrel Ardbeg-Glenrothes. 83 poäng nådde den. Double Barrel Caol Ila-Braeval

Summerar jag ihop provningen så tyder den inte helt oväntat på att jag gillar rökiga sorter men det var bra whisky rakt igenom.

Braes of Glenlivet 113.13

Bortsett från sådant jag har provat på mässor så är detta nog min första Scotch Malt Whisky Society som jag testar. Jag har ett helt paket av små trevliga plastflaskor att prova mig igenom. SMWS behöver kanske ingen förklaring för whiskyälskarna men er övriga som läser min blogg kan det vara på plats. Varje fat whisky har en viss prägel. Beroende på fat, sorten råsprit och inte minst lagringstiden så påverkar fatet spriten på ett unikt vis. Detta gör att varje fat är unikt. Inte alla fat blir bra whisky men filosofin bakom Scotch Malt Whisky Society (SMWS) är att bara buteljera bra fat. Alla kan inte gilla allt men ingen ska säga att det var dåliga fat som de valde att buteljera. Affärsidén hos SMWS är alltså att buteljera enskilda fat och sedan låta sina medlemmar köpa flaskorna. Man måste vara medlem i någon av de olika klubbarna för att få chansen att köpa överhuvudtaget. SMWS Sweden har funnit i olika varianter sedan 2003 men nystartades av Bergslagens Destilleri i september förra året. Eftersom den svenska avdelningen av SMWS är så pass ny och relativt liten så får man dela buteljeringar med andra länder. Tanken är annars att enskilda buteljeringar ska gå till ett begränsat geografiskt område. Vad som ska buteljeras bestäms vid huvudkontoret i Edingburgh där en 20 man stark panel samlas en gång i veckan och provar olika fat-sampels. Det är destillerier och andra fatägare som skickar in sina prover och sedan hoppas på att få med sina fat. Att få sitt fat buteljerat av SMWS är lite av en prestigestämpel. Det räcker nämligen att en av de tjugo i panelen säger nej så blir det ingen buteljering. Alla deras buteljeringar är icke-kylfiltrerade och cask strength. Det innebär att alkohollhalten landar på 50-60%. För att ytterligare framhäva fatets betydelse och inte destilleriets så skriver man inte ut destillerienamnet i klartext. En sifferkod avslöjar dock vad man har i flaskan men viktigare är den smak och karaktärsbeskrivning som finns med.

Jag provade alltså 113.13

En guldfärgad historia som har stor, fruktigt fokus. Aromen är medelintensiv och jag känner sötma, fruktighet, päron, mandelmassa. Den blir tom något stillsammare med lite vatten i men smaken blir lite stickigare. Detta är en whisky jag gillar men inte riktigt imponeras av. Den är god meen allt för inställsam och så ligger den där stickiga känslan inte riktigt bra i gommen. Jag ger den 80 poäng.