Ramberget igen, med morotssoppa denna gången

Lagringskänslig var ordet och jag ångrar bittert att jag hälde ut de sista 1-1,5 dl av onsdagens flaska. Varför? För det var fel på den. Så enkelt var det. Det här som jag hällde upp idag hade en annan färg, annan typ av humlebeska, skarpare smaker och var något snäpp bättre. Lugn i stormen, inte så att det växte och blev en favoritöl men det … Fortsätt läsa Ramberget igen, med morotssoppa denna gången

Ramberget – Mera samarbetsbryggningar – Buxton och Dugges

Jag hade absolut förväntningar på den här ölen. Frisk humlig arom, västkustIPA-stuket, klassiskt hade nämnts men antingen har jag tappat stinget helt eller så börjar ölentusiasterna tappa lite orientering i humledimmorna. Jag har trott på något i stil med Lagunitas IPA, Ska Modus Hoperandi eller Oppigårds Indian Tribute men så var icke fallet. Nu behöver saker och ting inte alls vara fel för att det … Fortsätt läsa Ramberget – Mera samarbetsbryggningar – Buxton och Dugges

Vet du vem Elvis Dickie och Elvis Watt är?

Här är alltså ölen som fick grabbarna grus att byta namn. På riktigt alltså, i alla fall är det den officiella versionen. I samband med att BrewDog öppnade sitt Ohio-bryggeri så tog man inspiration från USA och döpte en av sina öl till Elvis Juice. Elivs Presley’s estate gillade inte detta utan krävde ett namnbyte på ölen i USA. De fick rätt i domstolen trotts … Fortsätt läsa Vet du vem Elvis Dickie och Elvis Watt är?

Hypnotist – Magic Rock

När jag provsmakade High Wire (min första Magic Rocköl) så skrev jag en del om bryggeriet. Därför går jag rakt på ölen. Utseende: Orangfärgad, lätt disig, vitt skum som helt dör bort. Arom: Karamellmalt i grunden men mycket tropiska frukter, lite mandarin i sockerlag liksom, passionsfrukt och persika. Munkänsla: Lätt gryning och en lätt syrlighet. Mycket kolsyra, lätt kropp med tanke på alkoholhalten. Smak: Mera … Fortsätt läsa Hypnotist – Magic Rock

Hop City – dags för att ta diskölen seriöst

Första gången jag testade den här ölen gjorde jag det medan jag diskade. På sitt sätt ett synnerligen lämpligt tillfälle. Den har definitivt vissa likheter med diskvatten, rent utsendemässigt alltså. Bara mycket gulare och med mindre bubblor i skummet. Detta var min första Northern Monk-öl, ett av bryggerierna jag satte upp på listan att hålla utkik efter. Eftersom Hop City är ett samarbetsprojekt ihop med … Fortsätt läsa Hop City – dags för att ta diskölen seriöst

Dieu du Ciel Corne du Diable

Lika bra att ta djävulen vid hornen direkt. Detta är säkerligen en besk otäcking. Lite av självplågeri att köpa dessa häringa öl men ibland så överraskas jag och hittar mycket väl humlade öl som jg gillar. Solstice d’Hiver är ett exempel på sådan från samma bryggeri. Dessutom är det underbart att dofta på humlebomb. Aromen levererar allt jag hoppas på, underbar frisk sommaräng, blommig, citrusfruktig … Fortsätt läsa Dieu du Ciel Corne du Diable

Sigtuna East Coast IPA

Ljust bärnstensfärgad, skummar rejält men dör ner och lämnar bara tunt lager kvar efter bara någon minut. Humleintensiv, jordig humle, inte citrusfruktsmättade typ cascade (så det är väl den humlen de har använt?) Beskan sitter långt bak och kommer sent men med rejäl kraft och god förvarning. Ganska enkel, renjäst öl utan något större smakspektrum. Nja, detta är inge öl för mig. Allt för fokuserad … Fortsätt läsa Sigtuna East Coast IPA