Jack Hammer – Brewdog

Ägg är riktigt gott! Speciellt ägg från höns som käkar drav :-)

Lite korthugget, firar sportlov helt enkelt. Mycket beska här. Tydlig amarillotouch i aromen, riktigt mäktig grapefruktton. I dessa tider med grumliga NEIpor så känns detta väldigt retro. Back to roots och för egen del in i beskamörkret. För beskt för mig att dricka rakt upp och ner men det går något bättre till maten. Något ihoprafsat i restväg med ägg uppepå och sötma i form av ketchup. En rejäl maltkropp som inte oväntat bjuder på viss sötma men det är en väl utjäst öl.

Det här är en öl som markerade BrewDogs återkomst. Efter flytten till nya bryggeriet ?? (har man lov så googlar man inte) så var det mycket rykten/åsikter om kvalitetsproblem men den här ölen fick mycket positivt bemötande minns jag.

Catching up

Nu gäller det att ligga i lite, har en hel del att ta igen. Känns som jag har stått offside hur länge som helst men plötsligt har anfallslinjen passerat mig och jag kan bli aktiv igen. Jag har slängt iväg en beställning med både sådant som jag missat och sådant som jag ville återuppleva eller kanske ge en chans till. Några slank ner för att jag var uppretad.
Missade är till exempel Dark Arts Hazelnut, Ridgeway Brewings Barley Wine (vem kan motstå en barley wine) och WooHaPale Ale Bitter som kom i mars.
Öl jag vill ge en chans till då? Kan vara en Shapeshifter från Fourpure. Jag ska inte skriva så mycket om den utan länkar till tidigare beskrivning men konstaterar att här har vi en öl som visar på min egna förändrade smak. För 6-8 år sedan hade jag knappast druckit den med behag men nu ikväll, när jag delar burken med min fru så sitter de dryga 1,5 deciliterna riktigt bra. Friskt, lättdrucket, humlearomatiskt med tyngd mot det fruktiga. Otroligt långt ifrån en Old Speckled Hen som standardöl utan att riktigt lämna den brittiska delmängden. Fortfarande inte riktigt min grej men mosaichumle är aldrig fel.

Riktigt usel bild, ber om ursäkt

Ramberget igen, med morotssoppa denna gången

Lagringskänslig var ordet och jag ångrar bittert att jag hälde ut de sista 1-1,5 dl av onsdagens flaska. Varför? För det var fel på den. Så enkelt var det. Det här som jag hällde upp idag hade en annan färg, annan typ av humlebeska, skarpare smaker och var något snäpp bättre. Lugn i stormen, inte så att det växte och blev en favoritöl men det var betydligt mindre humlejouiceaktigt. Gårdagens smakade vegitativt i avslutet, det gör inte dagens. Spännande att det kan vara så stor skillnad mellan olika flaskor. Frågan är om jag fick bottensatsen i förrgår.

Skillnaden ä störst utseendemässigt och smakmässigt. Aromen är ungefär densamma, mycket tropiska frukter, ganska harmonisk, inget rakt i ansiktet utan maltigheten får rulla fram ihop med en mäktig humleton.

Jag tänkte att just den maltsötman skulle få den här ölen att passa riktigt bra ihop med morotssoppa. Soppan var god och ölen bättre än i förrgår men det blev ingen kanonmatchning. Soppan hade behövt en betydligt krispigare humlebeska eller en tydligare alkoholton. Det blev en del kvar i glaset även efter en andra tallrik soppa. Okej öl men inte det bästa från Buxton eller från Dugges heller för den delen.

Ramberget – Mera samarbetsbryggningar – Buxton och Dugges

Jag hade absolut förväntningar på den här ölen. Frisk humlig arom, västkustIPA-stuket, klassiskt hade nämnts men antingen har jag tappat stinget helt eller så börjar ölentusiasterna tappa lite orientering i humledimmorna. Jag har trott på något i stil med Lagunitas IPA, Ska Modus Hoperandi eller Oppigårds Indian Tribute men så var icke fallet. Nu behöver saker och ting inte alls vara fel för att det inte motsvarar mina förväntningar och det var inte detta. Humlejouiceutseendet är inget som tilltalar mig men det är inte så farligt att det stör fast, jo mig stör det något. Inte så pass att jag inte luktar och smakar. Gulgrön färg, vit skum och rejält grumlig.

Fruktig, mjuk arom. Djupt, mullrande tropisk frukt som ananas, persika, mango. När man tar en klunk så är beskan också mjuk, inte alls påträngande. Viss maltighet finns med men smaken domineras av fruktighet, citrustoner, mandarin men även nyss nämnda. Medium beska alltså och en fyllig kropp gör detta till en mjuk öl.

Eftersmaken blir lite bittrare, lite gräsig och betydligt mera krävande. Ökad beska gör att fruktigheten snarare börjar dra mot grapefrukt.

En helt okej öl, inte alls vad jag hade väntat mig, inte alls vad jag brukar vilja ha men okej. Ska bli roligt att pröva den igen om någon vecka eller så. Lovar mig själv att den inte ska bli stående för länge i källaren. Lagringskänslig öl detta.

Vet du vem Elvis Dickie och Elvis Watt är?

Här är alltså ölen som fick grabbarna grus att byta namn. På riktigt alltså, i alla fall är det den officiella versionen. I samband med att BrewDog öppnade sitt Ohio-bryggeri så tog man inspiration från USA och döpte en av sina öl till Elvis Juice. Elivs Presley’s estate gillade inte detta utan krävde ett namnbyte på ölen i USA. De fick rätt i domstolen trotts att BrewDogs två grundare ändrade/lade till förnamnet Elvis bara för att visa sin frustration över att någon försöker skydda sitt varumärke (eller var det bara för att skapa uppmärksamhet) Här får den dock heta Elvis eller om BrewDog har gjort en överenskommelse med Elvis Presley’s Estate

Riktigt god öl är det oavsett namn. Passande blodröd färg men tyvärr dör skummet bort lite för snabbt. Aromen är klockren med tydliga, skarpa grapefrukttoner. Tydlig humlekaraktär i aromen men väl i smaken så är beskan stilfullt tillbakahållen för att låta aromen spela förstafiolen. Amerikansk IPA är fortfarande en bra beskrivning. Medium kropp, krispiga malttoner, humle finns med för att dominera, inte komplettera men här är det precis vad den gör fast inte malten utan just grapefrukten. Medium efterbeska och nästan alldaglig i slutet vilket får mig att längta efter nästa klunk. Trevlig öl som jag missade förra gången den listades på Systembolaget men nu fick jag tag på en burk.

Hypnotist – Magic Rock

När jag provsmakade High Wire (min första Magic Rocköl) så skrev jag en del om bryggeriet. Därför går jag rakt på ölen.

Utseende: Orangfärgad, lätt disig, vitt skum som helt dör bort.
Arom: Karamellmalt i grunden men mycket tropiska frukter, lite mandarin i sockerlag liksom, passionsfrukt och persika.
Munkänsla: Lätt gryning och en lätt syrlighet. Mycket kolsyra, lätt kropp med tanke på
alkoholhalten.
Smak: Mera tropisk frukt. Citrus, lime och en brödig bas.
Eftersmak: Mjuk, lite kryddig. Torr och lätt beska

Detta var inte en allt för humlebesk öl. Riktigt trevlig men lite väl mycket tråpisk frukt i det hela. Kan inte sätta fingret på det hela. Ska bli spännande att se hur jag upplever den nästa gång jag prövar den.

Hop City – dags för att ta diskölen seriöst

Första gången jag testade den här ölen gjorde jag det medan jag diskade. På sitt sätt ett synnerligen lämpligt tillfälle. Den har definitivt vissa likheter med diskvatten, rent utsendemässigt alltså. Bara mycket gulare och med mindre bubblor i skummet. Detta var min första Northern Monk-öl, ett av bryggerierna jag satte upp på listan att hålla utkik efter. Eftersom Hop City är ett samarbetsprojekt ihop med Cloudwater så kan jag säga att jag får två i en öl här. Cloudwater är Manchesterbryggarna som rörde upp lite känslor tidigare i år när de meddelade att de inte skulle göra cask-beer eftersom det var så pass dålig marginal på dessa. Om jag har förstått rätt så var det så ölen startade men att den nu är i munkarnas regi enbart.

Gulaktig färg, klart disig alltså. Otrevligt disig om du frågar mig men det finns ju bra saker med det disiga. Aprikos, sirapslimpa, apelsin, lätt ton av tall är aromer som blandas med en karamellmaltighet.

Rätt mycket sötma i den, inte alls tokbesk utan bara massor av underbara humletoner i aromen. Mera citrussyra i smaken men en kraftig maltstomme som bär upp hela ölen. Lite oljig munkänsla trots den höga kolsyran. En krämighet sprider sig i munnen medan man virvlar runt den för att leta mera smaker. Melon och annas tycker jag hitta efter ett tag men sedan vandrar det tillbaka mot aprikos och apelsin. Kort eftersmak

En mycket trevlig upplevelse. Jag är glad nu över att det blev fel vid leveransen så det kom tre istället för två burkar. Ska spara den sista till ett välförtjänt tillfälle.

Disköl kallade jag den bara för att jag drack den medan jag diskade, första gången jag prövade den. Har ytterligare en burk i källaren.

Dieu du Ciel Corne du Diable

Lika bra att ta djävulen vid hornen direkt. Detta är säkerligen en besk otäcking. Lite av självplågeri att köpa dessa häringa öl men ibland så överraskas jag och hittar mycket väl humlade öl som jg gillar. Solstice d’Hiver är ett exempel på sådan från samma bryggeri. Dessutom är det underbart att dofta på humlebomb. Aromen levererar allt jag hoppas på, underbar frisk sommaräng, blommig, citrusfruktig och jordig, allt i samma andetag. Fräsch, uppiggande, inbjudande men sedan blir det för mycket för mig, för beskt, för enkelspårigt när jag smakar på den. Lätt brödig i smaken, aningen mineraler men för men för lite maltkropp för att jag ska gilla det fullt ut. Välgjort hantverk men lite för rakt på sak för mina önmskemål. Säkerligen något för humlenördarna. Lätt kropp med kort eftersmak och en beska som ligger och gnager. Jag är övertygad om att den här ölen gör sig bättre ihop med mat än mol allena som jag drack den. 7 poäng

Sigtuna East Coast IPA

Ljust bärnstensfärgad, skummar rejält men dör ner och lämnar bara tunt lager kvar efter bara någon minut. Humleintensiv, jordig humle, inte citrusfruktsmättade typ cascade (så det är väl den humlen de har använt?) Beskan sitter långt bak och kommer sent men med rejäl kraft och god förvarning. Ganska enkel, renjäst öl utan något större smakspektrum. Nja, detta är inge öl för mig. Allt för fokuserad på beskan. Jag hade hoppats på något mera tillbaka hållen beska eftersom den heter East Coast och detta blir definitivt västkustöl för mig. Läser på etiketten att det är just amerikanska västkustöl som har varit förebilden. För att sådan här öl ska funka för mig så krävs mera fyllighet och sötma typ Djævlebryg OriginAle. Jag ger den 6 poäng men gissar på att den faller ”humlehuvudena” i smaken.