Robert Burns Night – i alla enkelhet med fru och barn (BrewDog Nine to Five, Traquair House Ale och Jacobite Ale)

Hallå där vänner, inte ska väl gammal vänskap glömmas bort? Trodde ni att jag tänkte fira Robert Burns Night med enbart statistik, om whiskey? Nopp, inte en chans. Jag borde givetvis ha haft haggis på tallriken och läst ett hyllningskväde men som min gamle vän Tam brukar säga. Skål på er!

Istället för Haggis blev det den västgötska motsvarigheten, grynkorv. En alldeles speciell grynkorv som gjorts med drav och vört och som serverades med potatismos och stampade morötter. Att jag bytte rotmoset mot morötter har inget med fattigdom att göra utan var helt en smaksak och det är jag man för. Det blir liksom att välja mellan att korsa floden via den gamla bron eller den nya bron. Å är man en liten mus likt mig så väljer man den godaste vägen. (Den konstiga inledningen bygger på sju hänvisningar till Burns verk, hur väl kan ni eran Burns?)

Grynkorv, Nine to Five Wizard, BrewDog, Karlströms MaltTill detta måste vi givetvis ha skotsk öl och då faller valet på två bryggerier. BrewDog eller Traquair, eller, det är nu man kanske skulle fråga den hornprydde (Address to the Deil) varför han slog klorna i mig, som jag tänkte jag skulle göra en tävling och ta en BrewDogöl och en Traquair Houseöl. Givetvis ville jag att det senare skulle vinna.
Sagt och gjort, frun fick bli domare (hon har lite svårt för veteöl nämligen) och inte oväntat föredrog hon Jacobite Ale framför Nine to Five Wizard. Fast jag själv blev glatt överraskad hur bra veteölen faktiskt fungerade med det söt i morötterna och de milda kryddorna i grynkorven. Den tydliga fruktigheten bar fram korvens smaker lite ytterligare. Ihop med den rustika maten kändes den lite tyngre kroppen helt rätt. Jacobite Alen var inte fel heller, inte alls med sina russin toner, sin karamellsötma och alkoholtonerna som matcheds fint mot svampstuvningen.

Som någon slags mellanting av efterrätt och ostbricka hade jag en för mig ny ost, double glocester. Jag trodde att det var för att den hade två ostar i sig som den kallades så, fast när jag läste på lite om osten så visade det sig inte vara fallet. Gloucester är en ost som liknar cheddarost i strukturen och just denna var alltså mixad/varvad med stilton. Till denna ostiga anrättning så serverade jag Traquair House Ale från 2006. Åh vilka viniösa toner och vilken mäktig öl det har blivit av den. Allvarligt alltså, jag vet att jag inte har den största trovärdigheten när det gäller Traquair men denna gång bör ni tro mig. Okej, en elva år gammal öl tappar en hel del i fräschör iform av kolsyra men det vägs med lätthet upp av russin, dadlar, korinter, portvin, sherrytoner och den fullkomliga explosion av smaker som sker i gommen.

Traquair House, Jacobite Ale och House Ale, Karlströms Malt

Sumering, Nine to Five var en riktigt bra öl till potatismos och ännu bättre till stampade morötter. Jacobite Ale är en helgjuten öl ihop med grynkorv och en vällagrad Traquair House Ale ihop med lite kraftigare, stabbigare ost är en kalasavslutning.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s