En synnerligen välförtjänt portertorsdag – Windrush, Brixton Brewery

Portertorsdag igen, veckan har gått väldigt fort. Firar en lyckad buteljeringsdag på bryggeriet och samtidigt är det en tröstöl för det blir ingen ölmässa för mig i åt heller. Ibland gäller det att vara praktisk. Och det finns en hel del på bryggeriet att göra, behöver ta igen lite av den förlorade tiden från förra veckan samt att det ligger en stor hög med rivningsvirke ute på gårdsplanen som bara väntar på att transporteras bort. Nåväl, jag tycker ju ändå inte om ölmässor. Det har jag aldrig gjort. Högljudt, trångt, överhypade öl och bara massa utgifter. Näpp, mycket bättre att vara hemma och rensa upp alltså. Fast ni som åker ner till Göteborg får ha det så roligt som ni bara kan. Jag får sikta på nästa år.

Vad blev det för en porter då? Brixton Windrush Stout. Att besöka bryggerier är alltid lika roligt. På ytan kan de se ganska lika ut, i alla fall Londonbryggerierna där minst 58% av dem ligger under en järnvägsbro. Det man får är en skön upplevelse av ölens födelseplats. Det finns liksom inget bättre ställe att dricka en öl på. Tyvärr blir det rätt lätt ihopblandat mellan ölen. Av Brixtons öl är det bara Effra Ale jag har en riktigt tydlig bild av så det känns bra att få sätta sig ner med deras stout. Ett gemensamt drag hos deras Pale Ale/IPA som jag kommer ihåg det var humlefokus. Vad kommer stouten med då?

Färgen är svart men inte genomsvart utan rätt så tunn. Ett stort skum som försvinner och lämnar bara en tunn, tunn strimma utmed kanten.
Choklad, maltig, tunna rostade toner och en dovt mullrande fruktighet. Luktar porter. Medium kropp, härligt återhållen kolsyra. Smaken har lite annan karaktär, jästigare, mera grapefrukt än choklad, beskan märks betydligt mera i smaken än aromen. Tydlig stout. Rolig variant av öl som leker fram och tillbaka. Eftersmaken är kort och den ligger kvar i stoutregionen.

Vimplar i taket, Brixton Brewery, London, Karlströms Malt
Vimplar i taket på bryggeriet ger en passande känsla.

Sammanfattningsvis, en mycket trevlig öl, inte det mest komplexa ölen men en mycket god vardagsöl. En stout jag gärna skulle ha några av i källaren.
Namnets ursprung är värt att berätta. Alla Brixtons öl har namn med anknytning till området. Windrush är namnet på ett emigrantfartyg som 1948 transporterade 492 personer från västindien. De flesta hade sannolikt bara tänkt att stanna i London under några år men istället blev de startskotten för den brittiska afro-karibiska folkgruppen som ger Brixton en speciell prägel. När jag besökte bryggeriet och klev av Victoria Lines slutstation i Brixton så var det 20-25 grader varmt (jmfr Sveriges runt 0 grader) och det stod ett reggieband i ena hörnet och ett oljefatsband i det andra hörnet. Karibien kändes absolut närvarande.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s