Anchor Our Special Ale

Denna gången en öl som jag har druckit många gånger men aldrig druckit innan. Anchor Our Special Ale har samma maltkomposition varje år men kryddningen varierar från år till år. Detta är den 37 versionen. Vad jag kan komma ihåg kryddnejlika och ingefära varit stående inslag i varierad grad. 2006 kommer jag ihåg att den hade en enorm doft, överkryddad alltså medan den 2008 var ganska beskedlig. Hur skulle den vara i år? Jojjomän, den luktar vörtbröd! Och massor med andra aromer men den är inte intensiv alla ’06. Medium för att vara Anchor kanske man skulle kunna säga. Kryddnejika hittar jag men kanske ingen ingefära. Lite choklad, karamellmaltigt och russin, Smakar okej men jag luktar hellre på denna öl än drickar den rakt upp och ner. Jag kan tänka mig den till just vörtbröd. Jag tror man ska smeka denna medhårs istället för att bryta av med nya smaker. Jag drar till med fyra luvor för aromen skull!

Recepttips

Pannbiff med Our Special Ale

Bryn lite championer, hacka dessa, hacka lite lök och äpple, aningen getos. Blanda ihop detta med köttfärs och ett par matskedar Our Special Ale.  Det blir underbart gott. Att dricka till? Resten av ölen såklart!

Fem tomteluvor (Mycket goda, jag ska så fort jag hinner köpa på mig några flaskor)
Gouden Carolus Noël
S:t Eriks Barley Wine

Fyra tomteluvor (Har du inte smakat den ännu? Se till att göra det)
Jämtlands Julöl
Sigtuna Vinterlager
Oppigård Winter Ale
N’ice Chouffe
Anchor Our Special Ale

Tre tomteluvor (Jag har inget emot att dricka flera av dem men jag kanske inte går till bolaget och köper en till nu när det finns annan öl hemma.)
Abita Christmas Ale
There Is No Santa

Två tomteluvor (Låt den vara, det finns bättre)

En tomteluva (Varning, varning, inget att ha)

En låda öl

Det händer ju inte allt för sällan att jag kliver ut från Systembolaget här i stan med en hel låda öl i famnen. Det annorlunda denna gången var att jag hade plockat alla femton flaskorna direkt från hyllan. Med andra ord så är julöl här igen. Det var de redan i måndags men jag har inte kommit från jobbet varken måndag eller tisdag innan Systembolaget har stängt. Nu blev det in och bottanisera men jag hade lite för bråttom. Jag missade faktiskt en öl, The Shipyard Longfelloww Winter Ale. Men vad blev det med hem då? Först var det en sextett öl som man nära nog kan kalla klassiska numera. N’ice Chouffe med sin sötma och fyllighet, Mysingen med sin nejlikaton som gör den värd att sparas fram mot midsommar, Grebbestads Julöl som i all sin anspråkslöshet är ett fantastiskt öl samt de lite mera massiva Oppigårds Winter Ale och Sigtunas Snowblind. Den sjätte ölen bland klassikerna är den största klassikern av de alla, Jämtlands Julöl, sjöodjuret är tillbaka. Vad vore julen utan den?

Det blev sex stycken utmanare också i form av Brewdogs There Is No Santa. Jag gillar inte Brewdogs grejor så där mycket i vanliga fall men jag var nyfiken på vad de hade gjort av konceptet julöl. Från USA hittade jag Abita Christmas Ale som jag vet nada om och den ständigt återkommande och ständigt varierade Anchor Christmas Ale. Enligt flaskan är det 37:e upplagan av den. Normalt brukar den variera mellan kryddad till massivt kryddad. Barley Wines är alltid spännande och följaktligen släpade jag hem S:t Eriks God Jul. En lager till blev det och det är Sigtuna som levererar denna. Å så årets förväntning, Gouden Carolus Christmas Ale. Denna öl som jag har hyllat flera gånger innan men bara på minnet av den. Ska bli myccket spännande att se om den smakar så bra som jag hoppas.

Dessutom blev det tre utmanare. Sigtunas inte helt ofarligt Midvinterblot, sitta framförbrassan ölen Hibernation från Great Divide å så den med det konstiga namnet Underlig Jul. En inte helt lättillgänglig med sin kryddning.

Det som är kvar då, är det inget bra? Tja, vad ska man säga om Sofiero, Pripps, Mariestad, Åbro? En sak är säker, jag behöver inte göra reklam för dem. Nils Oscars julölar, Nisse, Fuller’s Winter Ale m.fl gick bort av utrymmesskäl, tomrumsskäl och fyllnadsskäl. Man kan inte dricka hur mycket öl som helst och plånboken blir lätt tom i juletid i alla fall.

Alla omdömena är alltså avgivna utan att jag har smakat årets versioner.

Anchor är sålt

Historien om hur Fritz Maytag räddade ett dödsdömt bryggeri från undergång har berättats gång på gång men vi repeterar lite kort historien, som jag har läst mig till den. Fråga mig inte hur mycket som är sant. Hur som helst ska Fritz Maytag ha suttit på sitt favorithak och ätit pasta och då fått höra att det troligen skulle vara hans sista Anchoröl eftersom bryggeriet skulle stänga för gott. Bryggeriet hade gått dåligt under en tid och dragits med produktionsproblem. I sin förtvivlan att inte kunna få sitt favoritöl igen så kommer han på en smått geniala idén, jag köper rasket. Sagt och gjort. Mycket jobb låg framför honom, renligheten hade varit under all kritik under en längre tid, nya recept behövdes och hela bryggeriets anseende behövde lyftas. Under en tid skötte Fritz själv all bryggning, all försäljning, all distribution samt allt pappersarbete som har med ett företag att göra. Enligt Urban Laurin (Lager, Ale och Porter) köpte Fritz bryggeriet för att göra museum av det. Jag har inte sett det bekräftat någon annan stans men det passar in i bilden med att Fritz Maytag och Anchor återskapade öltypen steambeer. 1975 släptes Anchor Steambeer som återknyter till traditionen att använda lagerjäst trotts att man inte har kylmöjligheter. Sådana var nämligen klart bristfälliga i det tidiga 1900-talets Kalifornien. Effekten blir öl som jäser med hög koldioxidproduktion och namnet kan ev. härleda till att gasen strömmade ut som ur ett ånglok. Nya öl har fortsatt att komma Liberty Ale, Anchor Porter och inte minst den gudomliga Old Foghorn. Oh, jag får inte glömma deras julöl som ibland är himmelsk, ibland lite väl kryddig men då får man hålla på den ett år eller två. Mr Maytag har fortsatt att utveckla bryggeriet och 1993 öppnade man ett destilleri och man tillverkar t.ex. Old Potrero, en rågwhisky som sannerligen är värd en omväg eller två för att få tag i. Även rågwhisky är en ”historisk” produkt.

Sedan i år har han nu sålt företaget vidare till Keith Greggor och Tony Foglio. Keith Greggor föddes i Bournemouth, England och vid nio års ålder flyttade familjen till Singapore. Han studerade på college i Storbritannien och började jobba för IDV (International Distillers&Vintners) 1983 i London vilket ger mig goda vibbar om att mera bra saker kommer komma från Anchordestilleriet. Genom uppköp av IDV kom Keith att hamna hos Diageo och via ett jobb för deras företag Paddington Corporation (ett spritimportföretag) 1985 träffade han Tony Foglio. 1998 gjorde de två gemensamt slag i saken och tog över driften av Skyy Vodka. Under nio års tid mångdubblades Skyy Vodka för att 2007 bli uppköpta av Campari Group. Keith Greggor skapade då Griffin Group som skulle arbeta både som investerare och som distributörer för alkoholhaltiga drycker. 2009 följde Tony Foglio med honom och nu har de tagit över Anchor. De planerar inte att göra några större förändringar i dagsläget. Det gäller att fortsätta vårda varumärket Anchos med all sin tradition som ett av microbryggeriboomens första bryggerier. Om det blir någon skillnad så är det ökat antal försäljare och kanske kommer man att skapa det unika kompettenscenter som man började diskutera med Frits Maytag för drygt ett år sedan. Ett kompetenscenter som skulle erbjuda kunskap och arena för microbryggare och microdestillatörer vars diskutioner nu ledde till ett övertagande av Anchor istället.

Amerikanska öl – Gröna Husets Ölsällskaps novemberprovning

Den tredje lördagen i november träffades Gröna Husets Ölsällskap hemma hos Gröningen som tillsammans med Cuba stod som värd. Deras tema var USA och vi fick inte mindre än 13 jänkaröl plus Budweiser och Millers till maten. Maten var underbart goda hamburgare, rent nötkött, med alla tänkbara tillbehör. Man behövde två hamburgare för att kunna smaka av alla tillbehören. Gotti gott gott!!! Lagom till maten plockades alla glas bort och man anbefalldes att dricka ölen i flaska. Jag smakade pliktskyldigast på en Miller men det är verkligen inga öl jag gillar. Onödigt att slösa alkoholplats i kroppen på dylika blaskdrycker.

Ölen som testades under kvällen var följande (i ordning).

 

Samuel Adams Imperial Pilsner (6 p), Left Hand Oktoberfest (7 p) samt Brooklyn Oktoberfest beer (5 p)

cimg3797Här kan man ha synpunkter direkt på ordningen och det hade jag så jag sparade undan SAIPen till senare tillfälle. En rolig detalj är att Left Hands är en ljus lager medan Brooklyn är en mörk lager. När vi tittade på färgen på dem så hade vi svårt att sära på dom. Kanske var Left Hand något mörkare. Vem bestämmer egentligen om en lager är ljus eller mörk? Systembolaget eller importören/producenten? Jag konstaterade även att jag har vänt på Left Hand och Brooklyn. I höstas tyckte jag att Brooklyn var godare… Tja, så är det med smaker och upplevelser.

 

Saranac Black Forest (6 p) och Left Hand Milk Stout (9 p)

Här kunde man få höra en del roliga kommentarer om Saranac att den inte var tillräckligt fylliga, kraftig o.s.v. jämfört med en stout. Visar lite på vikten av att veta lite om öltyper innan man sätter sig och bedömer. Nu ska jag inte sätta mig till doms över andras smaklökar. Saranac är för tunn, lite för syrlig och ganska tråkig för att tilltala mig. Left Hand Milk Stout kommer jag inte riktigt ihåg som en niopoängare men här fanns det arom värd att sitta och lukta på, fylliga smaker och inbrygd trevlighet. Jag vet inte om den kammade hem 9 poäng för att den provades ihop med det som den gjorde.

 

Samuel Adams Honey Porter (6 p), Anchor Porter (6 p)

Samuel Adams hade en väldigt kort eftersmak och först förstod jag inget om varfö rden hette Honey Porter men sedan kom det massor av honung. Både i smaken och i aromen. En sak som förvirrade mig var just honungssmaken. Enligt mina kunskaper om bryggning med honung så ska det inte ge direkta honungssmaker utan jästen jäser bort dessa. Hur det är med den saken får jag forska vidare i. Anchor Porter kom jag ihåg som obalanserad öl och det upplevde jag även denna gång men inte alls så kraftigt som senast. Jag tyckte även att den var lättare i kroppen och mindre bränd i smaken.

 

Liberty Ale (6 p) och Red Seal Ale (6 p)

Här blev det jämt lopp men för allt i världen drick inte en Red Seal för kall. Den var väldigt tråkig i de första klunkarna och kändes bara enkelriktat besk men i takt med värmen kom komplexiteten och den blommade ut. Liberty är enligt mig Anchors bästa öl och kanske borde jag ha satt ett högre betyg på den men nu började smaklökarna domna.

 

brooklyn_brown_aleBrooklyn Brown Ale (8 p) och Anchor Steam Beer (5 p)

Här hade jag ofinheten att bara sippa lite på Anchor Steam Beer för att sedan njuta av Brooklyn Brown Ale. Farinsocker, lite brödig, aningen gräsig/grön och smörkola i lagom dos. Smaken är medeltorr och beskan balanserar fint (något mer än engelska varianter) och det finns lite kaffe och chokladsmak i det hela. Mkt bra öl innan kvällens avslutning.

 

Double Bastard Ale 2007 (8 p) och Sierra Nevada Anniversary Ale 2008 (6 p)

Double Bastard som jag hade hört så mycket väsen om. Kunde det verkligen vara något för mig. Jag tror att den Ska klassas som den dubbel IPA och jag har svårt redan med vanliga amerikanska IPA. Här blev det dock skillnad. Detta är en maltig, söt öl som inte är dränkt i grapefruktsstinkande humle. Beskan finns där och allt för mycket men kvaliteten i ölen kändes tydligt. Eftersom vi var sent gångna på kvällen och inte alla flaskorna gick åt så kunde jag få en med mig hem vilken jag ska spara undan i källaren till en trevlig februaridag 2010 Här började tankarna rinna iväg till problemen med ölstilsindelning. Är detta en DIPA? Vad skiljer då denna från en Imperial Pilsner. Jag vet att Bastard är överjäst och Lagern underjäst men smakmässigt så liknade dessa båda varandra. Dessutom hade jag knappast protesterat om man hade sagt att båda två var amerikanska versioner av Barley Wine.

 

Slutligen vill jag bara återigen ösa lite beröm över värdparet. Till efterrätt fick vi en smarrig Cheesecake som bara smälte i munnen ihop med resterna av Samuel Adams Imperial Pilsner och Double Bastard.

Anchor Brewing

Hade en Anchorprovning ihop med min hustru. Lite synd om henne var det. Här bänkar vi oss för en trevlig ölstund och jag lyckas duka upp tre öl som hon inte gillade särskilt bra. Nåväl, man kan inte alltid lyckas. Tre av bryggeriets åtta vanliga öl fanns att få på systembolaget. Jag hade några flaskor julöl men dessa visste jag skulle vara bortkastade en kväll som denna, ihop med hustrun och utan mat. Slutsvamlat, över till ölen.

Steambeer

Doft: Lite känsla av belgare i doften. Syrligt, ren citruston utan antydan änns till grapefrukt.

Smak: Tunn i kroppen med massor av kolsyra. Beskan tränger först fram men viker sig snart för övriga smaker som man närmast förknippar med Belgiska Ales. Fruktig, lite kolaton.

 

Totalintryck: Detta är inte riktigt en öl i min smak. Givetvis bör man ha smakat den som ölälskare och den förtjänar verkligen sin plats på ölkartan. Lite för kolsyrig, lite för kantiga smaker. Jag gillar mera runda öl. Lättdrucken även om beskan är ”lite svår” i sin fränhet.

 

Liberty Ale

Doft: Här finns det mera västkustdoft, fräscha humletoner och mycket av dem. Inte så mycket som t.ex. Sierra Nevada men tydlig västkust. Doftar mera grape än citrus.

Smak: Beskan byggs upp gradvis i smaken, accentueras i eftersmaken för att sedan klinga av med ett ahh… Frihetsöl, sommaröl, belöningsöl, kalla den vad du vill. Detta är en frisk, frejdig öl som man lätt fastnar för.

Totalintryck: Humlen dominerar smakbilden som är ganska tunn, detta är också en ”liten” öl.

 

Porter

Färg: Svart

Doft: Sötma, kolatoner. Förvånansvärt små dofter.

Smak: Kan man skriva, smakar som porter? Vad ska det annars smaka? Fylligare öl med en tydlig ”hussmak”. Tydliga brända toner.

Eftersmak: Frän humlebeska som är intensiv i inledningen men den är väldigt kort och sötman tar straxt tillbaka kommandot.

Totalintryck: Nja, jag tycker kanske inte riktigt att Anchor Porter lyfter fullt ut. Jag har dock en flaska till så den ska få en chans till.

 

Sammanfattning

Steambeer: Trevlig med sin historik, i övrigt en lite för kolsyrad öl

Liberty Ale: Bättre öl, själv gillar jag inte grapehumle allt för mycket men här är det hälsosamt återhållsamt.

Porter Nja, det finns andra, bättre porter men visst har den ett existensberättigande. Vinner i längden Bäst bland de tre.

Synd bara att jag inte hade en Old Foghorn att smaka till detta

 

Anchor Brewing Christmas Ale

Vad är väl en jul utan Anchor Brewings Christmas Ale? Som en sommar utan glass, kärlek utan kyssar, kalas utan kras… Jag kan dock inte säga att jag gillar den villkorslöst. Snarare tvärt om. Det är en komplicerad kärlek. Varje år ändrar de i receptet en aning och om jag har förstått rätt så är det på kryddorna de ändrar mest. Förra året var jag på julbord med min fru och ett par till. Jag fick äran att välja dryck och valde då just nämnda doftbomb. När vi sedan satt och skvimpade runt ölen i glaset och aromerna spred sig så vände sig folk bredvid oss på huvudena och undrade vad vi drack. Doftbomber helt enkelt. Årets version är lite mera försiktig (med Anchor mått alltså) men fortfarande finns de flesta av julens alla dofter intryckta i samma glas. Jag tycker om att bara sitta och dofta på den framför öppna brasan men jag gillar inte att sitta och dricka den utan mat. Den, tycker jag, kräver mat för att komma till sin fulla rätt. Gärna kötträtter, stekar, grytor, potatisgratäng eller varför inte till julbordet.

Anchor Christmas Ale: 8 poäng