En gång är ingen gång, två gånger är en vana. Gammalt talesätt och i så fall verkar det som om det blir en vana under 2018 att dricka Wild Beer. Dagens öl är ett återbesök till Slepping Lemons Export, en öl som jag tyckte smakade bra men där jag störde mig lite på den stalliga aromen. Visst, det hör till stilen och bryggeriet men det var ett halvt snäpp för mycket och jag skrev ner ölen någon poäng eller så inombords.
Vana eller inte så är jag ganska säker på att det kommer bli mera Wild Beer under 2018. De har sålt relativt väl på bolaget men det finns ingen plats i ordinarie lanseringsplanen. Istället är det småsläppen som är Wild Beers plats, helt rätt tycker jag nog. Sleeping Lemons återkommer nog inte, visserligen är stalligheten inte så framträdande som jag kom ihåg den men det är en rätt stillsam öl detta precis som Tepachen. Jag vill att det ska vara syrligare, funkigare, häftigare, mera Wild Beer helt enkelt.
En notering som jag gör med samtliga Wild Beers öl under 2017 är att jag har gillat den bättre vid omprovningen. Sleeping Lemons testade jag mol alena vid båda tillfällena så det var inte kombinationen som gjorde något till eller ifrån. Kanske komer dessa öl lite för tidigt till oss kunder? Kan det vara så att de behöver tid för att mogna? Ingen aning, mina kunskaper om suröl är starkt begränsade. Jag vet att jag gillar dem men sedan är det inte så mycket mera fast det räcker givetvis långt bara det. Skål!
Karlströms Malt 