Tre brittiska öl att börja kvällen med

Ikväll hade vi en så där fantastisk ölkväll med Gröna Husets Ölsällskap. En kväll fylld med allt för mycket humlig öl men som tack vare sällskapet blir hur bra som helst. Temat för kvällen var öl hembeställd via ett danskt företag som jag just nu inte kommer på namnet. Inledningen var synnerligen amerikanskt fast bara i smaken för det var två engelska bryggerier och ett irländskt som vi bjöds på.

IMG_20190330_162500.jpgTre bryggerier med hög hipp-faktor. Båda brittiska ligger på top-15 bland engelska bryggerier enligt Untapped medan Whiplash toppar den irländska listan. Enligt Untapped fick vi tre Pale Ale – American style men jag hade lätt kunnat kalla alla tre för NEIPA.

Disiga, fruktiga i aromen. Den ena lite mer än de andra men alla fruktiga. Persika, citrus, mango, passionsfrukt, apelsin.
Smaken ligger i samma härad, gärna med en vegitativ touch. Inte överdrivet beska men klart markerad. Eftersmkaen kan hänga kvar men inte alltid.
Så där jag, nu har jag beskrivit alla moderna Ipor, vad det än står på burken Pale Ale, Session IPA, Session Pale Ale. Det senare har jag ingen aning om vad det är. Låter det lite tråkigt? Ta det inte så, absolut inte om ni gillar sådan här öl. Klart att det finns skillnader mellan dem men inga enorma. Jag tänker på uttrycket Brown Boring Bitters. Bitters är också lika varandra, det är ju så vi delar in ölen, i olika fack för de öl som liknar varandra. Skillnaden är bara vad jag tycker om det enskilda facket.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s