Öl och böcker, böcker och öl eller varför inte böckling till ölen?

Okej, det blir lite udda detta men jag måste söka mig nya vägar och jag behöver ta mig ur ölträsket. Jag läser ölböcker, ölbloggar och ölartiklar, å så en och annan whiskyblogg men inte så mycket skönlitteratur. Under semestern så passade jag på att förlora mig in i tankevärlden och jag tänkte försöka att beskriva böcker med öl eller om det blir öl med böcker. Svårt att veta liksom, det blir någon slags symbios och så ska jag leta efter olika kopplingar mellan böckerna och ölen.

Första boken ut blir Graham Greene med sin bok Den stillsamme amerikanen. Graham Greene är en av dessa författare som gång efter gång nämndes i Nobelprissammanhang men nådde aldrig fram. Hans mycket stillsamma, nästan torftiga roman om den cyniske brittiske krigskorrespondenten Fowler och hans vänskap/bekantskap med den inte fullt så godtrogne som det från början verkar amerikanen Pyle. Den senare har blivit mördad och hela historien utspelas genom att Fowler tänker tillbaka på hur han mötte Pyle och hur deras bekantskap växte fram.

Boken var en plåga att läsa, skittråkig bitvis. Stillsam om man vill vara positiv, långtråkig och man ska beskriva den korrekt genom mina känslor. Jag fullföljde den mest av pliktkänsla, böcker ska plöjas igenom. Sedan läste jag några andra, betydligt mera lättsmälta men för varje bok jag läste så tänkte jag igenom Den Stillsamme Amerikanen gång efter gång. Så mycket att jag faktiskt läste den en gång till förra vecakn. Bara för att leta efter olika nyanser.

Ölutbudet på KernelVilken öl kopplar jag ihop detta med? The Kernels Pale Ale. Vilken humle? Ingen aning, det är en del av liknelsen. Kernel gör Pale Ale med olika humlesorter hela tiden. Tydliga, amerikanska toner cascade, amarillos o.s.v. Det stillsamma? Hela The Kernels formspråk är stillsamt, hela bryggeriet är stillsamt och ölspråket var när det kom amerikanskt men nu är det lite mera av universiellt. Pale ale är dessutom en klassisk amerikansk öltyp, eller? Nåväl, deras Pale Ale är stillsam och låter humlen spela förstafiolen på bästa vis.

Hur som. Första gången jag drack Kernels Pale Ale så tryckte jag att den var tråkig precis som boken, Enkelspårig, otroligt besk. Sedan föll det sig att jag prövade den igen och jag hittade nya delar i den. Jag kände att den var välintegrerad, hade underbara maltiga toner och överraskade alltid med nya aromer. Ju mera lättdruckna, mera lättillgängliga Pale Ale som jag prövade dessto mera tänkte jag på den helhet som Kernel presenterar. Misstolka inte, maltigheten finns där men i grund och botten är vätskan, ölen bara en stillsam bakgrund till humlen. Kanske, kanske har jag övertalat mig själv att köpa hem någon Pale Ale nästa gång jag besöker Kernel men definitivt blir det en att dricka. Det blir det alltid.

BTW Graham Greene är släkt med ägarna till Greene King Brewery men han har inte mer än så med dem att göra.

En reaktion på ”Öl och böcker, böcker och öl eller varför inte böckling till ölen?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s