Extravaganza, frågan om att hoppa av eller inte

tomma-olglas-olprovning-london-karlstroms-malt
Resterna efter en provsmakning

Jag håller mig kvar lite vid Beavertown, uppköp och det eventuella moraliska dilemmat att hoppa av en ölfestival. Gissa om jag är glad över att inte ha Sam Millards jobb som kommunikatör på Beavertown. Egentligen inte heller hos Brew By Numbers, Cloudwater eller de andra heller för de får en hel del negativ kritik också. De svenska bryggerierna verkar klara sig undan från en släng av sleven.

Låt oss ta det från början.
– Beavertown arrangerar en kanonfestival 2017 och många av världens hetaste bryggerier bokar upp sig för 2018 års event. Listan från 9:e april är imponerande.
– Heineken köper en okänd andel för en okänd summa av Beavertown. (Uppenbarligen var detta inget problem för Logan Plant trots hans inledningstal förra året. Det, om något, irriterar mig)
– En större mängd bryggerier hoppar av festivalen i protest mot Heinekens inträde.

Murphys trekommafem, Karlströms Malt
Otänkbar att dricka?

Så långt är det ganska rätt fram men här börjar frågorna hopa sig hos mig och jag funderar i termer av talesättet ”Det finns olika grader i helvetet också” Jag tror att det ursprungligen kommer från Dantes men är inte helt säker. I det här fallet finns det olika vägar i helvetet också, eller utgångspunkter.

Låt oss börja med detta med oberoende bryggerier.
Hantverksbryggerier/Craft ska vara oberoende. Sedan är ju frågan om i vilken grad. Inga banklån? Ingen utomstående med mer än 10%, 25%, 49% eller är det okej så länge det inte handlar om någon aktör inom branschen? Den senare ståndpunkten håller BrewDog t.ex. högt. De blir irriterade och drar sig ur Extravaganza eftersom det är Heineken som köper in sig medan de själva anser sig oberoende (och Punk) eftersom TSG Consumer Partners som köpte in sig hos skottarna inte driver egen verksamhet. Däremot har de betydande intressen i bland annat Pabst Blue Ribbon så helt utanför ölbranschen står de inte. Inte alls lätt skulle jag säga. Är man oberoende om man äger sitt bryggeri men har distributionsavtal med t.ex. Spendrups, Åbro eller Carlsberg för att hålla sig till våran egen damm. Visst låter det ofarligare med CraftSweden eller Martin&Servera föra att inte tala om Granqvist? Otroligt svår fråga detta med oberoende. Läs vidare med precis eran egna definition för efter denna långa inledning så tar vi nästa dilemma.

Öldrickarna
lordag-morgon-partizan-brewery-london-karlstroms-maltInnan man hoppar av en sådan här festival så hoppas jag att man funderar igenom sitt ställningstagande även med slutkonsumenten i tankarna. Folket som dricker bryggeriernas öl och som har satsat en hel del pengar för att komma till festivalen. Det handlar inte bara om de £40+5 som det har betalat för biljetten utan även hotell och resa dit. I vissa fall flygresa, stora summor i en privatekonomi. Sviker man inte sina kunder om man backar ur? Det har varit många arga röster på sociala medier men av det jag har läst så överväger definitivt de positiva. Det kan mycket väl vara så att de som har köpt biljett är argare och de som inte har köpt är dem som hejar på besluten. Ett eller två bryggerier hade inte gjort någon skillnad heller men nu handlar det om hälften och lite drygt det som har backat ur. Så här stort rabalder tror jag inte ens Heineken hade räknat med, absolut inte Beavertown. De mindre nöjda handlar till största delen skulle jag säga om folk som har köpt sina biljetter och som nu blir snuvade på sin festival. Skulle verkligen Brew By Numbers, Stone Brewing, Stigberget eller Jester Kings ha blivit ihopkopplade med Heineken om de hade deltagit i Beavertown? Jester Kings får sin öl såld i Europa av Saveur Biere som delvis ägs av AB InBev. Borde de inte bojkotta dem också? Grader i helvetet! Enligt bryggeriet själva så säljer de bara till Drikkeriget som i sin tur då troligen säljer vidare. Kommer de nu sluta handla med Drikkeriget av rädsla att bli sammankopplade med AB InBev?

Den stora anledningen till missnöje verkar vara att man känner att det bara blir ett slag i luften mot Heineken, ett slag som bara drabbar de (hantverks)ölsdrickare som har köpt biljetter till festivalen.

En annan vinklig är bryggeriernas egna ansvar. Uppköpet av Beavertown har det pratats om under längre tid. Det har småviskats och gissats, spekulerats och fantiserats. Nog borde väl ett bryggeri som Cloudwater ha hört något. De skriver nämligen, hade vi veta om att detta var på gång hade vi dragit oss ur för länge sedan. För de svenska bryggerierna tycker jag sammarbetet med Spendrups i sig borde ha varit en varningsklocka för att Beavertown var på väg att lämna craft-sidan. För det tycker jag att de har gjort.

Logan Plant
Fortfarande ett av mina absolut bästa bryggeribesök

Själv har jag väldigt svårt att bestämma mig. Å ena sidan har jag ingen biljett köpt men hade jag bokat plats till en festival med följande bryggerilista så hade jag nog varit nöjd. Så även om många hoppar av så finns det en hel del spännande kvar. Dock är det många russin som backat undan. Fast om vi ska ha någon förändring så krävs tydliga ställningstagande, inte bara av bryggerier utan även av oss öldrickare. Backa ur festivalen, man har två veckor på sig att få tillbaka £40 pund, annars kommer man att få £20 punds avdrag på priset. Har du bokat hotell och resa? London har mycket öl att erbjuda och det kommer säkerligen att erbjudas några alternativ.

Slutklämmen till både bryggerier och öldrickare. Skapa era egna definitioner gällande oberoende och vem som hör till den goda sidan men vill du vara säker som öldrickare så drick (lokala) öl från bryggerier där du nu och då har chansen att prata med dem som brygger ölen, packar ölen, kör ut ölen, skickar fakturor och allt annat. Då kan du själv avgöra om de är värda dina pengar eller inte.

Slutet för Beavertown som Craft?

Det har troligen inte ungått någon av er att Heineken har köpt en icke offentlig andel av Beavertown för en icke angiven summa. Det gissas vilt på sociala nätet och 49% är den vanligaste gissningen. Beavertown själva kör med vad vi numera kan kalla det vanliga. ”
“We would only align ourselves with a minority investor who were clear they would not be involved with the management of the brewery. It was also critical that any partner understood and respected our family ethos and culture,”

Fast det spelar faktisk ingen större roll för mig. Heineken är Heineken och bara ytterligare ett steg. Kolla gärna in vad jag skrev om att de valde Spendrups som distributör i Sverige. Heineken å andra sidan säger “We love what they’re doing and are excited to be able to help them do more,” Jag undrar vad Heineken har att erbjuda mer än pengar? Distributionskanaler givetvis. Någonstans måste ölen från det planerade 45-miljoners-liter-per-år-bryggeriet, Beaverworld, ta vägen.

Varken 45 miljoner liter eller Heineken stämmer med min bild av ”Craft” men å andra sidan.tror jag inte Beavertown frågar efter min bild.

Är jag lessen på Logan Plant och Beavertown? Nja, det kan man inte säga. Vill plocka hem pengarna så har man sin absoluta rätt till detta. Anser man att man inte kan nå nästa steg i sin utveckling utan att plocka in en utomstående investerare så varsågod men sluta kalla er för Craft. Det är fortfarande så att Smog Rocket är en riktigt, riktigt trevlig öl! Fast med en bismak som inte fanns innan. Tur att man inte alltid vet vad som finns i glaset.
Beavertown öl å en tunna

The Palm Tree – en pub för wanna beesbloggare och rutinerade produktionsbryggare

antonio-sassi-karlstrc3b6ms-malt.jpgJag tänkte försöka föra in lite liv i bloggen genom att låta andra komma till tals. Jag hade en väldigt trevlig intervju med Antonio Sassi och passade på att fråga om vilka andra Londonbryggerier han rekomenderar. Han ursäktade sig med att han dricker inte så mycket annan Londonöl, det blir mest Cloudwater, Buxton, Burning Sky och liknande bryggerier. Jag frågade också om bra pubar och till min förvåning så plockar han fram The Palm Tree som en av sina favoritpubar. Genuin miljö, underbar live musik, god öl, opretentiös och man behöver inte vara så väldans cool. Jag kommenterade något om coolhet och Beavertown varvid Antonio drog upp sina axlar i en uttrycksfull gest och svarade ”very cool brewery, not so cool brewer”

The Palm Tree kanske har bytt ägare, Antonio var inte helt säker heller men om så är fallet, eller om ni har oturen att bli otrevligt bemötta för det händer om man läser t.ex. Time Out Londons kommentarer från besökare så kan The Victoria i närheten vara ett bra alternativ.

The Palm Tree, utsidan, Karlströms Malt

Spännande att han bland Londons 4000 pubar så väljer han ut att rekommendera en så pass ”local” pub, en pub jag känner till och en pub som har ganska traditionell öl.

Karta

Spendrups och Beavertown, ett oväntat samarbete

Jag ligger med på ett flertalet e-postlistor och en del sniffar upp min adress ändå i egenskap av bloggare. Plötsligt får man inbjudan till något evenemang i Tjockhult, inte helt ovanligt att det handlar om viner. Sedan många år tillbaka får jag regelbundet inbjudningar till Spendrups och det kan tyckas ointressant men dels gillar jag Mariestad Export som öl. Va!!! Är du galen karl? Det är jag nog inte, bor man i Falköping så blir det en del Mariestad av bara farten kan man säga och jag har inte lidit en ända gång jag druckit den. Inte av ölen vill säga men av faktumet att Spendrup har dominerat så tydligt här omkring har gnagt i mig mer än tre gånger kan jag lugnt säga.

Stoutglas, By The Horns, Gift of the Gab, Karlströms MaltSpendrup hade sin Calling London som hade kunnat bli spännande för en anglofil som mig själv men det känns som om det mesta av det har runnit ut i sanden alternativt vattnats ur fullständigt. Jag tänker på Signature och Fourpure som blivit riktigt stora men som i mitt tycke aldrig fått chansen fullt ut. Fourpure finns visserligen kvar hos Spendrups i form av två Ipor i 30 litersfat för restauranger, enligt Spendrups hemsida. Så bra har inte By The Horns, Redemption, London Fields eller Crate för de är helt borta.

Kom till sak nu. Vad har detta med brittisk öl att göra idag. Jo, på den senaste Drykesturnén som Spendrups anordnade så fanns Beavertown med på ett hörn. Jag tror att det är cirka ett år sedan de skrev kontrakt med Spendrups efter att ha varit borta från den Svenska marknaden helt i nästan två år efter att de bröt med Cask Sweden. Jag hade inte chansen att närvara personligen men fick en pratstund via telefon med Kamilla Hannibal, Media & Content Manager hos Beavertown, eller story teller som hon presenterade sig som. I grund och botten var det tre områden jag ville veta mera om

* hur deras satsning i Sverige ser ut

* hur deras avdelning för sura öl utvecklas

* hur deras samarbete med Spendrups går ihop med Logan Plants brandtal om craft beer (läs mer här om hans tal)

De första området beskrev Kamilla grovt med några få meningar. ”Vi har börjat försiktigt med Gamma Ray under 2017 men kommer med två, tre nya sorter under året.” Bland annat med en av mina personliga favoriter, Smog Rocket. Sedan får de se hur marknaden utvecklas.

Det andra området har jag skrivit lite om (och hoppas kunna berätta mera om senare) men jag har en hel del funderingar kring hur ett bryggeri som så starkt vill förknippa sig med Craft Beer kulturen samarbetar med Big Beer. Notera nu att Big Beer är ett uttryck som Logan Plant själv använder. ”The megalomaniac monolithic Goliats of Big Beer are shiting them self” Typ så uttryckte han sig om storbryggeriernas reaktion över hantverksölens framväxt. Sedan beskrev han hur Big Beer nu försöker svälja och kväva den växande gräsrotsölmarknaden.

Min bild färgas kraftigt av mina erfarenheter i den värld jag lever i. Falköping, med omnejd, saknar riklig ölkultur fortfarande. Det finns positiva exempel, det spirar men det finns stora hinder. När vi som litet bryggeri nu kontaktar restauranger så är storbryggerierna ett problem. Inte ett isolerat problem utan det är deras symbios med restaurangerna. Givetvis, om nu t.ex. Spendrups står för investeringar i tappkranar och hela fatölssystemet så vill de inte att baren ska köpa öl från andra bryggerier och sälja. Givetvis kan restaurangen välja att investera själva och deras vilja att göra det kommer öka om kundernas efterfrågan på lokala öl ökar men faktum är att vi har ett minst lika knutet system i Sverige som finns i England med deras tied pubs.

Beavertown öl å en tunnaVarför vill då Beavertown samarbeta med Spendrups? Enligt Kamilla Hannibal så hade representanter för båda parter träffats, pratat öl och Beavertown hade gillat Spendrups ölfilosofi. Är det någon mer än jag som hör varningsklockor här? Koloss och stelbenthet är två ord jag förknippar med Spendrups. Jag minns när jag pratade med Björn Mannervik om London Calling-bryggerierna och frågade om det skulle komma några one-off bryggningar. Minst sex månader i förväg var, enligt vad jag kommer ihåg, Spendrups tvungna att ha all information om den färdiga produkten (namn, typ, alkoholhalt, innehåll o.s.v.) för att kunna ändra i prislistor och föra ut ölen till restaurangerna marknadsmässigt.

Positivt är att Beavertown kommer fortsätta att vara sitt eget varumärke i Sverige. Man deltog själva på Göteborgsmässan, de hade en egen monter rygg mot rygg med Firestone och presentera en del av sin ölkultur. Vill man se riktigt optimistiskt så kan man tänka sig av Beavertown smittar av sig lite hos Spendrups men det känns nästan naivt. Om jag tyckte man var tvungen att se Fuller’s uppköp av Dark Star som en litet kliv mot Big Beer-sidan så tycker jag definitivt att Beavertowns samarbete med Spendrups är ett avsteg från deras ambition att trots sina sex miljoner liter kallas sig ”Craft Beer”. Det får mig också oundvikligen att ta ett steg mot att kalla produktion för småskalig istället. Småskaligheten borgar för flexibilitet, närhet, förståelse och lokala jobb. Det gäller dock att kvaliten hänger med. Precis som med Fuller’s ska det bli spännande att se hur det utvecklas. Om detta innebär att vi ser mera av Beavertown i Sverige så är det positivt, om Spendrups utnyttjar Beavertowns Craft beer stämpel för att trycka undan lokala svenska öl så är det negativt oavsett hur god ölen är. Samtidigt finns det lite signaler att Spendrups är på väg mera mot craft istället för crafty. (craft= hantverksmässig öl, crafty=öl som gärna vill låssas vara craft)

Öl och Whiskey, Göteborg 2018, Beavertown monter, Karlströms Malt

Gose med grapefruit och orange – I Finally Invented Something That Works!

Jag hade hopats att få smaka lite av Beavertowns projekt Tempus på Göteborgsmässan men det blev bara ett fat påkopplat medan jag var där. Däremot så fick jag en mycket trevlig pratstund med Antonio Sassi. Han är egentligen productionsbryggare inom den icke syrliga bryggeridelen men ibland får han gå över för att hjälpa till. Det var han som tipsade om att senare under kvällen skulle en av deras suröl kopplas på. Han beskrev ölen som lite mera lättillgängliga suröl. Syrliga men inte extrema eller jobbiga.

Humm, visade sig vara en samarbetsbryggning detta också, med Cloudwater.

Antonio Sassi, Karlströms MaltFunkar det då? Jojomän, första klunken kändes lite mjäkig, svag syrlighet, frånvaro av sälta men sedan kom allt i större doser. En sådan här öl avnjutes bäst kall men inte 3-4 gradig utan den öppnar upp precis som all dryck med några grader till.

Den passar precis in i kategorin som Antonio beskrev, lätt syrliga, inte så intensiva eller krävande som en geuze, lambic utan en lättillgänglig sommardryck som svalkar och fräschar upp. Friskt, lätt

intensivt vitt skum.

Citron mycket mer än grapefrukt i aromen, lätt brötig i smaken, medium kropp, kort avslut och där kommer det lite sälta.

Återhållen är ledordet på den här ölen. På gott och ont. Den kommer ofta fungera bra men den kommer inte hitta sin väg in i mitt hjärta. Lämnar dock kvar en stor nyfikenhet på vad som komma skall från Tottenhambryggeriet, för om allt går som Beavertown hoppas så stannar man kvar i befintliga lokaler med sin surölsproduktion när man åter igen skalar upp och flyttar vidare. Fast det sade de om Hackney också. Hur stora ska de egentligen bli?

Beavertown Black Betty

Ipor är kanske inte mitt förstaval av öltyp och Black IPA är absolut inte någon öltyp som jag dricker särdeles mycket av. Jag har svårt att se att den svarta färgen tillför ölen. Stor dos humle, fin arom som inte ändrar sig särdeles på grund av de få procenten svartmalt som är allt som behövs för att få färgen. Om man använder sig av avskalat malt så får man mycket färg och arom utan att få med det beska, bittra från skalen.
Det var inte heller meningen att jag skulle dricka denna heller. Jag hänger ibland på när det ska beställas ett kolli av någon brittisk öl. Oftast förmedlas kontakten via Facebookgrupper och inte sällan hamnar mina öl i Hjo. Där ifrån ska de sedan på lite olika flyktvägar ta sig till Falköping och just denna gång blandades ölen ihop och istället för Magic Rock something så fick jag Black Betty.

Black Betty, Beavertown, Karlströms MaltNå, var detta ett misstag eller en vinstlott? Vi pratar ju trotts allt om en öl som ligger på 26:e plats på Ratebeerlistan över dessa svarta godingar. Svart färg är väl knappast oväntat och det finns inte mycket i ölen alls som är oväntat. Detta är en riktigt bra öl, gediget hantverk utan krusiduller. Aromen är fruktig och humlig. Stor kraftig maltighet gör att ölen särskiljer sig rejält från Schwartzbier. Mörk choklad, blommigt och grapefrukt. cork and cask, Edinburgh. Scent is medium caramel malt and lightly bitter. Pours very dense black with a medium tan head subsiding slowly. Scent is medium dense caramel and coffee. Taste is medium caramel and medium toffee with a hint of spices and zest. Mouth feels dense of caramel. Great. Torr fin avslutning. Ingen enorm beska utan snarare en balancerad öl.

Nej, det är ingen förlust att dricka Black Betty. Riktigt trevlig öl, välbalanserat IPA-bett och skön eftersmak.

Det blev en burköl – Beavertown Holy Cowbell India Stout

Någonstans håller jag nog deras Smogrocket snäppet högre men den här dagen ville jag ha mera humle och mindre rök. Jag brukar ju säga att jag inte är någon humleentusiast men följande beskrivning som jag klipper från Beavertowns hemsida
Beavertown Holy Cowbell, Karlströms MaltThe Bollywood of beers. We wanted to build a recipe which really pushed the love affair between dark malts and hops. So we designed the brew around allowing the hops to sing on top of a dark malt bomb. We aimed to brew an almost dark chocolate-like base beer and then piled on with the tropics of summit and centennial hops, lifting the waves of smooth chocolate off the tongue. We categorise Holy Cowbell as an India stout. ‘India’ coming from the same meaning behind ‘India’ pale ale. Basically lots and lots of hops added in their masses at the end of the boil and then in dry hop, to extract maximal hop flavour and aroma!”

India Stout – tja, varför inte? Jag är inte emot att man utvecklar nya öltyper och detta kunde man nog kalla Amerikan Stout om man skulle vilja, eller India Stout. Ratebeer kallar den för en Svart IPA. Om detta är en svart IPA så är det den absolut bästa Svarta IPAn jag har smakat.

Även denna har en intensiv arom, men inte bara humle utan en hel del maltiga, rostade toner. Kaffe, choklad, rostade nötter men samtidigt mjuk och rund i munkänslan. Lätt att dricka, en väldigt välsmakande stout.

Beavertown – snart på pumpar nära oss

1 maj var det tänkt att vi skulle få den första ölen från Beavertown på Systembolagets hyllor. Det dröjer nu ytterligare en månad eftersom bryggeriet inte har fått ordning på expansionen riktigt ännu. Det vi väntar på då är deras Bloody ‘Ell Blood Orange IPA. En 7,2% pjäs som jag inte har smakat så jag ser med spänning fram mot detta. För er som vill stifta bekantskap med bryggeriet innan dess och som kan ta sig till mässan i Göteborg kommer att bli nöjda. Cask Sweden har med sig det mesta ur deras core range på fat dit. Jag rekomenderar att man testar 8-ball, Smog Rocket och om man gillar BIPA även deras Black Betty. Ja, missförstå mig inte nu, de andra ölen är också värda att smakas men på mässor brukar det handla om att välja.

Beavertown öl å en tunna