Porterlunch istället för portertorsdag

Som några av er kanske märkte så blev det ingen portertorsdag igår. Jag var helt enkelt för trött, somnade i soffan redan halv tio och skulle upp tidigt idag. Jag hade nöjet att bli intervjuad av P4 Skaraborg för att prata alkoholfri öl. Intervjuen skedde i ICA Kvantum Skövde och då passade jag på att köpa några alkoholsvagare öl. Jag stoppade ner en Murphy’s i korgen för att ta till lunchen som kompensation för den uteblivna portertorsdagen.

Murphys trekommafem, Karlströms MaltVilken otroligt fantastisk öl det här skulle kunna vara om man hade fått behålla proveniensen hos den. Fram till mitten av 80-talet var det en rent lokal öl för södra Irland. Stout är en öltyp som alltid kommer förknippas med Irland. Jag vet egentligen bättre numera men är man uppväxt med Murphy’s, Guinness och Beamish så är det som det är. Att portern som utvecklades i London och fanns i en stoutversion, precis som många andra typ. Stout Amber Ale, Stout Pale ale, Stout Brown Ale o.s.v. Stout beskrev snarast styrkan på ölen, inte färgen. Porter, i stoutversion såväl som vanlig, började bryggas på Irland och precis som hos engelsmännen så sjönk långsamt alkoholhalten. De kraftigare sorterna vattnades ner precis på samma sätt som bitters i England. Livsmedelskriserna i samband med de två världskrigen, generell allmän alkoholsänkning som både myndigheter och bryggerier eftersträvade gjorde att det utvecklades en torr, lite alkoholsvagare stout (notera att man valde att behålla delar av namnet) en öltyp som i hembryggartävlingar går under beteckningen Irish dry stout.

De tre stora bryggeriern (från svensk horizont) var alltså Guinness, Murphy’s och Beamish. Ville man distansera sig från alla andra och inte se sig som turist så valde man alltså någon av de två senare. Båda två bryggdes nere i Cork men hade lite olika målgrupper om man vill kategorisera. Murphy’s var alltså för de lite mera patriotiska, från den södra delen av republiken. Chansen var stor att du var katolik. På Irland spelade förr din tro roll i ditt dryckesval. Valde man Beamish så ökade chansen att man var protestant, eller fattig student, för Beamish var ofta några pence billigare. Sedan 2009 så bryggs båda sydirländarna alltså av Heineken med resultatet att man tappar en hel del av känslan för ölen.

Vad får jag i glaset med denna 3,5% icke-hantverksbrygda öl från en multinationell storbryggare? Jo, en absolut fantastisk munkänsla som inledningsvis känns precis så mjuk, rund och len som en Irish dry stout ska göra. Sen kommer att bakslaget i form av lite för tunn kropp. Hur mycket tunnare den är jämfört med en alkoholstarkare version törs jag inte säga något om för det var för länge sedan jag prövade den.

Aromen bjuder på choklad, lite rostade toner, fruktighet och svag kaffeton. Lätt kropp alltså med låg kolsyra. Mjuk och len öl som lätt slinker ner utan att utmana. Kaffe, plommon, choklad och nötighet innan den korta avslutningen klingar av.

Inte helt otrevlig, jag har inget emot den men den välter absolut inga kiosker och om jag köper den eller en något smakrikare stout på säg 4,5% spelar nog inte så stor roll för kvällen så jag gör nog hellre det men om jag någon gång vill ha en halv öl till maten för att jag ska köra bil, då kan jag tänka mig den här hellre än en Mariestad Export.

En reaktion på ”Porterlunch istället för portertorsdag

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s