Dragon’s Milk Bourbon Barrel Stout

Vi skriver den 8:e juni i kalendern och just 2017 så råkar det vara en torsdagskväll. Alltså är det dags för en torsdagsporter. Det finns viiserligen några brittiska kvar i källaren men nu slumpade det sig så att det blev en amerikansk öl. Frågan är ju om en sådan här öl hör hemma på den här bloggen. New Holland är ganska långt ifrån de brittiska öarna även om det säkerligen finns en bryggare där från Kildare eller Lincoln eller liknande. Fast huvudanledningen var nog att jag ville rensa ut lite bland alla öl. Ganska rättfram arom med vanilja, lite choklad men ingen kaffeton direkt. Ekfatstonerna är närvarande men inte dominanta. Inget är dominant.

Detta var en förvånansvärt lättdrucken öl trots sina 11,0%. Medium till tunn kropp, jag undrar lite över hur länge den har legat på fat och hur ölen var innan, en sådan här öl bör ha varit ganska tung. Jag hittade att den har 120 dagar i fat men det säger inte allt, mycket beror på vilken kondition fatet är i antar jag men hur som så blev det en rätt tunn öl.
I eftersmaken börjar det hända saker kaffetonerna kommer, mera kraft, lite beska också. Mera vaniljtoner men det blandas upp med toner av röda bär. Och man får lite mera karaktär och kraft.

Nja, här hade jag väntat mig mera. 11,0% då behöver ölen vara mer än bara lättdrucken för att jag ska gå igång. Istället sitter jag och funderar på vad jag hade hoppats på. Stor kropp är en grej, en mäktig pjäs som förflyttar mig till brasan och inte till förfesten.

Häller upp i glaset

New Belgium Trippel – Återstart på bloggen

New Belgium TrippleDet har varit fullständigt stiltje på bloggen under en längre tid och jag väljer att rulla igång med en amerikanare. Inte mycket som är som det ska. Den mentalt mest intensiva arbetsperioden i mitt liv tog slut för ett par veckor sedan och nu känner jag mig full av entusiasm igen och kastar mig över bloggandet igen. Får se hur länge kraften finns där, sommar, semester och andra trevligheter kommer säkerligen att ta sin tribun. Jag sparkar igång med en recension som blev liggandes och skvalpandes när midsommaren fortfarande kändes avlägsen. Lite roligt att hitta en gammal påbörjat blogginlägg. Inledningen var tänkt att vara ”Colorado, detta ölbryggandets förlovade land. Tänk vad rätt de hade” Jag har ingen aning om vilka det är jag syftar på eller vad de hade rätt om, att Colorado är ett förlovat land för ölbryggare, ölälskare och andra ölinsöade människor går väl inte att säga emot. Hogshead, Avery, Left Hand, Oscar Blues, Great Divide, Odell(?), Ska Brewing och även Coors men det är inte dem vi syftar på när vi pratar om himelriket. Jag har säkerligen glömt ett eller annat bryggeri.

Över till ölen istället, lite svagt av koriander i aromen, en ökande känsla av mina hembryggd öl som känns lite märklig. Beskan är låg, knappt en medium sötma, relativt torr öl, äppel gröna, kryddig, lite veteölskänsla över den. Kroppen är medium, mera maltigt snarare än humligt. Detta är fruktigt, estrigt, lite mera gräsigt i eftersmaken, korianderna kommer tillbaka i ett rus av citrus, en mycket mjuk munkänsla. Absolut inte spritsig, hög kolsyra men de 3,54 som ratebeer landar på får den inte av mig. Den stannar på 6-7 poäng Så var vi igång igen, snart är det dags att testa julölen!

Cape Ann Brewery

1214422008_8846cape_ann_logoJag kommer troligen inte att recensera någon av de öl som vi säljer via The Five Finest på den här bloggen. Det känns liksom löjligt men däremot kommer jag skriva blogginlägg om bryggerierna. Jag tror att jag kan hålla mig betydligt mera neutral och objektiv i det fallet än med ölen.

Cape Ann Brewery ligger i Gloucester, Massachusetts på USAs östkust. Gloucester har som slogan att man är ”Americas oldest seaport. Cirka 30000 invånare bor där idag men ingen av dem är troligen ättlingar till de första bosättarna. Den hamn som slogan syftar på etablerades 1623 av folk från Dorchester 1623 men övergavs redan 1626. Namnet Cape Ann syftar på hela halvön som Gloucester delar med en rad andra mindre orter. Här nere i småbåtshamnen startade alltså Jeremy Goldberg sitt bryggeri. Han har sin bakgrund inom finansindustrin som han lämnade efter katastrofen med World Trade Center. I sitt sökande efter en ny karriär så hoppade han på projektet American Beer där han och några kompisar besökte 38 bryggerier på 40 dagar.img_0983 Efter den erfarenheten visste Jeremy vad han ville göra och han flyttade till Gloucester där han 2004 startade Cape Ann Brewery. Bryggeriet är ett bryggverk på dryga 2000 liter och man har sju jästankar. Sedan starten har hembryggning varit en del av filosofin bakom bryggeriet. Dylan L’abbe-Lindquist anställdes initialt för att sköta bryggeripuben på meriterna att han hade från resturangbranchen men numera arbetar han mera som bryggare. T.J. Peckham och Tom Ryan är grabbarna som sköter försäljningen, distrubution är mera kända för lokalbefolkningen för sina hembryggarfilmer som presenteras på den lokala tidningens hemsida. Dessutom använder man en del hembryggarrecept som basen för sina öl.

Den båtliknande baren öppnade för två år sedan och har blivit ett vattenhål (ja, ja, otroligt lågt, jag vet) i Gloucster. Här kan man pröva mellan 6 och 8 sorter på fat för det mesta, få sig en runtur i bryggeriet och annars prata med bryggarna själva. Ölmässigt ligger man en bra bit ifrån de värsta men närmare 30 olika öl har man listade på olika öl-ratinglistor. (Men skriv Beeradvocate istället) och man håller sig gärna till klassiska tolkningar av europeiska stilar. Dubbel bock, kölsch, sydtysk veteöl men fegar inte ur för saker som chili stout, clam porter eller för att ekfatslagra sina öl. Fisherman’s Tea Party är en barley wine med tre olika sorters te iblandade, inte den vanligaste ingrediensen men varför inte. Bryggandet handlar om att utmana gränserna.Kartan

An other rock star from US

Garret Oliver

Jag skrev i fjol om hur Steve Grossman från Sierra Nevada hade något som nästan skulle kunna kallas för rockstjärnestatus hos sin publik. Flera av de som jag pratade med var helfrälsta på Sierra Nevada och dyrkade det mesta som de häller i flaskor. I år var det Garret Oliver som hade den rollen om än med något äldre publik. Garret Oliver, bryggmästare på Brooklyn, författare till boken The Brewmaster’s Table och nu var han i Sverige dels för mässan men inte minst för att att övervaka och göra reklam för Nya Carnegiebryggeriet. Det blev en mycket underhållande föreläsning med massor av skratt, en del självklara poänger men också en del mera oväntade. Jag har aldrig varit nära en Brooklynprovning innan och hade ingen alls koll på de olika Ghost Bottlings som de hade. Ghost Bottlings är små batcher Brooklynflaskorsom görs och som sedan inte säljs utan används vid deras provningar. Kul grepp! Det var även spännande med fatlagringarna och Mr Olivers översvallande entusiasm kan givetvis räknas in bland de väntade poängerna men okänt för mig var att Brooklyn faktiskt tog ut svängarna så mycket som de gör. Krieken har väl en del att lära av orginalen medan Black Ops, late bottled vintage 2007 var en riktigt godsak. För er som har chansen att deltaga i provning med Garret Oliver, ta den. En icon, underhållare, ölpredikant och energispruta. Allt i en och samma person. Silver Anniversary släpptes på bolaget 1 november och är en jubileumsöl. Att brygga en extra imperial gigantiskt tung svart öl är det vanliga men istället valde Brooklyn att göra en dubbelbock. Lätt jordig humlekaraktär utan att bli brötig. Tydlig pilsnerkaraktär men med karamelltouch, mild beska och försiktig eftersmak. 8 poäng fick den av mig.

 

Äntligen Englands bästa öl

Sex svarta ölAtt man påverkas om man vet innehållet i ett glas när man provar tycker jag är en självklarhet. Detta gäller oavsett om man kan mycket eller lite om dryck. Formspråk på etiketter, flaskans form, färg på drycken, pris, hype, marknadsförning m.m. påverkar alltid. Inte alltid positivt eller negativt men alltid blir man påverkad. Och med mina två ”finaste” öl i källaren ville jag vara extra försiktig. Jag ville veta om jag verkligen tyckte att de var lite bättre än andra öl oavsett om jag visste om vad det var i glaset. Det handlar om en flaska Good King Henry och en flaska Good King Henry Reserve från Old Chimney Brewery. Jag har försökt pröva dem två gånger tidigare med ett lite tillkrånglat upplägg. Många öl framplockade, en opartisk person lottar vilka öl som ska provas och serverar. Följden blir att man inte ens vet om GH kommer med vilket den inte gjorde varken den ena eller andra gången så nu fick det bli ett klassiskt upplägg men åtminstone halvblint.
Kosacken, Samuel Smith Imperial Stout, Laggunitas Cappuccino Stout, Courage Russian Imperial Stout och så de båda två kungavarianterna då stod upphällda och jag gav mig in på att sniffa, smaka och njuta.

Glas 1:
En chokladig och murrig arom med mycket kaffe i eftersmaken. En hel del viniösa toner och väldigt trögflytande. Lätt syrliga toner. 9 poäng (min gissning – Samuel Smith, rätt svar – Good King Henry)

Glas 2:
Något mera opac i färgen. Lite lättare och mera fruktig. Körsbär, röda frukter. Smaken var också fruktig mn mera drag åt äpplen. Syrlig smak och lite tunnare öl. Spännande, annorlunda och riktgit utmanande. 8 poäng (min gissning – Good King Henry Reserve, rätt svar – Samuel Smith)

Glas 3:
Man skulle lätt kunna beskriva den här ölen med ett ord, KAFFE. Massor av kaffe, lätt toner av bränt gummi också, rostad beska som ligger lite utanpå också. En tung öl som känns lite ansträngd. Skulle må bra av att harmonisera mera. 7 poäng (gissning – Lagunitas, rätt svar – Kosacken)

Glas 4:
Rödaktig tunn färgnyans. Mycket bubbligare munkänsla. Mera beska, lätt gräsig. Tydliga amerikanska drag i denna ölen. Brända toner, lätta kaffearomer i doften men sedan försvinner mycket av kaffekänslan. 8 poäng (gissning – Kosacken, rätt svar – Lagunitas)

Glas 5:
Whoow, lugn still öl, komplex smakbild med en massiv arom. Kaffe, mörk sirap, lätt brödig, lite humle, allt i en fin harmoni. Lite mera kaffe i eftersmaken. Underbar smuttaröl men även ett alternativ till efterrätten. 10 poäng (gissning – Courage, rätt svar – Courage, äntligen ett rätt svar)

Glas 6: Mycket svart öl med mild krämig arom. Bärig (vinbär), dadlar, spritig, mörk choklad, touch av soja. Mycket fyllig initialt och lite tunnare i eftersmaken utan att bli vattning på något vis. Kvällens bästa öl utan att tveka 10 poäng till den (gissning – Good King Henry, rätt svar – Good King Henry Special Reserv)

Summerar ihop kvällen med ett enkelt konstaterande att jag inte var särskillt bra på att gissa ölen. Jag trodde liksom att Lagunitas borde vara den mest kaffedominerade ölen, kul att jag faktiskt gillade Good King Henry och synd att det är lite jobbigt att få tag på den. Samuel Smith är värd att drickas igen och även Kosacken kommer få en andra chans någon gång.

Baba Black Lager från Uinta Brewing Company

Baba Black Lager, Uinta BrewingSvart lager som sagt och svart var färgen sade Bull. Mycket svart med stort cappuccinofärgat skum. Eart, Wind and Beer stod det i kapsylen men jag har nog svårt att tänka mig så många ölstilar som känns mera främmande soul och disco dunkets heta rytmer än just svart lager. Detta är en svalkande ölstil som passar bra i nordiskt varma klimat. Svart färg som sagt, lätt rostad maltig arom. Syrlig rostad karaktär, fräsch och frisk även om det finns lite tyngre aromer som kaffe, mörk choklad bakom. En lätt kropp bidrar till det friska intrycket. Oväntat lite kolsyra, framträdande kaffesmak men även maltighet. Mycket bra exempel på att färgen inte säger så mycket om smaken. Detta är så långt ifrån imperial stouts tyngre gump man kommer. Renjäst, lätt, uppfriskande. Enkel öl med tydlig karaktär, och tankarna går till diskussionen på Beersweden om de enkla ölen verkligen kan få samma betyg som mera komplicerad. Det enkla svaret är väl att de bör det men att man lätt jämför dem och då halkar betyget ned för de enklare ölen. Denna får 8 poäng av mig och det den får avdrag för är att kaffesmaken blir lite för närvarande bitvis å så kanske då för att jag råkar jämföra den med fel sorters öl. Den blir ingen aha upplevelse utan skulle kunna slinka ner obemärkt om jag var upptagen i ett lite för intressant samtal medan jag drack den. 8 poäng är den definitivt värd.

 

Mars nyheter på bolaget, i full blandning

Tobias häller uppAtt träffas, umgås och ha trevligt måste vara en av kvalitetspelarna i ett bra liv. Att få träffas och prova öl ihop med andra intresserade är bland det trevligaste jag vet. Tack, Veronica, Tobias och Emil!

Stronzo Fruit Cake
Mörkröd, smågrumlig vätska. Röda frukter, enligt flaskan bara hallon men jag hittar körsbär också. Vi dricker den aningen för varm, denna ska drickas väl kyld, som en Champis. Spännande med humlen som komplement till det sura, fruktiga. Lite jordig och brötig i smaken. Först sötma, sedan kommer syran och så beskan i eftersmaken. Tre saker i en. Undrar lite om de verkligen var tvugna att mata upp den till 10% Alkoholen är frånvarande i smakbilden och jag ser mig själv vilja dricka mycket av denna till sommarens grillbuffér, då hade jag uppskattat mindre med alkohol. 8 poäng

Brekeriet Brillant
Hej och hå, allt annat än blank öl detta. Trevligt att se men inte blir det vackra öl dessa? Utseendet är inte allt, innehållet är som bekant det som räknas. Jordig, brötig läcker arom. Massiv banandoft sprider sig, maltig, veteölskaraktär på det hela, jästig och söt. Smaken är oväntat stilla, inte intetsägande men på väg där mot. Mycket förvånande. Lite äppelmustkänsla över drycken. Lättare kropp, en hög kolsyra. Lite hembryggarkänsla på eftersmaken. Kort och konsist men bidrar inte till att höja ölen. Sammanfattningsvis, en av de mindre spännande öl från Brekeriet. Fin arom men sedan inget som gladde mig. 5 poäng men underbar doft alltså

Amager Greed
Smart grepp att brygga de sju dödssynderna. Jag har fallit som en fura för greppet och kommer att pröva alla sju vad det lider. Som jag lider av mina syndiga laster. Greed känns som en mysko öl där jag undrar vad tanken är med brygden. För att uttrycka det enkelt, smakar bra men luktar rent bedrövligt illa. Nästan beredd att använda kraftuttryck om det hela. Har de inte tänkt sig att man ska lukta på den? Smaken är stram, torr och enkel. Nästan så man undrar om det är något fel på flaskan när man läser beskrivningen av ölen. Detta är inte i närheten att vara en massproducerad lager. En lager med denna aromen säljer helt enkelt inte. Jag väljer att inte betygsätta den.

Amager SlothAmager Sloth
Som sagt, ett bra grepp att använda sig av temat sju synder. Pang på nästa, Sloth eller lättja då på svenska. Borde vara en öl som passar mig perfekt. Lättja är kanske den synd som jag ägnar mest uppmärksamhet. Både i egen form och genom att studera andras. Funderar på att skaffa men en flaska Sloth till men orar liksom inte, istället kommer jag öppna en av de där massproducerade ölen som på något konstigt sätt har letat sig in i min ölkällare, lägga i tre, fyra pellets med humle, låta det dra en stund och sedan stoppa en citronskiva i flasköppningen. Klart med den hemgjorda lättjan. Nja, det kommer kanske inte smaka lika bra men det beskriver väl ölen. Humlig arom med stort inslag av citrus. Bra beska som kompletteras av lite fruktiga jästoner, kunde ha haft mera karamellsötma. Lätt kropp kombinerat med relativt hög kolsyra gör detta till en bra lagamat öl. Beskan driver upp aptiten och den lätta kroppen lämnar tomrum för den kommande maten. 7 poäng kan tyckas snålt men jag tycker att den är lite för enkelspårig i sin komposition. Citrus och beska, that’s it!

Oscar Blues Ten FidyTen Fidy
Nu skulle då innehållet testas och jag har redan redovisat vad jag tycker om själva förpackningen. Svart vätska, inbjudande vackert brunfärgat skum. Sniffar försiktigt, fruktigt, caffe, lite mörk choklad, alkohol och sötma. Förföriskt lättdrucken med mjuk textur, låg kolsyra, lite beska från de brända maltsorterna och lite gräsiga humletoner, mycket sötma, inte så mycket fruktighet, lite vaniljsötma och värmande alkohol. Stillsam eftersmak som klingar bort. 8 poäng får den men 50 kronor burken känns som ett överpris när man kan köpa Slottskällan Imperial Stout för 30 kronor. Praktiskt med burk om man t.ex. ska ut och fjällvandra.

Double Rocket
En avslutning värdig en onsdagsprovning. Här mullrar sötman och de viniösa tonerna in med full kraft redan man häller upp. Detta är en öl med massor av potential men jag blir inte riktigt lika förförd denna gången som första gången jag prövade. Det ska bli väldigt spännande att smaka denna öl om säg, tre-fyra år. Smaken är idag rätt mäktig och lite för söt. Jag gissar att detta kommer att långsamt ändra sig. Jag hoppas det. Hur som helst så är det bra att dela flaskan med många för man vill gärna bara sippa på den, gärna till chokladiga efterrätter som har ett stort inslag frukt i smakbilden. 8 poäng får den av mig.

Så fel det känns

Ten Fidy, Oscar BluesMan kan givetvis slå en hel hög argument i huvudet på den som säger att finöl ska paketeras i glasflaska. Burk släpper inte in ljus, burk är lufttätare, burk är miljövänligare o.s.v. Dessutom ska man ju ändå hälla upp ölen i ett bra glas innan man dricker, eller. Man kan vrida och vända på detta men vrid på ni bara, det känns så fel det kan bli för mig med en 10,2% Imperial Stout i burk. Helt fel! Bra innehåll var det dock och det är bara priset på nära femtiolappen som får mig att inte köpa hem en hel hög av dem. Jag återkommer med en mera fullvärdig recension senare.

Dieu du Ciel Corne du Diable

Lika bra att ta djävulen vid hornen direkt. Detta är säkerligen en besk otäcking. Lite av självplågeri att köpa dessa häringa öl men ibland så överraskas jag och hittar mycket väl humlade öl som jg gillar. Solstice d’Hiver är ett exempel på sådan från samma bryggeri. Dessutom är det underbart att dofta på humlebomb. Aromen levererar allt jag hoppas på, underbar frisk sommaräng, blommig, citrusfruktig och jordig, allt i samma andetag. Fräsch, uppiggande, inbjudande men sedan blir det för mycket för mig, för beskt, för enkelspårigt när jag smakar på den. Lätt brödig i smaken, aningen mineraler men för men för lite maltkropp för att jag ska gilla det fullt ut. Välgjort hantverk men lite för rakt på sak för mina önmskemål. Säkerligen något för humlenördarna. Lätt kropp med kort eftersmak och en beska som ligger och gnager. Jag är övertygad om att den här ölen gör sig bättre ihop med mat än mol allena som jag drack den. 7 poäng