En passande öl

Fullers Past Masters Double Stout
Visserligen fel Past Master men jag ville inte förstöra stämningen med att fotografera flaskan

Jag har svårt att tänka mig så mycket bättre öl att dricka idag än Fuller’s Past Master Strong X. Jag hade en hel del synpunkter när den kom på det faktum att Fuller’s hade valt att brygga den lite starkare än orginalet men idag är jag glad över detta för jag tror att de 7,3% är en viktig anledning till att ölen har klarat de tre åren i källaren fint. Jag var inte helt såld på ölen när jag prövade den i februari 2015 och flaska nummer två blev stående i källaren och när jag ”hittade” den i våras så bestämde jag mig för att spara den till just denna dagen.

Idag, 11 november 1918 klockan 11:00 så blåste eld upp hör i det som då kallades för The Great War men som vi senare har kallat Första Världskriget. Fuller’s bryggde den 2014 till minne av krigsutbrottet. Tanken var att man skulle känna lite av den känsla som trupperna som skeppades iväg hade, dela en öl med dem. Det är inte otroligt att för en del blev deras sista pint i England just en Fuller’s Strong X

Så med en bön om att världens folk börjar rösta fram ledare som har förstått att problem på lösningar finner man bäst i samspråk, utan hård retorik och utan prestige så dricker jag kvällens öl för alla de som dött i krig. Både soldater och civila. Direkt vid strider eller som konsekvens av de vedermödor som alltid följer kriget.

Jag skickar med texten till Ruben Nilsons sång. Jag tycker den passar bra idag.

Den okände soldaten

Här vilar jag, den okände soldaten,
inunder en triumfbåges vita marmorvalv.
Man hittade min kropp – nåja – åtminstone en halv,
och jag fick fin begravning utav staten.

Jag slets itu av tyskarnas granater.
Det var på sista tampen – sen blåstes »eld upphör»,
ty det ska vara tyst och lugnt när som en mänska dör
den regeln gäller även för soldater.

Jag plockades ihop utav kamrater
och lades i en kista, som var förfärligt fin.
Min vänstra arm har suttit på en jude från Berlin –
men sånt, det spelar inte nån teater.

Nu blir jag hyllad utav diplomater,
och en och annan furste han lägger ner en krans
och ber en bön för ruttet kött från landet »Ingenstans»
och pratar stort om mina hjältedater.

Här ligger jag, den sanne demokraten,
och skrattar ganska gott med min skalles döda flin.
Ett ben från Prag, en arm från Kiel och en ifrån Berlin,
det kallar dom Den okände soldaten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s