Greene King Abbot Ale – igen

Jag har någon slags ambition att prova igenom det ordinarie sortimentet av Brittiska öl. En uppgift som vore lättare att genomföra om jag gav tusan i att prova om diverse öl. Givetvis så söker jag lite i mina gamla inlägg men eftersom jag ibland slarvar så får jag ingen träff på Greene när jag tidigare har svarat det Green innan. Fast det positiva är ju att jag får se om jag tycker någorlunda lika mellan gångerna.

För evigheter sedan skrev jag om ärliga bryggerier. Greene King är kanske inte det första bryggeriet jag tänker på då. De brygger inte bara sina egna märken utan även klassiker som Mortland, Hardys & Hansons eller Ruddles. Detta gör de officiellt men de kontraktsbrygger också lite mera i det skymunda. Bland annat St Peter’s.

Abbot Ale är en av deras klassiker, en bitter med tradition. Börjades brygga på 50-talet tror jag. Jag vet inte riktigt säkert när den försvann från ordinarie sortimentet men den finns kvar i TOMPs distribution fortfarande och går att beställa i koliform. Mitt exemplar är direktimporterat från England.

Bärnstensfärgad öl med riktigt vitt skum. Karamell och maltig arom, nästan helt utan humlearom. Smaken har lite mera humleinslag och är väldigt jordig/gräsig. Lite metallisk smak och en del fruktig smak. Rund munkänsla. Eftersmaken är ganska kort. En medel engelsk bitter utan att sticka ut.

Annonser

4 reaktioner på ”Greene King Abbot Ale – igen

  1. En fråga till: ”Detta gör de officiellt men de kontraktsbrygger också lite mera i det skymunda. Bland annat St Peter’s.”. Är det ett problem för Greene King, St Peters eller båda? I vilken omfattning (ur ditt perspektiv)?

  2. >Bark: Jag tvivlar på att jag kommer kunna bestämma mig för en ända bitter. Fuller’s 1845 ligger väldigt bra till men det gör TT Landlord också. Sedan är ju Chiswick rent magisk ibland. Sedan gillar jag Spitfire trots att jag inte är så förtjust i en hel del andra saker från det bryggeriet. Nja, någon DETTA ÄR DEN BÄSTA BITTERN svar kommer jag nog inte fram till. Man ska nog se min ökade aktivitet som ett puschande för brittisk öl i stort.

  3. >Bark igen: Vad det gäller frågan om bryggerier som brygger åt varandra så är den lite komplex. Ärlighet varar längst sade alltid min mamma men mammor har som bekant inte alltid rätt. För Greene King är det knappast något problem utan bara bra. Mera brygga ger större marginal antar jag. För St Peters är det en helt annan grej. Jag trodde först att jag inbillade mig men den runda flaskan (öl som bryggs hos Greene King kanske, https://gronahuset.wordpress.com/2011/06/16/varfor-smakade-st-peters-cream-stout-battre-forr/) smakade lite mindre bra.

    Smak och tycke är givetvis subjektivt så andra kanske tycker att den versionen är bättre men framförallt så handlar det om imageproblem. När jag köper en flaska St Peter så köper jag en gnutta Suffolklandsbygd, böljande fält, lite pilgrimsfärd (Old Jerusalem i London) och absolut inte Greene King, Bury St Edmund och småstad. Greene King känns dessutom storskaliga vilket är det sista St Peter’s vill kännas.

    Hur stor är problemet då? Tja, knappast överväldigande och inte så stort att jag tror det negativa överväger det positiva med att kunna tillfredsställa marknadsbehovet. Det känns som en bra lösning att låta all kontraktsbrygd flasktappad öl gå på export, då minskar de givetvis effekten. Och de få flaskorna jag köpte spelar varken till eller ifrån.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s