Då kör vi igen, ny månad, portertorsdag

Tiden har runnit iväg för mig. Klockan närmar sig midnatt men jag tror nog att jag pallar 30-40 minuter mindre sömn och väljer att korka upp en flaska porter. En porter som andas tradition och konservatism i en av de få positiva sammanhangen. Detta är en öl med tydliga rostade toner om än mjuka sådana. Inte så chokladig ännu, den är för kall. Kommer direkt från matkällaren och med dessa sibiriska vindar som drar in över Sverige för tillfället så innebär det för kall öl. Svårt fall av I-landsproblem.

Anspach & Hobday, The Porter, Karlströms MaltEftersom jag har analyserat den tidigare så tänkte jag istället ta några minuter i anspråk och analysera utbudet av svarta öl i ordinarie sortimentet. Det finns åtta öl från brittiska öarna i det ordinarie sortimentet under kategorin Stout/Porter. Fuller’s London Porter, Plain Porter, BrewDog Jet Black Heart, Guinness Draught, Stoodley Stout, Guinness Extra Stout, St Peter’s Cream Stout, Young’s Double Chocolate Stout.

Två Guinness plus en Plain Porter från Irland. BrewDog har sin milkstout och vi har Young’s klassiker Double Choclate Stout och sedan mera middle of the road porters som sträcker sig från 4,8% till 6,5%. Vi har alltså lite av varje men inget riktigt starkt och maffigt. Ingen imperial stout, St Peter’s Cream Stout är starkast med sina 6,5% och nog den fylligaste, kraftigaste av dem.

Jag har smakat alla tidigare men jag kan inte minnas när jag drack en Young’s senast, Plain Porter är två år sedan, Guinness Extra ännu längre. Svårt att välja favoriter alltså. Jet Black Heart är inte länge sedan jag drack och den gillade jag skarpt men Fuller’s London Porter slår den nog. St Peter’s är riktigt mjuk och sammetslen. Rätt jämnt skägg mellan dessa tre skulle jag påstå. Ingen av dem undviker jag aktivt men Guinness Draught kräver absolut rätt plats, rätt mat, rätt sällskap och rätt tillfälle för att vara attraktiv. Vilken gillar ni bäst av dessa åtta och inte minst, varför. Skulle vara roligt att höra om ni saknar någon? Själv kan jag tycka att Burried at Sea hade varit rolig att se på hyllorna, Hammertons Oyster är riktigt fin. Anspach & Hobday’s Porter och absolute deras rödvins variant. Får jag önska fritt så varför inte Good King Henry, dock inte reserven.

Portertorsdag – sista delen i A&H-triologin

Anspach & Hobday, The Porter, Karlströms MaltDetta blir den tredje och sista (för denna gången) buteljeringen av mörka öl från Anspach & Hobday. De hade en väldigt, väldigt spännande three-threadsöl men den var på stor flaska och jag valde att inte köpa den av viktskäl.

Om jag har förstått rätt är det den här ölen som är något av Anspach & Hobdays signum. ” A beer that dominated London’s past reinvented for today.” slut på citat från bryggeriet. Visst är det så att porter har varit tätt förknippat med London och att ölen har utvecklats över åren. Blir spännande att pröva om det finns hästfiltstoner i den.

Porter är inte alltid svart, den här är snarare svart-brun men färgen är kraftig så man kan inte se igenom glaset. Tjockt, härligt skum som drar mot brunt det också.

Lätt rostade toner, mjuk framtoning över lag. Maltigt och chokladigt snarare än rostat och kaffe. Smaken medium söt, låg kolsyra och försiktigt humlad. Aningen citrustoner på humlebeskan som viskar om en moderniserad porter. Oväntat liten kropp men utan att bli blaskig. Mycket choklad i smaken, fruktigt och en lång, torr eftersmak.

Trevlig om än enkel öl. En motsats till Red Wine-portern här om dagen. Då var det en festöl, detta är en vardagsöl.

Sumeringen av triologin blir att Anspach & Hobdays kan sina mörka öl. Trevliga alla tre, var och en på sitt vis. Jag bokar in ett besök där vid nästa Londonresa.

Det är väldigt snygga etiketter de har, de däringa Londonborna. Helt i klass med Kernel, Partizan…… nja, jag kom nog inte på flera Londonbryggerier vars etiketter jag gillar så där lite extra. Kanske Brew By Number också.

Portertorsdag – Anspach & Hobday, The Red Wine Stout

Klart det blir en porterliknande öl idag också, närmare bestämt A&H The Red Wine Stout. Ekfatslagringar är inte alltid min grej även om man får säga att I&G har hottat upp sig det senaste året. Fast nu är det mera prestigefyllt bryggeri vi pratar om och även denna vecka ett samarbete med Dugges. Själva stouten ska vara rödvinsinspirerad, inte bara lagrad på rödvinsfat. Både svartpeppar och lakritsrot användes i brygden och ölen ”torrhumlades” med svartavinbärsjuice.

Det här är en av flaskorna som valdes ut, mycket noggrant, för att få följa med hem från London. När jag köpte den trodde jag nästan att jag hade passerat maxgränsen för baggagevikten men var beredd att offra mig genom att dricka upp någon av de andra ölen på hotellet på kvällen. Det har hänt tidigare om jag säger så. Så pass god tyckte jag att den var när vi stod och sippade från varandras glas hos Anspatch & Hobdays under Beer Mile-promenade i oktober.

ANspatch&Hobdays, Dugges, The Red Wine Stout, Karlströms Malt.JPG
Suveränt snygga etiketter har de också, Anspach & Hobday

Aromen är fylld av olika komponenter. Fruktiga toner av många slag. Mörka körsbär, svartavinbär, frukkompott, katrinplommon men även träfatskaraktär, rostade malttoner och inte minst viniösa inslag. Trevlig att lukta på, inte minst framför brasan.

Lätt kropp, låg kolsyra (undrar om det är en miss i min flaska för jag minns den som rätt livlig och bubblig. Rostade toner, choklad, tanniner, katrinplommon, värmande alkohol, tydlig kryddighet och lätt ton av mineral över det hela.

Mjuk och rund avslutning. Redan här har jag en möjlig kandidat till titeln 2018 års bästa stout/porter. Riktigt, riktigt god. Frisk nog att vara en måltidsdryck samtidigt som det är en sniffaröl.

Anspach&Hobday – The Stout Porter

Vad som är vad av stout och porter brukar kunna bli ett härligt förvirrat samtal. A&H har tagit fasta på en äldre tolkning av begreppen. Inte så förvånande, hela bryggeriet andas en härligt förskönad bild av det viktorianska England. Reformklubb, imperiebyggande, framåtanda, Stiff upper lipp och allt det andra. De har en porter bland sina reguljära öl och så även denna lite sturskare, 8,5%, kraftigare, mäktigare version av portern. Kanske skulle jag ha börjat med just portern men jag var verkligen sugen på något kraftigt och mäktigt.

Detta är inte en imperial stout, alldeles för lättdrucken och sessionaktig för detta. Massor med smaker, kaffe, choklad, mörk fruktighet, lite lakritston. Alltihop balanseras mot det lättare hållet med East Kent Golding och Cascade. Inte någon mäktig humledominans i ölen men en tydlig och klar närvaro. Hög beska rakt igenom men även lite citruston i aromen. Kort eftersmak bidrar till att öka hinkabiliteten.

Riktigt trevlig Foreign Stout. Enligt deras hemsida är det ” A beer that goes very well with itself” men jag kan gå i god för att den passar fint ihop med en bok också.

Anspatch&Hobday, The Stout Porter, London, Karlströms Malt