Stockholmsmässan del två, lördagen

Jag hade blivit varnad för lördagen, det är bara party men riktigt så upplevde jag inte det hela. Visst, mycket folk men inte knökfult och inte värre än fredagen. Mera berusade men å andra sidan tog det liksom slut innan det stängde. Fast enligt mera rutinerade så var det mindre med folk än andra år. Kan det vara så att vi som är där för smakupplevelsera och tickandet ser till att vara tidigare?

Lördagen började jag med ett besöks hos Monks. Där blev jag serverad av Viktor Hamnblad som jag ska återkomma till. Jag prövade deras trevliga SVEA Pale Ale som var en pale ale i ordets betydelse för så där 7-8 år sedan. Jag prövade även Robin Bruin vilken tävlar med Thornbridge Bracia om att vara min favorit vid mässan. En pratstund vid Jamesons, avsmakning av Midleton Barry Crockett Legacy rensade smaklökarna något innan jag gick och prövade Spendrups tre specialbrygder för mässan. Rickard Bengtsson har tagit en avstickare mot sina tyska bryggerirötter. Av dessa tre ska troligen en lanseras på bolaget senare. Tanken var att man skulle rösta och vinna någon handduk. Jag tror att jag helst skulle vilja ha Hellesvarianten.

Sedan lyckades jag snubbla in i SHBF-domarnas arbete med att utse Bästa Svenska Microöl. Roligt att få vara med, synd bara att jag hade så helt fel :-) Nej, skämt å sido, även om jag satte deras vinnare, Ängös Märzen sist i min rangordning så var det frågan om åtta mycket bra öl. Väl klar där var det dags för mat och då i form av Food pairing med Glenlivet. Tre rätter parades ihop med tre olika tappningar Glenlivet. Att para ihop mat och dryck är riktigt, riktigt roligt. Det är i sin kontext som drycken fullkomligen kan blomma ut. Sedan finns det givetvis drycker som mår bäst att spela solo men de flesta mår bra av lite stöd.

Även lördagen ägnade jag åt master classes, den första var med Karen Fullerton, Glenmorangie. Fulländat bländverk med god blandning av överentusiastiskt säljarprat och övertygande personlighet. Det var två saker som stack ut i hennes show. Dels att hon hade med ett casksampel av något som var undervisande snarare än bra, en överexponerad sherrybuteljering, för att visa att det blir bättre med en andra fatlagring istället för lagring hela tiden i t.ex. sherryfat. Den andra saken som lyfte hennes presentation var chokladen på slutet. Jag har vid ett par tillfällen använ mig av deras portfinnish-whisky till choklad men Signet var en underbar träff. Fabulous!

Jag försökte även få till en vertikalprovning med Slottskällan Imperial Stout men det får vänta. Jag fick nöja mig med att pröva den bourbounlagrade varianten och trösta mig med ett trevligt samtal med Anders Slotte. Provningen får bli en annan gång. Mera öl i form av Sigtunas Syndrome 2012, Imperial Vanilla Brown Ale, Equilibrum Scottish Strong Ale samt Princess of Darkness. Svaneke är ett favoritbryggeri och deras odödliga häst är underbar. En liten skvätt av en öl som hade fått medalj blev det också innan dagen mer eller mindre rundades av med två underbara tillställningar. Först Steve Grossmans master class där jag satt i en andäktig publik som i trans lyssnade på varje stavelse som uttalades längst fram och fick sedan prova Torpedo, Flipside samt Big Fot och ekfatslagrad Big Fot. Den andra fantastiska stunden var när Ray McIntosh serverade fram en provning med New make från grain, potstill och malt samt de tre varinaterna fast efter tre år i fat. Det är alltså av dessa tre beståndsdelar som man senare (typ efter 6-8 år) makar ihop Tullamore Dew.

Jag rundade av kvällen med en irish coffe samt ett par trevliga drams, runt och pratade med folk jag helt enkelt inte hade hunnit med Tomatin, Box nästanwhisky och Old Pulteney 17y skvallrar lite om vem det var. Det sista som jag hann med innan jag gick upp till pressrummet och upptäckte att min regnjacka hade blivit nedspydd var en snabb pratstund med Peter Allison från Innis&Gunn. Långt ifrån min favoritöl men en oekad I&G kunde jag inte tacka nej till.

Några anspråkslösa förslag

När man provar så fruktansvärt mycket på en gång som vid en festival så blir det svårt att göra någon dryck rättvisa. Torsdagen bjöd på, inte mindre än 53 smakprov av blandade drycker. Rågwhisky, suröl, fin singel cask, mindre fin ung calvados, mäktigt vällagrad calvados o.s.v. När jag nu skriver om ett litet urval av drycker så innebär det inte på något sätt att det jag inte skriver om inte var gott. Speciellt innebär det inte att inte ni skulle kunna tycka om det. Jag gillar ju listor så jag gör en tio-i-topp (utan inbördes rangordning) från mässan.

Carnegie 175års jubileumsversion
Riktigt roligt att det kommer spännande saker från Sveriges största bryggare. Här handlar det om en lite tillskruvad Carnegie som lagrats på bourbonfat. Riktigt trevlig, dessutom har Carlsberg i mitt tycke bästa montern på mässan. Missa inte deras smakkombinationer.

http://tidningenkrog.se/?p=1192

Coeur de Lion, Hors d’Age
Att en Calvados smakar och doftar äpple är inget förvånande men här hittar vi en balans och rundhet som de yngre inte har. Inte heller är den ekigt tung. Bara så bäst av alla de calvados jag provade.

Guinness Stout
Jag skämtar inte men se det som en rekomendation att inte bara dricka nya skapelser hela tiden. Ta tillfället i akt och drick gamla trotjänare.

Highland Park Saint Magnus Edition
För att testa den tror jag att man måste gå på Martin Markvardsens provning men det kan det vara värt för att få dricka en så underbar sak

Hornbeer Carribean RumStout
Ohh, la, la. Fruktig och mörk som den karibiska natten. Mystisk som en Agatha Christiedeckare men med en helt fridfull upplösning.

Slottskällan Kloster 2005
Snyft, den kommer troligen aldrig att bryggas igen och då pratar vi om den bästa svenska belgaren… Passa på medan chansen finnes.

Strömsholms Malakias
Jag är väldigt svag för rököl och detta var den bästa av dem jag provade. Att jag sedan gjorde det snart på en två, ttre smått dålliga öl gjorde inte upplevelsen sämre. Jag citerar. ”Malakias Andersson dömdes, mot sitt nekande, för att ha orsakat att nästan hela Köping brann ned 1889. Vi vet inte om han var skyldig men han inspirerade oss att brygga denna rököl. Vi har bryggt den med bl.a. whiskymalt från ön Islay utanför Skottlands västkust. Humlen är Amarillo, EKG och Wiliamette.” Enligt mannen med mustaschen så buteljerade man röken från lille Malakias lek med egen eld.

Slottskällans Freedom IPA
Slottskällan har gjort två ipor. En traditionellt engelsk och så den amerikanskinspirerade Freedom. Smaka gärna båda och jämför.

Vatten
Glöm för all del inte att dricka vatten. Varannan kanske är att överdriva men varje timme i alla fall.

Ängö Oktoberöl
Nej den har absolut inget att göra med de menlösa pissgula, alkoboostade oktoberölen från Tyskland som vi brukar få in på bolaget. Här handlar det mera om en Märzentolkning.