En tidning som lägger ner sin pappersversion har väl inget med öl att göra, även om det nu är en brittisk tidning? Eller? Jag tänkte bara när jag läste nyhetsflashen från SVT att jag ganska ofta under senaste tiden hade halkat in på just The Independents sidor. Oftast via någon annan bloggare som anmärkning eller länkning. Så jag sökte helt enkelt bara på öl i deras artikelsök och fick fram följande.
Dels har de en liten artikel som handlar om hur craft-industrin ändrar sig till karaktären. Hur de underbara smakerna har kompletterats med tillförlitlighet också. Man valde att lyfta fram Beavertown i London, Cloudwater i Manchester och kommande Breakwater i Dover som bryggerier som investerar både i kunande och i utrustning. Will Hawkes avslutar med en önskan att denna nya tid inom craft beer i Storbritannien inte ska innebära att man stänger till helt för småbryggerier.
Givetvis har de en artikel om nedläggning av pubar men också en betydligt trevligare artikel av Zlata Rodionova om hur små pubar växer betydligt mera än stora pubkedjor. Två stora förklaringar ges. Dels handlar det om att pubkedjor likt Punch Taverns (Weatherspoons också, min anmärkning) har sålt av pubar för att kunna minska sina lånekostnader och har gjort detta till relativt ordinära priser. Mark Rent Option är också en viktig anledning enligt artikeln. Detta att Landlords (den som sköter puben) skulle ha rätt att få ett avtal där de bara hyrde sina lokaler, och till marknadspriser, och där med blev fria att köpa sin öl från vem de ville har drivit fram möjligheterna för småpubar på ett helt nytt sätt.
Sedan har Nick Moyle satt samman en lista av Londons tio bästa öl den 18 februari. Ett bra mått på hur med jag är i Londonsvängen, jag ger mig själv en poäng om jag har druckit öl från det bryggeriet och ytterligare en poäng om jag har druckit precis den ölen. Femton poäng borde jag väl nå upp till.
1. Beavertown, Gamma Ray (Börjar bra med två poäng)
2. Fuller’s, London Porter (Fyra enkla poäng)
3. Anspach & Hobday, The Smoked Brown (Här går jag bet på ölpoängen men får bryggeriet, 5 poäng)
4. The Kernel Brewery, India Pale Ale (Mosaic, Summit, Citra) (Sju poäng)
5. Crate Brewery, Stout (Även denna har jag druckit, har det inte hänt något sedan jag var över senast?)
6. Howling Hops, Pils (Howling Hops var då jag drack öl från dem ett källarbryggeri på en pub. Deras Pils har jag inte testat men tio poäng är jag uppe i)
7. Fourpure, Beartooth (Nu knackar det i fogarna, ännu en sort att sätta upp men bryggeripoängen räddar mina chanser)
8. Weird Beard, Saison 14 (Druckit och druckit? Saison 14? Om det var den Saisonen som Brew Trade plockade in till Sverige så har jag druckit den men det vet jag inte säkert. Ger mig själv en poäng här med)
9. Pressure Drop, Pale Fire (Ölen som introducerade mig till bryggeriet, en öl jag hoppas ska komma till bolaget, 14 poäng)
10. The Five Points Brewing Co, London Smoke (En sista poäng för bryggeriet och jag når mina 15 poäng)
Kul med sådana här listor men nog borde det finnas mera spännande öl, eller? Kanske ska det ses som ett tecken på att Londons ölscen saktar in.
En julölslista hade de också (Kolla här) men det mest intressant var nog Francesca Goslings artikel om hur Hackney Brewery använder överblivet bröd för att göra öl. Jag fattar inte riktigt processen (eller den nämns inte tillräckligt) men jag ska söka vidare.
Summerar vi ihop det hela så nog har The Independent en del ölrelaterat att bidraga med så vi får hoppas att man inte drar ner på detta nu när man kliver över till enbart den digitala plattformen och
att några av de cirka hundra journalisterna som mister sina jobb får följa med till den digitala versionen.
Karlströms Malt 