Helt annorlunda öl än vad jag trodde –

Golden i namnet på en brittisk öl får alltid en varningsklocka att ringa bak i mitt huvud.

Meantime, Thwaites, McMullen, Nethergate och Mauldons för att nämna några. Golden Ales har en tendens att vara ganska menlösa försök att flirta med lagerdrickare utan att man gör en lageröl. Således en bitter med sina maltiga, fruktiga smaker klart nedtonade. Borring bitters i sin essens skulle man kunna säga om det inte var så att dessa öl inte är tänkta som bitters. Dessutom är de inte sällan lite blekgula i färgen.
Knäpp som jag är så plockade jag alltså en burk som jag absolut inte förväntade mig gilla men som jag trodde skulle slinka ner snabbt och enkelt och sedan skulle jag prova något annat efter.

Med en varm macka blir det mesta riktigt bra. Pågens Jättefranska som bröd, Falköpings Mejeris Biskop som ost och sedan flatrökt bog från Erikssons

Så var det inte, Puritys tolkning av en Golden Ale levererar något helt annat. Fast det ska väl påpekas tydligt. De kalalr inte sin öl Golden utan Pure Gold. Gyllene färg och frodigt skum vallade in mig i trygghet om att jag hade rätt men fel det var. Detta var en öl med rejäl beska. Jag skulle inte vilja kalla det total obalans men i alla fall i närheten. Lätt kropp gör det inte enklare. Väldigt humlig men tyvärr inte mycket av Amerikansk IPAs stora, blommig, fruktiga humlearom utan mest i smak.

I mitt tycke lika illa som blekgula ”fusk” bitters/lagers som jag nämnde tidigare men det är ju i mitt tycke. Jag kan nämligen tänka mig att det finns folk som gillar detta. Det har karaktär och integritet men det passar alltså inte mig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s