Den siste tempelriddaren av Raymond Khoury

Dags för bok två i min bejublade och fantastiska serie där jag läser en bok för att sedan para ihop den med någon öl. Kul va? Bra för mig hur som helst. Jag behöver vidga mina vyer, utveckla mitt språk, öva upp min tankeförmåga eller kort sagt, jag behöver läsa annat än den öllitteratur som normalt hör till min litterära kost. Visserligen kryddad med lite whiskey-litteratur också men rätt enkelriktad.

Den siste tempelriddaren är alltså en av de böcker som jag nämnde i recensionen om ”Den stillsamme amerikanen”. En av de böcker som genom sin lättlästhet, sin ytlighet och okomplicerade handling fick mig att inse hur bra Graham Greenes bok var. Den Siste Tempelriddaren är skriven av Raymond Khoury och enligt vissa uppgifter gjorde han det innan Dan Browns bok Da Vinci-koden. Samma källor hävdar att boken blev avvisad med motiveringen att det var för mycket religon inblandat men Da Vinici-koden ändrade allt detta.

Handlingen har väldigt många drag gemensamt med Dan Browns bästsäljare. Konspirationer, hemliga sällskap, onda kyrkomän och förvissa någon god också. Samt det nervkittlande att det kanske finns en hemlighet som den katolska kyrkan har gömt under alla dessa år. Så långt är jag med hyfsat men med en påklistrad kärlekshistoria, bitvis torftig dialog, uppenbar handling som fortskrider i rasande tempo utan att man får lära känna huvudpersonerna så blir det ett ganska slättstruket nöje. Visst, jag hade inga problem att läsa färdigt, det var underhållande medan jag läste men boken sätter knappast några spår.

Den Siste Tempelriddaren, Karlströms Malt.JPGVilken öl vill jag likna boken vid? Det får bli något massproducerat, lättillgängligt, smakneutralt men fortfarande något som jag kan tänka mig. En Mariestad Export kanske, eller en Guinness Draught. Båda hade säkerligen kunnat passa bra men valet faller på Kilkenny. Den har de ovan beskrivna egenskaperna och jag gillar den definitivt. Den bygger upp så mycket känslor inom mig, det blir liksom lite irlandsfeeling direkt. Dessutom passar den bra som val av en anledning till. På samma vis som Den Siste Tempelriddaren har en själsfrände i Da Vinci-koden så finns det en öl som i princip är samma som Kilkenny, nämligen Smithwick’s. Båda dessa öl brygdes under någon tid vid St Francis Abbey Brewery. Till skillnad från Chimay, Achel och de andra trappistbryggerierna som finns på insidan av ett kloster så var St Francis Abbey Brewery ett bryggeri med ett kloster innanför grindarna som en välbevekad hemlighet. Var skrev jag för sedan 2013 (tror jag, saknar riktig bekräftelse) är bryggeriet omvandlat till besökscentrum och ölen bryggs vid St James Gate Brewery i Dublin

 

3 reaktioner på ”Den siste tempelriddaren av Raymond Khoury

  1. Intressant vinkling på ölbloggandet! Smithwicks besökscenter är dör övrigt ganska trevligt, ligger mitt i Kilkenny (också väldigt trevlig stad). Lite som hos Guinness fast i miniatyr. Själva ölen tyckte jag var medelmåttig 😊

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s