Det är höst

Denna underbara tid med svamp, regnigt väder, tända brasan, gnistrande färger, äppelskörd, körsång, tända ljus, extra stora koppar te.

Fåglarnas flytt söder ut, typiskt höst alltså! Fast, vem vet på en bild likt denna åt ilket håll de flyger?

Det är en tid då mörkret sveper in oss i ett lugnare tempo och dimman skapar en känsla av att världen är betydligt mindre än den är. Det är en tid för kopparröda öl med stor kropp, kraftig maltighet och inte minst massor av torkad frukt i aromen. Istället valde jag en dubbelt torrhumlad Pale Ale. Snygg burk med stilfulla skisser/teckningar på etiketten. Underbara minnen från bryggeriet, fullt drickbar öl men inget för mig i allmänhet och absolut inte just nu. Fel tid, fel plats.

Snygg burk, jag gillar dem skarpt


Brew By Numbers Nr 42 har kritvit skum, disig och gulaktig färg. Jag överväldigas av aromen men minns nu att det knappast tar allt för mycket av citrus, ananas, mangoaromer kraftigt ihopblandade för att slå ut mitt intresse för en öl. Mjuk, lätt kropp med låg sötma. Inledningsvis upplever jag en kraftig beska men det avtar snabbt och efter ett par klunkar känns det som om ölen knappt har någon eftersmak alls och varje klunk följs snabbt av en ny. Smart av bryggaren, det är ju hinkabilitet som en sådan här typ av öl lever på. Snyggt att skummet ligger kvar så länge som det gör.

BrewDog Pump Action Poet

Förmörkas mitt omdöme om den här ölen av att jag vet att BrewDog har bryggt den? Själv vill jag tror att jag kan uppskatta en bra öl när jag smakar den men jag vet hur lätt jag luras. Jag vet också att jag har lägre priströskel för BrewDog numera. Öl som kostar över hundralappen per liter drar jag öronen åt mig från. Funderar en gång extra och ibland, som med Abstrakten nu senast, hittar jag ursäkter för att inte köpa den. Bara för att Systembolaget har den listad som amerikansk så valde jag att inte köpa den, trotts att jag vet att den är brygd i Skottland (jag kollade med importören) Om väldigt många andra bryggerier hade bryggt den så hade jag köpt den. Med detta sagt så kastar jag mig in i recensionen och kan då klart deklarera att den här ölen levererar det som jag hoppas och förväntar mig av den, nämligen underbar arom. Stonefruit infused? Menar de att det här ska lukta cashew, kokosnöt eller valnöt? Knappast, jag gissar på nektarin, persika, mango m.fl. Det gör det säkert men jag letade inte så noga utan plockade allt i en klump som tropisk fruktighet. Massor och underbar.

BrewDog Pump Action Poet, Karlströms Malt

Vad det gäller smaken så tror jag att en del blir besvikna, precis som de har blivit vid flera andra släpp. BrewDog är inte lika knivskarpa i beskan längre.
Spännande med det nya formspråket, inte för att det passar en gamling likt mig som inte ens har sett Star Warsfilmerna eller Aliens. (Fast E.T. (phone home) gillade jag.)

Jag kände mig lite förvånad över den fylliga aromen, mäktiga maltiga kroppen och den alkoholpunsch som ölen hade. Sedan gick det upp för mig att jag nog hade blandat ihop lite olika öl, den här låg inte alls på 4,2% som jag trodde utan 7,5% vilket förklarade allt. Alkoholstringensen kom mot slutet när jag drack större klunkar. Okej, been there, drunk that…. som jag skrev inledningsvis. Nog hittar jag bra öl hos BrewDog men även om jag gillade denna så köper jag nog inte den igen. Det finns andra som också luktar fantastiskt. BrewDog har lite att arbeta på.

N1 och N7, Hammertons Pale Ale och IPA

Dessa två öl är grundbulten i Hammertons produktion. N1 och N7 låter som någon slags variant på barnprogrammet Bannaner i pyjamas men det är två postkoder i området. Hammerton är det första bryggeriet i Islington på 80-85 år enligt Gavin som visade mig runt. Han garderade sig lite med ett ”tror jag”. Själv hajade jag till på N1 och N7 men det var N17 som bryggeriet på Irland hette. Det är alltså frågan om en Pale Ale på 4,1% och en IPA på 5,2. På bryggeriet smakade jag även deras N7.7 en DIPA på 7,7%. Jag var lite nervös där för jag gillar inte alltid humle som ni vet och en DIPA kan ju vara fullmatad men den hade en riktigt trevlig balans. Visserligen fullproppad kropp och humlekraftig men inte överdrivet. N7.7 var bara andra bryggningen de gjorde. Den första hade de gjort förra året men nu hade de äntligen tryckt in en ny bryggning vilket både säljare och bryggare visade extremt stor glädje och stolthet över. Roligt att få smaka en sådan öl men nervöst som sagt.

N1 och N7, Hammerton Brewery, Flaskorna, Karlströms MaltN1 – Pale Ale
Mörk apelsinfärgad, stort skum och så där lagom disig. Aromen är lätt, startar med humle men bygger upp lite karamell allt eftersom. Den är oväntat tung i smaken, inte alls så krispig som jag förväntar mig av en pale ale. Mera som en fullmatad bitter fast ändå inte. Fruktighet är inte som dominant utan istället finns krispigheten där under maltigheten och karamelligheten med en citruston från humlen. Smaken är kraftig och en tydlig beska men absolut inte överdriven. Eftersmaken är kort och lämnar plats för ny klunk.

 

N7 – IPA
Liknar N1 väldigt mycket i utseendet. Lite mörkare, fortfarande gräddvitt skum. Aromen är ännu ett steg stillsammare och vi har en klassisk brittisk öl med en litet touch av citrus. Ibland, när jag på provningar t.ex. hör folk säga, nja, det här luktar för mycket parfym om en öl som Jaipur eller något annat som luktar mycket grapefrukt, citron, apelsin, mango med mera så blir jag lite fundersam men här blir det tydligt. Detta luktar klassisk öl men med en liten touch av citron. Tyngre kropp, massivare smak och lite längre eftersmak. Trevlig öl.

N1 och N7, Hammerton Brewery, upphält i glas, Karlströms MaltSummerar man Hammertons N-öl så finns det tre tydliga drag. Hög hinkabilitet, speciellt N1 som slinker ner utan en blinkning. Tydliga citrussmaker i alla tre men inte alls lika framträdande i aromen men det ligger där och friskar upp. Slutligen en kort efterbeska, mest hos N7 som ökar ölens lättdruckenhet. N7 prövade jag dessutom att ta lite ost till. Grönmögelosten (okänd variant men jag gissar på Falbygdens egna) blev lite mycket men en Taleggio i lagom rumstemperatur var en riktigt trevlig kombination.
Personligen så tyckte jag att ölen kanske är aningen kraftiga att bara dricka medan man sitter och tjötar. Till mat dock kan det bli riktigt bra med den markerade beskan. Är maten riktigt varm kan det nog bli lite kollision men en charkbricka med några ostar och oliver som komplement, där har vi det riktigt bra användningsområdet för de här ölen.

Perfekt med en öl som har låg alkoholhalt – Siren Half Mast

wp-image-1096778432jpg.jpg

Kan tyckas lite udda att välja en lågalkoholöl att släpa hem från London men jag tycker det var ett suveränt val. Inte bara för att det är en riktigt god öl som inledningsvis kan kännas lite obalanserad men som tar sig och liksom ramlar på plats. En alkoholsvag öl passar riktigt bra vid många fler tillfällen än de starkare. Half Mast ligger visserligen på 2,8% men jag tillät mig ända ta den till lunchen. Sparade endra halvan av flaskan till efter jobbet så det blev ingen mängd men en half flaska räckte för att förgylla middagen en vardag som gårdagen.
Half Mast har, givetvis får man kanske säga, en tunn kropp men kompenserar detta genom fyllig humlekaraktär. Frisk, sommarängsdimma flödar ut ur glaset när man häller upp. Tropiska frukter blir belöningen om man sträcker fram näsan och drar in. Gyllenefärgad och krittvitt skum gör detta till en kanonöl under sommaren. Som ni säkerligen har gissat eftersom jag gillar den så är beskan stramt hållen. Om jag springer på den så blir det nog ett sex-pack. Synd att inte bolaget säljer sådan häringa öl.

Althea, Galway Bay Session Ale

althea-upphalld-galway-bay-brewery-karlstroms-maltDet blev ett inlägg även ikväll. Jag förstår om ni trodde att jag skulle banga ur. Tidigmorgon, årets första bryggning, lite skjutsning av barn (varför skjutsar vi barnen så mycket numera?) lite hembakad pizza och sedan iväg och hålla provning. Riktigt rolig provning, frågorna haglade från start och det tog närmare 40 minuter innan första ölen hälldes upp. Nu sitter jag här typ 1½ timmersenare än jag trodde.

Jag är inte riktigt klar med min beskrivning av själva bryggeriet Galway Bay utan vi tar ännu en öl. Den här ölen är inte heller en öl jag öser beröm över men här handlar det mest, kanske, om att det inte är en ölstil för mig. Jag brukar hävda att jag gillar det mest i ölväg och nog klarar jag av ett glas eller två men till slut blir det bara för mycket humle och för lite maltighet. På flaskan står det session ale och som sådan är den välbrygd. Tydlig, humlig arom som kan få vilken västsvensk sommaräng att krypa undan och dra något gammalt över sig av förlägenhet. Trevlig arom således och den uppskattar jag definitivt men sedan blir det lite småtråkigt att dricka upplever jag det som. Beska dominerar även om bryggeriet själva i sin beskrivning påpekar att detta inte är en lika besk öl som anda pale ales. ” yet massively hoppy on the aroma” är det bara att hålla med om. Och det är aromen som är den här ölens styrka.
Lite enkelspårig trots att det finns ”allt” i smaken. Citrus, grapefruit, sötare tropiska frukter, citronskal, passionsfrukt, lite tall och framförallt en kraftig beska som är lite för kantig för mig. Ett bra exempel på den här typen av öl och en öl som börjar konkurrera med deras storsäljare Full Sail. Första omgången skeppade man iväg 75 kollin (jag tror att det var i maj, ifjol) och senaste beställningen från distributören söm sköter hela deras försäljning på Irland undantaget deras egna pubar var på 500 kollin. Ganska kraftig ökning. En öl för er hop heads där ute. Jag återkommer med min favorit.

althea-galway-bay-brewery-karlstroms-malt

Howling Hops – Pale XX

Dags för en American Pale Ale. Vad väntar man sig då? 5,1% lutar emra åt en IPA för mig. Men vad skiljer en IPAfrån en Pale Ale? Mer än själva alkoholen? Båda ska vara krispiga men IPA tycker jag ska bjuda på en maltighet i större utsträckning, Pale Ale vill jag ska vara lättare i kroppen och så tänker jag mig alltid att Pale Ale dra mot det gula medan IPAn snarare går mot det kopparfärgade.

howling-hops-pale-xx-2-karlstroms-maltBäst att öppna flaskan och undersöka vad som den verkligen innehåller. Den är apelsinorange färgad och ”London Murky” i sin mest positiva ton. Väldigt vitt skum med oregelbundna bubblor. Dör bort lite stillsamt.
Aromen är full av positiva blommiga aromer, citrustoner men även än lätt sädig karaktär. Det finns något mera som ligger och lurar inne i vassen. Lyckligtivs håller det sig där för jag är inte säker på att jag vill ha fram det.
Om vi fortsätter IPA/APA tankegången så visar Howling Hops APA upp en annan gränsdragning också. Humlearomen är fräsh hos båda typerna men grundbeskan hos pale alen är betydligt mera integrerad i ölen. Inte pang på utan istället sugande ifrån bakre delen av gommen. En medium till tunn kropp bidrar till hög hinkabilitethos ölen. Medium beska i smaken som sedan accelererar i eftersmaken gör detta till en bra matöl. Fruktig men en näve karamellmalt i mäsken bjuder upp till dans i gommen och flyttar den ifrån de enkelspåriga ölen till en mera intressant öl.

Sumering: Ett eller två snäpp bättre än deras Pale Ale tycker jag men öl som denna lämnar jag med varm hand till er som gillar typen. Ett glas kan jag tänka mig men inte ens hela 33 cl lockar mig. Jag vill antingen ha mera smörkola, mindre beska, helt enkelt mera klassisk brittöl eller bara renare smaker. Som Oakhams Citra hade eller BrewDogs Punk IPA eller ännu hellre Thornbridge Jaipur. Plötsligt saknade jag den rejält.

Detta var ett varuprov från Beer Hive. Ölen finns tillgänglig i Stockholmstrakten via beställningssortimentet. Dock med kollikrav på 24 flaskor.