En omdanad tradition – nu med Thomas Hardy’s Ale

När efterrätten är uppäten, tallrikarna instuvad i diskmaskinen alternativ handdiskade beroende på vilken kvalitet vi har kostat på dukningen så brukar det vara någon timme kvar eller så till tolvslaget hemma hos oss. Om jag då har möjliget, inte alltid alltså, så brukar jag smyga mig undan för mig själv. Inte utav egoism utan mera av behov att få tänka igenom och avsluta mitt år innan man går ”all in” i sitt jublande ihop med gäster och släkt. Skålar i Herrljungas cider ller liknande ihop med barnen och förundrat tittar på alla fyrverkerierna. Både prakten och den samlade ekonomiska ansträngning som raketerna symboliserar är fascinerande.

thomas-hardys-ale-ohanlons-karlstroms-maltI år var vi inte så många, vi själva och min frus syster med familj och nog trodde jag att jag skulle kunna upprepa proceduren. Kanske tillsammans med min svåger men han kan konsten att konversera utan ord så det hade gått bra. De bästa gångerna så har brasan varit tänd i källaren och jag har t.o.m. hunnit läsa några rader ur Jack Londons ”Varg-Larsen” Den ger liksom en fin inramning till mitt traditionella glas Old Foghorn från Anchor Brewing.
” – Hallå! Någon kommer åt det här hållet, sade han. Hör ni? Hon kommer fort. Rakt på oss. Hon måtte inte höra oss. Vinden går i fel riktning”

Inledningen på boken beskriver hur Humphrey van Weyden blir en av de olyckliga som hamnar i San Franciscobuktens kalla vatten när passagerarfärjan Martinez går under efter att ha kolliderat med ett annat fartyg i dimman. Trots att de använde sitt foghorn.

I år hade jag tänkt mig ett glas Thomas Hardy’s Ale istället för Foghorn. Det är ju en ölblogg med fokus på brittisk öl trots allt och Thomas Hardy’s Ale är fantastisk god. Fast två sovande systrar och barn som ville spela spel gjorde att stunden av lugn och ro inte riktigt infann sig så ölen blev faktisk drucken både 2016 och 2017. Ganska häftigt när man tänker öl att en flaska på 25 cl kan räcka till två personer och dessutom vara en öl man gärna smakar på en sipp i taget under flera timmars tid. Det blev en Thomas Hardy’s Ale från 2005 och jag var lite orolig att det skulle ha passerat sitt bäst före datum och frågan är om den inte har det. Ingen kolsyra alls och då menar jag ingen. Kan varit så att korken satt lite dåligt men jag tror nog att jag ska se till att mina flaskor inte blir så mycket mer än tio år nere i källaren. Däremot så hade den underbart mustig arom. Mycket torkade frukter, russin, melass, nötig, sherrytoner och inte minst sköna maltiga fudgetoner. Eftermaken verkar vara det som har tagit mest stryk av åren i flaskan. Den är lite fadd och känns mest söt men anstrykning av sötsliskig.

medaljongen-thomas-hardys-ale-ohanlons-karlstroms-maltDenna upplevelse innebär helt kort att jag måste dricka flera Thomas Hardy’s Ale i år, stackars mig.

En reaktion på ”En omdanad tradition – nu med Thomas Hardy’s Ale

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s