Very Big Moose – återprovningen

Ibland är det svårt att förstå sig på smaksinnet. Kanske har jag en för impulsrik dag just idag, eller så handlar det om smakerna som jag har prövat tidigare idag. Brasna är tänd precis som förra gången jag provade den så där kan det inte ha blivit fel. Vad det än beror på så faller inte Very Big Moose mig i smaken den här dagen. Minnet säger mig att jag gillade den förra gången men när jag tittar vad jag skrev då så stämmer det med dagens upplevelser. Det var alltså minnet som inte fungerade.

Jag börjar istället fundera på vad jag ska kombinera ölen med för smaker. Rökta charkuterier? Någon ost eller kanske en bit choklad? Lika förstärker lika eller olika som bryter mot varandra. Två grundprinciper när det gäller att kombinera olika smaker. Lite rökighet för att bryta och komplettera samtidigt? Rökighet upplever jag som söt samtidigt som det skulle kunna bidra med lite ”brända” toner. Eller ska jag pröva någon ost. Mild inställsam Taleggio eller eller lite mera kaxig Herrgårdsost med 18 månaders lagring.

Fierce, BrewDog, Very Big Moose, Kapsyl och ölflaska, Karlströms MaltJag börjar med charkuterierna. Den milda, söta ”prickigkorven” från Claessons känns alltid bra att äta men här kommer cocostonerna från VBM in och tar över. Salamin av lite diffus art som jag hittade i kylskåpet (med soltorkade tomater) klarar provet bättre men det handlar mest om att ölen och tilltugget inte förstör varandra snarare än att de kompletterar.

När det kommer till osten stämmer det bättre överens. Taleggio är en mild ost men med lite sträv, karaktärsfull kantighet i kittskalet som täcker osten. Det blir något bättre med Taleggion, det feta i osten lägger sig som ett täcke över smaklökarna som stouten får arbeta sig igenom. Faktiskt godare än med Herrgårdsosten. Jag hade trott att den sältan osten bidrar med skulle skapa något spännande men det blir mest kaos i munen.

Helt oväntat blir det mjölkchokladen som passar bäst in med smakerna. Harmoni så långt ögat når. Enighet likt en partikongress i Kina eller rent av Nordkorea. Lika barn leka bäst denna gången.

Slutligen går jag all in och provar den ihop med whiskey. Först en lite sötare Teeling Whiskey Stout Cask men även en rökig Compass Box, The Peat Monster. Med Teeling blir det för mycket i glaset medan Peat Monstret känns spännande i bemärkelesen tack men nej tack.

Sumering: Nja, inte den bästa stouten som passerar Gröna Huset 2018 och ser vi i ett tioårigt perspektiv så får den svårt att kvala in ens på 30-bästalistan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s