Dags för nystart

Ola Dubh 18, Harvistoun, Karlströms MaltGott att vara tillbaka efter cirka sex veckors uppehåll med bloggen. Det har varit en bilsemester på kontinenten så inte mycket att skriva om på en blogg om brittisk öl där. Sommar och sol vart än vi har uppehållit oss. Dessutom har jag, om vi håller oss till öldrickandet, försökt att fokucera på att rensa upp och städa i ölkällaren. Jag har en del av hyllorna där jag ställer lite olika öl som jag inte har några direkta planer att skriva om och de är absolut inte är tänkta att sparas utan vardags öl som bör ha relativt stor rotation på. I början av juni noterade att jag att i princip fanns det bara alkoholstarka, mestadels svart öl som trots min intention har blivit stående ett tag eller två.
Det är av dessa öl som jag har valt i första hand under de senaste knappa två månaderna. Så även ikväll och då en som passar för bloggen.

Harviestoun Ola Dubh

Okej, då kör vi. En gammal goding som kanske, kanske inte har blivit stående för länge i källaren. På flaskan så har vi en märkning Feb 2012 som anger buteljeringen och flaskan är också individuellt numrerad. Lite coolt tycker jag. 02785 är numret på min flaska. Jag undrar om det faktiskt har varit så många flaskor att det behövs femsiffriga nummer. Hur många fat satsar man på en sådan här öl? Ölen är alltså 4½ år gammal och har ett bäst före märkning som säger att jag skulle ha druckit den i februari 2015.
Jag vet inte mycket om ölen från början men enligt Harvistouns hemsida så har man bryggt en uppumpad Old Engine Oil (som jag gillar) på 10,5%. Frågan är hur mycket samma öl det är när det handlar om 6% i orginalet och 10,5% i specialbrygden. Hur som, dessa 10,5% häls i whiskyfat som har innehållit Highland Park 18y och får sedan vila i ett halvår. Där efter buteljeras det…

Svart i färgen som sig bör för en öl som heter svart olja. Ett litet, mörkfärgat skum som kräver sin höjd för att byggas upp. Relativt snabbt försvinner skummet och lämnar bara en tunn rest i kanten av glaset.

Aromen är ganska försiktig och domineras stort av molass, bränt socker och brända aromer som kaffe, choklad, karamell. Det finns lite andra saker i aromen men det ligger relativt djupt begravda. T.ex. vanilj och whiskyaromer som bör komma från fatet.

Smaken är lite tung i gumpen, speciellt eftersmaken. Låg kolsyra, inte mer än medium kropp och väldigt lite av whiskykaraktären tyvärr. Det som luktade lovande smakar mindre lovande. Alla smakerna är lite för mjuka ihop. Chokladen smälter ihop med kaffe, molass, aningen nötter och russin men inget riktigt kraftigt eller speciellt. En ganska anonym öl helt enkelt.

Nja, jag avslöjade väl mina åsikter om den här ölen i smakbeskrivningen. Detta var inget som gladde mig storeligen. Old Engine Oil är absolut något jag gillar och man ska komma ihåg att Skottarna har satt februari förra året som bäst före datum. Jag prövade också med en liten, liten skvätt Highland Park i ölen och det förbättrade den faktisk. Lite mera whiskykaraktär var definitivt något som gjorde den rättvisa. Kommer jag att köpa den igen? Kanske, kanske inte. Just denna flaskan låg på närmare 80 kronor (£6,50) och det var den inte i närheten att vara värd. Däremot kommer jag gärna pröva 16-åringen eller 12-åringen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s