Dags att ta bladet från munnen – så man kan dricka sin öl

Dags att prata om elefanten i rummet. Fast jag är inte säker på att det är en sådan elefant i rummet numera utan mera som en björn eller en stor hund kanske. Jag pratar om ölstilar i allmänhet och detta med Stout, stout, stout! och stout? Kasta in porter i det hela och det kan knappast bli mera förvirrat. Jag anser att det är rätt och riktigt att prata om olika ölstilar, de har ett historiskt sammanhang och de har en nu tid. De ska inte styra bryggandet utan fungera som en kommunikationskanal till konsumenten. Står det pilsner som kan man som öldrickare förvänta sig att inte få en öl med syrliga, brötiga smaker. Lika så måste man komma ihåg att öltyper är något som vi människor hittar på för att försöka skapa ordning i vår värld. Anledningen till att vi pratar om Pale Ales, Kölsch, Amber ale är för att vi vill ge en koncis och kortfattad beskrivning av en öl. Genom att dela in världen i kategorier blir det lättare förstå.

Dags för en porter till

För att förstå Stout så kan man antingen backa långt tillbaka i tiden, typ 1400-talet, 1500-talet eller så backar man bara 25 år tillbaka. Hur man än väljer att göra så är det bra att komma ihåg att ett bryggeri får kalla sina öl precis vad marknadsavdelningen vill och har så gjort också. Börjar vi med vår närtid så har det varit så mycket sammanblandning, missförstånd, gissningar, mytspridning (undertecknad är definitivt skyldig) och så inte minst ett okunskap kring historiken. Man har helt enkelt döpt sin svarta öl efter vad man tyckte lät bäst. Ibland med utgångspunkt för något man har smakat från andra bryggerier.

Ursprungligen var ordet Stout något som signalerade en sturskare, starkare, kraftigare öl oavsett typ. Stout Pale Ale, Stout Mild gick lika bra som Stout Porter. Med åren så ändrade sig uppfattningen, porter var ofta den starkare varianten medan stout var den lite svagare. En annan skillnad var utjäsningsgraden som var högre hos stouten, inte minst i Guinness tolkning av stilen. Därmed en torrare öl, förstärker man den känslan med rostat korn så blir skillnaden tydlig men det är fortfarande ingen distinkt gräns.
Porter och stout ligger alltså i samma härad, små skillnader och för min del kan man få blanda lite som man vill fast personligen väljer jag att sära när det kommer till graden rostade toner och sötma. Stout var helt enkelt en variant av porter. Det faktumet indrar inte att vi gör en skillnad numera.
Ska man nu klura till det hela så har vi havrestout och milksstout. Med havre eller laktos i drycken så får vi nya smaker och annan munkänsla. Det går säkerligen bra att ha i båda två ingredienserna i en porter likväl som en stout men jag kan inga Milk porter eller havre porters. Vill ni ha flera exempel? Ostronstout!

Finns det inga exempel med varianter av porter? Robust porter och brown porter. Här kanske man kan göra sig en gradskillnad ihop med stouten. De lite bittra rostade tonerna i en brown porter är väldigt låga, lite mera hos en porter, ytterligare lite till hos en robust porter för att toppa med en stout.

Går vi sedan upp i alkoholhalt men behåller ungefär samma munkänsla och stil så har vi några varianter på namngivning doubbel stout/Extra stout/Foreign Extra stout. Det är alltså öl som är relativt lika de tidigare nämnda.

Sedan kommer vi till något helt annat, nämligen Imperial Stouts, ibland kallade russian stouts och då ironiskt oftast i USA. Här har vi en mycket fylligare, sötare, mäktigare öl. Hinkabiliteten ersätts med smakintensivtet och vi har ofta en hel palett av smaker som virvlar runt i glaset. Skippa pintglaset och ta fram glaskuporna istället. Här har vi öl som det ska luktas, sniffas och suktas över innan man försiktigt sippar på den. Ölstilen har utvecklats från 00-talets relativt söta pjäser till betydligt mera humlade och tvistade grejer. Rökiga varianter finns och tillför något till stilen tycker jag men mycket av de så kallade pastrystouterna hade ligga gärna fått runnit ut i bryggeriernas golvbrunnar. Inte minst för ofoget att stryka ordet Imperial och därmed, tror jag, bidra till mycket av förvirringen.

Slutklämm: står det imperial stout, då kan du förvänta dig lite kraftigare, smakrikare öl men står det något annat är det bara att hoppas på det bästa. Skål!!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s