På något vis känns det som om jag ligger lite efter med mitt öldrickande och till detta kopplat ölskrivande. Skönt då att Systembolaget hjälper mig lite genom att ha ett Storbritannienfritt släpp nu i början av januari. Istället plockar jag av lagret i ölkällaren och varför då inte välja en Idia Double Porter? Jag bara undrar, vad kan gå fel. Säkerligen massor av olika saker. Problem med pappersarbetet hemma i hamn, storm i Baiscaya, vattenbrist utanför Angolas kust, pirater i närheten av Zanzibar men den här satt precis där den skulle.
The Kernel är ett av de mest säkra korten man kan välja bland Londonryggerierna. Smakrikt, ofta balanserat, väl harmoniserande smaker och nästan alltid humlen i fokus. Den här ölen är dessutom kryddad med Bramling Cross som är en liten favorithumle för mig. Bramling kan i bästa fall erbjuda en väldigt fruktig ton med stor trädgårdskänsla. Svartavinbärsblad, krusbär, hallontoner.
Utseende: Svart med mörkt skum
Arom: rostade toner dominerar uppblandat med lite gräsigare och tropiska frukter. Inte bara kaffe utan mycket olika brända toner. Kaffe, choklad, bränt socker, nygräddade ch
okladmuffins.
Smak och munkänsla: Tydlig beska, sötma. Söt och bitter. Mindre att sortera in när det gällde smaken än aromen. Fyllig kropp men den är samtidigt lätt i smakerna. Mjukt kolsyrad
Efterbeska: Det söta klingar bort och avslutningen är torr med toner av lakrits, svartavinbär och en tilltagande beska.
Sammanfattning: Gudagott, lite svårt att tackla beskan inledningsvis men jag vänjer mig efter en klunk eller två och sedan är det en belöning varje klunk man dricker. Bramling Cross tycker jag inte märks så tydligt. Känns som om Mosaicen har fått en mera framträdande roll.
